Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det behöver inte alls vara så.
Det kan vara den lyckligaste tiden också.
Med en lycklig bebis så är det inte så besvärligt.
Det blir bökigare med flera som springer åt olika håll samt slåss med varandra.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Just nu har jag runt mig flera förhållanden som bara rasar isär p g a månadsgamla ungar, jag är möjligen färgad av det. Enligt uppgift från mor- och farföräldrar är två av dem de snällaste ungar som upplevts.

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jo men hur får man någon som ser det som hans livs största misslyckande att han inte lever med sitt barns mor att tro på att det faktiskt kan bli annorlunda denna gången?

Statistiken talar mycket mer för ett förhållande som startas av 30-åringar än av 20-åringar.
Idag hade jag aldrig valt den partnern jag valde kring 20. När man är 30 har man mognat och vet vad för sorts partner man söker. Jag visste efter en vecka att jag hittat min drömman nu. hade jag mött honom när jag var 20 vet jag inte om jag hade fattat det...

Bortsett från ert förhållande så tycker jag att hans argument är fruktansvärt egoistiskt. Han lyssnar på vad du säger och påstår sig förstå...sedan säger han att han inte är redo. Är det verkligen bara "inte redo" som är problemet? Då får han inse att man inte alltid väljer, för nu var det dags tyckte naturen.
Tro mig, han tar inte din sjukdom på allvar. Då hade han förstått bättre och sagt att ni ska behålla. Ta med honom på ett läkarbesök så att en expert får förklara din situation.
Inte redo hade gjort mig vid detta laget. Det är så barnsligt! Inte råd, ska plugga, för unga etc, det hade varit mer acceptabelt. Men det enda han har är "inte redo". Och för sådant omoget tráms vill han att du ska ta ett beslut du inte vill? Kanske bli barnlös?
Jaja
En annan sak som gör det egoistiskt är att han har ett barn. Det bagaget får du acceptera. Men du får inte ha ett (gemensamt) barn, DET är han inte redo för. Åh, jag blir arg å dina vägnar!

Med tanke på hur gärna du vill ha barnet så tror jag ert förhållande dör om du gör abort. Det skulle det göra för min del tror jag.

 

[Jeffery]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Precis så.
För den man som i dag genomgår en vasektomi så är det ju dessa metoder som används.

...medan för de män som redan har genomgått en vasektomi så är det ju inte alls säkert att denna metod använts.

Alltså: Om du vet att en man genomgått en vasektomi, och du inte vet mer än så, då vet du inte om han är 100% icke fertil.

Ja precis så.
Det är tillförlitligt, billigt och kan inte glömmas bort i stundens hetta.
En man (eller kvinna) som aldrig vill ha några barn låter lämpligtvis sterilisera sig.
Jag är kvinna och steriliserad efter 3 barn så jag lever själv efter den principen.
Min sambo är man och mycket yngre samt har bara 1 barn så han är inte steriliserad.
Om jag drar eller dör så är det mycket möjligt att han vill ha fler barn.

Nu plötsligt blev det en väldig distinktionsskillnad emot vad du sagt tidigare.
"En man (eller kvinna) som aldrig vill ha några barn", är verkligen inte alls detsamma som "En man (eller kvinna) som inte vill ha några barn".

Det du säger nu håller jag absolut med om.
Det du sade tidigare är raka motsatsen.
Vasektomi funkar alldeles utmärkt som en mycket säker preventivmetod för t.ex ett gift par som är överens om att de redan gjort sitt på barnalstringsfronten. Medan vasektomi är rena vansinnet att föreslå för en sextonårig pojke som på en ungdomsmottagning som säger att han "inte vill bli pappa".

Förstår du nu vad jag reagerade på i vad du sade?

 

[chrisun]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tror att det viktigaste just nu, är att han får möjlighet att prata med ett opartiskt "proffs" som kan hjälpa honom att först bearbeta sitt förra förhållande och därefter diskutera den nu uppkomna situationen.
Som det nu är får ju du "lida" för hans gamla förhållande. Jag tror inte alls att det är "ditt jobb" att påverka honom.

Det enda du vet, är att du ska leva ihop med dig själv i resten av ditt liv och då gäller det att fatta ett för dig rätt beslut oavsett vad alla andra inklusive han tycker. Mer än 50% av alla förhållanden går i kras, oavsett önskade/oönskade barn så "risken" är ju ändå ganska stor att förhållandet inte överlever.

Om du kan tycker jag att du ska "tacka livet" för den chans du har fått helt oplanerat, enda "felet" är ju att chansen kom lite för tidigt. Vi vill planera allting in i minsta detalj nuförtiden, men livet blir ju sällan som vi tänkt oss - och ibland blir det bättre! Jag önskar dig all lycka till!

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Alltså kan du sluta tjata om vasketomi nu? Det anses 100% och är du så sjukt intresserad av att diskutera det kan du starta en egen tråd eller googla på nätet tills du förstått vad det innebär.
Här diskuteras ett känsligt ämne!
(Fast föralldel kanske TS kille borde genomgå vasketomi )

 

[Lena Furberg]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tror att det viktigaste just nu, är att han får möjlighet att prata med ett opartiskt "proffs" som kan hjälpa honom att först bearbeta sitt förra förhållande och därefter diskutera den nu uppkomna situationen.
Som det nu är får ju du "lida" för hans gamla förhållande. Jag tror inte alls att det är "ditt jobb" att påverka honom.

Kruxet där är väl, att TS är i vecka 6 redan, och innan han bearbetat och ältat och fått ordning på sig själv och sina tankar, är väl bebisen redan född..... Abort vill man ju inte göra sent. Helst innan man "känner" något av graviditeten.

Det är ju också annorlunda för en man: Han kan "blir med barn" hur sent som helst i livet. En bekant till mig levde med en man som INTE ville ha barn, och hon följde hans önskan, trots att hon själv ville ha barn. Så, när hon var i 45-årsåldern, skiljde han sig, hittade en ny ung kvinna - och de fick barn ihop! Han hade tid att fundera och ändra sig, det hade inte hon. Jag tippar på att hon är aningen bitter.

Men det är en jättestor fråga och ingen kan tala om för TS vad som är rätt och fel. Jag tror hon ska följa sitt hjärta, inte nåt annat.

 

[Jeffery]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du presenterar ingen annan fungerande lösning.
Och då så blir alternativet kvinna på piller/med spiral/P-stavar och abort om det fallerar det enda som blir kvar.

Du driver det dit genom att ta bort den enda andra fungerande lösningen.
En man som inte tar ett eget ansvar för sin fertilitet lägger det ansvaret på kvinnan.
Och det anser inte jag vara jämlikt alls.

Om du faktiskt läser vad jag skriver, så har jag aldrig förkastat vasektomi som preventivmetod. Jag har bara sagt att den inte är 100% säker, om du tittar på de vasektomiingrepp som gjorts i Sverige. Nånstans kring 0.05% av de ingrepp som gjorts har ändå renderat i en graviditet.
Jag har inte på något sätt påstått att "det påverkar min manlighet", eller på annat vis rackat ned på metoden i sig.

Och det är inte lite du kräver av mig. På de få inlägg, där flera av dem var oneliners, tycker du för att du skulle ha blivit nöjd, presentera alternativ och lösningar om man nu inte ska använda denna vasektomi.

Nåja.
Här ska du få vad jag tycker:

Det finns ingen enhetlig lösning.
Alla människor är olika, har olika fysiska och medicinska förutsättningar, finns i olika livsfaser, fungerar bra/mindre bra med olika metoder, har/har inte barn sedan tidigare osv...
Samtidigt har alla olika barnbegränsningsmetoder sitt existensberättigande. Det är bara det att de fungerar olika bra i olika sammanhang. Och väldigt många reducerar egentligen bara risken för grossess. Därför är det bra att kombinera olika metoder, om man inte använder nån av de 'närmare 100%' som finns.

Säkrast är att kombinera två metoder, om nu båda är överens att inte avla ett barn just för denna stund, eller på en längre sikt.

För att det ska bli ett barn krävs man och kvinna. Båda dessa har exakt lika mycket ansvar att se till att det inte blir barn. Eller att det blir barn. Eller att 'vi skiter i vilket, vi knullar ändå'. (under förutsättning att det inte är övergrepp av någon form inblandat - men det håller vi utanför denna diskussion)

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Enda orsaken till att jag är det minsta för ekonomisk ansvar, är för barnet. I övrigt tycker jag kvinnan får stå för sitt eget livsval.

Men igen! Han har oxå val! Två val!

Nej precis, därför tycker jag mannen också borde gå ett val.

Åter och om igen. Han har val! Men man måste välja att ha val! Inte först när det är för sent!
Då får han stå för sitt livsval! Sex utan skydd och utan dagen efterpiller. Han kan för 17 lägga till att inte komma i kvinnan även när han har kondom för att minimera risken!
HAN HAR VAL!!!!

Kasta inte sten i glashus. För tydligen får man döma de män och kvinnor som inte håller med.

Men har jag dömt dej eller någon annan då? Var? Har jag formulerat mej tokigt?
Jag tycker enbart jag ifrågasatt?

Kvinnan kan också välja! Hon har också val! Hon kan också låta bli att ha sex för att själv skippa dilemmat abort eller ej.

Självklart kan hon välja det.. Det är upp till kvinnan sen som kan tänka sej en abort eller kvinnan som inte kan tänka sej det.. Hon tar sitt ansvar när hon står där med bebisen i magen.
Det är inte självklar att ta ansvar betyder abort!
Jag kommer ta mitt ansvar om jag blir gravid igen trots dubbla preventivmedel. Jag kommer behålla och älska det!

 

[Jeffery]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Alltså kan du sluta tjata om vasketomi nu? Det anses 100% och är du så sjukt intresserad av att diskutera det kan du starta en egen tråd eller googla på nätet tills du förstått vad det innebär.
Här diskuteras ett känsligt ämne!
(Fast föralldel kanske TS kille borde genomgå vasketomi )

Nu har jag pratat klart.
Det enda jag från början ville ha sagt att vasketomi inte är en 100% tillförlitlig metod. I varje fall inte för de som redan gjort ingreppet.

Men jag förstår att det är off topic att komma med sådan fakta i en sån här tråd.
Hör du av dig till alla andra, som också kommer med off-topic-inlägg?

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Just nu har jag runt mig flera förhållanden som bara rasar isär p g a månadsgamla ungar.....

Det måste finnas andra problem med i dessa förhållanden.
För så besvärligt är det inte.
Om förhållanden skulle ramla isär av besväret så skulle även hundägares och hästägares förhållanden falla isär.

Runt om mig så skaffar människor barn och trivs med det.

 

[sjoberga]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Frågan är om det är intressant att diskutera de 1 på miljonen graviditeter där mannen genomgått vasektomi och använt kondom (inte vaskatomi eller vasketomi, vilket skulle kunna betyda att man som rik man vaskar sitt könsorgan genom kastrering :-)). Ungefär som att vi lämnar bort allvarliga brott i diskussionen för att förenkla.

Man kan nog anse att en man som genomgått vasektomi och propsar på kondom, tydligt har deklarerat för sin partner var man står i barnfrågan. Det bör inte sedan bli en överraskning för någon vare sig att mannen ifrågasätter om det verkligen är hans barn eller att mannen inte är sugen på att få ett barn. Likväl får man ta konsekvenser för sitt handlande även i extremt osannolika fall. Det går liksom att avstå från sex på det viset om man absolut inte kan tänka sig att hantera livet i händelse av en graviditet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Alltså: Om du vet att en man genomgått en vasektomi, och du inte vet mer än så, då vet du inte om han är 100% icke fertil.

Och i det läget har kvinnan att ta ställning om hon vill skydda sig ytterligare eller ta risken, på samma sätt som mannen har.
Men mannen kan fortfarande inte tvinga kvinnan till att ta det sista ansvaret för att där inte blir några barn.
Han är sin egen risk.

"En man (eller kvinna) som aldrig vill ha några barn", är verkligen inte alls detsamma som "En man (eller kvinna) som inte vill ha några barn".

I min värld så är ett inte ett inte.
Det är alltså inte alls någonsin.
Annars så är det inte ett inte.
Nej är liksom nej och inte något kanske.

Om en man vill ha kvar sin fertilitet för framtiden så måste han ta ansvar för den.
Då så kan det bli barn.
Han kan använda kondom och leva med risken eller låta bli att doppa snorren och slippa risken.
Det är vad som står till buds.

 

[Jeffery]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och i det läget har kvinnan att ta ställning om hon vill skydda sig ytterligare eller ta risken, på samma sätt som mannen har.
Men mannen kan fortfarande inte tvinga kvinnan till att ta det sista ansvaret för att där inte blir några barn.
Han är sin egen risk.


I min värld så är ett inte ett inte.
Det är alltså inte alls någonsin.
Annars så är det inte ett inte.
Nej är liksom nej och inte något kanske.

Om en man vill ha kvar sin fertilitet för framtiden så måste han ta ansvar för den.
Då så kan det bli barn.
Han kan använda kondom och leva med risken eller låta bli att doppa snorren och slippa risken.
Det är vad som står till buds.

Jag har blivit tillsagd från flera håll att inte fortsätta denna ointressanta diskussion i denna känsliga tråd.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

För att det ska bli ett barn krävs man och kvinna. Båda dessa har exakt lika mycket ansvar att se till att det inte blir barn.

Precis så.
Och jag tycker att Mannen i TS fall inte tagit sitt ansvar för sin privata önskan att inte få barn just nu.
Han litade på TS minipiller, ett preventivmedel som man vet är ganska så osäkert.
Och när det fallerade så kräver han en abort på kvinnan som vill ha barn och kanske aldrig mer får chansen.

Han är en fräck djävel för att fatta sig kort.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har blivit tillsagd från flera håll att inte fortsätta denna ointressanta diskussion i denna känsliga tråd.

Jo jag har sett det.
Men du gav mig en chans att få fram ett tydligt budskap.
Se inlägget ovan.

Nu så är vi nog klarar och kan flytta till annan plats med denna diskussion.
Men jag tyckte att den principiellt var viktig för att belysa mannens ansvar för sin egen fertilitet kontra önskan att slippa barn nu, senare eller alltid.

 

[Skogstrollet]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej det tror jag inte att man gör. Men han så krasst på allting, han ser bara allt ur perspektivet att vi inte kommer hålla ihop, samtidigt som han säger att hade han inte trott på oss så hade han lagt ner det här.. han tror och hoppas att vi har en framtid. Men han ser inte möjligheten att vi faktiskt kan hålla ihop trots att vi får barn såhär tidigt.. så han säger liksom emot sig själv och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få han å se saker från olika håll.

Jag tror ni behöver separera diskussionen i två olika. Ni pratar om svårigheten med att hålla ihop med barn och jag ser inte att de två nödvändigtvis är samma sak att prata om.

Hur förhållandet utvecklas är omöjligt att sia om, ni kan gissa men aldrig veta.

Vill du behålla barnet oavsett hur förhållandet fungerar? Är du beredd på att bli ensamstående mamma eller är det en förutsättning för dig att han bli en aktiv och engagerad pappa? Måste han vara i en relation med dig för att kunna vara det?

Du kan inte övertyga honlm att våga tro att det ska fungera att bli en familj så snabbt för du kan omöjligt veta, han är realistisk och färgad av tidigare erfarenheter. Hur stor hans inblandning blir är alltså inget du KAN få svar på nu, du behöver fatta ditt beslut och inte låta hans del vara en viktig variabel.

För min del var det oerhört viktigt att det var rätt person att skaffa barn med och som ville det lika mycket som jag, annars hade jag låtit bli. Har en vän i samma sits som du som blev oplanerat gravid (hon hade fått besked om att hon inte kunde), mannen drog som en avlöning men hon är lycklig med beslutet att behålla sin dotter.

Så vad är viktigt FÖR DIG?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nåja, så enkelt är det inte som du vill få det att framstå.

http://www.alltforforaldrar.se/artikel/separation-vanligt-under-småbarnsåren

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Well, småbarnsåren är väl erkänt den svåraste prövning ett förhållande kan genomgå?

Fast jag skrev just upplevelsen med graviditet och förlossning, inte med småbarnsåren då jag vet att många tycker det är tufft.

Men helt ärligt tycker jag också det svetsar samman en mer, just att se alla framsteg, egenheter och likheter hos barnet.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tycker oxå att det svetsar samman mer. Men det gäller att man oxå har ett bra förhållande i grunden. Annars kan nog småbarnslivet ta knäcken på en familj.
Fakta är att det tar slut på många förhållanden. Har även jag ett kaos omkring mej av vänner som separerar nu under småbarnstiden..