Vilket konstigt sätt att se på moderniserad, traditionell katthållning. Och vilka fördomar om hur folk numera håller sina katter i lantlig miljö.
Här ute på landet så är numera majoriteten av alla katter som fungerar som gårdskatter kastrerade. De får också veterinärvård, samt är tama och går in och ut ur bostaden.
Katter som fick vara utomhus enbart, och som man slängde åt en skopa torrfoder då och då, finns helt enkelt i väldigt liten utsträckning, åtminstone i min region. Det finns inte ens några katthem här längre, eftersom behovet har dalat.
Det behövs ett flertal katter för biologisk bekämpning av gnagare på en aktiv gård, där finns mycket gott för möss, råttor och sorkar.
Så det som händer är att folk gör ungefär som du beskriver: man behåller en katthona med goda bruksegenskaper (hålla sig på gården, jagar bra, går att ha inne/är tam) fertil, för att para med lämplig hankatt.
Men numera är det stor brist på de där hankatterna, eftersom få vill ha katter som "skvätter och låter". Det är ofta ganska långt till närmsta hankatt.
Vilka är de där "huskattsförespråkarna" du talar om? Var träffar man på dem?
Är det samma kategori som folk som använder självlärda barfotaverkare till sina hästar och väljer en homeopat snarare än en veterinär när ett djur blir sjukt?