Dressyrsnackis nr 10

Status
Stängd för vidare inlägg.
Haha, underbart!
Ja, det tar ju lite länge tid än 10 minuter nu :p.
@lady_vip du är jättevälkommen! Och alla sätt som funkar med lastningen är bra sätt :D.

Om man skulle ta och äta lite frukost och sen ut och lasta lite :)
Vi har 6 km (bra 90-väg hela vägen) till närmsta ridklubb med två utebanor och ett ridhus på 22x86 m. Ingen ridskoleverksamhet, utan bara träningar 4 vardagskvällar och något på vissa helger och lite tävlingar då och då.
Visst låter det väl bra? ;)

Ska verkligen inte utge mig från o vara ngt lastningsproffs men tänker att sen vet vi om du behöver anlita ett åtm :D KnasOthello vet som du sa inte vad han går miste om :bump:
 
@Martina_m Min häst va väldigt väldigt jobbig att lasta första åren och mitt bästa tips är att håll inte på att krångla med det.
Vi människor gör en så otroligt stor grej av att hästarna inte går att lasta så de är inte vettigt. Lasta och åk och rid en gång i veckan under ett par månader och problemet brukar va löst:D. Har du ingen kompis som kan komma och hjälpa dig?
Jag kämpade jättelänge hemma med att träna på att lasta och jag lockade och pockade en massa. Sen bara bestämde jag mig för att boka in mig på fast plats på träning så jag va tvungen att åka:o. Så bara åk! Du fixar de:up::bump:.
 
Min nya häst har varit ute på sin första dressyrtävling sen han flyttade till oss. Det fanns en träningstävling inte allt för lång väg bort så stallkompisen bestämde sig för att starta honom då jag går med skadat knä och ridförbud.. :p Tyvärr visade tävlingsplatsen vara allt annat än optimal för min miljökänsliga och tittiga kille, har aldrig sett ett ridhus så fullt av bråte förut. Längs med ena kortsidan var det staplat stora vita halmpelletssäckar halvvägs upp till taket och hästen kunde verkligen inte släppa rädslan just där. Så han utförde (relativt) fina moment i ena halvan av ridhuset och mindre fina i den andra.. :o Haha. Blev trista procenter såklart men bra miljöträning. Nu vill jag bara upp själv och rida!
 
Ska verkligen inte utge mig från o vara ngt lastningsproffs men tänker att sen vet vi om du behöver anlita ett åtm :D KnasOthello vet som du sa inte vad han går miste om :bump:
Det hade varit väldigt bra om han fattade vad kul han hade kunnat ha :D

MEN, gissa vem som var ute och åkte runt "kvarteret"?!? Käre lille Othello gick in i sitt släp, utan matte, så jag slog bak och stängde dörren. Sen var det bara att åka. Och som alltid stod han som ett ljus.
Haha, jag blev fasen lite chockad när jag hade lyckats stänga :p
Lycklig och pirrig. Imorgon är det dags igen.
 
@Martina_m Min häst va väldigt väldigt jobbig att lasta första åren och mitt bästa tips är att håll inte på att krångla med det.
Vi människor gör en så otroligt stor grej av att hästarna inte går att lasta så de är inte vettigt. Lasta och åk och rid en gång i veckan under ett par månader och problemet brukar va löst:D. Har du ingen kompis som kan komma och hjälpa dig?
Jag kämpade jättelänge hemma med att träna på att lasta och jag lockade och pockade en massa. Sen bara bestämde jag mig för att boka in mig på fast plats på träning så jag va tvungen att åka:o. Så bara åk! Du fixar de:up::bump:.
Absolut, så är det verkligen. Jag kan fasen vara nervös i flera dagar innan jag har en inplanerad tur (typ flytt av häst, numer planerar jag inte in något).
Och det är något som vi BÅDA måste komma över. Det räcker liksom inte att någon annan kan lasta, utan jag måste lära mig.
Men verkligen ett bra tips som jag kommer tänka på. Nu ska jag se om jag bara kan lyckas några gånger här hemma, mest för att jag ska få lite självförtroende.
Jag får se hur han beter sig nästa gång. Men så fort det börjar lossna, så ska jag nog börja boka in!!! Bra tanke verkligen!
 
@Martina_m Känner verkligen igen mig och jag mådde nästan illa men jag bokade upp ett par kompisar och lastade honom med linor tre gånger och sedan dess har jag alltid lastat själv. Jag kämpade alltså ensam i ett par år innan jag tog tjuren vid horne:angel::down:.
Efter de har jag alltid lastat ensam även om jag har sällskap för att alltid känna att jag vet att de sitter i ryggmärgen. De är verkligen tråkigt att lägga energi på det där så de är skönt att ha träningen i huvudet och lägga focus på den:p:D!
 
Tack :)! Nä, jag kommer inte ge upp. Jag älskar den där knasiga hästen. Och vill inte ha någon annan. Även om man ibland vill ge upp.
Jag vet att det kommer känns bra igen, men just nu känns det så tråkigt bara.
Han får väl helt enkelt ha en lugn vinter och lunka i hagen!

Men vad kul att det går så bra för er! Det är sånt som är så roligt att få glädjas åt andra (speciellt när det är lite dåligt på sin egna front).
Tack! Skönt att kunna glädja någon.
 
@Martina_m håller med de som kommenterat att man inte ska läsa in/göra ngn stor grej av lastning av häst . Tror verkligen inte grejen är att några vänner ska behöva vallfärda för att se /bedöma om hästen går att lasta eller inte osv. Jag har aldrig öht uppfattat din häst utifrån dina rapporter som särskilt olastbar . Ni har ju åkt en del, varit ute och runt lite och inga större konstigheter utifrån det . Jag tror mest det satt sig i huvudet på dig . Din rapport nu idag visar ju att det går jättebra utan femtioelva hjälpare som behöver vallfärda . Fortsätt så och släpp dina egna hangups om det går när du lastar så går det genast bättre ! :)
 
@Martina_m håller med de som kommenterat att man inte ska läsa in/göra ngn stor grej av lastning av häst . Tror verkligen inte grejen är att några vänner ska behöva vallfärda för att se /bedöma om hästen går att lasta eller inte osv. Jag har aldrig öht uppfattat din häst utifrån dina rapporter som särskilt olastbar . Ni har ju åkt en del, varit ute och runt lite och inga större konstigheter utifrån det . Jag tror mest det satt sig i huvudet på dig . Din rapport nu idag visar ju att det går jättebra utan femtioelva hjälpare som behöver vallfärda . Fortsätt så och släpp dina egna hangups om det går när du lastar så går det genast bättre ! :)
Sedan vi fick de här bekymren, så har det alltid gått bäst när jag varit helt själv. Då har jag fått en avslappnad och trevlig häst. Så fort någon annan varit med har det blivit lite stressigt och ibland bryskt. Min sambo funkar bra :love: då håller både jag och hästen oss lugna.
Men ibland kommer man till ett läge, när man känner att man inte kommer vidare, när man känner att hopplöshet växer och man vill allra helst gå och gömma sig och hoppas att någon annan löser problemet. DÄR har jag varit. Efter att ha kämpat hårt hela våren för att komma iväg på det årliga träningslägret, och lastningen dit gick som smort, och sen en häst som inte har en tanke på att sätta sin hov inne i släpet när vi ska åka därifrån. Det tog hårt! Otroligt löjligt hårt. Två dagar senare, ett mindre genomtänkt ( men så desperat) beslut, två mil och 4,5 timmars promenad senare står en st trött häst och två människor äntligen hemma på gården, utan bil och släp. Inte ett lastningsförsök till efter det på hela sommaren, för jag bearbetade den besvikelsen och förlusten. Helt galet, men så var det! Haha @sommarminne, menar du att jag gör för stor grej av det hela :D? Ja, det gör jag verkligen! Men det är så svårt att styra känslorna i detta läge.
Men nu, jag har bearbetat, drömt mig bort, fantiserat, fått hopp, bestämt mig och känner mig redo igen! Framför allt, så ska jag! Jag ska fasen ut och åka i vinter! De nya vinterdäcken till släpet ska på i år, och de ska minsann få rulla :p!
Tack för allas vänliga tankar och vilja att hjälpa! Det är nog det jag behövt!
Med en lastbar häst kommer vintern att gå galant och väntan på paddocken kommer förhoppningsvis inte att vara olidlig :)!
Lösningen är jag själv, och att jag gör det själv. Men ibland behövs det hjälp utifrån för att komma över de där höga trösklarna!
 
@Martina_m jag förstår ! Och ffa att om det låst sig utifrån dig själv så hur bra vänner man än har som erbjuder sin expertis och vallfärd osv så är det nog ingen vidare lösning. Du har ju som sagt ingen olastningsbar häst öht vilket du ju själv sett/vet/erfar . Så några vänner som reser för att lyfta in ngn häst och "bedöma om proffs behövs" utifrån det tycker jag känns överkurs deluxe ...
Fint att det gått bra nu senaste . Känns det som du stöter på problem med bakslag ändå framöver som ju faktiskt händer många även etablerade emellanåt så hade jag hellre isåfall sökt efter ngn kunnig helt neutral icke personlig "vän" att isåfall hjälpa dig med stöd och objektiv hjälp med last träning .
 
@Martina_m du är inte ensam om att ta hårt åt dig av liknande händelser, jag ställer mig till samma klubb då vi är i samma sits där tyvärr. Jag har lasttränat dagligen och även tränat på att åka släp och vid ett av veterinärbesöken då min häst skadade sig i sommras stod vi 2h på kliniken och hästen vägrade gå in... för att nästa gång gå på 2 minuter... Häromdagen när vi var hos sadelprovaren gick han på direkt påvägen dit men hem tog det 1h... Fruktansvärt psykiskt jobbigt att träna på något så mycket som sedan visar sig "inte funka och att all träning, all tid man lagt vart förgäves" ( i mina ögon). Men man få försöka sluta se det som ett nederlag bara för att lastningen tar tid, som min sambo diplomatiskt påpekar i dessa situationer. Det är ju faktiskt inte ett nederlag utan något man måste träna på, att lasta på olika platser och klart att det tar tid då, för det är ju en helt ny situation. När vi lastar är vi aldrig stressade och vi tar det alltid lugnt, även om folk kommer och frågar om de inte ska dänga hästen i baken så den går in nån gång så kör vi på vår teknik och efter ett tag står hästen lugnt i släpet och vi kan åka hem. I de lägena när vi hållt på i över timmen så brsiter det oftast när jag sitter i bilen och jag blir så otroligt ledsen och gråter, men nu förösker jag tänka så som jag skriver till dig och inte se det som ett nederlag utan se det som träning. Men absolut de är svårt och jag blir fortfrande ledsen. Men lite som @sommarminne säger så måste man nog komma iväg också och inte bara lasta hemma utan man måste nog ut och lasta på olika platser och då får man vara beredd på att det kan ta några tid de första gångerna..
 
@Martina_m du är inte ensam om att ta hårt åt dig av liknande händelser, jag ställer mig till samma klubb då vi är i samma sits där tyvärr. Jag har lasttränat dagligen och även tränat på att åka släp och vid ett av veterinärbesöken då min häst skadade sig i sommras stod vi 2h på kliniken och hästen vägrade gå in... för att nästa gång gå på 2 minuter... Häromdagen när vi var hos sadelprovaren gick han på direkt påvägen dit men hem tog det 1h... Fruktansvärt psykiskt jobbigt att träna på något så mycket som sedan visar sig "inte funka och att all träning, all tid man lagt vart förgäves" ( i mina ögon). Men man få försöka sluta se det som ett nederlag bara för att lastningen tar tid, som min sambo diplomatiskt påpekar i dessa situationer. Det är ju faktiskt inte ett nederlag utan något man måste träna på, att lasta på olika platser och klart att det tar tid då, för det är ju en helt ny situation. När vi lastar är vi aldrig stressade och vi tar det alltid lugnt, även om folk kommer och frågar om de inte ska dänga hästen i baken så den går in nån gång så kör vi på vår teknik och efter ett tag står hästen lugnt i släpet och vi kan åka hem. I de lägena när vi hållt på i över timmen så brsiter det oftast när jag sitter i bilen och jag blir så otroligt ledsen och gråter, men nu förösker jag tänka så som jag skriver till dig och inte se det som ett nederlag utan se det som träning. Men absolut de är svårt och jag blir fortfrande ledsen. Men lite som @sommarminne säger så måste man nog komma iväg också och inte bara lasta hemma utan man måste nog ut och lasta på olika platser och då får man vara beredd på att det kan ta några tid de första gångerna..
Ja hu ja! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle va i den här sitsen. Jag vet inte hur mkt jag gråtit över det där. Men jag kommer aldrig heller att glömma när vi missade finalen i lagtävlingen och red en runda i skogen med glänsande häst, lackade hovar o med knoppar och jag med bling i håret :D. Och han kände så otroligt fin! Det hade nog gått bra på den där tävlingen, om man hade kommit dit.

Idag gick lastningen inte särskilt bra. Han var inne i några sekunder innan han for ut igen. Och det är ju just det, jag måste kunna last honom några dagar i rad här hemma. För jag vägra åka iväg för att sen inte komma hem igen med honom. Imorgon är det dags igen. Då går det nog bättre!

( Alltså, jag känner bara för att krama dig när jag läser ditt inlägg, det är nästan så jag börjar gråta av bara tanken på eländet! Tröstkram till oss )
 
Hmmm...kanske bättre att någon annan än ni, @Catrool och @Martina_m lastade era hästar? T ex era sambos? För jag tror era hästar känner av era nervösa känslor inför lastningen och VEM vill gå in när Mattes kroppspråk skriker fara på färde?

Har faktiskt testat de men min sambo blir osäker om hästen börjar trixa och kan inte alls läsa av hästens kroppsspråk så vi fick lägga ner de, men absolut vi har haft de i åtanke :) Har även testat en mer hästvan vän men utan större lyckat resultat. Jag är väldigt lugn och hästen är aldrig någonsin stressad utan allt går väldigt lugnt till, men du har säkert rätt att min häst säkerligen ändå känner att något är på gång och att de kan vara en av orsakerna till att vi får problem när vi är på andra ställen än hemma.
 
Ja hu ja! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle va i den här sitsen. Jag vet inte hur mkt jag gråtit över det där. Men jag kommer aldrig heller att glömma när vi missade finalen i lagtävlingen och red en runda i skogen med glänsande häst, lackade hovar o med knoppar och jag med bling i håret :D. Och han kände så otroligt fin! Det hade nog gått bra på den där tävlingen, om man hade kommit dit.

Idag gick lastningen inte särskilt bra. Han var inne i några sekunder innan han for ut igen. Och det är ju just det, jag måste kunna last honom några dagar i rad här hemma. För jag vägra åka iväg för att sen inte komma hem igen med honom. Imorgon är det dags igen. Då går det nog bättre!

( Alltså, jag känner bara för att krama dig när jag läser ditt inlägg, det är nästan så jag börjar gråta av bara tanken på eländet! Tröstkram till oss )

Ja de är ett jäkla elände, men en vacker dag måtte problemet vara löst så vi kan få komma ut på de där dressyrtävlingarna och slipper rida runt knoppade och snygga i skogen :D :D

Många tröst-och peppkramar och kämpa vidare!
 
Hmmm...kanske bättre att någon annan än ni, @Catrool och @Martina_m lastade era hästar? T ex era sambos? För jag tror era hästar känner av era nervösa känslor inför lastningen och VEM vill gå in när Mattes kroppspråk skriker fara på färde?
Ja, det funkade tidigare för oss. Jag gick helt enkelt därifrån:D. Men sen har tyvärr det oxå strulat. Och det är svårt att hitta hjälp som funkar. De ska ju ha tid att hjälpa till.
Min sambo är nog oxå lite för osäker och okunnig. I mitt fall behövs det en hästmänniska som är dominant och lugn.
Speciellt nu när jag flyttat så känner jag faktiskt ingen i närheten som jag skulle kunna fråga. Tyvärr.
Igår blev jag lite irriterad på hästen och tycke att nu får du fasen gå in = tvärstopp och supertjurig. Hoppas han är på bättre tankar idag...
 
@Martina_m Hade jag varit du hade jag skaffat hjälp så du får ordning på det där. Finns ju inga mer moment i världen än just lastning man jobbar med mer eller mindre några dagar i veckan och accepterar att träningen inte går framåt:D:o.
Ger du dig när han inte vill gå in eller vad är det som gör att han befäst att vägra bli lastad?
Vet inte vad du bor men häromkring finns en hel del som kommer hem till än och hjälper till:up:.
 
Håller med @Novali01 och övriga som är inne på samma sak att har ni grava lastproblem som inte löst sig på länge utan ni kämpar vidare utan ngra större genombrott så självklart påverkar man hästen som ägare mentalt och vibb mässigt även om ni tycker ni är "lugna" osv . Likaså är ju ingen lösning att lämna över till ngn osäker sambo ....
Det som löser såna problem ni beskriver är att en kunnig rutinerad människa som förhåller sig helt neutral och därmed inte behandlar hästen oneutralt på ngt sätt , finns med i bilden och gärna tar över om beteendet/reaktionerna /inställningen till lastningsmomentet blivit befäst hos hästen vilket det ju blir när mattarna håller på under lång tid utan att det löser sig .
Dock är det ändå så att en sån neutral människa oftast löser det hela ganska direkt , och matten gått iväg/deltar inte , men sen är det ju ändå så att matten är den som ska lasta hästen vardagsmässigt så har problemet blivit befäst krävs det ofta både att ngn neutral kunnig kliver in först och löser det mest förefallande problemet "få in hästen" - men det största arbetet finns kvar dvs - lära om matten hur att lasta hästen, och avprogrammera hästen från att "matten är inget tryggt att lastas av " ....
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Islandshäst Nu när förra tråden fått 2000 inlägg tänker jag att det är dags att starta en del 2! :bump:🥳
32 33 34
Svar
678
· Visningar
45 604
Senast: Fazeem
·
Övr. Barn Kände mig manad att starta nästa tråd, så vi fortsätter väl här 😊 Fortsätt dela med er av vad ni och ungarna hittar på!
37 38 39
Svar
772
· Visningar
44 136
Tävling Hej! Jag ska börja tävla en ridskoleponny och tänkte tävla henne i dressyr som häst. Kan ponnyn samtidigt starta ponnyklasser med en...
Svar
5
· Visningar
1 203
Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
15 16 17
Svar
334
· Visningar
28 591
Senast: Dorinda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Black Friday
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Dejtingtråden del 38

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp