Sv: Djurens Rätt citerar från Buke.
Nu är mitt syfte inte alls att försvara DR, men jag har ägnat mycket tid åt detta och jag tror att jag förstår hur de tänker (de vettigare bland dem, inte de argaste tonåringarna). Samtidigt som jag tror att jag förstår hur hästmänniskor tänker, eftersom jag är en sedan barnsben. Jag har dock ingen riktig kunskap om just trav, eller ens körning.
Jag har inte trott du försvarar DR, jag tycker du ger kontrast i diskussionen och förmedlar bra det du menar.
Jag förstår oxå hur de tänker, grundfilosofin och vad det ska ge, men jag tycker fortsatt de gör det fel.
Det där språkliga då - visst, du har rätt i att det inte betyder ett smul för hästen om vi pratar om att den har vinnarskalle eller att den får skylla sig själv. Gentemot hästen, i stallet och på banan, är det viktiga hur vi agerar mot den. Vi kan säga "dumma pucko" med snäll röst och klappa den på manken, etc.
Men, det Eva Carlsson gör i den debattartikeln, som jag läser den, är att försöka visa hur vårt sätt att prata om djur är en del av vår kulturs sätt att se på djur. Och att det mycket väl kan ha betydelse också för hur vi bemöter djuren. Hur vi pratar om saker påverkar definitivt hur vi tänker på dem och hur vi bemöter dem - tänk bara på hur man historiskt har pratat om afrikaner, och hur man har behandlat dem. Om man hade pratat om afrikaner som människor som du och jag, hade det framstått som mycket mer fel att bedriva slavhandel med dem.
Problemet här att DR använder den delen av trav som handlar om spelet som källa, de flesta media är spelinriktade, så även travets egen tidning Travronden, handlar till stor del om just spelet och när det handlar om intervjuer i dessa tidningar så handlar det oftast om prestationer i tidigare lopp och tankar runt kommande lopp.
Jag tror de flesta kuskar och tränare idag är ganska "media tränade" och talar ett språk som dessa journalister förstår.
Och talar man travspråk, så citerar de ändå inte rätt utan kör sin egen variant till tolkning som passar "bättre".
För att förklara det i ett exempel så, jag blir uppringd som tränare till kommande starthäst och får frågan vad som hände i förra loppet där hästen inte presterade enligt deras tips, alltså oddset på hästen.
Jag svarar kort att hästen inte levde upp till de förväntningar jag hade ( vilket betyder, jag trodde jag hade en bättre tränad häst för uppgiften) men det visade sig att hästen hade höga vita (enligt blodprov ett par dagar efter loppet) och det förklarade saken, (alltså hästen var så tränad som jag trodde, men hade/haft en infektion i kroppen som visade sig genom att hästen inte orkade spurta sista 200m)
Nu ska detta skrivas i tipset, på ca 2-3 rader och kortas ner till-
Tränaren var besviken på hästen efter förra loppet, men hästen ursäktades med en halsinfektion.
Det säger ju väldigt lite om mig som tränare, hur jag funderat, vad jag sagt om hästen och hur orolig jag varit innan jag fann felet.
Men för spelet funkar det.
Det där med språket är delvis symboliskt, men symboler har kraft, tror jag. Om hästen heter Monstret eller Gulleplutt, kommer att påverka vår bild av den (och av dess ägare) och nog säger de namnen något om hästarnas ägare.
Nu är det väl ingen direkt hemlighet att de flesta travare som föds upp gör det med tanke att de ska tävla i trav.
Själv är jag känslig med namn, jag tycker det ska heta något bra som låter trevligt, för mig funkar både Monimaker och Varenne, jag lägger ingen värdering i namnet, jag gillar bara när det låter trevligt.
Själv döpte jag en häst till Komedi och tragedi( på latin), det var dumt för hon har varit precis det... jag älskar henne högt men hon gör verkligen skäl för namnet.
Henne avkomma döpte jag till
Ja, för fan ungefär (på ett annat språk) det är enbart positivt och det gillar jag..
Fula namn (ska inte hänga ut någon men kolla kriterieauktionens katalogen så ser du att de flesta inte heter något med "spring in pengar snabbt" utan de mest fula namn, enligt mig då.
Våra hästar får inte heller heta samma namn, de ska inte kunna blandas ihop, vilket gör att namnbanken är något minimerad.
Delar av det där språkliga är svårare: att hästen springer av fri vilja, alltså gör den det? Min häst (ganska ung och livlig) springer när hon blir rädd, när andra springer, när hon rört på sig för lite och är överladdad - dvs, man skulle kunna tolka de anledningarna till att springa som ett svar på stress. Och hur förhåller sig stress till fri vilja? Min häst springer också när jag säger åt henne att göra det - är det av fri vilja eller för att jag genom hennes utbildning har lärt henne att det ofta lönar sig att göra som jag tycker? Genom att göra som jag tycker kan hon undslippa obehag (skänkeln) och få belöningar. Båda sakerna är bättre för henne än alternativen.
Jag har jobbar på ett lagom stort stuteri, de födde upp i huvudsak travhästar och hopphästar, om jag inte minns fel var Cortez(?) på ropet då och det bästa man kunde använda, det fanns även 3 galoppston.
Jag tyckte det var riktigt intressant och roande att se hur olika fölen var redan som riktigt små, de gick allihopa tillsammans i en stor hage med sina mammor och de var så olika, redan som små föl på ett par veckor.
Trav och galoppisarna gadda snabbt ihop sig och gick på upptäckfärder, de sprang mycket (jämnfört med hopphästarna) och min lilla upptäckt var följande:
- Galoppörerna hade 2 gångarter, det var skritt och galopp.
- Travarna har 3, skritt, trav och galopp, men de föredrar trav om det ska gå fort, travar så långe de kan för att sedan ta galopp ettt par steg och snart byta till trav.
- Hoppästarna föredrog att äta (
) när de sprang var de de som bockade och studsade mest. De verkade inte ha några större behov av att sträcka ut och springa, de var mest med de andra fölen när de busade med varandra eller tittade på något.
Kunde titta på när de andra drog repor och for omkring med en tugga gräs i munnen..
Så aveln gör ju skillnad, våra hästar är avlade att springa fort, din häst är ju avlad att dansa, vilket jag antar hon kan göra i hagen oxå, hellre än att springa full fart.
Jag tänker att vi har en bild av vad hästar är, hur de funkar, vad de upplever och känner, som är förankrad i en viss syn på djur i en viss kultur. Med en något annan syn på djur skulle man ibland se delvis andra saker än vi ser, och jag menar att det inte är givet vem som har rätt. Och jag menar att det är så DR tänker.
Visst är det så, Sverige är ju trots att ett riktigt upplyst land när det kommer till Häst, jag tycker vi i det stora hela har en riktigt upplyst syn och bra förståelse för hästen och dess behov.
Vi är framstående inom veterinär medicin, vi behandlar våra hästar som elitidrottare och är noga med maten och vården i allmänhet.
Vi vet att ska de prestera ska de må bra, jag tycker vi är bra upplysta om man jämför med andra länder.
Vår bild baseras ju på undersökningar och vi har ju gått en bra bit framåt genom åren.
Så det är ju inte helt blint enligt tradition och kultur.
Dessutom är vi ju oeniga även inom hästsverige. Jag har tex sett diskussioner här på buke (Hantering, mest) där man är oense om huruvida en viss häst är lugn eller avstängd. Olika skolning hos människorna, gör att vi tolkar samma sak olika. Och det är ju, handen på hjärtat, strikt räknat inte lätt att säga vem som har rätt. Motsvarande har jag sett diskussioner där man inte kunnat enas om huruvida en häst är stressad eller uppspelt, tex när den skrider runt i hagen i balanstrav och kollar läget. Jag vet precis vad jag tror i båda de fallen jag tänker på, men jag får ju erkänna att faktafrågan är allt annat än glasklar.
Det som för mig är viktigast med det du tar upp är ju att diskussionen förs, att vi är så upplysta att vi kan diskutera saken och gå vidare med ny syn och kunskap.
Det är inte glasklart, det är intressant och det viktigaste är ju att det fortsätter diskuteras på rätt nivå.
För mig är det ganska enkelt, jag ser vganska mycket häst varje dag och jag håller inte med djurens rätt om att hästen har ett fattigt ordföråd, jag tycker de är väldigt tydliga med att berätta hur de mår, vad de tycker om olika saker och att de inte döjer saker.
Sen kan man tolka saker olika, men för mig är en häst som ser glad ut glad och en som ser ledsen ut ledsen, mitt jobb är ju att hålla den glada glad och hitta nyckeln till att få den som ser ledsen ut glad.
Jag tänker helt enkelt att DR både engagerar sig i kulturens djursyn och i hur djuren faktiskt har det, och att de tänker sig att de sakerna hör ihop.
Det är jag helt med dig på.
Om deras strategier är bra eller dåliga, orkar jag inte engagera mig i. Mitt engagemang ligger i hästeriet.
Och jag engagerar mig i DR för hästeriets skull
Sen är det alltså inte så att DR är allmänt illa sedda. Tvärtom är de remissinstans och har representanter i väldigt många sammanhang som rör djur och beslut om djur. Samhällets institutioner i stort (beslutande organ och myndigheter och sådant) är mycket bättre på att hantera en mångfald av åsikter och oenigheter i sakfrågor än vad hästsverige är, som jag uppfattar det. Jag har lite svårt att stå ut med att vi som tycker om djuren samtidigt verkar vara de mest konservativa när det gäller djurfrågor.
Och jag har lite svårt att förstå att vi som är djurvänner, inte vill gå med i DR och stöja dem.
Som det ser ut just nu, är det inte hästmänniskorna som framstår som djurvännerna. Vi har ett rejält problem där. Vi kan inte skylla det på andra (för då blir det värre).
Det beror ju på vilket sida man tittar ifrån, kan jag tycka.
