Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men det är precis vad jag utläser att han gör.
"Abort eller jag vill inte vara med alls."


Jag har skrivit otaliga ggr att jag vet att han kommer ställa upp oavsett, han kommer ta sitt ansvar för barnet om jag behåller det.

Var utläser du att det är abort eller så försvinner han?!
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Var utläser du att han har sagt så ?

Här.

Knapp

ja att det är bra kille jag hittat råder det inge tvivel om.. Han kunde inte bete sig bättre, men för honom finns det just nu inga alternativ mer än abort. Och jag börjar känna att jag måste göra det, för att det är det enda rätta.
Inga andra alternativ.
På något som inte är hans val att göra.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du kan PM-a mig vad skillnaden är, så att jag vet till nästa gång.

Det finns bara en skillnad.
Du har 100 inlägg och jag har 60 000.
Mig har de slutat att hacka på men dig ger de sig på för du är ny.

Du kan gott låta bli att bry dig tycker jag.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej så vi avlivar det i stället.

Din åsikt om att aborter är att jämställa med mord och avlivning kan vi ta i en annan tråd.
Snacka om att skuldbelägga..

Jag syftade på att en vuxen kvinna säger att hon skulle vända ett oskyldigt litet barn ryggen om hon själv hade fått göra abort med barnets pappa.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja men det står ju inte där att han kommer försvinna i vilket fall?

Så vad tror du?
Du har nu skrivit massor av inlägg om att han anser att abort är den enda lösningen om ni skall få förhållandet att fungera.
Är det inte så då?
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det skulle bli ett mycket komplicerat förhållande med både barnet och pappan.
Och jag tror för min del att det är dömt att misslyckas.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Din åsikt om att aborter är att jämställa med mord och avlivning kan vi ta i en annan tråd.
Snacka om att skuldbelägga..

Jag syftade på att en vuxen kvinna säger att hon skulle vända ett oskyldigt litet barn ryggen om hon själv hade fått göra abort med barnets pappa.

Fast riktigt så var det ju inte. Om mannen tvingade (fysiskt/känslomässigt/psykist) henne till abort skulle hon ha svårt att ta emot hans barn med öppna armar och att förhållandet skulle nog ändå vara dödsdömt. Jag kan inte tala för Morgaine men jag tvivlar starkt på att hon skulle straffa barnet medvetet. Men man kanske inte klarar av att kliva in reservmammarollen med hjärta och själ direkt efter en sådan sak. Även om det inte är barnets fel. Det är ju en helt annan sak om man själv känner att en abort är det rätta och därmed "fåt göra abort". Men så var ju inte Morgaines scenario.

jag kan absolut förstå det känslomässiga i detta, det betyder dock inte att man "vänder barnet ryggen" inte enligt hur jag definierar det uttrycket. Jag ser heller inget konstigt i att om någon fått mig att genomgå en abort mot min vilja så skulle liksom den relationen vara körd.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

kl
Jag tycker att pojkvännen borde ta sig i kragen och sluta vara så negativ. Situationen är nu. Det ska lösas nu. Att säga att det hade varit en annan sak om graviditeten hade uppstått om 6 månader, det är inte ett riktigt bra argument för mig.

Ett förhållande blir vad man gör det till. Är han rädd att förhållandet ska spricka så får han väl kämpa för att det ska hålla? Givetvis ska TS göra samma sak förstås. Att ha som argument att hans förra förhållande sprack funkar inte heller. De är olika individer inblandade i förhållandet.

Man vet aldrig när ett förhållande kan spricka, det kan spricka nu eller om ett år eller dagen efter deras gemensamma planerade barns födelse. Kämpa med att få det att hålla då!

TS har en sjukdom som kan göra att hon aldrig kan få barn och det är något jag tycker att han borde lägga större vikt på än att han kanske inte får leva sitt liv med barnet om förhållandet spricker. Han får sluta se hans fd förhållande som ett misslyckande, för det är ju trots allt inte ett misslyckande utan en erfarenhet.

Det här handlar inte bara om honom och det tror jag han har lite svårt att förstå. Jag säger dessutom som andra; om han inte ville bli pappa hade han valt att skydda sig också. Och inte nöjt sig med en "hyfsat säker" preventivmedelsmetod.

Han borde lyfta blicken från sig själv lite grann. Vill han verkligen utsätta sin flickvän för att kanske aldrig kunna få barn mer? Är han beredd på att hon tar den risken för hans skull och kanske inte får ett barn alls i resten av sitt liv?


Jag personligen hade inte gjort abort. Speciellt inte om risken finns att jag aldrig mer kunnat få barn, då hade jag inte ens tvekat om att behålla det oavsett vad pappan hade tyckt om det. Han var trots allt delaktig till det, att inte skydda sig. Alla vuxna normalt funtade vettiga människor vet vad sex kan leda till och att preventivmedel är något man som man och kvinna bör testa på om barn är det värsta som kan hända. Alltså inte bara låta kvinnan skydda sig med ett hyfsat säkert preventivmedel. Att ta sitt eget ansvar över sig själv och vad man gör.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han ser abort som enda utvägen för att han inte är mentalt redo för ett barn till just nu.
Fast han har lite drygt 7 månader på sig att bli redo. Det är mycket som kan hända innan eventuellt barn kommer ut.

Jag förstår absolut din situation och jag känner med dig. Själv har jag fått 2 missfall, så jag vet hur den biten är, men jag har också gjort en abort och det är verkligen inte någonting jag ångrar. Jag har dock ingen längtan efter barn och ser det inte som ett misslyckande att inte få några. Nu försöker jag inte bli gravid, men hade jag blivit det med min sambo så hade vi behållit barnet, men hade jag nyss träffat en ny kille och blivit gravid så hade jag inte behållit barnet.

För mig är det en stor grej att skaffa barn, ingenting man gör bara sådär impulsivt eller tar lättvindigt på. Därför är det för mig en självklarhet att göra abort ifall någon av partnerna inte vill ha barn. Det spelar ingen roll vem som har makten över sin kropp eller vem som vill ha barn och vem som inte vill det. Vill någon av parterna inte ha barn ska det heller inte bli barn. Då var det inte meningen. Att kvinnan har makten över sin kropp utgör inte för mig en rättighet att skaffa barn mot mannens vilja. Precis som att ingen man kan tvinga en kvinna till att föda hans barn. Barn är för stort och för omvälvande i livet för att man ska ta det beslutet på egen hand.

Det hade varit en helt annan grej ifall du hade blivit gravid med någon som du faktiskt inte visste vem det var och som du aldrig skulle träffa igen, tex något ONS på en resa någonstans. Men nu när det finns en annan människa med i det hela så har han också en rättighet. Att hävda att han skulle tänkt på den innan och att han har ett val är enormt dåliga argument enligt mig. Nu är situationen som den är och den behöver lösas. Då handlar det inte om vad man skulle gjort för att undvika situationen, för det går liksom inte att ändra på nu. Nu får man ta tag i det som finns och skapa sig planer och ta beslut beroende på hur nuet är och vad man vill med sitt liv.

Det är ingen som klandrar dig ifall du behåller barnet och det är ingen som klandrar dig ifall du väljer att inte behålla det. Däremot gillar jag att killen låter dig bestämma helt själv. Det är ett beslut du måste komma fram till och som du måste vara nöjd med.

Många människor gör abort till världens största grej och att man har men för livet. Jag har inga men för livet och jag tänker mer eller mindre aldrig på att jag gjort abort. Det var helt rätt när det begav sig och det fortsätter att vara ett korrekt beslut även idag. Många tycker att man borde må dåligt över att man gjort en abort, men jag ser inte alls anledningen till det. Livet är för kort för att må dåligt, och livet är dessutom för stort för att sätta till världen om det inte är helt önskat.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är ju jätte bra att du inte har några men för livet! Men alla är inte som du.

Jag skulle kunna ringa upp en polare till mig och fråga henne hur gammalt hennes barn skulle ha varit om hon inte hade gjort abort. Hon skulle kunna svara exakta år, månader och dagar inom 2 sekunder. (utifrån BF då alltså).

Henne har det påverkat ganska så mkt trots att hon var ensam om beslutet och det var helt rätt för henne just då.

Det är väl nu ca 3-4 år sen, och hon vaknar fortfarande och gråter på nätterna.

Abort eller inte abort är inte frågan här, inget är fel inget är rätt. Det som däremot kan bli jätte fel är att göra något av fel anledningar.
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Många tycker att man borde må dåligt över att man gjort en abort, men jag ser inte alls anledningen till det. Livet är för kort för att må dåligt, och livet är dessutom för stort för att sätta till världen om det inte är helt önskat.
OM man gör en abort och det känns som helt rätt val vid det tillfället, så mår man säkert inte dåligt av det.
Men gör man en abort trots att man egentligen inte vill, utan helst hade fullföljt graviditeten, så är nog risken större att man mår dåligt av det efteråt.
skulle jag tro...
(och efter att ha läst kimmis kommentar också så tillägger jag att en abort kan ju "vara rätt för tillfället" även om man egentligen vill ha barn, vilket jag gissar var det som hände hennes vän. Och Då kan det nog vara jobbigt efteråt även om beslutet var rätt)

Livet är inte svartvitt, tyvärr. Det hade varit så himla mycket enklare i många fall om det varit så.
 
Senast ändrad:
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Skönt att det inte va så jobbigt för dej.
Men för den det är en väldigt grej med abort då? För mej är det fullkomligt otänkbart.
Har jag fel i hur jag känner?
Så om jag blivit gravid när jag va 16 och min sambo (då va han ju inte det) hade sagt att han inte vill. Skulle jag gå gå emot allt vad som känns rätt för mej? Gör det jag vet skulle få mej att må skit under många år?
Skulle sitta och gråta hela ingreppet igenom!
Är det rätt då för att han inte vill?

Flera gånger under trådens gång har frågan kommit att om mannen inte vill men kvinnan vill. Hur löser man det? Vem ska få sin vilja igenom?

Ska kvinnan pratas till förstånd så mannen inte får ett oönskat barn?
 
Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

OM man gör en abort och det känns som helt rätt val vid det tillfället, så mår man säkert inte dåligt av det.
Men gör man en abort trots att man egentligen inte vill, utan helst hade fullföljt graviditeten, så är nog risken större att man mår dåligt av det efteråt.
skulle jag tro...
Det där beror ju helt på vad man anser att en abort är. För några är det mord, för andra är det ingenting alls. Som att plocka bort en leverfläck man inte vill ha.

Varför göra det med stigmatiserat än vad det torde vara?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 396
Senast: Anonymisten
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 851
Senast: Nixehen
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 048
  • Artikel Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 836
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp