Nej vi har roat oss med att äntligen bli av med lite saker!HALLÅ... Var är alla ikväll...
Är det grillning och inkilning för alla ikväll?
Ett skåp till grannen och ett skrivbord och en hylla Trofast till kompisar! Dividerat med nästan tonårsbarnet om de verkligen ska börja köa kl 11 för att se The Foo på onsdag när insläppet är kl 18:30... Jag tror jag har styrt upp det hela... Nej men jag har borraren i örat iaf (blåtand så ingen får några dumma/konstiga idéer!)
Jag har ångrat mig, jag vill inte släppa iväg mitt BARN... Det blir inte bra när en fjortis får styra hela upplägget för att mamma och pappa inte orkar/kan/vill sätta ner foten... Nu tror jag att jag har lyckats förklara för pappan att det inte är ett höjdarupplägg att låta sina barn sitta på en parkering från kl 11 i 30 graders värme bara för att de vill... Insläpp börjar alltså 18:30 och konserten kl 20:00 och de vill köa för att få "bra platser".... Hallå, det är en utomhus scen, det kommer att tränga sig fram folk hela tiden....
Jag tror inte att det är ett jättetryck överhuvudtaget... Spelningar i djurparker har sällan det utan jag tror att fjortisen har snöat in på ordet konsert och tror att det kommer att ligga folk och sova utanför för att se spelningen... Att det är artister nästan alla dagar i veckan har helt gått förbi... Jag har en känsla av att de kommer att bli djupt besvikna alla fyra... Men jag tror att jag har lyckats prata pappan som ska köra till att inte åka dit tidigare än till 14 och sen ta med mitt BARN och hans jämnåriga BARN på lite andra ärenden för att sedan åka tillbaka med dem när insläppet börjar... Det var inte så här upplägget såg ut när jag sa ja till att min BARN skulle få följa med... Då skulle de åka så att de var där till 18:30 och sedan åka hem efter... Till mitt BARNS fördel är att hon berättar för mig och faktiskt själv inte tycker att det känns bra men vågar inte säga ifrån till kompisen, och där strider jag gärna för mitt BARNS skulle och är den jobbiga mamman!
Som sagt - han lider nog.Min mamma har kidnappat mitt BARN. Hemskt, speciellt som vi faktiskt tom fick en kram när vi skulle åka (till sist iallafall, först nöjde han sig med ett avmätt hejdå), han lider nog hemska kval. Speciellt som han har mina kusiner och sysslingar i samma ålder som han leker med - de hade pratat om att sova över, så de kom med sina packningarna redan på förmiddagen igår.
Det trista är att PARTNERN jobbar, så jag sitter hemma och har tråkigt, men orkar inte ta för mig något.
Orättvist!!! Min mamma kidnappade visserligen äldsta barnet för ett par år sedan, det gick inte så bra, barnet ringde hem och grät... Min mamma är inte så bra på det där med att komma ihåg att barn behöver äta regelbundet och att man kanske får lov att planera lite när man reser med barn.... Numera ligger det visst på mitt ansvar att åka med barnen till mamma, ta med mat, tillaga den och helst roa barnen så att de inte stör henne... Nu är jag lite elak men lite åt det hållet är det och barnen har tröttnat... Numera är det sällan vi behöver barnvakt, de klarar sig antingen själva eller så byter vi med goda vänner istället men ibland skulle det vara helt underbart att ha någon far eller mor förälder som med lite glädje skulle göra saker med mina barn. Så nu har jag gnällt lite om det också... Om jag ska fortsätta med mitt gnäll så ska jag till läkaren idag för att kolla så att allt är bra, jag har visserligen inga symptom på att cancern skulle vara tillbaka men bara grejen att jag ska träffa läkaren rör upp en massa oro.Min mamma har kidnappat mitt BARN. Hemskt, speciellt som vi faktiskt tom fick en kram när vi skulle åka (till sist iallafall, först nöjde han sig med ett avmätt hejdå), han lider nog hemska kval. Speciellt som han har mina kusiner och sysslingar i samma ålder som han leker med - de hade pratat om att sova över, så de kom med sina packningarna redan på förmiddagen igår.
Det trista är att PARTNERN jobbar, så jag sitter hemma och har tråkigt, men orkar inte ta för mig något.
@stjarnhimmel Nu kommer jag vara sådär trist och tråkig, men är det inte dels de som har pappor till barnen de lika gärna hade kunnat vara utan, dvs mammor som i princip är ensamstående till sina barn de har med sin partner, och dels med yngre barn? Alltså jag har ju både en partner som är pappa åt sina barn (dvs jag får utrymme till egentid titt som tätt) och mitt barn är äldre än de brukar vara när behovet av egentid verkligen finns (typ vid föräldraledighet). Dvs det är trist att tracka dem, för det är oftast de som verkligen verkligen behöver egentid det snackas så om.
Orättvist!!! Min mamma kidnappade visserligen äldsta barnet för ett par år sedan, det gick inte så bra, barnet ringde hem och grät... Min mamma är inte så bra på det där med att komma ihåg att barn behöver äta regelbundet och att man kanske får lov att planera lite när man reser med barn.... Numera ligger det visst på mitt ansvar att åka med barnen till mamma, ta med mat, tillaga den och helst roa barnen så att de inte stör henne... Nu är jag lite elak men lite åt det hållet är det och barnen har tröttnat... Numera är det sällan vi behöver barnvakt, de klarar sig antingen själva eller så byter vi med goda vänner istället men ibland skulle det vara helt underbart att ha någon far eller mor förälder som med lite glädje skulle göra saker med mina barn. Så nu har jag gnällt lite om det också... Om jag ska fortsätta med mitt gnäll så ska jag till läkaren idag för att kolla så att allt är bra, jag har visserligen inga symptom på att cancern skulle vara tillbaka men bara grejen att jag ska träffa läkaren rör upp en massa oro.
Ibland behöver man ju det för de själsiga aspekterna snarare än de praktiska. Vi har verkligen tur med både far- och morföräldrar, så ska verkligen inte klaga så.
Ja det där med far och mor föräldrar har vi verkligen misslyckats med...Åh, så trist!
Åh, drygt med läkaren. Kan du inte försöka se det lite mer som en service på bilen då, bara en check så att allt är ok?
Min egen pappa dog -97, han var den som var helt underbar med barn, man fick alltid vara med och prova och han hade full markservice. Min svärfar dog när äldsta var 10 dagar gammal, men han hade nog inte varit till särskilt stor hjälp om han hade levt heller, svärmor är dement och den som behöver mer passning än barnen och min mamma är som hon är... Hennes särbo är däremot väldigt bra med barn, vilket min mamma blir lite avundsjuk på och det gör det ännu svårare.... Men han har en väldig massa egna barnbarn så honom kan jag inte luta mig mot när det gäller barnvaktande. Ja det där med far och mor föräldrar har vi verkligen misslyckats med...
Ang läkarbesöket så försöker jag så gott jag kan, men som i natt har det varit väldigt svårt att sova... Min hjärna snurrar på högvarv och jag går igenom allt som eventuellt skulle möjligtvis kunna peka på att cancern är tillbaka, ingen logik alls utan bara hjärnspöken...
Hoppas att det går bra och att du kan sysselsätta dig fram till att det är dags så du slipper fundera på det så mycket mer.
Ah, jag förstår. Otaktiskt!
Åh, fy så jobbigt!
Allt såg bara bra ut! Dessutom verkade de ha det väldigt lugnt på onkologen, jag fick komma in en kvart innan min tid... Nästa gång blir om ett år och då ska förhoppningsvis porten ut! Nu har det gått två år sen jag blev friskförklarad och återfalls risken är störst de två första åren! De har jag nu passerat så nu är det bara framåt som gäller!
Fantastiskt!
