En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida - del 10

[Kilauea]

När jag bodde med min förra sambo så startade utmätningen och hela faderullan. Man kom inte ens till lägenheten för det var ju inte jag som köpt den och deras registerkontroller gav ingen anledning att tro att jag ägde något av värde.

Samma sak när saneringen inleddes.

Jag skulle vilja säga att KFM är lätta att ha att göra med så länge man inte försöker undvika kontakt.

Jag står som ägare på hus, bil mm. Jag har dock full kreditvärdighet, men det hjälper ju föga.
Sambon har i nuläget inte jobb i Sverige heller. Ska han få skuldsanering måste han hitta ett heltidsjobb här.

 

[lil-sis]

Jag står som ägare på hus, bil mm. Jag har dock full kreditvärdighet, men det hjälper ju föga.
Sambon har i nuläget inte jobb i Sverige heller. Ska han få skuldsanering måste han hitta ett heltidsjobb här.

Jag har jobbat 80% en större del av tiden, de bryr sig inte. Jag tänker att ni får reda ordentlig i det så ni inte missar en chans i onödan.

När du orkar kanske ifrågasätta kravet på samma folkbokföring med hänvisning till ensamståendes (kvinnors) möjligheter till hjälp?

 

[Hyacinth]

P

Det kommer tyvärr ta många år. Då går det nog snabbare att spara pengar till utredning utomlands.
Riga är närmare än Danmark för oss.
Sambon har dock läst nåt att om man är kvarskriven på en adress (som han är) så har man rätt till vård i hela Sverige. Man ska bara kunna visa papper på det. Han ska försöka luska lite i det och se om det kan hjälpa oss.

Kan han begära skuldsanering? Har ingen koll på sånt där, men något borde ju gå att göra.

 

[Kilauea]

P


Kan han begära skuldsanering? Har ingen koll på sånt där, men något borde ju gå att göra.

Han kan söka, men det är ju inte säkert de beviljar. Då måste han ha ett jobb i Sverige med, det har han inte i nuläget.
Men ja, det är ett alternativ om det ger oss rätt att få hjälp.

 

[Hjartagna]

Jag står som ägare på hus, bil mm. Jag har dock full kreditvärdighet, men det hjälper ju föga.
Sambon har i nuläget inte jobb i Sverige heller. Ska han få skuldsanering måste han hitta ett heltidsjobb här.

KF kommer inte ta dina saker. Men om de gör utmätning på hans lön/bidrag så baseras den på er gemensamma inkomst om ni är skrivna på samma adress. Dvs han får troligen ett lägre belopp han få behålla av sin lön än om han bott ensam.

 

[Jordgubblime]

Var på tidigt VUL idag och läkaren tittar länge på skärmen och ser allvarlig ut, klickar och grejar och säger att de här bilderna måste han skicka upp till Linköping. Jag tänker att jaha, nu var det dags för mer krångel och upp dit upp igen för att reda ut vad som gör att det blir fel hela tiden. Sedan fortsätter han med att säga att Linköping vill se att jag är gravid och så får vi höra hjärtljudet. Fan, han höll på att skrämma ihjäl oss. Allt såg bra ut! Fast han sa 6 + 1 istället för 7+1 som det bör vara.
Han var iaf SUPERglad att det såg bra ut, han sa att han lagt så mycket energi på mig och pratat med linköping så mycket och varit så orolig hur det skulle gå och nu skulle han ringa upp dit och berätta att det gått bra! Jag bad honom hälsa till dom och tacka från oss för all fin hjälp vi fått. Vilket engagemang han har lagt i dessa två år av strul och det värmer att han var minst lika glad som oss
Så nu verkar det ju faktiskt vara helt normalt, vi kan inte riktigt smälta det, jag har varit så förberedd på att det inte skulle vara bra den här gången heller. Nu hoppas jag resten flyter på fint men han verkade inte tycka det fanns fog för någon särskild oro i detta läget - skönt.
Så nu lämnar jag den här tråden och hoppas inte jag kommer tillbaka förrän det möjligtvis är dags för ytterligare en liten. Lycka till ni andra


Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

hemlig - tar paus i försöken fram till vi kan söka hjälp i januari -17.

Michaelsdotter - 3 graviditeter, inga barn, dock en bonusdotter. 1 abort 2 missfall.
Abort 2012
Första: v. 6 tvillingar 2016
Andra: v. 6 ett foster 2016
Väntar på att mensen ska komma igång, igen. Sen ska nog kroppen få vila lite och försöken läggs på is.

Jordgubblime - tredje försöket, 29 år, BIM 27/11

Grattis!! Vilken fantastisk historia, underbart att det gått vägen )

(Menar då såklart inte fantastisk att det blev så tokigt, utan att det trots allt blev ett plus till slut)

 

[Jordgubblime]

@hemlig det låter ju jätteknepigt! Kvarskrivning är ju dessutom lite annorlunda, hur fungerar det då med andra typer av sekretess då menar jag? Måste ju gå att lösa? (Jag fattar det som att ni bor ihop men han är kvarskriven på annan adress?)
Speciellt med tanke på att det går att få hjälp även som ensamstående.

 

[Kilauea]

@hemlig det låter ju jätteknepigt! Kvarskrivning är ju dessutom lite annorlunda, hur fungerar det då med andra typer av sekretess då menar jag? Måste ju gå att lösa? (Jag fattar det som att ni bor ihop men han är kvarskriven på annan adress?)
Speciellt med tanke på att det går att få hjälp även som ensamstående.

Ja vi bor ihop men inte på pappret, så att säga.
Han ska försöks kolla upp det snarast, känner jag honom rätt kommer han nog söka på nätet medan vi är på semester nästa vecka för att sen kunna ringa när vi kommer hem.

 

[Kanintant]

Grattis!! Vilken fantastisk historia, underbart att det gått vägen )

(Menar då såklart inte fantastisk att det blev så tokigt, utan att det trots allt blev ett plus till slut)

Tack Börjar nästan kännas lite verkligt nu.

 

[Whisperia86]

Ja vi bor ihop men inte på pappret, så att säga.
Han ska försöks kolla upp det snarast, känner jag honom rätt kommer han nog söka på nätet medan vi är på semester nästa vecka för att sen kunna ringa när vi kommer hem.

Min sambo hade glömt att skriva sig hos mig när vi skulle påbörja ivf, men han fixade det direkt o kunde påvisa att vi hade bott ihop sista året så då var det inga problem

 

[Madde_padde]

Jag tror privatkliniken har nån sån regel de med. Så även om vi betalar tror jag inte vi får utredning.
Ensamstående ska kunna få hjälp, men inte vi som är ihop men inte skrivna tillsammans. Känns rätt orättvist.
Vi lär väl få spara pengar länge och söka typ i Riga eller Danmark. Så kommer tiden rulla på ännu mer innan vi får hjälp.

Privatkliniken vi har haft kontakt med bryr sig inte om var man är skriven

 

[Madde_padde]

Hur går de för er allihop?

 

[Hemligast]

Jag har mer eller mindre gett upp. Barnlängtan är lika svår som innan och jag vill ha barn med min man. Men när han nu har fått hem olika hjälpmedel så vill han inte ens testa hjälpmedlen..
Vi har pratat massor om det och han är rädd för "tänk om det inte fungerar med hjälpmedel heller och tänk om det visar sig vara helt kört då" och jag förstår hans tankar och rädslor..men det är väl bättre att få veta tänker jag, så vi kan gå vidare med nästa steg. Kan ju vara så att han har helt perfekta simmare bara dom kommer ut..men jag kan ju inte tvinga honom
Jag känner mig dessutom jättestressad pga ålder..nästa år blir jag 34 och jag räknar kallt med att det skulle ta några år att bli gravid..

Så vi får väl gå direkt på adoption då antar jag..

 

[Madde_padde]

Jag har mer eller mindre gett upp. Barnlängtan är lika svår som innan och jag vill ha barn med min man. Men när han nu har fått hem olika hjälpmedel så vill han inte ens testa hjälpmedlen..
Vi har pratat massor om det och han är rädd för "tänk om det inte fungerar med hjälpmedel heller och tänk om det visar sig vara helt kört då" och jag förstår hans tankar och rädslor..men det är väl bättre att få veta tänker jag, så vi kan gå vidare med nästa steg. Kan ju vara så att han har helt perfekta simmare bara dom kommer ut..men jag kan ju inte tvinga honom
Jag känner mig dessutom jättestressad pga ålder..nästa år blir jag 34 och jag räknar kallt med att det skulle ta några år att bli gravid..

Så vi får väl gå direkt på adoption då antar jag..

Å va tufft! Men ger du honom lite tid kanske han landar lite i tanken?

 

[Hemligast]

Å va tufft! Men ger du honom lite tid kanske han landar lite i tanken?

Ja, det är ju det jag måste göra. Men det är så svårt att inte bli helt uppgiven..

 

[Kilauea]

Jag har mer eller mindre gett upp. Barnlängtan är lika svår som innan och jag vill ha barn med min man. Men när han nu har fått hem olika hjälpmedel så vill han inte ens testa hjälpmedlen..
Vi har pratat massor om det och han är rädd för "tänk om det inte fungerar med hjälpmedel heller och tänk om det visar sig vara helt kört då" och jag förstår hans tankar och rädslor..men det är väl bättre att få veta tänker jag, så vi kan gå vidare med nästa steg. Kan ju vara så att han har helt perfekta simmare bara dom kommer ut..men jag kan ju inte tvinga honom
Jag känner mig dessutom jättestressad pga ålder..nästa år blir jag 34 och jag räknar kallt med att det skulle ta några år att bli gravid..

Så vi får väl gå direkt på adoption då antar jag..

Lika gammal (ung?) som jag. Blir också 34 nästa år.
Vi kommer dock aldrig bli godkända för adoption pga mina sjukdomar så om vi inte lyckas när/om vi får hjälp förblir vi barnlösa

 

[Energi]

Dag 90 och ingen mens..

 

[Hemligast]

Lika gammal (ung?) som jag. Blir också 34 nästa år.
Vi kommer dock aldrig bli godkända för adoption pga mina sjukdomar så om vi inte lyckas när/om vi får hjälp förblir vi barnlösa

Vi måste byta kommun om vi ska bli godkända för adoption. Har vänner som har samma situation som oss med funktionshinder som försökt få adoptera och blivit nekade pga funktionshindret..
Nog för att funktionshindret kan bli ett problem även i andra kommuner...

 

[Monifa]

Det sista provet jag tog för att få iväg IVF remissen såg bra ut. Nu väntar vi bara på att gubben ska (få tummen ur) ta sitt prov (HIV, aids och vad mer dom nu kollar) sen går remissen iväg.

 

[Tora]

Jag har mer eller mindre gett upp. Barnlängtan är lika svår som innan och jag vill ha barn med min man. Men när han nu har fått hem olika hjälpmedel så vill han inte ens testa hjälpmedlen..
Vi har pratat massor om det och han är rädd för "tänk om det inte fungerar med hjälpmedel heller och tänk om det visar sig vara helt kört då" och jag förstår hans tankar och rädslor..men det är väl bättre att få veta tänker jag, så vi kan gå vidare med nästa steg. Kan ju vara så att han har helt perfekta simmare bara dom kommer ut..men jag kan ju inte tvinga honom
Jag känner mig dessutom jättestressad pga ålder..nästa år blir jag 34 och jag räknar kallt med att det skulle ta några år att bli gravid..

Så vi får väl gå direkt på adoption då antar jag..

Jag beklagar att du hamnat i den sitsen. Måste vara fruktansvärt frustrerande.

Och jag vet att det antagligen inte korrekt att känna så här men jag känner en övergripande lust att ge din man en liten spark där bak.

Det är mycket svårt det här med ofrivillig barnlöshet. Mycket känslor inblandade. Oro, hopp, förtvivlan och längtan men om man nu får en chans kan man då inte för en stund bortse från sina känslor och ta chansen?

Förlåt känner bara sån frustration för jag har nyss pratat med en vän vars man vägrar att göra några undersökningar alls. "Vadå jag gick ju med på att du skulle undersökas, räcker inte det?".