Sv: Detta med korsningsavel...
Dom som jag har träffat som inte är riktigt som dom ska har antingen haft det lite tråkigt under uppväxten, flyttat mycket eller har ont.
Som sagt hade min gammelponny en räv bakom varje öra.. Han var ursöt, men aldrig i livet skulle jag ta fram en avkomma efter honom. Nog för att det var svårt eftersom han var valack. Och visst önskade jag många gåner att han varit ett sto så man skulle kunna tagit ett föl, just för att få ha *honom* kvar. Men det var innan jag förstod bättre. Russ/halvblod/NF är inte någon optimal kombination, mamman var totalt folkilsken, först när hon hade föl vid sidan och även senare utan föl.. Det var en märr som man kunde få springa ganska bra för.. Innan man slängde sig antingen över eller under staketet, annars gjorde det ont. I det fallet vet jag inte om det var ilska, eller om det var smärta eller helt enkelt dåliga erfarenheter. Jag antar att det var en kombination, när man fick höra hennes historia.
Min NF hingst jag hade efter Vernons Peeping Tom, fick stora spelet och blev heltokig efter att ha varit hur snäll som helst under sina 3,5 år. Vid kastreringen visade det sig att han hade en roterande testikel och det var då han blev knäpp. Han är hur snäll som helst nu. Så oftast så beror ilskan på något.
En grej dom kommit på, för att vara ifred, kan det vara med. kanske var så i din hästs fall? Men JAG skulle inte avla på en häst som visar avvikande tendenser.
Fast bara för att d inte träffat någon sån där med 'medfödda horn' så betyder det ju inte att de inte finns..
I min hästs fall, tänker du på K då? Hon föddes som sagt med temperament. Kom ut i den här världen med KAN SJÄLV! som ledord. Väldigt självständig och tuff redan som liten (det här med att följa mamma var helt onödigt även i SPÄD ålder). Hon var dock ett A-barn 99% av tiden, otroligt enkel och okomplicerad, och inkasserade högvis med beröm för hur snäll och trevlig hon var redan i späd ålder. Och det var hon, 99% av tiden - dvs när det 'passade damen'. Oftast passade vad man nu ville henne utmärkt, men jag gick hela hennes första år och bara väntade på att hon skulle tycka NEJ om någonting. Och tillslut gjorde hon det, och när hon då inte fick sin vilja igenom, då blixtrade det till och hon blev FÖRBANNAD in absurdum. När det inte fungerade, det var då hon gick till attack. Det handlade alltså inte om det jag ville göra (tvätta ett sår för övrigt), utan om att JAG skulle BESTÄMMA över henne när hon inte ville.
Jag vann striden, och sen den dagen var hon ett A-barn 100% av tiden. Otroligt lätthanterlig, för allt och alla, i alla lägen. Men jag visste ju vad som funnits därunder. Och det fanns en anledning att jag hade ganska stor vikt vid temperament när hon skulle betäckas.
Hon hade ingen 'anledning' att vara som hon var, utan det var helt enkelt sån hon var född. Men säg jag sålt henne som treåring, då hade köparen haft en GUDASNÄLL häst som kreti och pleti, van som nybörjare, kunde hantera i alla lägen, och som gick genom livet med den vänligaste, soligaste attityd man kunde tänka sig. Dessutom mycket social och trevlig.
Och den dag de skulle betäcka, så inte hade de haft minsta TANKE på att 'passa noga på temperamentet på hingsten'. Tvärtom, de hade nog mkt väl kunnat ta en hingst som var lite skarpare än man önskar, men i övrigt 'a perfect match', just för stoet är så snällt. Och hade de forskat hur mamma och pappa var så hade de hört samma sak. Så stoet hade ju helt klart ärvt denna snällhet och vänlighet *harkel*
Med en skarp hingst kunde det ha blivit ett änglaföl, men det kunde också blivit ett regelrätt MONSTER.
Och om vi ska tillbaka till varmblodsstona som är söta och snälla - oftast har ägarna där NOLL koll på någonting om stoet annat än det man kan surfa fram via
www.travsport.se, dvs stam, index och resultat.
