Dom vill para sin huskatt

[Lingon]

Jag är totalt ointresserad av vad som finns på Blocket.

Katthem har inga katter från landet. De har katter från tätorter/byar/förorter.
Här finns inga Katthem längre, de har lagts ner p.g.a. brist på katter.
För 15 år sedan fanns tre katthem inom 10 mils radie.

Några kattkolonier finns inte heller.

Katter på blocket är till största delen avsiktliga blandraser, och tillverkade i småstäder och förorter. Absolut inte katter från glesbebyggd landsbygd.

Inte bondkatter.

Jo, det är brist på Bondkatter.

Vad bor du i för miljö själv?

Jag känner en som bor på en gård på landet och har eget stall och hästar. Hon har tagit flera skygga (kasterade) katter från katthem. Socialiserar dem och sen är de älskade stallkatter. Det funkar jättebra! Deras katter tar en hel del möss. Nån har även tagit råttor.

Det är så hon för tag på nya stallkatter som sköter bekämpningen av möss och råttor.

 

[Sol]

Jag vill en katt som förutom att den är tam mot människor, kommer in huset vid inkallning (de senaste tre katterna kommer på inkallning med minimal fördröjning på tidig kväll), ska hålla sig till ett rimligt litet, max 1 km stort hemområde, att den är "street-smart" vad avser de faror som lurar på landsbygden i form av hundar, lodjur, rävar m.m., och inte går i konfrontation i onödan. Samt att den är en duktig jägare som huvudsakligen koncentrerar sig på gnagare. Fick jag önska fritt, så skulle katten avstå helt från att ta småfåglar.

Det låter som de allra flesta katter, med undantag att den inte ska ta fåglar. Just den biten tror jag är svår att styra över.

 

[skogaliten]

Du beskriver en katt som inte finns.
Det är uppenbart att du vill ha en maskin och ingen katt.

Alla katter tar fåglar, det ligger i deras natur.

Många katter (oavsett ras, eller icke-ras är duktiga jägare).

En del katter håller sig nära hemmet, andra inte. Det har inget med ras eller icke-ras att göra. Det enda som verkligen gör skillnad är att kastrerar. Kastrerade katter håller sig närmare hemmet än okastrerade.

Nej, jag beskriver inte en maskin utan hur jag önskar att väl fungerande katt skulle kunna fungera.

Hur många år har du hållit utekatt på landet?

Man märker snart att katter är olika på individnivå.
Vissa håller sig nära hemma, andra är mer äventyrliga.
Alla går att träna på inkallning, en del är lättlärda, andra lite långsammare.
Intresset för fågeljakt variera med individen.

 

[Hazel]

Jag vill en katt som förutom att den är tam mot människor, kommer in huset vid inkallning (de senaste tre katterna kommer på inkallning med minimal fördröjning på tidig kväll), ska hålla sig till ett rimligt litet, max 1 km stort hemområde, att den är "street-smart" vad avser de faror som lurar på landsbygden i form av hundar, lodjur, rävar m.m., och inte går i konfrontation i onödan. Samt att den är en duktig jägare som huvudsakligen koncentrerar sig på gnagare. Fick jag önska fritt, så skulle katten avstå helt från att ta småfåglar.

Du beskriver exakt min katt. Som jag nyligen fick från det lokala katthemmet, förra katten, från samma katthem va ungefär likadan. Du måste leva i något mycket udda område

 

[ufot]

Nej, jag beskriver inte en maskin utan hur jag önskar att väl fungerande katt skulle kunna fungera.

Hur många år har du hållit utekatt på landet?

Man märker snart att katter är olika på individnivå.
Vissa håller sig nära hemma, andra är mer äventyrliga.
Alla går att träna på inkallning, en del är lättlärda, andra lite långsammare.
Intresset för fågeljakt variera med individen.

Är väl egentligen inte relevant, men jag vet vad jag pratar om.

Jag har bott på landet och haft utekatt i över tio år. En sommarkatt vi tog över när ägarna ledsnade och åkte hem.

Hon var stallkatt i många år. Innekatt (hon gick ut fina sommardagar) när hon blev äldre. En jägare utan dess like i yngre dagar. Tog möss, råttor och fåglar. Tog alltid en harunge varje vår.

Flyttade sedan och hade innekatt. Har en innekatt nu.

 

[Badger]

Oj, missade denna. Ja, brittiskt korthår kunde få Europé inkorsat men inte brittiskt korthår in i den andra. Senare så stängde dom det och sedan började man korsade in b.la perser, fick in långhår, och "förädlade" rasen.

Om man jämför med mer exotiska raser så blir oftast tyvärr "vanliga" och "tråkiga" kattraser mer undanputtade i skymundan, men jag gillar personligen deras utseende. En gammaldags charm.

Exakt, och man blir ju orolig om det utseendet försvinner bland alla speciella varianter. Det verkar som att raskatter blir mer och mer populärt. Och risken är ju som sagt att om Europén ännu inte har ett "speciellt" utseende som ni säger (även om jag tycker det) så kommer det med tiden om utställningsdomarna får välja. Isf är ju bara amerikanskt korthår kvar som ser ut som en "tråkig" (extrafin tycker jag då) "katt". Därav mitt gnäll (trots att jag inte ska ha katt. Men när ungen min söker katt ska jag nog lägga in ett gott ord för bonnkatt (välavlad) eller Norsk skogskatt. Amerikanskt korthår lär inte finnas.).

 

[Badger]

Europé är INTE en genbank!

Det är en ras, som då har en DNA-profil, och en rasklubb som behålla rasen ren.

Europé har inte ett ansvar att bevara en ras, i enlighet med EU-direktiven runt bevarande av husdjursgenetiska resurser.

Det fanns mer eller mindre långhåriga bondkatter för mer än hundra år sedan.

Jo, det är väldigt, väldigt mycket fel på utställningar.
Man tendera att prioritera utseende, och struntar i beteende och lynne.

Skönhetstävlingar är helt enkelt fel väg att gå, och är en rätt modern företeelse, bara lite drygt hundra år gammal.

Det är annorlunda med sådant som vallhundsprov för vallande raser som används i praktiskt arbete (Border Collie och Working Kelpie), jaktprov av olika typ för jagande raser, eller eller de prov som skyddshundar måste genomgå.

Ja jag hörde en vän som är lite halvt utställningrelaterad att hen tyckte det var sorgligt att de premierade utseende även före bara trevligt beteende rakt av, som ens innekatt. Hon kände till en riktigt otrevlig katt som jämt fick stora priser och som definitivt nedärvde riktigt trist temperament.

Förstår att det kanske kunde vara svårt att testa musfångaregenskaper. Även om man hade en labyrinttävling med mekaniska möss eller ngt vilket kanske vore kul att se, men säkert inte bra för musfångargener.

 

[Badger]

Europén har en rasstandard som i det närmaste överenstämmer med hur hus/bondkatten såg ut före 1940-talet.

Idag får huskatter/bondkatter, se ut hur som helst, långhåriga, himalayamaskade, fem tår, korthåriga, med svans, utan svans... tofsar på öronen eller inte. stora som Maine coons, små som burmor, tjocka, smala osv.

Med vänliga hälsningar Ingela
S*Alegni's Europé
Ordförande i Européringen

Ja jag kan nog egentligen inte riktigt se ett problem med att de kan ha olika utseenden (värre om de har ett bestämt utseende som ligger nära brittiskt korthår), dock har de flesta jag sett sett ut som amerikanskt korthår, om de inte haft inblandning med Norsk skogskatt. Norsk skogskatt är ju en väldigt gammal nordisk ras så tja.

Kanske är det så just i den här landsänden att det inte är många som har raskatthannar ute och parar sig. Eller raskatthonor.

Jag håller väl självklart med om att kattungar behöver planeras och skötas om osv. Det är själva existensen av huskatt/bonnkatt som jag är för. (inte avarter i skötsel av dem. Jag har stött på dem som huskatter hos familjer i stan som har en katt och inga ungar och som älskar sin katt väldigt mycket, (en av mina chefer hade en berömd musjägare som hade fått någon mycket populär o planerad kull med ungar och som bodde inne i stan, reste ut på landet ibland och då den fredagen låg och sov i hans utkorg på skrivbordet, så vacker!) inte sådana som har en halv miljard på en bondgård. Ni tycker säkert dock att de inte borde haft huskatt/bonnkatt utan att de borde köpt en raskatt med ett speciellt utseende och ett speciellt beteende.)

 

[IngelaH]

Ja jag kan nog egentligen inte riktigt se ett problem med att de kan ha olika utseenden (värre om de har ett bestämt utseende som ligger nära brittiskt korthår), dock har de flesta jag sett sett ut som amerikanskt korthår, om de inte haft inblandning med Norsk skogskatt. Norsk skogskatt är ju en väldigt gammal nordisk ras så tja.

Här har du förklaringen, till att Europén på sätt o vis är lik britten, även om den inte på långa vägar är så "maffig" som britten är (det menar jag i positiva ordalag, då jag själv även skulle kunna tänka mig en brittisk korthår)

Européns historia: En "vikingaskatt" når Sverige

För att följa spåren av hur europérasen uppstod i Sverige måste vi resa tillbaka i tiden genom en tidsmaskin. Glöm inte vikingahjälmen - det var nämligen med vikingarna som tamkatten kom till Sverige. Kanske var det någon vänlig grek eller liknande som berättade om kattens förmåga att effektivt fånga råttor. Vikingakatterna som följde med på skeppen var ursprungligen korthåriga. När de kom till Sverige anpassade de sig till det strängare klimatet, utvecklade tätare päls och en kraftigare kropp, vilket gjorde dem till en härdig och frisk ras. Denna stam etablerade sig och växte i halvtam form.

Först på 1600-talet introducerades långhårskatter i Sverige när andra europeiska sjöfarare anlände med spännande ulltussar från Asien. Det var starten för de långhåriga katterna i Sverige, och snart kom det katter av alla möjliga former, storlekar och färger. Korthåriga katter, nu kallade "bondkatter", betraktades som andra klassens katter och hade huvudsakligen rollen att hålla sig till ladugårdarna och jaga råttor. En viss rasblandning kunde dock inte undvikas, och snart fanns bondkatter som var både långhåriga och korthåriga, ibland till och med maskade.

I början av 1900-talet hade den ursprungliga bondkatten nästan utrotats, och på grund av rasblandningen förändrades deras utseende. Ungefär 9 av 10 bondkatter liknade dem som idag kallas européer. Efter att raskatter av olika slag började röra sig fritt, förstördes bondkattstammen, och det är svårt att uppskatta hur många av dagens fria katter som har modifierats med anlag från andra raser.

För att bevara den svenska huskattens ursprungliga utseende bildades en rasförening på grund av rasblandningen. På 1940-talet registrerades de första "stamföräldrarna" till dagens europé under namnet "svensk huskatt". Denna ras utvecklades och fick så småningom en egen standard och namnändring till "europeiskt korthår".

Under slutet av 1960-talet introducerades den brittiska korthårskatten i Sverige, vilket skapade förvirring och oenighet om vilken sida man skulle tillhöra. Efter några år av arbete separerades raserna igen mellan 1982 och 1985.

Från och med 1981 kunde bondkatter med européliknande drag godkännas som européer på utställningar, vilket dock ledde till svårigheter att upprätthålla rasens standard. Det förekom problem som härstammade från andra raser, som maskade och andra främmande färger. Dessutom blev det utmanande att bibehålla européns status som en renrasig katt, eftersom nästan alla katter kunde godkännas.

För att säkerställa en rättvis chans för européen och andra raser stängdes novisklassen 1999-01-01. För de som vill införa nytt ej registrerat avelsmaterial i européaveln kan man vända sig till SVERAKs Avelsråd. Europén är en "vikingaskatt" värd att bevara och värna om!

Copyright - Ingela Hallblom, S*Alegni's Europé - 2024

 

[Badger]

Nja, tveksamt om rasen hålls ”ren” med tanke på att det fortfarande mönstras in huskatter.

Det är heller inte sant att beteende och lynne struntas i. Det är tydligt att du inte har varit på kattutställning för katter diskas pga dåligt temperament och ägare drar sina katter i förväg för att de inser att katten inte kommer palla en bedömning.

Fast jag har hört lite annat. Att det utsagts att det är sorgligt att temperament inte bedöms alls.

 

[IngelaH]

Fast jag har hört lite annat. Att det utsagts att det är sorgligt att temperament inte bedöms alls.

Alla vi som stält ut och ställer ut våra katter, ser vid varje utställning kommentarer, "för dagen något sur", "otroligt trevligt lynne på denna katt" osv.

Så man ska nog bilda sig en egen uppfattning och inte bara lyssna på grannens, bryllings, kusins, farbrors släkting.... och sedan övertygat slänga ur sig uttryck som jag har minsann läst och jag har minsann hört...

 

[Badger]

Alla vi som stält ut och ställer ut våra katter, ser vid varje utställning kommentarer, "för dagen något sur", "otroligt trevligt lynne på denna katt" osv.

Så man ska nog bilda sig en egen uppfattning och inte bara lyssna på grannens, bryllings, kusins, farbrors släkting.... och sedan övertygat slänga ur sig uttryck som jag har minsann läst och jag har minsann hört...

Det är bra att de skriver så. Verkade dock inte fungera i detta fall.

 

[IngelaH]

Exakt, och man blir ju orolig om det utseendet försvinner bland alla speciella varianter. Det verkar som att raskatter blir mer och mer populärt. Och risken är ju som sagt att om Europén ännu inte har ett "speciellt" utseende som ni säger (även om jag tycker det) så kommer det med tiden om utställningsdomarna får välja. Isf är ju bara amerikanskt korthår kvar som ser ut som en "tråkig" (extrafin tycker jag då) "katt". Därav mitt gnäll (trots att jag inte ska ha katt. Men när ungen min söker katt ska jag nog lägga in ett gott ord för bonnkatt (välavlad) eller Norsk skogskatt. Amerikanskt korthår lär inte finnas.).

American shorthair, stammar också från europeiska katter, som exporterades för att stoppa råttinvasioner.

https://en.wikipedia.org/wiki/American_Shorthair

 

[Raderad medlem 148240]

Mycket obefogat agg mot huskatter. Jag hoppas din oro inte beror på 'ras'ism.

 

[Lingon]

Mycket obefogat agg mot huskatter. Jag hoppas din oro inte beror på 'ras'ism.

Inget agg mot huskatter. Bara mot oansvarig avel.

 

[MJLee]

Exakt, och man blir ju orolig om det utseendet försvinner bland alla speciella varianter. Det verkar som att raskatter blir mer och mer populärt. Och risken är ju som sagt att om Europén ännu inte har ett "speciellt" utseende som ni säger (även om jag tycker det) så kommer det med tiden om utställningsdomarna får välja. Isf är ju bara amerikanskt korthår kvar som ser ut som en "tråkig" (extrafin tycker jag då) "katt". Därav mitt gnäll (trots att jag inte ska ha katt. Men när ungen min söker katt ska jag nog lägga in ett gott ord för bonnkatt (välavlad) eller Norsk skogskatt. Amerikanskt korthår lär inte finnas.).

Nja, det kommer bli ett bra tag innan raskatter dominerar i Sverige.

https://jordbruksverket.se/e-tjanst...djur/kattregistret/statistik-ur-kattregistret

77% av alla registrerade katter (och mörkertalet av huskatter som inte är registrerade är med största sannolikhet ännu större) är huskatter. 13% är raskatter - och då räknar jag kallt med att raskatterna är i mycket högre grad reggade. Så de riktiga siffrorna skulle antagligen vara ännu mindre andel raskatter i Sverige.

 

[Sassy]

Fast ganska ofta är de antingen rätt små med trekantigt ansikte och stora ögon eller är detsamma men fluffiga o lite större pga norsk skogskatt. Dvs ser ut som katter med kattögon oavsett storlek eller färg. Denna såg rätt och slätt ut som en raskatt, (det är ngt annat med deras ansikte och utseende) stor, stabil/rejäla tjocka ben, runt ansikte, mindre ögon och brittisk korthårspäls.

(håller dock med om att wiki bilen på Europé sammanfaller med min bild av bondkatt. Dock uppfödarbilderna på google har samma runda ansikte som den katt jag inte tyckte såg ut som en bondkatt)


Prisbelönt Europé
Visa bifogad fil 150437

Titta på en tex en yngre hona, katter av andra linjer, eller hur variationen ser ut på en Européspecial så syns det definitivt att det är en "bondkattstyp" som visas. Det är snarare så att de elegantare huskatterna man ofta ser idag kommer pga inblandning från annat än nordiska huskatter "från förr". Det är vissa katter/linjer av den grövre modellen som gått extremt bra på utställning, men det är inte för att domarna enbart vill se den typen utan för att de även har andra kvaliteér, och för att det är katter som visar sig extremt väl (dvs temperamentet bidrar till utställningsresultaten). Jag har visat sagda katter många gånger eftersom jag varit domarassistent för kat.3, så jag vet vad domarna prioriterat i urvalet.

Huskatter har förresten 25 p på temperament (av 100), och med tanke på att det krävs 97 p för att kunna bli BIS är det verkligen utslagsgivande.

Ja jag hörde en vän som är lite halvt utställningrelaterad att hen tyckte det var sorgligt att de premierade utseende även före bara trevligt beteende rakt av, som ens innekatt. Hon kände till en riktigt otrevlig katt som jämt fick stora priser och som definitivt nedärvde riktigt trist temperament.

Förstår att det kanske kunde vara svårt att testa musfångaregenskaper. Även om man hade en labyrinttävling med mekaniska möss eller ngt vilket kanske vore kul att se, men säkert inte bra för musfångargener.

På utställning blir man diskad om katten är aggressiv, och händer det flera gånger kan man bli avstängd permanent. En katt med dåligt utställningstemperament brukar dessutom inte visa sig till sin fördel, så det är väldigt sällan jag som assistent fått upp en katt jag tycker är svår att hantera i final (ett par-tre stycken av långt mer än hundra). Jag håller helt enkelt inte med om att det är vanligt att besvärliga katter vinner.

De allra flesta katter i en final hanterar det faktum att de blir runtburna av en främling, bland massa främmande katter, på ett häpnadsväckande bra sätt med tanke på hur onaturligt det är. De egenskaper som gör katten lätthanterlig på utställning är också samma egenskaper som jag vill se hos en sällskapskatt för att göra tillvaron trevlig för både katt och ägare; öppen för nya människor, trygg i hantering, någorlunda avspänd kring främmande katter (där har flera av mina inte passat för utställning, trots att de är världens enklaste katter hemma), bygger inte på stress så lätt, osv.

Däremot kan ju katten ha ett trist temperament på en mängd sätt som inte nödvändigtvis visar sig när man väljer att ställa ut den, och vad som avlas på är på kattägarnas ansvar. Typiskt nog brukar dock de raskatter som blir kvar i avel någon längre tid vara lite enklare än de strövande hanar som ofta får många huskattkullar under sin livstid.

Mycket obefogat agg mot huskatter. Jag hoppas din oro inte beror på 'ras'ism.

De flesta raskattägare/uppfödare har eller har haft huskatt också. Det har noll och intet att göra med att man ser ner på katterna, utan att man anser att alla katter förtjänar att födas med bra förutsättningar och till hem som ser katten som en värdefull familjemedlem. Det finns en anledning till att katthemmen inte är översvämmade av raskattungar, trots att det nu på många håll är så fullt att de inte kan ta in fler katter hur mycket de än vill.

 

[MJLee]

På utställning blir man diskad om katten är aggressiv, och händer det flera gånger kan man bli avstängd permanent. En katt med dåligt utställningstemperament brukar dessutom inte visa sig till sin fördel, så det är väldigt sällan jag som assistent fått upp en katt jag tycker är svår att hantera i final (ett par-tre stycken av långt mer än hundra). Jag håller helt enkelt inte med om att det är vanligt att besvärliga katter vinner.

De allra flesta katter i en final hanterar det faktum att de blir runtburna av en främling, bland massa främmande katter, på ett häpnadsväckande bra sätt med tanke på hur onaturligt det är. De egenskaper som gör katten lätthanterlig på utställning är också samma egenskaper som jag vill se hos en sällskapskatt för att göra tillvaron trevlig för både katt och ägare; öppen för nya människor, trygg i hantering, någorlunda avspänd kring främmande katter (där har flera av mina inte passat för utställning, trots att de är världens enklaste katter hemma), bygger inte på stress så lätt, osv.

Däremot kan ju katten ha ett trist temperament på en mängd sätt som inte nödvändigtvis visar sig när man väljer att ställa ut den, och vad som avlas på är på kattägarnas ansvar. Typiskt nog brukar dock de raskatter som blir kvar i avel någon längre tid vara lite enklare än de strövande hanar som ofta får många huskattkullar under sin livstid.

Någon gång i tidernas begynnelse, eg på 80-talet så var svenska burmor, eh lite skarpa. Så att assisterna drog lott om vem som skulle bära fram dem. Uppfödarna tog bort de linjer som var lite väl skarpa och idag är de, de mest gosiga, stabila och underbara katter. Även om det kanske dyker upp en liiiiten bit av deras humör i moderna burmor ibland

 

[Sassy]

Någon gång i tidernas begynnelse, eg på 80-talet så var svenska burmor, eh lite skarpa. Så att assisterna drog lott om vem som skulle bära fram dem. Uppfödarna tog bort de linjer som var lite väl skarpa och idag är de, de mest gosiga, stabila och underbara katter. Även om det kanske dyker upp en liiiiten bit av deras humör i moderna burmor ibland

Låt oss säga att jag som koratägare alltid varit första att bli tillfrågad när det gällde ljudliga burmor eller bengaler. Ytterst sällan har någon varit svår att hantera, men för den som inte är van vid uttrycket kan de ju verkar rätt griniga.

Jag misstänker att det är sånt som ligger bakom en del av "skvallret" om vilket temperament andras katter har också. När jag ställde ut Maja var det faktiskt en gång som domaren sa till några av de andra kattägarna, med ett "Jag förstår inte svenska men jag förstår vad ni tisslar och tasslar bakom ryggen om och detta är INTE en aggressiv katt. Hon sitter avslappnat i handen, och hon pratar thailändska."

Sen undvek jag helst att ställa ut katter som folk tycker låter otäckt ändå, det är onödigt att ge rasen dåligt rykte pga något sådant. Domare och kattspecialiserade veterinärer brukar mest skratta åt det, eftersom de känner att det inte finns någon spänning i kroppen.

Hos korater kan katter i första led efter nya foundation-katter vara svåra bland främmande katter. Det är helt rimligt med tanke på var de kommer ifrån, men som uppfödare är man ju den som får det svårast med det draget så det brukar vara prio ett att få bort.

Andra katter kan sitta tyst och still och bygga upp till en krutdurk som smäller utan att åskådarna fattat något av det. Det är bara när man håller i dem som man märker hur olika de hanterar press.

 

[Badger]

American shorthair, stammar också från europeiska katter, som exporterades för att stoppa råttinvasioner.

https://en.wikipedia.org/wiki/American_Shorthair

Såg det