En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida - del 10

Status
Stängd för vidare inlägg.
Humla - ÄL 12/10, BIM 26/10. PCOS, dubbel dos Letrozol, försökt sedan april 2015, 31 år, inga barn.

Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

hemlig - tar paus i försöken fram till vi kan söka hjälp i januari -17.

Michaelsdotter - 3 graviditeter, inga barn, dock en bonusdotter. 1 abort 2 missfall.
Abort 2012
Första: v. 6 tvillingar 2016
Andra: v. 6 ett foster 2016
Väntar på att mensen ska komma igång, igen. Sen ska nog kroppen få vila lite och försöken läggs på is.

Jordgubblime - andra försöket, 29 år, BIM runt 3-4/11.

Kanintant - ÄL 3/10 BIM 17/10, första försöket denna omgången. 1 missfall, 1 MA. Strul efter MA. Inga barn.
 
Hej!
Brukar hänga på hund men dyker in här med! Har ett barn på 3,5 och tog ut spiralen förra veckan, nu är det dags för att försöka få till ett syskon! :love:
ÄL borde vara runt den 27/10 och BIM den 10/11..
Min fästman har dock väldigt svårt att komma och det har han alltid haft, men vi "lyckades" ju med vårt första barn (helt oplanerad), så vi får se.. ;)
Lycka till! :up:
 
Fick svar på alla prover idag. Allt var tipptopp så det borde gå men det har det ju inte gjort.
Idag kom mensen så ringde och bokade in nytt besök som fick bli CD15. Får se hur de vill gå vidare med oss.

Men jag blir så jävla trött när receptionisten säger "det går nog snart". Du kan ta ditt snart och köra upp där solen inte skiner. Hon föreslog att jag skulle fortsätta med ÄL-stickor... Sa det att jag har använt både digitala med dubbelhormonavkännare och vanliga stickor nästan alla månader sedan vi började försöka i augusti 2015. Då sa hon inget mer.

Samma sak med hon som tog blodprovet nu vid ägglossning. "du är ung, du blir nog gravid snart ska du se". Bet ihop men inombords ville jag fräsa nått om att du vet inget mer än vad jag ska ta för prov och mitt personnummer. Du vet inte om jag har några problem eller hur länge vi försök.

Jaja de menar säkert väl men det hjälper inte, det är vara provocerande.
 
Fick svar på alla prover idag. Allt var tipptopp så det borde gå men det har det ju inte gjort.
Idag kom mensen så ringde och bokade in nytt besök som fick bli CD15. Får se hur de vill gå vidare med oss.

Men jag blir så jävla trött när receptionisten säger "det går nog snart". Du kan ta ditt snart och köra upp där solen inte skiner. Hon föreslog att jag skulle fortsätta med ÄL-stickor... Sa det att jag har använt både digitala med dubbelhormonavkännare och vanliga stickor nästan alla månader sedan vi började försöka i augusti 2015. Då sa hon inget mer.

Samma sak med hon som tog blodprovet nu vid ägglossning. "du är ung, du blir nog gravid snart ska du se". Bet ihop men inombords ville jag fräsa nått om att du vet inget mer än vad jag ska ta för prov och mitt personnummer. Du vet inte om jag har några problem eller hur länge vi försök.

Jaja de menar säkert väl men det hjälper inte, det är vara provocerande.
Herregud. Hoppas de inte säger nåt sånt till mig när vi söker hjälp, jag kommer börja gråta. Så oerhört respektlöst.
 
Fick svar på alla prover idag. Allt var tipptopp så det borde gå men det har det ju inte gjort.
Idag kom mensen så ringde och bokade in nytt besök som fick bli CD15. Får se hur de vill gå vidare med oss.

Men jag blir så jävla trött när receptionisten säger "det går nog snart". Du kan ta ditt snart och köra upp där solen inte skiner. Hon föreslog att jag skulle fortsätta med ÄL-stickor... Sa det att jag har använt både digitala med dubbelhormonavkännare och vanliga stickor nästan alla månader sedan vi började försöka i augusti 2015. Då sa hon inget mer.

Samma sak med hon som tog blodprovet nu vid ägglossning. "du är ung, du blir nog gravid snart ska du se". Bet ihop men inombords ville jag fräsa nått om att du vet inget mer än vad jag ska ta för prov och mitt personnummer. Du vet inte om jag har några problem eller hur länge vi försök.

Jaja de menar säkert väl men det hjälper inte, det är vara provocerande.
Hur känns det att allt såg bra ut? Hoppades du att de skulle hitta någon förklaring?
Jag har inte ställts inför den situationen så jag vet inte hur jag skulle resonera, om jag skulle vara glad att allt var bra eller besviken att inget hittades.

Jag förstod ganska snart att allt inte är som det ska med mig, då jag insåg att jag knappt hade några ägglossningar. Så jag behövde aldrig ens fundera på om allt var normalt. Men då har jag ju haft något att fokusera på, något som skall lösas. Vilket på sätt och vis känts bra.
 
Herregud. Hoppas de inte säger nåt sånt till mig när vi söker hjälp, jag kommer börja gråta. Så oerhört respektlöst.

Hoppas för din skull att du slipper det också.
Om jag hade fått en tia för varje gång någon frågat "har du testat såna där ägglossningstest" och "ladda ner en sån där app där man får koll på cykeln" typ som om vi nuppat i blindo i över ett år :rofl: Då har jag seriös lust att köpa ett torp ute i skogen och fly mänskligheten.

Min mor kom med den rara kommentaren när jag berättade att vi sökt hjälp "Jag har hört flera som blivit gravida när de börjat utredning/adopterat/ivf/et. Det är säkert för att man tänker på det så mycket som gör att det dröjer. Som en spärr"
Nu hyser jag enorm respekt för min moder. Men hon kommer aldrig säga det där igen :angel: :wtf: :cautious:
 
Hoppas för din skull att du slipper det också.
Om jag hade fått en tia för varje gång någon frågat "har du testat såna där ägglossningstest" och "ladda ner en sån där app där man får koll på cykeln" typ som om vi nuppat i blindo i över ett år :rofl: Då har jag seriös lust att köpa ett torp ute i skogen och fly mänskligheten.

Min mor kom med den rara kommentaren när jag berättade att vi sökt hjälp "Jag har hört flera som blivit gravida när de börjat utredning/adopterat/ivf/et. Det är säkert för att man tänker på det så mycket som gör att det dröjer. Som en spärr"
Nu hyser jag enorm respekt för min moder. Men hon kommer aldrig säga det där igen :angel: :wtf: :cautious:
Min chef, som dessutom är läkare och borde veta bättre, frågade om jag åt ordentligt och om jag stressade mycket, när jag berättade för honom att vi försökt länge.

Han ville ju väl, och har varit stöttande i processen, ändrar om i mitt schema och så när jag behövt iväg på läkarbesök, men det där visste jag inte riktigt hur jag skulle bemöta.
 
Hoppas för din skull att du slipper det också.
Om jag hade fått en tia för varje gång någon frågat "har du testat såna där ägglossningstest" och "ladda ner en sån där app där man får koll på cykeln" typ som om vi nuppat i blindo i över ett år :rofl: Då har jag seriös lust att köpa ett torp ute i skogen och fly mänskligheten.

Min mor kom med den rara kommentaren när jag berättade att vi sökt hjälp "Jag har hört flera som blivit gravida när de börjat utredning/adopterat/ivf/et. Det är säkert för att man tänker på det så mycket som gör att det dröjer. Som en spärr"
Nu hyser jag enorm respekt för min moder. Men hon kommer aldrig säga det där igen :angel: :wtf: :cautious:
Min mamma har en gång sagt "slappna av ska du se att det tar sig". Hon säger nog inte heller det igen... ;)
 
Hur känns det att allt såg bra ut? Hoppades du att de skulle hitta någon förklaring?
Jag har inte ställts inför den situationen så jag vet inte hur jag skulle resonera, om jag skulle vara glad att allt var bra eller besviken att inget hittades.

Jag förstod ganska snart att allt inte är som det ska med mig, då jag insåg att jag knappt hade några ägglossningar. Så jag behövde aldrig ens fundera på om allt var normalt. Men då har jag ju haft något att fokusera på, något som skall lösas. Vilket på sätt och vis känts bra.

Jag har väl hela tiden anat att det inte är något fel. Sen visst spermaprovet hade jag ju egentligen ingen aning om ifall det skulle vara bra eller dåligt (han har en son sedan innan men det är 6 år sedan han blev till så precis som gyn sa kan det ha ändrat sig). Men visst hade jag nog hellre sätt att det var något litet som var orsaken snarare än att det oförklarligt bara inte går (genetisk missmatch...).

Men besviken är jag inte, inte heller ledsen. Ska på VUL om 2 veckor och får som sagt se vad de säger att nästa steg är. De har konstaterat att det finns bra mängd spermier, jag ägglossar, har fri passage i äggledarna, bra tjocklek på slemhinnan i livmodern och äggstockarna ser prima skinka ut också. Samt alla värden. Så ptja för mig borde det innebära att man börjar med insemination typ efter årsskiftet (tvivlar på att nått hinns med innan jul och nyår) men som sagt, de kanske har en annan plan eller andra steg som ska utföras först. Vad vet jag.
 
Min chef, som dessutom är läkare och borde veta bättre, frågade om jag åt ordentligt och om jag stressade mycket, när jag berättade för honom att vi försökt länge.

Han ville ju väl, och har varit stöttande i processen, ändrar om i mitt schema och så när jag behövt iväg på läkarbesök, men det där visste jag inte riktigt hur jag skulle bemöta.

Ibland går inte hissen hela vägen upp. Alla indianer sitter inte i kanoten och stallet är uppenbart inte fullt.
 
Jag har väl hela tiden anat att det inte är något fel. Sen visst spermaprovet hade jag ju egentligen ingen aning om ifall det skulle vara bra eller dåligt (han har en son sedan innan men det är 6 år sedan han blev till så precis som gyn sa kan det ha ändrat sig). Men visst hade jag nog hellre sätt att det var något litet som var orsaken snarare än att det oförklarligt bara inte går (genetisk missmatch...).

Men besviken är jag inte, inte heller ledsen. Ska på VUL om 2 veckor och får som sagt se vad de säger att nästa steg är. De har konstaterat att det finns bra mängd spermier, jag ägglossar, har fri passage i äggledarna, bra tjocklek på slemhinnan i livmodern och äggstockarna ser prima skinka ut också. Samt alla värden. Så ptja för mig borde det innebära att man börjar med insemination typ efter årsskiftet (tvivlar på att nått hinns med innan jul och nyår) men som sagt, de kanske har en annan plan eller andra steg som ska utföras först. Vad vet jag.
Jag är ju ingen expert eller läkare men det känns som om insemination är lite bortkastad tid/försök och det kanske hade varit bättre att gå på IVF direkt. :)

(Bara för att jag skrev så så kommer du bli gravid på första inseminationsförsöket :p)
 
Jag är ju ingen expert eller läkare men det känns som om insemination är lite bortkastad tid/försök och det kanske hade varit bättre att gå på IVF direkt. :)

(Bara för att jag skrev så så kommer du bli gravid på första inseminationsförsöket :p)

Ja det kanske det är, läste att det utfördes på par som var ofrivilligt barnlösa. Det är ju lite samma sak som vi själva roar oss med hemma :angel: men IVF då plockar man ut ägg och befruktar i labb?
 
Ja det kanske det är, läste att det utfördes på par som var ofrivilligt barnlösa. Det är ju lite samma sak som vi själva roar oss med hemma :angel: men IVF då plockar man ut ägg och befruktar i labb?
Exakt! Och provat hemma har ni ju gjort utan framgång tillräckligt länge.

Seminering kan ju vara ett lite billigare alternativ för dom där vanlig sex av någon anledning inte fungerar men för er del kanske det bara är ett bortslösat försök (beror lite på hur ert landsting räknar). Det kan ju vara något att ta upp med er läkare :)
 
Exakt! Och provat hemma har ni ju gjort utan framgång tillräckligt länge.

Seminering kan ju vara ett lite billigare alternativ för dom där vanlig sex av någon anledning inte fungerar men för er del kanske det bara är ett bortslösat försök (beror lite på hur ert landsting räknar). Det kan ju vara något att ta upp med er läkare :)

Prunnar pratade om sist att det vanligaste är att min inte hittar något fel. Jag frågade då (i panik då typ haha, livrädd att de bara släpper än då till att försöka mer på egen hand) men då pratade han om IVF och att det utfördes i Linköping. Han nämnde inget om insemination så han kanske inte alls kommer föreslå det.

Brukar det vara kö på att få börja IVF?
 
Alltså, jag är en sån där människa som aldrig är illamående eller har ont i huvudet, blir typ aldrig sjuk heller. Men både igår och idag känner jag hela tiden ett lätt illamående. Känner mig lite kraftlös och yr. Men jag har en vecka lite drygt kvar till BIM, jag skulle väl omöjligt kunna känna något redan?:confused: Det måste bara vara inbillning och kanske även kan skylla på att jag såg den där vsmpyfiömen (som jag verkligen inte kan komma på namnet på nu?! Någonting light?) där hon avklarad sin graviditet på typ en månad :meh:
 
Prunnar pratade om sist att det vanligaste är att min inte hittar något fel. Jag frågade då (i panik då typ haha, livrädd att de bara släpper än då till att försöka mer på egen hand) men då pratade han om IVF och att det utfördes i Linköping. Han nämnde inget om insemination så han kanske inte alls kommer föreslå det.

Brukar det vara kö på att få börja IVF?

Olika i olika landsting. Mitt tar emot från andra landsting också eftersom det finns kapacitet.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 715
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
2 650
Senast: orkide
·
Gravid - 1år Välkomna till tråd 13 Här samlas alla som vill prata om hur det är att försöka få till barn! Oavsett om det är med stork, DHL...
85 86 87
Svar
1 732
· Visningar
239 264
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 947
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp