Det här med barn och tomte

Ela

Trådstartare
Ja hur har ni det med det??? Tror era barn på tomten?? Hur gamla är dom??

Själv har jag lite delade meningar om tomten. Jag älskar julen och det finns inget mysigare än när hela familjen står och spanar efter tomten. :love: Båda min barn tror på tomten de är 6 och 4 år (har iof en på 10 mån oxå men hon tror ju ingenting hon:p) De va lite tveksamma förra året men efter att vi vart på tomteland så tror de definitivt på tomten.

Samtidigt känns det lite som en lögn.... vi brukar alltid vara uppriktiga och ärliga mot barnen även om det gäller svåra saker. Ex så har de fått varit med och avlivat några av djuren och de var med när min farmor dog.

Men nu känns det lite som en lögn att låta dom tro på tomten, samtidigt som det är väldigt kul att de tror....

Lite rörigt inlägg men fattar ni poängen ??
 
Sv: Det här med barn och tomte

Mina barn tror nog litegrann på tomten, tror jag.... Vi har inte gjort ngt för att avslöja tomten än.
Däremot är storan lite rädd för tomten så vi fortsätter nog med att låta mormor "gå ut och röka" = klä om=>barnen får sen i fönstret när tomten kommer=>tomten knackar på och lämnar in ett lass paket=>tomten ger sig av igen - för tomten har ju såååå många barn att hinna med så h*n hinner ju inte komma in och hälsa på....
 
Sv: Det här med barn och tomte

Jag tycker inte heller att man ska lura barn, men när det gäller tomten så tycker jag att "låt dem tro så länge de vill". Jag tycker inte att man som vuxen behöver tala om att tomten minsann inte finns på riktigt.

Mina barn tyckte det var lite spännande när de inte riktigt visste om det var på riktigt eller inte.
 
Sv: Det här med barn och tomte

Sagt hos oss för någon jul sen; "Tomten kanske finns, det vet ju inte jag för jag är bara 6 år, men det verkar som att han kommer till alla varesig man tror på honom eller inte". :D
 
Sv: Det här med barn och tomte

Våra barn kommer få avslöja mormor själva.
Förra vintern upptäckte "tvåan" att "tomten har likadan jacka som mormor", men ändå kopplades tomten inte ihop med mormor...
 
Sv: Det här med barn och tomte

Min pojkväns systers barn är 10 och 12 och den yngsta tror fortfarande på tomten! Den äldre tycker det är jättekul att lura lillasyrran...

Själv vet jag inte om jag skulle lura mina barn så pass länge, känns inte riktigt sjysst tycker jag. Någonstans ska tomten ändras från att vara en farlig skrämmande typ till utklädda mormor eller vem det nu är. Det kan ju vara lika kul för det!
 
Sv: Det här med barn och tomte

klart att barnen skall få tro på tomten.
det är en del av deras fantasi.

Tids nog upptäcker dom att tomten inte är på riktigt.

Skall man börja med att ta bort tomten för barnen så ska man ju även ta bort låtsas lekar osv. för det är ju inte heller på "riktigt",

Jag menar, leksaksbilar kör ju inte på "riktigt" fast barnen leker med dem och älskar dem, leksakshästar äter inte på "riktigt" fast när jag var liten låtsades jag alltid att mina leksakshästar åt det höet (gräs från trädgården) jag gav dem, och jag trodde att de verkligen var på sommarbete när jag satte ut dem i trädgården med ett hemmagjort litet staket (annars kan de ju rymma)

Så, låt barnen tro på tomten så länge de vill och kan, det är bara en del i deras barndom.

Minns inte de flesta hur spännande det var att vänta på tomten och man höll tummarna att han inte skulle glömma en?

Och visst var det lite tråkigt sen när man insåg att tomten var farfar/pappa/morfar osv.
 
Sv: Det här med barn och tomte

Tjaa, jag hade aldrig någon tomte att vänta på, och tyckte att julen var lika underbar och spännande för det. Jag väntade på julklapparna istället, mycket mer exalterande ju ;)

Så, från så länge som jag kan minnas (Ca 4 år gammal) så har jag inte trott på någon tomte, och tyckt att mina kompisar var lite konstiga som gjorde det. Men jag kan inte påstå att jag gick miste om någonting ändå.
 
Sv: Det här med barn och tomte

då kanske det är jag som är konstig då som älskade tomten när jag var mindre fast jag kanske egentligen slutade tro på honom när jag var runt 5 år och upptäckte att tomten hade samma skor som min pappa :)
Men det var ändå nått mysigt med att sitta i fönstret och vänta på "tomten", så jag hoppas att mina barn kommer att tro på tomten länge för det är nått som jag aldrig skulle vilja ha vart utan.
 
Sv: Det här med barn och tomte

Jag vet inte, men det kanske är lite annorlunda om man växer upp inne i Sthlm också? Det är inte lika lättarrangerat att en tomte smyger omkring, knackar på fönster osv.

Nej, jag älskade julen ändå jag :) Vacker julgran, god mat, massor av godis, kul ihop med syskonen och fina paket.. Det var allt jag behövde ;)
 
Sv: Det här med barn och tomte

Säger du själv att tomten finns?

När mina barn var små så pratade de om tomten som om han fanns och en dag sa min son (äldst) att han visste att det inte var på riktigt men att det var kul ändå, han var också noga med att vi inte skulle säga något till lillasyster:love:

Min dotter frågade ofta om den eller den tomten var den riktiga när vi såg tomtar på stan och jag svarade att jag inte visste:angel: hon visste att de flesta inte var riktiga utan bara "hjälpredor" till tomten för han kunde ju inte vara överallt:rofl:

I min barndom fanns ingen tomte för min pappa tyckte minsann inte att vi skulle tro på sådant:( vi hade avskyvärda jular:( jag tror däremot att det är just vad barn behöver:) de behöver få tro hoppas och längta:love:

Det jag tycker är viktigt är att man inte hotar med tomten, tomten ska var något roligt inte något skrämmande.

Jag hatade julen tills jag insåg att jag är ju vuxen och kan fira jul precis som jag vill:D med tomte, gran och lyckliga barn:love:
 
Sv: Det här med barn och tomte

Håller helt med, barn ska få fantisera och det är inte fel att "spela med" sen att det är en fantasi som vi vuxna till stor del bidragit med är väl en annan sak.

Min dotter som är 4½ tror på tomten, även om hon ofta pratar om tomten med den platta näsan (tomtemasken hade blivit lite tillknöglad :o :)) men tittade lite skeptiskt på tomtemaskerna i affären. Men vi leker ofta att vi ska leta skatter, om drakar och mycket annat. Det är ju inte att ljuga det är ju lek!
 
Sv: Det här med barn och tomte

Så länge barn tror av egen vilja och på sina egna villkor så tänker jag inte säga emot - det gäller både tomte såväl som religion.

Det jag inte gillar med "tomten" är hur barnets tro och fantasi liksom utnyttjas av trötta föräldrar; jag vet inte hur många gånger jag hört att "om du inte... så kommer inte tomten!" m.fl. hot som nästintill skrämmer barn till lydnad. Då går det från att vara något kul på barns villkor till hot och lögn på vuxnas villkor.

Personligen kommer jag att introducera tomten som en saga, att "förr trodde man" eller "en del människor tror", på samma sätt kommer jag även att introducera trosföreställningar och livsåskådningar. Mitt barn kommer att växa upp i ett hem med massor av litteratur om alla möjliga trosföreställningar (det underlättar ju en del att pappa är religionslärare också) - det är bara att plocka och bläddra. :)
 
Sv: Det här med barn och tomte

När jag var liten, trodde jag nog inte på tomten. Men det var kul ändå, minns jag, eftersom det alltid var någon granne som var tomte. Det var ju roligt att föräldrarna var med!

Vi kommer göra likadant, det ska jag se till!:D
 
Sv: Det här med barn och tomte

Jag tror fortfarande på Tomten! ;) :D

Men jag var skitskraj för honom när jag var liten, sprang och gömde mig (tex under soffbordet) och vägrade komma fram. Ångest. Kan mycket väl ha varit så att det hotades med tomten, jo det vet jag förresten att det gjordes! :mad:

Nu är vår son ganska liten fortfarande (lite drygt 19 månader), men jag har kört Tomte-tillvänjning i ett par månader ungefär, för att han ska få en positiv inställning och inte bli rädd framöver. Han älskar redan tomtar! Å andra sidan älskar han det mesta, ska pussa och krama allt han kommer över, inkl sina bestick. :angel:

Än så länge vet han egentligen inte så mycket om tomten (tror jag i alla fall, men barn förstår ofta bra mycket mer än vi fattar haha) och julklappar har vi inte gått in på ännu. Men han tok-gillar pyntade julgranar! Ser verkligen fram emot att dekorera årets julgran tillsammans med lillplutten. :love:

Han ska få tro på Tomten så länge han vill/kan. :)
 
Sv: Det här med barn och tomte

Va finns inte tomten? :eek:

Nä skämt åsido så tycker jag att tomten hör till julen även om tomten inte finns på riktigt så finns han ju som fantasifigur och det är väl inte värre än t ex Lisebergskaninen.

Funderar allvarligt själv på att i år erbjuda tomteservice här hemikring för jag skippar nog det traditionella julfirandet. Har själv varit tomte ett par gånger och det är kul!
 
Sv: Det här med barn och tomte

Jag är helt övertygad om att barnen fortsätter tro på tomten för att de vill göra det.
Min åttaåring är smart och klurig, ställer ofta kritiska frågor om allt möjligt - men aldrig någonsin om tomten. Det är så uppenbart att han VILL fortsätta tro...annars hade han säkerligen avslöjat tomteriet för flera år sedan ;)

Hos oss är det småtomtarna som kommer med julklappar. De är så skygga att de inte vågar sig ända fram till huset, men de brukar ställa säcken någonstans på tomten och tända en lykta bredvid...lustigt nog ofta strax efter man har varit ute med hunden :angel:
Det är mysigt att spana i fönstren efter att lyktan ska tändas...och att gå ut tillsammans i mörkret och hitta säcken :love:
 
Sv: Det här med barn och tomte

Jag valde att vi ska fira jul hos mim mamma i år för hon ser till att det kommer en tomte, de gör inte min mans föräldrar. För jag vill att min dotter ska tro på tomten... :D och då måste han ju dyka upp på julafton oxå..
 
Sv: Det här med barn och tomte

Jag trodde på tomten rätt länge fast vi aldrig hade någon tomte som kom till oss, när man klev upp på morgonen så var alla klappar bara där, å inte ens mamma & pappa vaknade ;)
 
Sv: Det här med barn och tomte

Kommer ihåg en jul för ganska länge sedan, mina småbröder var väl 7-10 år och hade börjat tvivla på tomten. De var ganska säkra på att det var morbror som var tomte, så hela julafton skuggade de honom.
Sedan gick morbror och några till ut med hunden och då satt bröderna i fösntret och var bombsäkra på att morbror skulle byta om.

Men sen så kom samma sällskap tillbaka efter hundpromenaden, och vem kommer gåendes efter dem om inte tomten, då gav sig bröderna och satte sig paffa i soffan och morbror smet ut och bytte om :rofl:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag har en pojkvän som jag upplever blir utnyttjad av sin bonusfamilj (bonussyster med man) både för pengar och för tjänster och skulle...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
10 863
Senast: Oh_really
·
Övr. Katt Som titeln säger. En människa i min närhet (d.v.s. inte jag obviously) vill att deras katt ska få en kull kattungar. Anledningen är helt...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
7 932
Senast: Badger
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 598
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp