Är vi verkligen transparanta? Just på den punkten är jag
särskilt orolig, nämligen. Jag upplever det faktiskt inte så, ofta. Nu utgår jag främst från ridsporten, eftersom det är den jag kan. Jag tycker inte att dolda framridningsbanor och förbud mot kameror vid framridning vid OS är transparens. Jag tycker snarare att det ser ut som att man vet att man har något att dölja, när man gör så. Just förbud att fotografera ridningen, har jag även stött på i ett par (internationellt) framstående holländska dressyrstall.
Det ar en forandring som tillkommit pa senare ar, och ja, det ar synd att det blivit sa. Och en anledning for ridsporten, FEI och dess utovare att fundera lite. Jag kan forsta till viss del att det ar skont for folk att fa rida och fokusera pa framridningen utan att oroa sig for en shitstorm. Lat oss vara arliga, det tar inte mycket for att lyckas fa nagra mindre smickrande bilder pa de flesta ryttare. Inte ens OSryttare. Jag minns nar jag var nere pa Bremen Pferdefestival med FEIryttare fran sverige och bla. var J.B dar nere med. Det fanns inget som var dolt, oppet och tydligt allting.
Det handlar så klart om rädsla för att visas när man rider hästen i extrem form, men att dölja vad man gör är ju
motsatsen till transparens. I de flesta andra sammanhang tycker vi ju att man ska stå för vad man gör, inte dölja det.
Fast vilka ar "vi"? Personligen tycker jag att man ska sta for vad man gor, och kunna forklara VAD man gor om nagon fragar - och varfor. Att det i toppen ar lite stangd numera ar synd - men det ar en forandring som vi kan arbeta -emot-.
I ponnyhoppning ändrades reglerna så att när ryttaren använder spöet för mycket, blev det förut en tillsägelse i högtalaren. Det ändrades sedan så att det blev en tillsägelse tyst, efteråt, när ryttaren inte var på banan. Som jag uppfattade diskussionen kring det, handlade det i hög grad om att inte dra djurrättares uppmärksamhet till bruket av spö, dvs
motsatsen till transparens. Men som jag ser det, var det fel eftersom publiken inte vet vilka ryttare som får tillsägelse, så kan publiken tro att vad som helst är ok. Dessutom tror jag att det är mer pedagogiskt att ge tillsägelsen direkt, och dessutom borde det bli färre spöslag på det viset. Man får ju anta att en barnryttare slutar slå när domaren säger till.
Ponnyhoppning har jag dalig koll pa, men det mesta som handlar om att korrigera barn i samhallet bor man gora snyggt. Och pedagogiskt. Westerntavlingar har jag battre koll pa reglerna runt, dar kan man helt sonika bli hemskickad for "icke sportsmanligt beteende", sa som att rappa till en hast. Dar vet inte publiken heller (framridningsbanorna ar ofta i direkt anslutning till tavlingsbanan sa dar ar det transparant sa det heter duga) vem som far tillsagelse - men tillsagelser kommer. Faktum ar att westerntavlingar ar enda tavlingen dar jag vet svart pa vitt och har sett det sjalv dar veterinaren bla. har gatt in och stangt av en hast fran en viss gren pga att vetten ansag att hasten var for stressad och att det inte langre var schysst mot hasten. (Hejja vetten!)
Jag har lite kontakt med STC, och även i diskussionerna där, tycker jag att det från deras sida handlar väldigt mycket om att visa en positiv bild av travsporten - vilket jag egentligen inte heller ser som transparens, utan mer som marknadsföring. Inget ont om marknadsföring, men i just det här fallet som svar på kritik från tex djurrättare. Det är kanske inte motsatsen till transparens, men det man bekymrade sig om var alltså att skapa ett bättre intryck, vilket inte är samma sak som att förbättra och inte heller är samma sak som transparens.
STC vs DRH ar bada tva marknadsforing, det ar det som ar problemet. Den ena vill pavisa "fel" (inkorrekt avel = inkorrekt benstallning = skador pa benen = behov av gamasher t.ex.) Den andre vill visa upp det fina.
Jag ser nog frågan om etik som lite mer, ska vi säga mångfacetterad än vad du gör, men när det gäller frågan om utrotning av domesticerade djur, så skulle jag säga att det beror väl på om vi kan erbjuda de djuren ett schysst liv. Att fortsätta att avla fram dem för att låta dem leva dåliga liv, kan väl inte vara rätt?
Tro't eller ej men jag har faktiskt poang i filosofi.. och det ar dar jag tycker "etik" hor hemma, varderingarna vi lagger i vad vi gor och varfor, samt hur. Etik ar inte mangfacetterad, Etik ar otroligt luddigt. Varfor skulle deras liv vara daligt? Pa vilket satt mar (ja nu tar jag ett personligt exempel) min raceavlade quarter har Daligt? Pa vilket satt rattfardigar nagons veganism att vi utrotar hans artfrander? Hur kan bettskador i Gambia forsvara att man hanger ut svenska ryttare?
Sen kommer så klart frågan om vad som är ett bra resp dåligt liv, och där är vi ju många om budet.
Fragar vi hastarna, vilket vi val bor gora, vagar jag pasta att mina ar riktigt nojda med sina liv... 
och det tror jag galler for de flesta hastar faktiskt.
Men det där med transparensen intresserar mig verkligen! Jag har funderat mycket på det det sista året ungefär, och jag är som sagt bekymrad.
