Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Många människor gör abort till världens största grej och att man har men för livet. Jag har inga men för livet och jag tänker mer eller mindre aldrig på att jag gjort abort. Det var helt rätt när det begav sig och det fortsätter att vara ett korrekt beslut även idag. Många tycker att man borde må dåligt över att man gjort en abort, men jag ser inte alls anledningen till det. Livet är för kort för att må dåligt, och livet är dessutom för stort för att sätta till världen om det inte är helt önskat.

Men det där är nog ganska olika. För vissa är det ingen stor grej, medan det faktiskt är det för andra, oavsett vad man "gör" det till. Vissa tankar och känslor råder man inte alltid över till 100%. Ibland vet man inte hur man reagerar förrän man är där. Det kan jämföras med hur olika människor hanterar krissituationer och sorg (även om jämförelsen till synes haltar nåt alldeles förskräckligt). För vissa är det starka känslor och existentiella frågor inblandade, känslor och frågor som handlar om hela livet, och dessa kan vara av mycket stor betydelse.

 

[kolblakkur]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men är det inte meningen att det ska kännas rätt för båda...? Jag hade aldrig velat behålla ett barn med en pappa som inte ville ha det. Föda ett barn till en frånvarande pappa? Jippi. Föda ett barn till en pappa som man inte vet kommer älska det? Hurra.

Jag vet en tjej som behöll ett barn för sin killes skull, dvs han ville behålla men hon egentligen inte. Hon behöll för "han ville så gärna ha barn, och vem är jag att neka honom det". Finns folk till allt.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Skönt att det inte va så jobbigt för dej.
Men för den det är en väldigt grej med abort då? För mej är det fullkomligt otänkbart.
Har jag fel i hur jag känner?
Så om jag blivit gravid när jag va 16 och min sambo (då va han ju inte det) hade sagt att han inte vill. Skulle jag gå gå emot allt vad som känns rätt för mej? Gör det jag vet skulle få mej att må skit under många år?
Skulle sitta och gråta hela ingreppet igenom!
Är det rätt då för att han inte vill?

Flera gånger under trådens gång har frågan kommit att om mannen inte vill men kvinnan vill. Hur löser man det? Vem ska få sin vilja igenom?

Ska kvinnan pratas till förstånd så mannen inte får ett oönskat barn?

Någonstans måste man ju bena ut varför man känner som man känner och varför det är en så stor grej. Varför är det så stort att göra abort för dig? Varför är det en större grej att göra abort än att skaffa ett barn?

För mig är det en betydligt större sak att skaffa barn än att ta bort ett foster som inte ens är livsdugligt utanför min kropp just nu ändå. Jag tog inte bort ett liv, jag tog bort ett befruktat ägg.

För mig hade det varit ett övergrepp att tvingas skaffa barn. Jag kan bara prata för hur jag känner. Hur du känner får stå för dig och du får ta beslut som är bra för dig. Hade du och jag blivit gravida ihop hade det uppenbarligen inte blivit speciellt bra....och där hade jag ifall jag var kvinnan valt abort eftersom jag inte vill tvingas ändra mitt liv såpass radikalt.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag vet en tjej som behöll ett barn för sin killes skull, dvs han ville behålla men hon egentligen inte. Hon behöll för "han ville så gärna ha barn, och vem är jag att neka honom det". Finns folk till allt.

Jag vet också en tjej som behöll barnet för att killen ville. Idag är det han som är den frånvarande föräldern och hon som har barnet på heltid. Hans pappalycka varade tills barnet började gå kan man väl säga, sen bestämde han sig för att han inte ville vara förälder mer.

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det där beror ju helt på vad man anser att en abort är. För några är det mord, för andra är det ingenting alls. Som att plocka bort en leverfläck man inte vill ha.

Varför göra det med stigmatiserat än vad det torde vara?

Men det behöver inte handla om ifall man anser att abort är mord eller inte. Det kan handla om helt andra saker, som jag försökte beskriva i inlägget ovan. och för vissa människor kan det då bli större än de någonsin anat, och ingenting de hade kunnat förutse eller förnuftsmässigt kunnat förstå förrän i den stund det hände.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Problemet är att båda kan inte alltid bli nöjda!
Jag hade aldrig blivit nöjd med en abort. Skulle det ändå vara rätt trots att jag skulle sörja i flera år och må dåligt?

Det verkar hela tiden som kvinnan ska backa när mannen inte vill..

Den omvända situationen är komplicerad helt klart..

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Antagligen fick jag starka moderskänslor tidigt. Jag grät nonstop i 2 timmar när jag fick veta att jag väntade sonen. (planerad son dock).

Men för mej är det liv. Ingen vet faktiskt när det blir ett liv. När embryot/fostret/barnet får en själ. Jag klandrar ingen som inte ser det så.Men ingen ska klanka ner på mej som inte kan tycka det är lika enkelt som att ta bort en leverfläck.

Men vem ska ge efter? Kvinnan som vet att hon kommer må skit efter en abort eller mannen som efter 9 månader antingen drar med endast underhåll som påminnelse eller ett liv av kärlek till ett barn han först inte ville ha?

 

[Tussinussen]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag förstår dig.

Jag är rabiat ang. kvinnans rätt till fri abort, av princip, men det är inget för mig. Så fort jag var gravid båda gångerna så var det mitt barn som låg därinne, även fast det var lika stort som ett kommatecken ungefär. Att göra abort hade varit otänkbart. En ryggmärgsgrej, liksom.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja och jag tycker ingen har rätt att påstå att det är fel! Att känna så starkt för det lilla som fastnat där inne.
Jag hade ett troligt missfall i tidigt skede en gång. (sökte aldrig hjälp så jag vet inte om det va det med säkerhet). Det tog tid att komma över det faktiskt. Jag sörjde riktigt för något som kanske aldrig varit även fast jag vet att kroppen tar bort sånt som kanske inte är friskt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Hoppas att TS inte tar råd från någon som väljer att skuldbelägga kvinnor som väljer abort. Blir alltid lika ledsen när kvinnor dömer andra kvinnor så hårt.

Men det handlar inte om det.
Kvinnan själv måste få välja.
Här så är det en man som vill komma undan och andra som anser att TS skall avliva sitt foster för att tillmötesgå mannen.

En kvinna som för alldeles egen del utan påverkan från omgivningen vill ha abort har naturligtvis rätt till det valet utan att behöva känna skuld för det.

 

[Breaktown]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Någonstans måste man ju bena ut varför man känner som man känner och varför det är en så stor grej. Varför är det så stort att göra abort för dig? Varför är det en större grej att göra abort än att skaffa ett barn?

Fast det där behöver väl inte alls med varandra att göra? Bara för att man inte kan tänka sig att göra abort så tycker man ju inte automatiskt att man tycker det är en större grej att göra abort än att skaffa barn.

För mig (här och nu) är abort otänkbart om jag skulle bli gravid. Även om jag inte alls har några planer på det i dagsläget. Det har inte ett dugg att göra med att jag skulle tycka att abort var mord, moraliskt fel eller "en större grej än att skaffa barn".

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Problemet är att båda kan inte alltid bli nöjda!
Jag hade aldrig blivit nöjd med en abort. Skulle det ändå vara rätt trots att jag skulle sörja i flera år och må dåligt?

För mig handlar det krasst om att jag inte vill bli tvingad att ändra mitt liv. Jag har aktivt valt att leva som jag lever och jag vill inte att någon annan ska kunna ändra på det, oavsett vilka misstag vi båda gjorde när graviditeten uppstod. För mig hade det varit ett övergrepp att bli tvingad att bli förälder.

Det har ingenting med att göra att kvinnan ska rätta sig efter mannen. Det har att göra med att den som vill bli förälder får lägga sig för den som inte vill det. Det är en betydligt större grej att skaffa barn än att inte göra det. Och jag hoppas verkligen inte att någon säger någonting annat, för då har man inte förstått vikten av att skaffa barn.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Varför göra det med stigmatiserat än vad det torde vara?

Problemet är ju om man gör en abort när man egentligen vill ha barnet.
Då så blir det ju ett stigma.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast det där behöver väl inte alls med varandra att göra?

Men absolut inte. Däremot måste man ju kunna prata med varandra om grejen och lösa den tillsammans.

För mig (här och nu) är abort otänkbart om jag skulle bli gravid. Även om jag inte alls har några planer på det i dagsläget. Det har inte ett dugg att göra med att jag skulle tycka att abort var mord, moraliskt fel eller "en större grej än att skaffa barn".

Och det är ju det jag skriver också. Att man får tänka fram varför det är så viktig för dig som person just då när det är. Det handlar kanske lite om att man måste få älta och man måste få komma fram till det. Och där ska man ju också ställa rätt frågor till sig själv. Varför vill jag skaffa barn? Varför vill jag inte? Vad är det som gör att jag känner såhär just nu? På de frågorna finns det ju miljoner olika svar, och de svaren är definitivt olika när i livet man ställer de till sig själv också.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Problemet är ju om man gör en abort när man egentligen vill ha barnet.
Då så blir det ju ett stigma.

Vad blir det ifall man skaffar barn när man inget vill ha då?

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

För mig handlar det krasst om att jag inte vill bli tvingad att ändra mitt liv. Jag har aktivt valt att leva som jag lever och jag vill inte att någon annan ska kunna ändra på det, oavsett vilka misstag vi båda gjorde när graviditeten uppstod. För mig hade det varit ett övergrepp att bli tvingad att bli förälder.

Det har ingenting med att göra att kvinnan ska rätta sig efter mannen. Det har att göra med att den som vill bli förälder får lägga sig för den som inte vill det. Det är en betydligt större grej att skaffa barn än att inte göra det. Och jag hoppas verkligen inte att någon säger någonting annat, för då har man inte förstått vikten av att skaffa barn.

Jag säger inte att du gjorde fel någonstans. Absolut inte.

Men att säga att kvinnan inte ska tvinga mannen till att bli förälder är att tvinga kvinnan att rätta sej!
Den omvända situationen är helt klart komplicerad bortsett från att när mannen inte vill måste kvinnan genomgå något som kan vara otänkbart medans om mannen vill så ska kvinnan ta en enormt risk med sin kropp. Jag va jättedålig under mina graviditeter med framfall mm som följd samt en vansinnigt smärtsam förlossning som jag fått gå på traumasamtal för.

Därmed bör kvinnan ta det beslut som är bäst för sin egen kropp.

För mej hade en abort varit en större grej än att behålla barnet. Att välja mellan att sörja i många år/kanske ett helt liv eller en livslång glädje.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men absolut inte. Däremot måste man ju kunna prata med varandra om grejen och lösa den tillsammans.

Med lösa det tillsammans menar du att den som inte vill ska få sin vilja igenom.

Oavsett vad det gör mot kvinnan.

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

För mej hade en abort varit en större grej än att behålla barnet. Att välja mellan att sörja i många år/kanske ett helt liv eller en livslång glädje.

För alla människor innebär inte barn en livslång glädje. Det innebär istället en livslång ekonomisk och emotionell förpliktelse de inte alls ville vara med på.

Du verkar inte se båda sidorna på myntet utan bara din egna sorg. Kan du inte sätta dig in i hur det känns att bli förälder trots att man verkligen inte vill? Kan du inte se det övergreppet?

 

[FadeAway]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Man behöver ju inte vara förälder om man inte vill. Däremot får man betala. Men om man inte försäkrar sig mot saker så kan man ju riskera att få betala. Det är ju inte specifikt barn.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

För alla människor innebär inte barn en livslång glädje. Det innebär istället en livslång ekonomisk och emotionell förpliktelse de inte alls ville vara med på.

Du verkar inte se båda sidorna på myntet utan bara din egna sorg. Kan du inte sätta dig in i hur det känns att bli förälder trots att man verkligen inte vill? Kan du inte se det övergreppet?

En man kan skydda sej på flera sätt. Kondom, samt dra ut när det går (med kondom även då). Spricker kondomen så köpa dagen efter piller.

Han bör vara säkert skyddat på det. Men visst. Inget är 100%. Därefter kan jag ha medlidande om han blir ofrivilligt pappa.


Du tycks inte heller kunna se på andra sidan myntet heller bara för att du är okej med att göra en abort.

Det är en risk alla är medveten om. (eller bör vara det iaf). Kan man absolut inte ta den risken får man nog betacka sej sex. Faktiskt..