Det här med att skaffa/inte skaffa barn

[Hedinn]

Man gör ett val att ta risken att kroppen förändras. Man gör ett val att tatuera sig.
Om du går ner i vikt och ser ut som ett helt slagfält av lös hud och du vill operera dig, är det verkligen okej? Är det inte bara smällar man får ta när man går ner i vikt? Är det inte lika hemskt det att man inte vill se ut så?

Okej, för mig är det stor skillnad när kroppsförändringen är det primära jämfört med en oönskad biverkning av något. Det är liksom inte samma typ av val om man vill ha biologiska barn. Hade jag kunnat välja hade jag gladeligen låtit min sambo vara gravid istället, men då han är man funkar liksom inte det. Då får jag ta den smällen. Jag kan inte alls se likheten med en tatuering.

 

[nightcrawler]

Okej, för mig är det stor skillnad när kroppsförändringen är det primära jämfört med en oönskad biverkning av något. Det är liksom inte samma typ av val om man vill ha biologiska barn. Hade jag kunnat välja hade jag gladeligen låtit min sambo vara gravid istället, men då han är man funkar liksom inte det. Då får jag ta den smällen. Jag kan inte alls se likheten med en tatuering.

Nä men kan du se likheten med en som har gått ner mycket i vikt då?
Fast vad är det som säger att din man hade velat offra sin kropp om det hade varit möjligt?

 

[Hedinn]

Nä men kan du se likheten med en som har gått ner mycket i vikt då?
Fast vad är det som säger att din man hade velat offra sin kropp om det hade varit möjligt?

För att vi pratar om sånt och ja, han hade tagit graviditeten om han kunnat. Nej, jag kan inte se likheten med nån som gått ned mycket i vikt, för man går sällan upp i vikt i syfte att förverkliga en livsdröm? En graviditet handlar ju liksom inte alls om att förändra kroppen, så jag tycker inte att något som är primärt kroppsförändrande är jämförbart.

 

[nightcrawler]

För att vi pratar om sånt och ja, han hade tagit graviditeten om han kunnat. Nej, jag kan inte se likheten med nån som gått ned mycket i vikt, för man går sällan upp i vikt i syfte att förverkliga en livsdröm? En graviditet handlar ju liksom inte alls om att förändra kroppen, så jag tycker inte att något som är primärt kroppsförändrande är jämförbart.

Man kanske går ner så mycket i vikt för att rädda sitt liv. Man gör det av hälsoskäl men man vill ändå inte stå där sen med konsekvenserna av förändringen för man är inte till freds med det.

Nä en graviditet handlar inte om att förändra kroppen men den ändras. Ibland syns det och ibland inte. Så är det ju bara.
Jag vill inte ha en sån förändring. Jag vill inte riskera det. Jag anser att det finns ingen i hela världen som jag vill riskera min kropp för. Finns inget och ingen som är värt det.
Även om jag inte tycker det är vackert så spelar det ingen roll för andra. Jag tycker inte att det är nått att skämmas över men jag vill ändå inte se ut så. Jag vill ha den kropp jag har. Jag är långt ifrån nöjd med den. Tvärtom ganska missnöjd så varför riskera att sabba den ännu mer. Det är ju ändå jag som ska leva med min kropp. Jag förstår faktiskt inte varför det är så upprörande.

 

[Stekspaden]

För att vi pratar om sånt och ja, han hade tagit graviditeten om han kunnat. Nej, jag kan inte se likheten med nån som gått ned mycket i vikt, för man går sällan upp i vikt i syfte att förverkliga en livsdröm? En graviditet handlar ju liksom inte alls om att förändra kroppen, så jag tycker inte att något som är primärt kroppsförändrande är jämförbart.

Vill man ha filmroller så kan det vara ett krav att gå upp/ned i vikt..

 

[Eurydome]

Jag antar att det finns ganska många sätt du inte vill se ut på. Tycker du på riktigt att man är otrevlig för att man inte vill se ut hur som helst?

Det skulle inte falla mig in att säga så om någon som ser ut på ett visst sätt utan att personen rår för det själv.

 

[Hedinn]

Man kanske går ner så mycket i vikt för att rädda sitt liv. Man gör det av hälsoskäl men man vill ändå inte stå där sen med konsekvenserna av förändringen för man är inte till freds med det.

Nä en graviditet handlar inte om att förändra kroppen men den ändras. Ibland syns det och ibland inte. Så är det ju bara.
Jag vill inte ha en sån förändring. Jag vill inte riskera det. Jag anser att det finns ingen i hela världen som jag vill riskera min kropp för. Finns inget och ingen som är värt det.
Även om jag inte tycker det är vackert så spelar det ingen roll för andra. Jag tycker inte att det är nått att skämmas över men jag vill ändå inte se ut så. Jag vill ha den kropp jag har. Jag är långt ifrån nöjd med den. Tvärtom ganska missnöjd så varför riskera att sabba den ännu mer. Det är ju ändå jag som ska leva med min kropp. Jag förstår faktiskt inte varför det är så upprörande.

Jag har inte sagt någonting om din kropp, eller att folk inte får skippa graviditet för att de inte vill att sin kropp ska förändras? Men att skriva generellt om att en kvinnokropp är förstörd för att den genomgått en graviditet och fått synliga förändringar pga det, är ju något som bidrar till den ohälsosamma samhällssyn på kvinnokroppen som många av oss försöker förändra. Det har liksom noll med enskilda personers val att göra, utan om hur man uttrycker sig om andras kroppar och utseende.

 

[Mineur]

Jag har rensat lite tjafs och brutit ut det enormt långa sidospåret om föräldraskap och personlig utveckling. Den diskussionen forsätter här: https://www.bukefalos.se/threads/bi...ckling-och-social-kompetens-utbruten.1503093/

/Mod

 

[Voeux]

Jag antar att det finns ganska många sätt du inte vill se ut på. Tycker du på riktigt att man är otrevlig för att man inte vill se ut hur som helst?

Det otrevliga är väl hur man uttrycker sig.

- Nej fy, jag vill verkligen inte ha några tatueringar!
- Tatueringar är inte för mig.

- Svarta kläder är så satans fult, okej att andra vill ha det men jag skulle aldrig ta på mig det.
- Jag gillar färg!

- Jag skulle aldrig vilja vara lång.
- Jag trivs med min längd.

- Nej jag vill verkligen inte ha hängpattar och bristningar som man får när man får barn!
- Barn är inte för mig.

Risken är ju alltid att du har någon i rummet som ser ut så som du inte vill, så varför specificera vad det är du tycker är fult och inte vill ha. För inte så länge sedan pratade en bekant om en tjej som hen tyckte hade tjocka lår och allt jag kunde tänka på var mitt eget komplex och varför ingen har sett mig i tighta kläder i vuxen ålder. Jag hade ett komplex som jag trodde att jag hade kommit över men helt plötsligt kände jag mig som 14 år igen, en lång tid efter dessutom. När man dessutom rör in strukturella problem i det som objektifiering av kvinnors kroppar så slår det dubbelt. Jag fattar allt det där med egenansvar och att man inte kan gå runt och ta åt sig av vad alla säger. Men jag tänker tvärtom, varför gå runt och säga massa saker? Är det verkligen så viktigt för mig att få berätta vad jag tycker är fult, att jag struntar helt i vem mottagaren är? Eller kan jag helt enkelt tänka att nej, det är inte apviktigt att alla vet vad jag tycker är fult och inte. Risken är ju att folk har just hängpattar och bristningar och det är inte så roligt att ständigt bli påmind om hur fult det är. Överallt, varje dag, hela tiden i detta samhälle. Vi har pratat om att även de med problematisk kroppsuppfattning måste få säga sin åsikt, men om man har en problematisk kroppsuppfattning som blir triggad då? Om man har en ångestproblematik som triggas, eller ätstörning, som gör att man inte kan ta sitt egenansvar och bara borsta av sig det?

 

[Voeux]

Det otrevliga är väl hur man uttrycker sig.

- Nej fy, jag vill verkligen inte ha några tatueringar!
- Tatueringar är inte för mig.

- Svarta kläder är så satans fult, okej att andra vill ha det men jag skulle aldrig ta på mig det.
- Jag gillar färg!

- Jag skulle aldrig vilja vara lång.
- Jag trivs med min längd.

- Nej jag vill verkligen inte ha hängpattar och bristningar som man får när man får barn!
- Barn är inte för mig.

Risken är ju alltid att du har någon i rummet som ser ut så som du inte vill, så varför specificera vad det är du tycker är fult och inte vill ha. För inte så länge sedan pratade en bekant om en tjej som hen tyckte hade tjocka lår och allt jag kunde tänka på var mitt eget komplex och varför ingen har sett mig i tighta kläder i vuxen ålder. Jag hade ett komplex som jag trodde att jag hade kommit över men helt plötsligt kände jag mig som 14 år igen. När man dessutom rör in strukturella problem i det som objektifiering av kvinnors kroppar så slår det dubbelt. Jag fattar allt det där med egenansvar och att man inte kan gå runt och ta åt sig av vad alla säger. Men jag tänker tvärtom, varför gå runt och säga massa saker? Är det verkligen så viktigt för mig att få berätta vad jag tycker är fult, att jag struntar helt i vem mottagaren är? Eller kan jag helt enkelt tänka att nej, det är inte apviktigt att alla vet vad jag tycker är fult och inte. Risken är ju att folk har just hängpattar och bristningar och det är inte så roligt att ständigt bli påmind om hur fult det är. Överallt, varje dag, hela tiden i detta samhälle.

Tillägger att jag alltså menar detta som en generell diskussion. Jag vet om att användare i just denna tråd blev pressade och kanske upplevde att de behövde vara mer specifika för att bli hörda och det i sig är också problematiskt.

 

[nightcrawler]

Jag har inte sagt någonting om din kropp, eller att folk inte får skippa graviditet för att de inte vill att sin kropp ska förändras? Men att skriva generellt om att en kvinnokropp är förstörd för att den genomgått en graviditet och fått synliga förändringar pga det, är ju något som bidrar till den ohälsosamma samhällssyn på kvinnokroppen som många av oss försöker förändra. Det har liksom noll med enskilda personers val att göra, utan om hur man uttrycker sig om andras kroppar och utseende.

Jag har inte sagt att det är generellt. Men risken finns. Det är väl ändå upp till var och en vad dom tycker om det utan att man ska bli förminskad och få höra att så är det minsann inte och att man bara är utseendefixerad.

 

[Hedinn]

Jag har inte sagt att det är generellt. Men risken finns. Det är väl ändå upp till var och en vad dom tycker om det utan att man ska bli förminskad och få höra att så är det minsann inte och att man bara är utseendefixerad.

Fast i tråden har flera skrivit om andras kroppar på det sättet, och det är vad jag vänder mig emot.

 

[nightcrawler]

Det otrevliga är väl hur man uttrycker sig.

- Nej fy, jag vill verkligen inte ha några tatueringar!
- Tatueringar är inte för mig.

- Svarta kläder är så satans fult, okej att andra vill ha det men jag skulle aldrig ta på mig det.
- Jag gillar färg!

- Jag skulle aldrig vilja vara lång.
- Jag trivs med min längd.

- Nej jag vill verkligen inte ha hängpattar och bristningar som man får när man får barn!
- Barn är inte för mig.

Risken är ju alltid att du har någon i rummet som ser ut så som du inte vill, så varför specificera vad det är du tycker är fult och inte vill ha. För inte så länge sedan pratade en bekant om en tjej som hen tyckte hade tjocka lår och allt jag kunde tänka på var mitt eget komplex och varför ingen har sett mig i tighta kläder i vuxen ålder. Jag hade ett komplex som jag trodde att jag hade kommit över men helt plötsligt kände jag mig som 14 år igen, en lång tid efter dessutom. När man dessutom rör in strukturella problem i det som objektifiering av kvinnors kroppar så slår det dubbelt. Jag fattar allt det där med egenansvar och att man inte kan gå runt och ta åt sig av vad alla säger. Men jag tänker tvärtom, varför gå runt och säga massa saker? Är det verkligen så viktigt för mig att få berätta vad jag tycker är fult, att jag struntar helt i vem mottagaren är? Eller kan jag helt enkelt tänka att nej, det är inte apviktigt att alla vet vad jag tycker är fult och inte. Risken är ju att folk har just hängpattar och bristningar och det är inte så roligt att ständigt bli påmind om hur fult det är. Överallt, varje dag, hela tiden i detta samhälle. Vi har pratat om att även de med problematisk kroppsuppfattning måste få säga sin åsikt, men om man har en problematisk kroppsuppfattning som blir triggad då? Om man har en ångestproblematik som triggas, eller ätstörning, som gör att man inte kan ta sitt egenansvar och bara borsta av sig det?

Måste man bli kränkt av vad andra tycker. Bara för att jag säger att jag inte vill ha hängpattar, lös hud och bristningar så behöver du väl inte bli kränkt.

 

[nightcrawler]

Fast i tråden har flera skrivit om andras kroppar på det sättet, och det är vad jag vänder mig emot.

Var står det? Det enda jag har sett är att dom liksom jag inte vill ta risken att få såna kroppar.

 

[nightcrawler]

Det skulle inte falla mig in att säga så om någon som ser ut på ett visst sätt utan att personen rår för det själv.

Men det är okej om personen har valt det?

 

[Voeux]

Måste man bli kränkt av vad andra tycker. Bara för att jag säger att jag inte vill ha hängpattar, lös hud och bristningar så behöver du väl inte bli kränkt.

Kränkt och triggad är två helt olika saker. Jag tror att om allt jag skrev i mitt inlägg fullkomligt passerade dig så tror jag inte du kommer förstå så jag lämnat det där.

 

[nightcrawler]

Kränkt och triggad är två helt olika saker. Jag tror att om allt jag skrev i mitt inlägg fullkomligt passerade dig så tror jag inte du kommer förstå så jag lämnat det där.

Ja ja vi säger väl så

 

[Voeux]

Ja ja vi säger väl så

Men nu är du ju bara larvig. Jag skrev flera frågor i mitt inlägg som du inte svarade på. Du svarade i stället att man inte ska bli kränkt när jag absolut inte skrivit ett enda ord om att bli kränkt i hela inlägget. Så vill du diskutera, så gör det då, men då får du läsa inläggen och svara på frågorna till dig. Vill du inte det, utan hittar på halmgubbar att argumentera emot, ja då kan vi definitivt säga så.

 

[Hedinn]

Måste man bli kränkt av vad andra tycker. Bara för att jag säger att jag inte vill ha hängpattar, lös hud och bristningar så behöver du väl inte bli kränkt.

Men alltså? Tycker du på riktigt att man är kränkt för att man inte tycker att kvinnokroppen ska passa in i samhällets syn på nåt slags modellideal? Problemet är ju att samhällets generella syn på det du tar upp är att det är fult och något icke önskvärt och det bygger man ju på genom att skriva det på forum. Du ser inte den kopplingen?

Var står det? Det enda jag har sett är att dom liksom jag inte vill ta risken att få såna kroppar.

Jag orkar inte leta inlägg, men det har tagits upp exempel i form av folk man känner som fått förändrade kroppar av graviditet. Då pratar man inte längre om sig själv.

Sen förstår jag helt ärligt inte varför man måste specificera utseendet man inte önskar sig. Räcker det inte att säga att man inte vill att kroppen ska förändras, utan att lägga nån värdering i det? Majoriteten av de som använder det som argument verkar ju inte vilja ha barn oavsett, så jag förstår inte varför man måste peka ut specifika attribut som nåt oönskat. Om man verkligen vill ha barn och bara är rädd för fysiska förändringen finns det ju trots allt andra sätt än att bli gravid (även om det krävs lite kapital).

 

[jeennnnyy]

Måste man bli kränkt av vad andra tycker. Bara för att jag säger att jag inte vill ha hängpattar, lös hud och bristningar så behöver du väl inte bli kränkt.

Men det är det väl typ ingen som VILL ha heller! Sen kanske alla inte bryr sig lika mkt om de skulle råka få det, men tror få går runt och tänker ”Kul idé, idag ska jag skaffa mig hängpattar och bristningar”.