Det här med att skaffa/inte skaffa barn

[Milosari]

Kanske för att Alla måste förstå att få barn är det mest fantastiska av allt och ska man välja bort det ska det åtminstone finnas en tillräckligt PK och god orsak?

Det är väl ingen i tråden som har skrivit ens i närheten av det där? Eller ja en, men det kan vi kanske bortse från. Inte ens jag har skrivit det. Jag tycker faktiskt att det har börjat svänga lite, att man inte får säga att man verkligen vill ha barn och absolut inte många. Då är man ju en ansvarslös miljöbov.

 

[Stekspaden]

Jag undrar faktiskt varför vissa gravida/med barn ska berätta för oss barnfria vad vi ska tycka och känna?
Lika illa som de som ska pracka på barn.
Låt oss vara omogna och outvecklade om ni tycker att vi är det och håll det för er själva, tycker det bara piskar upp stämningen.
Sitter barnfria inne på ert forum och skriver hur mycket mer pengar de har som inte spenderar dessa på barn?

 

[Badger]

Fast, om jag hade en känsla av wow eller hell No hade jag ju inte haft nåt att fundera på. Nu finns det liksom ingen känsla alls, bara ett "jag borde". Och dessutom gör jag ju nästan allt i min makt för att situationen inte ska uppstå. Det borde väl säga en del det med, men det gör det inte. Inte för mig i varje fall.

Antar att du vill tänka på det nu? För rent teoretiskt skulle du kunna sätta ett slutdatum då du tänker på det och fram tills dess ignorerar problemet och säger att nah, inte nu i alla fall, kanske senare, till alla som frågar (trots att de inte borde) (fördelen med det svaret är att de inte har någonting att hänga upp sig på och protestera mot, uhm kanske. Orden vill inte verkar få folk att börja vifta med händerna och tro att det är debatt på gång.)

Dvs ibland kan man ju älta ett ämne tills man vet varken in eller ut eller vad man tänker och känner. Men en paus på ett par år och sedan tänka på det då och om det då blir nej sätta nytt datum och tänka på det då?

 

[Voeux]

Sitter barnfria inne på ert forum och skriver hur mycket mer pengar de har som inte spenderar dessa på barn?

Nu är ju skillnaden att barnforumet är just ett barnforum, och detta är ett allmänt forum där både barnfria och föräldrar möts. I en tråd som just diskuterar valet att skaffa barn, eller att inte göra det. Så att olika perspektiv dyker upp här bjuds det ju in till redan i trådstarten. Vi är ju trots allt inte bara föräldrar förvisade till ett separat forum resten av livet

Jag tycker mig se båda sidorna av det, både folk som prackar på andra att barn är meningen med livet och barnlösa som pratar om kräks, bajs, förstörda kroppar och hur skönt livet utan den formen av uppoffringar är. Vi skulle alla kunna bli lite bättre på att chilla med våra egna perspektiv och i stället glädjas för att vi är olika.

 

[Badger]

Fast, om jag hade en känsla av wow eller hell No hade jag ju inte haft nåt att fundera på. Nu finns det liksom ingen känsla alls, bara ett "jag borde". Och dessutom gör jag ju nästan allt i min makt för att situationen inte ska uppstå. Det borde väl säga en del det med, men det gör det inte. Inte för mig i varje fall.

Sedan verkar väldigt många på forumet och i allmänhet ha känslor som Wow yes! Hell no! Bebissug, tickande klockor osv och att dessa känslor visar sig ligga till grunden för bra beslut de gör. Så är det inte för mig. Ett Wow Yes! för mig betyder inte alls att beslutet är mer lyckat än ett ja nej ja nej ja nej, hjälp! beslut. Snarare sämre.

 

[xfie]

Vi är ju trots allt inte bara föräldrar förvisade till ett separat forum resten av livet

Vadå, visste du inte det innan du blev gravid? Så fort knodden är ute så är det marsch pannkaka in på Barn och så stannar du där!

 

[Hedinn]

Jag undrar faktiskt varför vissa gravida/med barn ska berätta för oss barnfria vad vi ska tycka och känna?
Lika illa som de som ska pracka på barn.
Låt oss vara omogna och outvecklade om ni tycker att vi är det och håll det för er själva, tycker det bara piskar upp stämningen.
Sitter barnfria inne på ert forum och skriver hur mycket mer pengar de har som inte spenderar dessa på barn?

Men är det verkligen så många som gör det? Frågeställningen handlar ju om att skaffa barn eller inte, och huruvida man vet om man vill, för mig är det inte alls något enbart riktade till barnfria? Förstår inte alls varför det alltid måste bli en ”vi mot dem”-diskussion i såna här lägen, det hjälper ju knappast någon om man bara ser ett perspektiv i diskussionen.

 

[Kiwifrukt]

Det hade inte funkat för mig heller, av ungefär samma anledningar. Jag förstår tanken bakom det @TeamLundVer, och oftast är det ju en rätt bra taktik att ta till när man inte riktigt vet vad man vill, men i detta fallet funkar det inte alls för mig. Jag har försökt tänka mig in i ett sådant scenario för att se om det skulle ge mig någon slags ledtråd om vad jag egentligen vill, men jag hamnar liksom i samma gamla "eh, vet inte, borde nog kanske, men vill inte riktigt, eller vill jag det, vad ska andra tycka, hur ska det bli, eh, ja, nej, ehhhh" som vanligt. Men det är klart, det kanske vore annorlunda om jag en dag faktiskt skulle befinna mig i den sitsen på riktigt, inte bara i tanken.

Jag håller med. I mitt fall tror jag faktiskt att hade det blivit en hoppsan och jag hade råkat bli oplanerat gravid så hade jag behållit det. Jag hade personligen varit för rädd för att jag skulle ångra mig eller att det inte skulle gå igen om jag ångrar mig senare. Men då är det ju ett helt annat läge, då är man ju defacto redan gravid. Jag har inget emot barn per automatik och skulle kunna se ett skolbarn, en tonåring, en vuxen och så vidare.

Men i mitt fall (och nu menar jag mycket specifikt i mitt fall, jag menar inte alls att det är så för alla ensamstående) så kan det inte bli en hoppsan, det kan inte bara råka bli. Jag måste ta hjälp om jag vill ha barn och då blir det ett så himla stort beslut som jag och enbart jag måste fatta. När är man redo, är man nånsin det liksom? Det hade varit oläglig i mitt liv just nu oavsett, men just delen med att vara själv och behöva kontakta landstinget och liknande gör att jag förmodligen aldrig kommer ta det steget. Och det beslutet vill jag inte riktigt diskutera med klämkäcka kollegor som promotar tinder-dejter när det verkligen inte är det jag vill eller någon moster som skyller avsaknaden av män i mitt liv på hästarna.

 

[Inte_Ung]

Däremot förbannar jag detta ojämnställda samhälle vi har som gör att så många kvinnor får gå med skador som hade kunnat lagats (och förebyggs) om de bara blev lyssnade på och

Det där är faktiskt rent förfärligt.
Jag berättar därför ofta och gärna om min underlivsplastik som återställde mig.
Det går att laga och det skall det banne mig göras också.
Lagas.
Allt annat är vansinne.

 

[Badger]

I mitt tycke ska det påverka kroppen, naturligtvis inte på så sätt att det blir bestående funktionshinder, men apropå detta med kroppshets som uttrycks och nämns här, så när jag ser (relativt nyblivna) mammor med perfekt kropp utan ett hekto extra på kroppen och inte en enda strimma på mage eller lår så ser jag aliens, for real. Jag tycker det är synd att vi inte ser en kvinna med uppenbar genomången graviditet som det coolaste som finns, eller som en väldekorerad krigare. Faktiskt.

Men ska? om det inte händer då, ska de personerna skämmas?

Det är väl klart att jag känt lite avundsjuka inför någon kusin där magen verkat ploppa in obemärkt efter ett par månader. Men vad ska hon göra åt det?

Kan absolut känna igen oron faktiskt.

(Sedan eftersom det är personligt, blev förändringar, men inga jag inte tyckte var ok. Men det var ju för att jag ville ha barn, hade jag inte velat ha det skulle jag kanske inte tyckt de var ok.)

 

[DarkInNight]

Det där är faktiskt rent förfärligt.
Jag berättar därför ofta och gärna om min underlivsplastik som återställde mig.
Det går att laga och det skall det banne mig göras också.
Lagas.
Allt annat är vansinne.

Det mesta går att laga, ja.
Om det inte handlar om att vården försökt laga tidigare men misslyckats- med medföljande ärrvävnad som försämrar resultatet vid ordentlig operation, eller ifall levatorn släppt från pubisbenet - det går inte att laga med dagens teknik.

 

[DarkInNight]

Det är ett jäkla lotteri med kvinnovården och det gäller enligt min erfarenhet inte alls bara förlossningsvården. Jag blev klippt och sprack inte, men de ville vara på säkra sidan eftersom ungen var stor och blev utdragen med huvudet på sniskan. Så mig sövde de så de kunde kolla ordentligt invändigt, och det var samma läkare som var med under slutet på förlossningen. Jag fick ett kanonbemötande under alla 3 dygn jag spenderade på förlossningen.

Men före tiden som mamma har jag både fått höra att preventivmedel är onaturligt och något jag borde sluta med, och nästan svimmat av smärta vid spiralinsättning...

Ja nu när du säger det så påminner det om när jag var in till gyn som ung vuxen för att frysbränna ytliga blodkärl på tappen.

Man använder alltså en stav, den fryser fast i vävnaden, och sen använder man vatten för att få den att släppa.
På mig missade de att använda vattnet och försökte få ut staven ändå. Jävlar vad ont det gjorde.

Okunskap eller otur?

Fy vad vi utsätts för (onödig) smärta hela tiden.

 

[DarkInNight]

Det skulle kunnat vara jag som skrev det där (apropå att du och jag är lite lika alltså ). Jag kan fortfarande repetera saker jag fick till mig i en Buketråd för nästan 10 år sedan som mantra när jag känner att kroppsångesten och de jobbiga tankarna börjar ta över lite för mycket.

Nu blev det lite dimmigt här också minsann!

Nu tycker jag att du ska leta reda på det där mantrat och dela med dig

 

[Inte_Ung]

Det mesta går att laga, ja.
Om det inte handlar om att vården försökt laga tidigare men misslyckats- med medföljande ärrvävnad som försämrar resultatet vid ordentlig operation, eller ifall levatorn släppt från pubisbenet - det går inte att laga med dagens teknik.

Det som går att laga skall banne mig lagas.
Inte viftas bort eller trasslas till.
Jag blir så arg på att kvinnor behandlas slarvigt när det kommer till obstetrik och gynekologi.

 

[honung]

Men ska? om det inte händer då, ska de personerna skämmas?

Det är väl klart att jag känt lite avundsjuka inför någon kusin där magen verkat ploppa in obemärkt efter ett par månader. Men vad ska hon göra åt det?

Kan absolut känna igen oron faktiskt.

(Sedan eftersom det är personligt, blev förändringar, men inga jag inte tyckte var ok. Men det var ju för att jag ville ha barn, hade jag inte velat ha det skulle jag kanske inte tyckt de var ok.)

Ingenannanstans tolkas saker och ting så ohemult illa som på buke ibland kan jag tycka.

När jag formulerar mig att det ska märkas, är min avsikt en innebörd att det inte är fel att det märks. Ingenstans har jag sagt att de som går igenom graviditet opåverkat ska skämmas? Då kroppshets faktiskt ibland och i synnerhet i denna tråd uttrycks extremt väl, vill jag markera att det är okej att inte ha en perfekt kropp. Men då poppar det in ett inlägg som ditt som svar på det och då är vi där vi brukar landa - hur man än vänder sig så har man röven bakom sig. Och bara för att jag inte uttryckligen skriver att det är okej att ha en opåverkad perfekt kropp - innebär det inte att jag inte tycker det är okej. Tydligt nog?

Sen är formuleringen 'en perfekt kropp' roten till extremt mycket dålig självkänsla i den här världen, för både män och kvinnor. Att ens diskutera definitionen av vad det innebär bör undvikas tycker jag. Vi har alla olika tur eller otur i dna-lotteriet och vi alla kombinerar den lotten olika med vanor resp ovanor och får en kropp efter det. Om jag uttrycker ett gillande av något, behöver det inte per automatik att jag ogillar något annat. Så svart/vitt är inte livet.

 

[Hedinn]

Ingenannanstans tolkas saker och ting så ohemult illa som på buke ibland kan jag tycka.

När jag formulerar mig att det ska märkas, är min avsikt en innebörd att det inte är fel att det märks. Ingenstans har jag sagt att de som går igenom graviditet opåverkat ska skämmas? Då kroppshets faktiskt ibland och i synnerhet i denna tråd uttrycks extremt väl, vill jag markera att det är okej att inte ha en perfekt kropp. Men då poppar det in ett inlägg som ditt som svar på det och då är vi där vi brukar landa - hur man än vänder sig så har man röven bakom sig. Och bara för att jag inte uttryckligen skriver att det är okej att ha en opåverkad perfekt kropp - innebär det inte att jag inte tycker det är okej. Tydligt nog?

Sen är formuleringen 'en perfekt kropp' roten till extremt mycket dålig självkänsla i den här världen, för både män och kvinnor. Att ens diskutera definitionen av vad det innebär bör undvikas tycker jag. Vi har alla olika tur eller otur i dna-lotteriet och vi alla kombinerar den lotten olika med vanor resp ovanor och får en kropp efter det. Om jag uttrycker ett gillande av något, behöver det inte per automatik att jag ogillar något annat. Så svart/vitt är inte livet.

Fast du lämnade inte motsatsen osagd, du skrev att du ser aliens om nyblivna mammor har en återställd kropp. Det är något annat än att bara skriva att det ska synas.

 

[Badger]

Ingenannanstans tolkas saker och ting så ohemult illa som på buke ibland kan jag tycka.

När jag formulerar mig att det ska märkas, är min avsikt en innebörd att det inte är fel att det märks. Ingenstans har jag sagt att de som går igenom graviditet opåverkat ska skämmas? Då kroppshets faktiskt ibland och i synnerhet i denna tråd uttrycks extremt väl, vill jag markera att det är okej att inte ha en perfekt kropp. Men då poppar det in ett inlägg som ditt som svar på det och då är vi där vi brukar landa - hur man än vänder sig så har man röven bakom sig. Och bara för att jag inte uttryckligen skriver att det är okej att ha en opåverkad perfekt kropp - innebär det inte att jag inte tycker det är okej. Tydligt nog?

Sen är formuleringen 'en perfekt kropp' roten till extremt mycket dålig självkänsla i den här världen, för både män och kvinnor. Att ens diskutera definitionen av vad det innebär bör undvikas tycker jag. Vi har alla olika tur eller otur i dna-lotteriet och vi alla kombinerar den lotten olika med vanor resp ovanor och får en kropp efter det. Om jag uttrycker ett gillande av något, behöver det inte per automatik att jag ogillar något annat. Så svart/vitt är inte livet.

Jo fast ska är ju ett ganska starkt ord. Jag tycker mycket bättre om när du skrev att det "inte är fel att det märks" tex. Det är ju härligt och självklart att det märks eller inte.

Jag reagerade också lite på att du skrev i din text under att du lägger märke till om kroppen är oförändrad för vissa och tycker de är aliens.

Självklart kan det leda till hets om någon är oförändrad, självklart kan det bero på osunt leverne eller osunda tankar. Men det kan ju också vara som du säger tur i det genetiska lotteriet.

 

[honung]

Fast du lämnade inte motsatsen osagd, du skrev att du ser aliens om nyblivna mammor har en återställd kropp. Det är något annat än att bara skriva att det ska synas.

För mig är det ett betydligt större antal kvinnor som blir påverkade av graviditet än de som inte blir påverkade av graviditet. Antalet kvinnor utan påverkad kropp reducerar jag till antalet liknande alienförekomst.

 

[Mineur]

Nu tycker jag att du ska leta reda på det där mantrat och dela med dig

Nu blir det lite OT här (jag bryter ut oss om det skulle bli en längre diskussion efter detta) men mycket på temat uppskatta kroppen för vad den kan göra istället för hur den ser ut, fokusera på hur kroppen känns istället för hur den ser ut, att fokus med träning ska vara att må bra istället för att se bra ut, att inte tänka på mat i termer som "bra" och "dåligt", att mitt värde inte på något sätt sitter i hur jag ser ut eller vad jag äter, att ingen annan tänker så mycket på hur jag ser ut/äter/tränar som jag gör själv, och sånt. Självklara saker för vissa, men för en med min hjärna behöver det verkligen bankas in gång på gång för att fallen ner i kroppsångest-hålet ska komma lite mera sällan.

 

[_Taggis_]

Det är väl ingen i tråden som har skrivit ens i närheten av det där? Eller ja en, men det kan vi kanske bortse från. Inte ens jag har skrivit det. Jag tycker faktiskt att det har börjat svänga lite, att man inte får säga att man verkligen vill ha barn och absolut inte många. Då är man ju en ansvarslös miljöbov.

Det är inte den enda tråden på ämnet tvivel ang att skaffa barn eller ej, som tar den riktningen att det förträffliga med barn ska bedrivas som nån form av överbevisande om att de som inte tycker så har fel. Och ffa om de tycker så av inte helt ok anledningar så är anledningen fel om än inte ickeviljan i sig. Tex detta med kroppsförändringar verkar inte vara en helt okej anledning. Och sen ska vi som sagt att det är en anledning, inte heller få tala om det eftersom det inte heller är ok för det kan såra nån. Jag undrar när vi som är sk offer för kroppshetssamhället ska få tala om våra problem med det? Eller är det en typ av dåligt mående som inte får pratas högt om för att nån kan såras av det, så får vi som redan är sårade inte komma till tals för att den sårade snöbollen inte ska blir för stor. Vems känslor är de vi ska tysta, vem väljer ut vilken sida som mår minst dåligt av att tvingas vara tyst? Vem har patent på att få känna sig mest sårad? Nej du får ursäkta om det blev snurrigt nu, men jag är så trött på att inte få speak some things out för att det är fel saker. Lättkränktheten har inga gränser om man inte ens ska få yppa nåt om nåt som nån kan ta illa upp av nån. Jisses. Vad ska vi då tala om som aldrig kan vara stötande, och framförallt - vem väljer ut dessa bannade ämnen?