Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast den äldsta ungen i kretsen är 16 år, modern har fortfarande inte "lyft blicken"Småbarnsbubblan är ju också väldigt speciell. Det är nytt, föräldrarna är uppslukade av det, det finns inte tid till annat. Det klart en känner sig utanför då. Men den varar inte heller för alltid så förr eller senare kommer även de, sannolikt, kunna lyfta blicken igen och återfå relationer, hobbys och ett eget liv. Kan man som vän härda ut några år så tror jag det blir enklare på andra sidan kullen!
Uppoffring?
Jag offrade inget när mina barn föddes eller under deras uppväxt, tyckte inte heller att något, någonsin var "pissjobbigt".
Alla varianter mellan "allt flyter på finfint, livet är underbart" till "misär, depression och allt är piss" förekommer och de allra flesta hamnar inte i ytterligheterna, utan nånstans mitt emellan.
@sthu med bihang verkar i dagsläget vare sig längta eller känna motvilja till barn och det där "blir det så blir det" är de inte ensamma om. Tvärtom är det nog så för väldigt många.
Fast den äldsta ungen i kretsen är 16 år, modern har fortfarande inte "lyft blicken"
Jag tror att det är ordet "uppoffring" som är problemet. Känner du verkligen att du offrade någonting?Vad skönt för dig då. Jag tror dock de flesta anser att barn kommer med uppoffringar även om livet också är underbart och flyter på finfint.
Jag tänker att om jag får en unge lär den ha kolik stup i kvarten, aldrig sova och bli världens trotsigaste tonåring
Nej, klart man inte vet. Jag vet inte ens vad jag ska äta till lunch imorgon.Det vet man aldrig.
Jaa, de flesta är inte på sitt andra eller tredje nu. Inte konstigt jag känner mig utanför.. Men nej, det är inte heller en anledning att skaffa. Det inte det jag säger. Jag känner bara att jag missat något viktigt i livet.
Så du vägrar all form av hjälp i frågan för att du haft en dålig erfarenhet, men är kanske beredd att förändra hela ditt liv utan att veta om du faktiskt vill?Jag har gått hos samtalsterapeut och det var den mest värdelösa smörja jag varit med om.
Jag har ingen plan för mitt liv ens ett år framåt. Så visst, jag kan lägga tid på vad som helst.Samma här, och visst är det lätt att både känna sig utanför och " om alla andra gillar familjelivet så borde jag också göra det".
Jag tänker att man får titta på sig själv under 25 år framåt och känna efter vad man vill spendera sin tid och engagemang på. Även om barnen vanligtvis inte behöver allt ens engagemang hela den tiden, så får man ju ändå vara beredd på att finnas där i den grad de behöver (vilket ju kan variera stort) åtminstone tonårstiden ut.
Nej nu hänger jag inte med igen. Jag tror du missuppfattat hela min situation.Så du vägrar all form av hjälp i frågan för att du haft en dålig erfarenhet, men är kanske beredd att förändra hela ditt liv utan att veta om du faktiskt vill?
Jag tror att det är ordet "uppoffring" som är problemet. Känner du verkligen att du offrade någonting?
Jag har uppfattat det som att du inte vet vad du vill men inte heller vill ha hjälp med att klura ut det.Nej nu hänger jag inte med igen. Jag tror du missuppfattat hela min situation.
Fast sån frihet har jag inte haft på många många år ändå. Det är liksom inget problem.Friheten att kunna göra (i princip) vad jag vill (i princip) när jag vill ryker ju definitivt.
Jag vill gärna ha hjälp att klura ut det. Men som sagt, de gånger jag tagit upp det med vården har jag möts av ett "åh barn, Gulli Gulli" ungefär. Till och med hos barnmorskan när jag skulle byta spiral.Jag har uppfattat det som att du inte vet vad du vill men inte heller vill ha hjälp med att klura ut det.
Men jag föreslår ju att du inte ens ska prata om att det handlar om barn. Egentligen handlar det ju om att du har svårt att veta vad du vill, det kunde varit något helt annat.Jag vill gärna ha hjälp att klura ut det. Men som sagt, de gånger jag tagit upp det med vården har jag möts av ett "åh barn, Gulli Gulli" ungefär. Till och med hos barnmorskan när jag skulle byta spiral.
Så nej, det handlar inte om en dålig erfarenhet en gång.
Nej, det handlar enbart om att jag inte är säker i frågan om barn. Ingenting annat. Jag har inga som helst problem att vare sig ta andra beslut eller vara spontan.Men jag föreslår ju att du inte ens ska prata om att det handlar om barn. Egentligen handlar det ju om att du har svårt att veta vad du vill, det kunde varit något helt annat.
Föreslår t.ex. gratis kurs i värderingar genom 29k, eller en bra psykolog som gillar att djupdyka i folks värderingar och viljor.
Jag tror att det är ordet "uppoffring" som är problemet. Känner du verkligen att du offrade någonting?
Jag offrade min kropp. Separerade magmuskler som är ett problem varje dag, ökad övervikt p g a ökad hormonkaos efter graviditet, ökad ledvärk och långvarig foglossningssmärta under minst 6 år ( d v s fem år efter förlossningen). Och mitt minimala tålamod prövas dagligen, både av barnets fullt naturliga utveckling och av det faktum att jag numera aldrig är självständig.Jag tror att det är ordet "uppoffring" som är problemet. Känner du verkligen att du offrade någonting?
Aldrig hört talas om, vad är det?Men jag föreslår ju att du inte ens ska prata om att det handlar om barn. Egentligen handlar det ju om att du har svårt att veta vad du vill, det kunde varit något helt annat.
Föreslår t.ex. gratis kurs i värderingar genom 29k, eller en bra psykolog som gillar att djupdyka i folks värderingar och viljor.