@Martina_m håller med de som kommenterat att man inte ska läsa in/göra ngn stor grej av lastning av häst . Tror verkligen inte grejen är att några vänner ska behöva vallfärda för att se /bedöma om hästen går att lasta eller inte osv. Jag har aldrig öht uppfattat din häst utifrån dina rapporter som särskilt olastbar . Ni har ju åkt en del, varit ute och runt lite och inga större konstigheter utifrån det . Jag tror mest det satt sig i huvudet på dig . Din rapport nu idag visar ju att det går jättebra utan femtioelva hjälpare som behöver vallfärda . Fortsätt så och släpp dina egna hangups om det går när du lastar så går det genast bättre !
Sedan vi fick de här bekymren, så har det alltid gått bäst när jag varit helt själv. Då har jag fått en avslappnad och trevlig häst. Så fort någon annan varit med har det blivit lite stressigt och ibland bryskt. Min sambo funkar bra
då håller både jag och hästen oss lugna.
Men ibland kommer man till ett läge, när man känner att man inte kommer vidare, när man känner att hopplöshet växer och man vill allra helst gå och gömma sig och hoppas att någon annan löser problemet. DÄR har jag varit. Efter att ha kämpat hårt hela våren för att komma iväg på det årliga träningslägret, och lastningen dit gick som smort, och sen en häst som inte har en tanke på att sätta sin hov inne i släpet när vi ska åka därifrån. Det tog hårt! Otroligt löjligt hårt. Två dagar senare, ett mindre genomtänkt ( men så desperat) beslut, två mil och 4,5 timmars promenad senare står en st trött häst och två människor äntligen hemma på gården, utan bil och släp. Inte ett lastningsförsök till efter det på hela sommaren, för jag bearbetade den besvikelsen och förlusten. Helt galet, men så var det! Haha
@sommarminne, menar du att jag gör för stor grej av det hela
? Ja, det gör jag verkligen! Men det är så svårt att styra känslorna i detta läge.
Men nu, jag har bearbetat, drömt mig bort, fantiserat, fått hopp, bestämt mig och känner mig redo igen! Framför allt, så ska jag! Jag ska fasen ut och åka i vinter! De nya vinterdäcken till släpet ska på i år, och de ska minsann få rulla
!
Tack för allas vänliga tankar och vilja att hjälpa! Det är nog det jag behövt!
Med en lastbar häst kommer vintern att gå galant och väntan på paddocken kommer förhoppningsvis inte att vara olidlig
!
Lösningen är jag själv, och att jag gör det själv. Men ibland behövs det hjälp utifrån för att komma över de där höga trösklarna!