Hej och hå, ibland går det så låååångsamt och sen går det helt plötsligt fortare än man tänkt sig nästan.
Fick vänta 9 veckor för godkännande av remiss (Stockholm) som vi fick brev på i fredags. Ringde kliniken i dag, jag tänkte mig väl knappast att de skulle ha tid för både nybesök OCH starta upp behandling på nästa mens om 2 veckor.
Ehh, men jo då. Tid för nybesök (pga återbud för förkylning) nu på onsdag 16.30 och med mer eller mindre garanterad möjlighet till start på nästa mens om två veckor. Och jag som typ trodde nybesök nu och sen starta upp behandling i början av augusti.
Den här känslan av att det plötsligt... Går för fort liksom.
Någon som känner igen sig som gjort/gör IVF? Hur tänker/gjorde ni, avvaktade ni lite till för att smälta det hela så att säga eller körde ni hej och hå, gå på! Jag och min sambo hade inget speciellt i utredningen förutom mitt amh som ligger på 1,0.