Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

knapp

Nu har ju detta blivit mer en abort-tråd, vad som är rätt eller fel. Vem som har rätt att bestämma osv..


Men jag blir fan bara mer och mer kluven.

Längan efter barn och skräcken att detta kan visa sig i framtiden vara min enda chans gör att jag vill behålla. Men känslorna jag har för killen och hans tankar/känslor gör att jag inte vill. Han känner att han verkligen inte är redo för ett barn till just nu, rent psykiskt så tror han inte att han skulle palla det. För separationen och känslan av misslyckande han har från det förra förhållandet som gav honom barnet han har nu är för färskt.
Vi pratar och ältar, jag ältar och han lyssnar, han svarar så gott han kan. Jag sa att hade jag inte tyckt om honom som jag gör så hade jag nog inte ens övervägt abort, han sa att hade inte han tyckt om mig som han gör så hade han inte brytt sig alls. Hur mycket vi än ältar så känns det inte som att vi kommer fram till något annat än att han inte är redo och jag känner att jag är det. Vi kommer inte ifrån att han redan har ett barn, han har gått igenom allt det där ganska nyss. Gång på gång säger han att det är mitt beslut och att han förstår varför det inte är självklart för mig.

Jag tror att jag går runt och hoppas på att han ska ändra sig, att han ska finna sig i att det inte är längre fram i tiden utan att det är just nu och säga att vi gör ett seriöst försök. Eller att han accepterar fullt ut att jag vill behålla det och vi fortsätter som nu och antingen så blir vi en familj i april eller så kommer vi leva på vasitt håll med ett gemensamt barn. Vet att det är helt galet att hoppas på nånting som antagligen inte lär ske, men jag kan inte låta bli.
Och innan jag träffade honom och berättade det så var jag nästan övertygad om att jag inte ville göra abort, det dygnet jag var hos honom vart jag nästan övertygad om att abort var det enda rätta, dygnet hemma utan honom nu så är jag tillbaks på att jag inte vill göra abort.. Så skulle vi inte ses på ett tag nu så hade jag nog övertygat mig själv om att behålla det, men så blir det inte.. för imorgon ska vi båda på Gyllene tider och han kommer då dessutom träffa min mamma för första gången. Vilket också kommer kännas jävligt konstigt, för min mamma vet ingenting om det här eventuella barnet..


*Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg*

 

[Jeffery]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det ser jag fram emot.
Det är liksom det som jag har letat efter.

Ja, då ska vi se, Inte_Ung.
Jag börjar med vad jag reagerade på vad du skrev:


Jag har inte gjort så många inlägg i den här tråden, men i mina fyra första rätt så korta inlägg handlar enbart om att jag ifrågasätter vasektomi som ett 100%-igt preventivmedel, någonting du opponerar dig mot.

Gissningsvis beror det på att jag räknar de vasektomi-ingrepp som hittills gjorts i Sverige, medan du kanske räknar de som görs fr.o.m idag - då baserat på en förfinad metod.
Detta betyder att vi båda har rätt, bara sett från lite olika synvinklar. Och det har vi ju inte insett förrän nu - om det nu är ett riktigt antagande.


Men här säger du nu det som jag reagerar på - i inlägg #341 och #342;

Jag kan väl tycka att om en man inte vill ha barn så gör han en vasektomi.
Om det ändå blir barn så har han ju i alla fall gjort vad som går att göra.

Men en man som inte har gjort en vasektomi har inte tagit sitt ansvar och får då ta de konsekvenser som blir.
Att strunta i att vidta de åtgärder som står till buds för att sedan stå där och gnälla är inte okej.

Men börja där.
Vasektomi löser det mesta i alla fall.
Och mannen har visat att han tar ansvar genom att göra vad som går.

Samt lite senare - i inlägg #349

Jämställdhet är att var och en tar ansvar för sin egen sexualitet.

Om mannen inte vill ha barn så steriliserar han sig.
Om kvinnan inte vill ha barn så steriliserar hon sig.

Se'n fyller du på med någonting (#351) som jag inte visste var ironi eller inte just då, men med tanke på vad du sade senare i inlägg #362 INTE var ironi:

Det vore nog lysande om alla män som inte vill ha barn vore steriliserade.

Är jag rätt ute om jag antar att den preventivmetod du förespråkar för alla män som inte vill ha barn är just vasektomi?

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men jag blir fan bara mer och mer kluven.

Hur mycket vi än ältar så känns det inte som att vi kommer fram till något annat än att han inte är redo och jag känner att jag är det.

Jag tror att jag går runt och hoppas på att han ska ändra sig

Vet att det är helt galet att hoppas på nånting som antagligen inte lär ske, men jag kan inte låta bli.

Och innan jag träffade honom och berättade det så var jag nästan övertygad om att jag inte ville göra abort, det dygnet jag var hos honom vart jag nästan övertygad om att abort var det enda rätta, dygnet hemma utan honom nu så är jag tillbaks på att jag inte vill

Lugn. Ni är båda mitt inne i en himla svår process. Försök härda ut i att just nu vet du inte var det kommer landa. Låt det ta några dagar till. Tänker på dig.

 

[Jeffery]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Å andra sidan,
Det jag tror att du - med flera (t.ex ameo: #347) - reagerade på mig, är följande:

Och vad är då din lösning?
Att unga kvinnor skall göra abort när unga män vill nuppa utan gummi och inte engagerar sig i preventivmedel.
Tjejen skall vara på piller och fallerar det så skall tjejen göra abort.

Var finns mannens ansvar?

OM mannen inte vill ha barn så gör han vad HAN kan göra för att undvika det. Det har i alla tider hittills legat på kvinnan att undvika att bli gravid, men när man föreslår en metod som faktiskt fungerar för män som inte vill ha barn så börjar du gasta om jämställdhet för att jobbet ska göras gemensamt! HALLÅÅ??
Det stora problemet, som jag ser det, är att många män inte vill göra vasektomi för att det skulle "påverka deras manlighet".

Jag tror att jag helt enkelt har uppfattats som att jag är en rabiat motståndare till vasektomi.
Det är vad du reagerade på vad jag skrev.

Så skulle du kunna citera vad jag sagt, som fått dig att tro detta?
(Om nu mitt antagande är rätt - annars får du tala om vad jag missuppfattat, för då är jag helt lost i denna diskussion...)

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Lugn. Ni är båda mitt inne i en himla svår process. Försök härda ut i att just nu vet du inte var det kommer landa. Låt det ta några dagar till. Tänker på dig.

Jo jag vet att det inte är någon panik, men samtidigt känns det lite så.. Men jag ska iallafall ringa MVC imorgon och försöka få en tid hos dom i början på nästa vecka så jag kan få prata med någon helt opartisk som dessutom träffat många i min situation. Fast får jag en tid då så kommer jag "redan" vara i v6..

Tack för tankarna

 

[SiZo]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har mest suttit och läst den här tråden i tysthet.

Men TS jag måste ställa dig en fråga.

Kommer du kunna förlåta honom om du gör abort nu, trots att du vill ha barnet? För det är ju pga dina känslor för honom som du överväger abort, eller? Tror du ärligt talat att du kommer kunna titta på honom och se mannen du älskar idag om du gör abort?

Vi låtsas sen att du inte kan få barn i framtiden, hur kommer dina känslor för honom vara då? Kommer ni kunna vara ett par, eller kommer du hata honom för beslutet som han "tvingade" in dig i?

Jag tycker det är viktiga frågor eftersom DU så uppenbart vill ha barnet. Och ända anledningen till att du överväger abort är att han inte är redo (är man någonsin det?).
Älskar du honom så mkt att du alltid skulle välja honom före barn?

Är du inte helt säker på att du skulle klara av att älska honom trots dessa saker så är frågan om du ska göra en så pass stor uppoffring.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har mest suttit och läst den här tråden i tysthet.

Men TS jag måste ställa dig en fråga.

Kommer du kunna förlåta honom om du gör abort nu, trots att du vill ha barnet? För det är ju pga dina känslor för honom som du överväger abort, eller? Tror du ärligt talat att du kommer kunna titta på honom och se mannen du älskar idag om du gör abort?

Vi låtsas sen att du inte kan få barn i framtiden, hur kommer dina känslor för honom vara då? Kommer ni kunna vara ett par, eller kommer du hata honom för beslutet som han "tvingade" in dig i?

Jag tycker det är viktiga frågor eftersom DU så uppenbart vill ha barnet. Och ända anledningen till att du överväger abort är att han inte är redo (är man någonsin det?).
Älskar du honom så mkt att du alltid skulle välja honom före barn?

Är du inte helt säker på att du skulle klara av att älska honom trots dessa saker så är frågan om du ska göra en så pass stor uppoffring.

Det här är frågor som jag ställer mig hela tiden.. Och jag har även förklarat för honom att det är därför jag måste vara helt överens med alla delar av mig själv att abort att det jag vill. För gör jag det för hans skull så kommer det bara bli fel och jag kommer antagligen att vara bitter/förbannad på honom för all framtid om jag sedan inte får några barn. Och det sa jag till honom idag, vilket han iallafall sa att han förstår. Han säger att han inte är redo, men att jag inte kan göra något som jag inte vill heller för det blir inte heller bra. Så när vi pratade känns det som att han är ganska kluven också.


Och helt säker på att jag inte kommer hålla detta emot honom i framtiden kan jag ju inte vara, enda chansen att jag skulle kunna vara säker på det är ju om jag hade kunnat veta att jag kommer få barn när tajmingen är bättre. Men det kan man aldrig veta..

 

[SiZo]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det märks ju rätt tydligt i tråden att du vill behålla barnet tycker jag.

Vad är det som skulle kunna få dig att ändra dig? Förutsatt att inte han pressar dig till något alltså.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag vet faktiskt inte, jag har ingen aning.

 

[SiZo]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Då vet du ju redan, egentligen, ellerhur?

Jag vet 3 par där tjejen blivit gravid inom 3 månader. I alla 3 fallen så gifte de sig och är ihop än idag, så självklart kan det funka.

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast ångrar man någonsin ett barn?

Min sambo var också mer tveksam än jag först, men jag sa rätt ut att jag inte skulle fixa en abort. Jag hade för evigt ångrat det och förmodligen hade vår relation tagit slut väldigt snabbt.

Precis som du har jag vissa förutsättningar som gör att det kan vara svårare att bli gravid, och säg att man hade gjort abort för att sen försöka senare utan att det kanske nånsin tar sig.. Ridå!

Tycker det är bra att du börjar på MVC, de hjälpte i alla fall oss väldigt mycket! Och ta med killen!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Då vet du ju redan, egentligen, ellerhur?

Jag vet 3 par där tjejen blivit gravid inom 3 månader. I alla 3 fallen så gifte de sig och är ihop än idag, så självklart kan det funka.

Jo men hur får man någon som ser det som hans livs största misslyckande att han inte lever med sitt barns mor att tro på att det faktiskt kan bli annorlunda denna gången?

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast ångrar man någonsin ett barn?

Min sambo var också mer tveksam än jag först, men jag sa rätt ut att jag inte skulle fixa en abort. Jag hade för evigt ångrat det och förmodligen hade vår relation tagit slut väldigt snabbt.

Precis som du har jag vissa förutsättningar som gör att det kan vara svårare att bli gravid, och säg att man hade gjort abort för att sen försöka senare utan att det kanske nånsin tar sig.. Ridå!

Tycker det är bra att du börjar på MVC, de hjälpte i alla fall oss väldigt mycket! Och ta med killen!

Nej det tror jag inte att man gör. Men han så krasst på allting, han ser bara allt ur perspektivet att vi inte kommer hålla ihop, samtidigt som han säger att hade han inte trott på oss så hade han lagt ner det här.. han tror och hoppas att vi har en framtid. Men han ser inte möjligheten att vi faktiskt kan hålla ihop trots att vi får barn såhär tidigt.. så han säger liksom emot sig själv och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få han å se saker från olika håll.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

....., medan du kanske räknar de som görs fr.o.m idag - då baserat på en förfinad metod.

Precis så.
För den man som i dag genomgår en vasektomi så är det ju dessa metoder som används.

Är jag rätt ute om jag antar att den preventivmetod du förespråkar för alla män som inte vill ha barn är just vasektomi?

Ja precis så.
Det är tillförlitligt, billigt och kan inte glömmas bort i stundens hetta.
En man (eller kvinna) som aldrig vill ha några barn låter lämpligtvis sterilisera sig.
Jag är kvinna och steriliserad efter 3 barn så jag lever själv efter den principen.
Min sambo är man och mycket yngre samt har bara 1 barn så han är inte steriliserad.
Om jag drar eller dör så är det mycket möjligt att han vill ha fler barn.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Så skulle du kunna citera vad jag sagt, som fått dig att tro detta?

Du presenterar ingen annan fungerande lösning.
Och då så blir alternativet kvinna på piller/med spiral/P-stavar och abort om det fallerar det enda som blir kvar.

Du driver det dit genom att ta bort den enda andra fungerande lösningen.
En man som inte tar ett eget ansvar för sin fertilitet lägger det ansvaret på kvinnan.
Och det anser inte jag vara jämlikt alls.

 

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Rent kallt och krasst så har ni ingen framtid ihop om du gör abort.
Aborten skulle bli som en kall mur mellan er.
Så hur du än gör så riskerar du förhållandet.
Abort = han nöjd nu och du missnöjd för alltid.
Behålla barnet = du nöjd för alltid och han missnöjd just nu.
Hur han tar det senare vet ingen varken med abort eller behålla.
Men om du behåller barnet så har du i alla fall fått ett barn.

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jo men hur får man någon som ser det som hans livs största misslyckande att han inte lever med sitt barns mor att tro på att det faktiskt kan bli annorlunda denna gången?

Jag tror inte någon kan få honom till det. Och livet ger inga som helst garantier för att förhållanden kommer att hålla. Ibland så är det så att livet liksom bara händer, och man får följa med och se hur det går. Det är inte så konstigt att han tvivlar just nu, med det han har bakom sig. Jag tror att du behöver komma till en kurator och få prata om hur du känner. Jag har varit i en liknande situation, fast med en lite mer frånvarande partner (på väg bort från mig). Kuratorn var ett stort stöd, hon lyssnade förutsättningslöst på mig. Jag tog ett beslut, men ändrade mig i absolut sista sekunden eftersom jag kände att jag inte kunde stå ut med mitt beslut. Kuratorn var till stor hjälp även efteråt kan jag säga.

 

[Texaz]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du kommer att få träffa en kurator via MVC, det är mer eller mindre obligatoriskt innan abort!

Där kan du ventilera allt och kanske klarnar det då?

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han menar att ni inte kommer hålla ihop om ni får ett barn, tror du att ni kommer hålla ihop om du gör abort?

Sen fattar inte jag heller hur han resonerar, varför skulle det gå åt skogen med ett barn? Den upplevelsen, med graviditet och förlossning är väl verkligen något som binder samman en ännu mer.

Ta med honom till MVC är mitt råd, prata om vad din sjukdom innebär och låt honom landa lite.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Well, småbarnsåren är väl erkänt den svåraste prövning ett förhållande kan genomgå?