Det där med att skaffa barn....

[Inte_Ung]

Du kan ju inte gå i god för varenda barnmorska i landet, .

Nej men jag vet att det ingår i utbildningen numera att fånga upp och hjälpa förlossningsskadade att få hjälp.

.... inte heller uppsöka varenda nyförlöst kvinna för att personligen rekommendera ett besök på KK..

Nej inte varenda, men jag kan försöka att nå så många som möjligt.
Dels genom rekommendationer här på forumet och dels på alla andra ställen som jag stöter på kvinnor i fertil ålder.

 

[lil-sis]

Jag tycker nog även KvinnoKliniker har ett brett spektrum för vad som är normalt.

 

[cirkus]

Jag vet bara det som kvinnor i artiklar i tidningar har sagt samt ett hundratal i forumet och en blogg jag råkade läsa.

Nu har jag tappat tråden... vilka kvinnor gäller detta? De som fått förlossningsskador?

 

[stjarnhimmel]

Nu har jag tappat tråden... vilka kvinnor gäller detta? De som fått förlossningsskador?

Diskussion om förlossningsskador

 

[Mabuse]

Häromdagen läste jag en artikel på dn.se som handlade om att en av tjugo kvinnor får allvarliga ändtarmsskador. Sen finns det väl andra möjliga skador också.

Jag råkade se en tråd om detta på ett annat forum på nätet och där var det många som menade att de bara fick höra att allt såg normalt ut och att man fick räkna med skador efter en förlossning. Dock kan det ju inte vara normalt att kissa på sig, läcka avföring etc som dessa hade.

Det känner jag inte igen alls. Möjligen kan det finnas saker som inte går att göra så mycket åt. En tråd på nätet som handlar om folk som fått problem är knappast representativ för hur det brukar bli, och om man nu skulle råka ut för ett stolpskott till barnmorska som viftar bort inkontinens och smärta, så går det ju att söka vård hos en gynekolog, t ex. Eller en annan barnmorska med lite mer normal inställning till sina patienter.

Men det absolut vanligaste vid förstagångsförlossningar är väl att man går sönder, och sen läker ihop utan andra men än att underlivet kanske ser lite annorlunda ut efteråt.

 

[Inte_Ung]

Jag vet bara det som kvinnor i artiklar i tidningar har sagt samt ett hundratal i forumet och en blogg jag råkade läsa.

Du har alltså inte träffat någon på riktigt?
Utan baserar dina uttalanden på tidningar och internet?

 

[stjarnhimmel]

Du har alltså inte träffat någon på riktigt?
Utan baserar dina uttalanden på tidningar och internet?

Nej..
Baserade det på artiklar i Dn, svenskan, program i svt, fyran etc
En nu har vi kommit ifrån trådens tema då nu lägger jag ner

 

[Inte_Ung]

Jag tycker nog även KvinnoKliniker har ett brett spektrum för vad som är normalt.

Efter en förlossning?
Kissa och bajsa på sig som normalt?
Smärta vid samlag som normalt?

Du jag tvivlar starkt på det.

 

[cirkus]

Diskussion om förlossningsskador

Aha.
Jag tror att de artiklarna säger mest att - förlossningskador händer. Det är inte helt representativ fakta för hur det ser ut för majoriteten av hur det är för dom som fött barn. Tyvärr så tror jag att den typen av artiklar egentligen inte tillför annat än mer rädsla och att de som redan är osäkra blir än mer panikslagna inför en förlossning istället för att se hur det ser ut egentligen

 

[Sleepy]

Jag varken tror eller hoppas att mina föräldrar tycker att jag är fantastisk. Det känns lite skruvat, krävande, minst sagt, att leva upp till.

Det fina är ju att jag tycker mina barn är fantastiska bara genom att finnas till och vara sig själva, precis som de är; det finns inga förväntningar eller prestationskrav i det och inget att leva upp till. Det handlar inte om perfektionism eller felfrihet - de är bara helt fantastiska. Som de är.

 

[Inte_Ung]

En nu har vi kommit ifrån trådens tema då nu lägger jag ner

Njae kanske inte ändå.
Vissa verkar ju inte vilja ha barn just p.g.a. risken för förlossnings-skador.

 

[Inte_Ung]

Tyvärr så tror jag att den typen av artiklar egentligen inte tillför annat än mer rädsla och att de som redan är osäkra blir än mer panikslagna inför en förlossning istället för att se hur det ser ut egentligen

Men jag hoppas att de tillför att de drabbade söker den hjälp som finns att få.
Det mesta går faktiskt att laga.

 

[Sleepy]

Jag har varit med om ett antal tillfällen när föräldrar ska styra upp pedagogiken och ämnesinnehållet.

På den nivån har jag aldrig varit inne o petat, det skulle jag inte ha orkat.

 

[Mabuse]

@Mabuse Ja, och de ökade riskerna för kvinnan vid ett snitt ska läkarna förstås upplysa om när ingreppet efterfrågas. Dock är jag av åsikten att beslutet borde ligga hos den blivande modern såvida det inte föreligger några extraordinära och/eller höjda risker för den specifika individen.

Sedan är förstås finansieringen av planerade snitt en annan fråga som också kan diskuteras.

Vården funkar inte riktigt så, såvitt jag vet. Patienten kan absolut påverka, men man inte välja en behandling som går emot medicinsk expertis. Däremot avstå behandling, naturligtvis. Så för att man ska få snitt krävs nog förhöjd risk för komplikationer vid vaginal förlossning, som gör snitt till det bättre valet.

 

[mandalaki]

Grader i helvetet?
Det är ändå rätt stor skillnad på att "livet blev lite knöligare än de tänkt sig" och att tycka det är så jobbigt att man vill helt abdikera från sitt föräldraskap. Det förstnämnda är väl inte så särskilt tabu tycker jag det verkar som. Det sistnämnda tror jag är ovanligt och jag hoppas verkligen att de som är drabbade blir uppfångade och får adekvat hjälp

Nja, jag uttryckte mig inte särskilt bra. Jag menar mer att det är tabu att berätta om de negativa känslorna kring barnskaffandet - så tabu att en del nog inte ens erkänner för sig själva att de känner dem.

 

[Sleepy]

Jag kan mycket väl tänka mig att alla potentiella besvär och nackdelar, såväl fysiska som vardagsmässiga, ter sig som betydligt mindre om man verkligen vill ha barn. Det gäller nog alla intressen och starka önskemål i livet

Visst är det så. Samma sak med de som inte har djur, de ser bara allt jobb och besvär och kan inte förstå vad man ska ha dem för. Medan jag ser det som att fördelarna överväger nackdelarna till den mån att nackdelarna blir obetydliga.

Missförstå mig inte, jag har full respekt för de som inte vill ha barn. Det är ju helt upp till var och en.

 

[Sleepy]

Jag frågade till och med så fort bebisen var ute, och fick veta.

Jag var fullt upptagen med att pussa bebisnäsa, men insåg efteråt att de hade sytt ihop mig. Jag såg ju att de satt där o grejade, men jag hade inte tid...

 

[Angel]

Det naturliga och friska hos individer inom samma art är att man ser till den egna arten först.
Vad du gör får stå för dig.

Man ska passa sig väldigt noga för att motivera saker med "det är naturligt". Det är INTE naturligt att i alla sammanhang enbart se till den egna arten först. Googla tex alturism. Det är å andra sidan helt naturligt att äta upp sin nya honas ungar om dom har en annan pappa om man är ett lejon. Misstänker att det inte skulle fungera så bra hos oss.

 

[Angel]

Jag var fullt upptagen med att pussa bebisnäsa, men insåg efteråt att de hade sytt ihop mig. Jag såg ju att de satt där o grejade, men jag hade inte tid...

Usch, misstänker att jag skulle reagera med att smocka till den stackars personen som sydde om jag blev utsatt för sånt. Lika så om någon kom och tog mig på tuttarna eller liknande för att visa någonting.
Om jag någonsin skaffar barn så kommer jag kräva snitt.

 

[Tassetass]

Innan jag träffade sambon var jag helt tillfreds med mitt beslut att aldrig skaffa barn. Nu har jag och sambon varit tillsammans i tre år och jag har svängt så till vida att jag gärna vill ha ett barn med honom (jag tror han kommer bli en mycket bättre förälder än jag..). Jag tror det skulle vara både häftigt och roligt att ha barn med just honom och jag tror vi kommer kunna ge avkomman ett riktigt bra liv. Sambon vill dock gärna ha två barn, jag har sagt att han får innerligt hoppas på tvillingar.

Är oerhört skeptisk till att vara gravid (svårt dock att komma undan) och amma vill jag inte göra (om det inte skiter sig totalt med flaska, förstås). Jag vill inte vara oumbärlig och jag vill att sambon ska vara lika delaktig som jag ända från start.