Det börjar om, som om jag inte fanns ( fortsättning)

[Fyrkanten]

Vet inte om ni minns mig, anonymt nick som gjorde en tråd om att jag blir behandlad som luft. Flera av svaren i den tråden gjorde mig både uppmärksam och ledsen. Fick lite olika svar, men några gick ut på att jag gjorde mig själv till offer och aldrig sa ifrån. Jag har försökt det nu, men allt fortsätter i samma väg.

Flera händelser har inträffat sen sist jag skrev, och jag blir bara mer och mer förminskad.

Idag kom stöten som åter fick bägaren att rinna över, att jag inte betyder något. Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. Jag blev gravt ifrågasatt, fick veta att personen bara är sådan och inte kommer ändra sig för att jag tycker den gör fel. Det gjorde mig ledsen, men samtidigt ett uppvaknande som fick mig att tänka att jag då vet var personen står, att jag inte behöver bry mig mer. Lättnad och sorg i detsamma, men ändå ett sätt att gå vidare. Vi bestämde ändå att vi skulle ge varandra en chans.

För några dagar sedan får jag samtalet av just denna person att det ska ordnas till fest och att jag är bjuden. Hela släkten ska bjudas in och det ska vara underhållning, dricka, fest, tjo och tjim. Jag får mest ont i magen, det är ju mest släkten jag blir förminskad av, de som aldrig pratar med mig, som inte tycker jag säger något viktigt, som behandlar mig som luft. Jag försöker låta positiv, som att det är en trevlig invit jag uppskattar. Får veta att det finns 3 datum att välja mellan just nu, då det ska hyras lokal och den är ledig då. EN av dessa dagar kan inte jag, jag är bjuden på en väninnas 50-årsfest och har redan tackat ja. Inget konstigt, det lät som att personen faktiskt tog hänsyn till just mig och frågade om jag kunde något av dessa 3 datum. Jodå, jag kan de andra två datumen svarar jag.

Idag får jag veta, de har bokat datumet jag inte kan. Känner lättnad att slippa gå, men kan ändå inte rå för att det känns som att det var medvetet gjort. Samtalet såg ut ungefär såhär. - Hej, är allt bra? - Jo tack, det är bra nu, jag har legat sjuk en vecka, men är på benen igen. Fortfarande lite matt, men det går åt rätt håll. -Jaja, alla är vi sjuka ibland. Jo, festen du vet, vi har bokat in det datumet du inte kunde, jag är ledsen. -Ok, ja, det bestämmer ju ni när ni ska ha festen, men då måste jag tacka nej, jag är upptagen. -Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars. - Inga problem, klart ni ska ta det när det passar er bäst.- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också.- Åh vad kul för er, vart bär det iväg?- Åh, din syster frågade om vi skulle följa med när de åker till Lanzarote, ska bli så kul att få umgås med alla i familjen i en hel vecka. - Hm, ja, hoppas ni får kul, det är ju alltid skönt att komma iväg lite. OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?

 

[anna_panna]

Vilka hemska människor är min första tanke
Hoppas att du får det jättetrevligt på den andra festen du ska på

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår att du blir ledsen. Men det jag också undrar är om du tar några initiativ?
Bjuder du in dem till dig eller föreslår saker?

 

[Aliche]

Om det är samma tråd som jag tror att det var och som jag även svarade i så var det fler än jag som tipsade om att det kanske är så att andra just uppfattar dig som avskärmad, lite fake och kanske tom lite dryg eftersom du alltid säger att allting är så himla bra, alltid försöker säga "rätt" saker och trevliga saker och fina saker men inte det du egentligen vill säga eller det som folk vill höra nämligen sanningen om vad du tycker och tänker.
Att din familjemedlem säger att det är så hen är och inte känner något behov av att ändra sig, nu vet jag inte vad det gällde men jag har också sidor och beteenden som bara är en del av den jag är och jag kommer inte ändra dessa för någon annan tycker att jag ska va på ett visst sätt och det betyder inte att jag inte tycker om eller respekterar andra människor men jag måste ha rätt att vara den jag är- förutsatt att det inte är rent elaka saker det handlar.
Det känns som du tar allting extremt personlig och som ett uttänkt påhopp på just dig.
Nu tvivlar inte jag på att andra kanske behandlar dig dåligt OCKSÅ men jag tror att du måste gå och prata med nån utbildad om varför du tänker och känner som du gör inför andras handlingar och ord.
Försök börja med dig själv, din självkänsla dina tankar, dina reaktioner och ditt beteende så blir det lättare att hantera andras!

 

[tanten]

Vet inte om ni minns mig, anonymt nick som gjorde en tråd om att jag blir behandlad som luft. Flera av svaren i den tråden gjorde mig både uppmärksam och ledsen. Fick lite olika svar, men några gick ut på att jag gjorde mig själv till offer och aldrig sa ifrån. Jag har försökt det nu, men allt fortsätter i samma väg.

Flera händelser har inträffat sen sist jag skrev, och jag blir bara mer och mer förminskad.

Idag kom stöten som åter fick bägaren att rinna över, att jag inte betyder något. Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. Jag blev gravt ifrågasatt, fick veta att personen bara är sådan och inte kommer ändra sig för att jag tycker den gör fel. Det gjorde mig ledsen, men samtidigt ett uppvaknande som fick mig att tänka att jag då vet var personen står, att jag inte behöver bry mig mer. Lättnad och sorg i detsamma, men ändå ett sätt att gå vidare. Vi bestämde ändå att vi skulle ge varandra en chans.

För några dagar sedan får jag samtalet av just denna person att det ska ordnas till fest och att jag är bjuden. Hela släkten ska bjudas in och det ska vara underhållning, dricka, fest, tjo och tjim. Jag får mest ont i magen, det är ju mest släkten jag blir förminskad av, de som aldrig pratar med mig, som inte tycker jag säger något viktigt, som behandlar mig som luft. Jag försöker låta positiv, som att det är en trevlig invit jag uppskattar. Får veta att det finns 3 datum att välja mellan just nu, då det ska hyras lokal och den är ledig då. EN av dessa dagar kan inte jag, jag är bjuden på en väninnas 50-årsfest och har redan tackat ja. Inget konstigt, det lät som att personen faktiskt tog hänsyn till just mig och frågade om jag kunde något av dessa 3 datum. Jodå, jag kan de andra två datumen svarar jag.

Idag får jag veta, de har bokat datumet jag inte kan. Känner lättnad att slippa gå, men kan ändå inte rå för att det känns som att det var medvetet gjort. Samtalet såg ut ungefär såhär. - Hej, är allt bra? - Jo tack, det är bra nu, jag har legat sjuk en vecka, men är på benen igen. Fortfarande lite matt, men det går åt rätt håll. -Jaja, alla är vi sjuka ibland. Jo, festen du vet, vi har bokat in det datumet du inte kunde, jag är ledsen. -Ok, ja, det bestämmer ju ni när ni ska ha festen, men då måste jag tacka nej, jag är upptagen. -Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars. - Inga problem, klart ni ska ta det när det passar er bäst.- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också.- Åh vad kul för er, vart bär det iväg?- Åh, din syster frågade om vi skulle följa med när de åker till Lanzarote, ska bli så kul att få umgås med alla i familjen i en hel vecka. - Hm, ja, hoppas ni får kul, det är ju alltid skönt att komma iväg lite. OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?

Först av allt så bestämmer man själv hur mycket andra ska komma under huden på en och hur man ska betrakta händelser.

När jag läser det du skriver så får jag känslan av att du redan på förväg bestämt att de inte är trevliga mot dig och sedan letar du efter sådant som kan bekräfta det.

Tänk om det faktiskt är så att deras uppfattning är "du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra." Tänk om de faktiskt är lite bedrövade för att du inte tar initiativ eller anstränger dig för att vara med? Det kanske ÄR lönlöst att fråga dig för att du aldrig kan?

Det finns alltid flera sidor på allt. Deras upplevelse behöver inte vara mindre sann än din.

Jag har ett par vänner som allt bara rinner av. Folk kan faktiskt vara rent otrevliga mot dem men de märker det inte! De lägger inte heller ihop oförrätter utan betraktar varje händelse som unik.
De där två har min beundran. Jag utgår ofta från att folk inte tycker om mig till motsatsen bevisas. jag lägger gärna ihop saker för att få bevis på att någon är otrevlig eller inte gillar mig. De två utgår från att de är omtyckta och att andra människor är trevliga.

jag har lärt mig mycket av att betrakta mina vänner. Den ena av dem säger ofta om folk att xx är ju så rar. Jag häpnar inombords och tänker -RAR???. Men det är så hen uppfattar vår gemensamma bekant. Det otrevliga märker hen inte.

Din upplevelse är inte en enda sanna och du är inte huvudperson i andras liv, bara i ditt egget. "Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. "
-där ville du att den andra personen skulle ansluta till din uppfattning.
Du tyckte inte som din familjemedlem och familjemedlemmen tyckte inte som du. Ni tyckte olika. Acceptera det.

 

[Fan of Bill]

Flera händelser har inträffat sen sist jag skrev, och jag blir bara mer och mer förminskad.

Vem är det som förminskar dig?

Är det andra? Är du säker på att det inte är du själv som förminskar dig?

Du verkar så extremt överkänslig och lättstött.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår att du blir ledsen. Men det jag också undrar är om du tar några initiativ?
Bjuder du in dem till dig eller föreslår saker?

Mobilen dog innan jag hann avsluta.

Jag läser ut två saker av det den andra personen sa:
Hen upplever att du inte frågar och tar initiativ
Hen upplever att du vill visa dig förmer.

Då tycker jag du ska börja ta initiativ och inte vänta på att bli medbjuden.

Att de andra upplever dig som aTT vilja vara förmer. Jag tänker på detta när jag läste din förra trådoch hur du framställde dig själv och andra. Dvs du skrev flera gånger om att du är så snäll hela tiden men att andra beter sig illa hela tiden. Jag menar inte att vara taskig nu men det känns som du tagit en offerroll? För det bör ju inte vara så att en person alltid är snäll och perfekt. Kan det vara något sånt som gör att de menar att du tror att du är förmer?
Det positiva då är ju att de kanske vill se dig mer mänsklig? Dvs erkänn att man inte alltid är snäll och beter sig rätt..

Jag kan ju vara helt fel ute.. men jag reagerar på hur du beskrev di själv och andra i förra tråden.

 

[makarontanten]

Brukar sällan svara i sådana här trådar, men nu var jag tvungen. Har läst TS andra tråd, och upplever att hon/han är en människa med otroligt dåligt självförtroende, som vill göra rätt, men allt blir fel ändå.Hon/han verkar vara en otroligt fin människa som folk trampar på och flera här trampar vidare på att förminska med ord som att allt är TS fel, TS är för mesig, TS säger inte ifrån, TS kanske är förmer, TS tar ingen plats, skulle aldrig vela ha en vän som TS som bara mjäkar med, TS är för snäll, det skrämmer mig mm. Ja, enligt mig, så mår knappast TS bättre av dessa svar när TS känner sig ledsen och förtvivlad över hur folk behandlar, när hon/han bara vill väl hela tiden.

Mitt råd till TS är att du ska stå på dig, var dig själv, försök inte vara alla till lags hela tiden. Säg ifrån, umgås inte om du inte vill. Fortsätt vara snäll, men på dina gränser, när DU vill och när du känner att du får något tillbaka. Kram på dig

Tillägger att det aldrig är fel att vara snäll, men oftast blir man utnyttjad om man är det. Sorgligt men sant!

 

[tanten]

Brukar sällan svara i sådana här trådar, men nu var jag tvungen. Har läst TS andra tråd, och upplever att hon/han är en människa med otroligt dåligt självförtroende, som vill göra rätt, men allt blir fel ändå.Hon/han verkar vara en otroligt fin människa som folk trampar på och flera här trampar vidare på att förminska med ord som att allt är TS fel, TS är för mesig, TS säger inte ifrån, TS kanske är förmer, TS tar ingen plats, skulle aldrig vela ha en vän som TS som bara mjäkar med, TS är för snäll, det skrämmer mig mm. Ja, enligt mig, så mår knappast TS bättre av dessa svar när TS känner sig ledsen och förtvivlad över hur folk behandlar, när hon/han bara vill väl hela tiden.

Mitt råd till TS är att du ska stå på dig, var dig själv, försök inte vara alla till lags hela tiden. Säg ifrån, umgås inte om du inte vill. Fortsätt vara snäll, men på dina gränser, när DU vill och när du känner att du får något tillbaka. Kram på dig

Oj.
Jag upplever det nog mer som om flera av oss vill att TS ska tänka till och inte ta kritik så personligt och bokstavligt. Inte att ge mer kritik!!

Det är alltid nyttigt att reflektera över sig själv. Jg tror att TS har nytta av att försöka se saker från flera håll.
Jag tror inte att människor är så negativa mot TS som hen upplever det. Är man nestämd är det lätt att ta allt som kritik och att vara ömhudad.

Kanske är det hjälp med mående TS behöver istället?

 

[makarontanten]

Ja, inte vet jag, men jag läser förtvivlan, en person som vill bli accepterad, en person som vill göra rätt, vill vara med i gemenskapen i sin familj och släkt, men hur denne person än gör, så blir allt fel och folk "hackar" och ser henne/honom inte som den hon/han vill va.

Visst är det nyttigt att reflektera över sig själv, men väldigt få ha skrivit något om att TS försöker, är ledsen, förtvivlad, söker kontakt, vill väl och ändå blir illa behandlad. Utan att känna till några detaljer och ta TS i försvar, så tycker jag att många förminskar och gör henne/honom mer ledsen över vem TS är och vill vara.

Kan hålla med om att TS behöver stå på sig mer, men kan samtidigt känna igen mig att vara en person som gärna vill vara snäll mot mina medmänniskor. Är det så fel och betyder det att man måste bli trampad på? Kan man inte bara få vara snäll och uppskattad ändå?

 

[Shaggy]

Idag får jag veta, de har bokat datumet jag inte kan. Känner lättnad att slippa gå, men kan ändå inte rå för att det känns som att det var medvetet gjort. Samtalet såg ut ungefär såhär. - Hej, är allt bra? - Jo tack, det är bra nu, jag har legat sjuk en vecka, men är på benen igen. Fortfarande lite matt, men det går åt rätt håll. -Jaja, alla är vi sjuka ibland. Jo, festen du vet, vi har bokat in det datumet du inte kunde, jag är ledsen. -Ok, ja, det bestämmer ju ni när ni ska ha festen, men då måste jag tacka nej, jag är upptagen. -Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars. - Inga problem, klart ni ska ta det när det passar er bäst.- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också.- Åh vad kul för er, vart bär det iväg?- Åh, din syster frågade om vi skulle följa med när de åker till Lanzarote, ska bli så kul att få umgås med alla i familjen i en hel vecka. - Hm, ja, hoppas ni får kul, det är ju alltid skönt att komma iväg lite. OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?

Rödmarkerade det som du skriver är dina första svar. Nu sa du ifrån tillslut men varför jamsar du med i början? Varför inte direkt säga attdu blir ledsen. Om du länge har hållit på att lägga dig platt på rygg och låta andra trampa på dig måste du nog ställa dig upp direkt för att de inte ska fortsätta klampa. Visst kan du förlora kontakten med dem totalt men dagens kontakt verkar å andra sidan mest stjäla energi från dig.
Sträck lite på dig och säg ifrån. Du behöver inte ens vara elak.

-Jo du vet, det funkade inte med familjen *********, de var upptagna annars.
- Så tråkigt jag hade sett fram mot festen.
- Ja, och sen kommer ju ******- nya partner också, vi måste ju få träffa honom. Det kommer bli så kul att fixa detta för hela släkten, och vet du vad, vi ska utomlands snart också
- Ja det är verkligen tråkigt att jag inte får chans att träffa honom.

Du verkar helt otroligt snäll och vänlig men dina poster tyder på att du utplånar dig själv för att vara alla till lags och bli exalterad över allt roligt som de gör. Försök hoppa över den biten när du talar med dem för varken du eller de tjänar något på det med den relation ni för tillfället har.

 

[tanten]

Ja, inte vet jag, men jag läser förtvivlan, en person som vill bli accepterad, en person som vill göra rätt, vill vara med i gemenskapen i sin familj och släkt, men hur denne person än gör, så blir allt fel och folk "hackar" och ser henne/honom inte som den hon/han vill va.

Visst är det nyttigt att reflektera över sig själv, men väldigt få ha skrivit något om att TS försöker, är ledsen, förtvivlad, söker kontakt, vill väl och ändå blir illa behandlad. Utan att känna till några detaljer och ta TS i försvar, så tycker jag att många förminskar och gör henne/honom mer ledsen över vem TS är och vill vara.

Kan hålla med om att TS behöver stå på sig mer, men kan samtidigt känna igen mig att vara en person som gärna vill vara snäll mot mina medmänniskor. Är det så fel och betyder det att man måste bli trampad på? Kan man inte bara få vara snäll och uppskattad ändå?

Jo, man ska absolut vara snäll.

Tänk så olika man kan läsa salker!

Det jag läser är en TS som inte gör speciellt myckt för att vara "snäll" utan snarare bara försöker vara till lags. Det är INTE snällhet. Det är mesighet.
Det leder till att TS blir ledsen och förminskar sig själv.

Dessutom, det jag citerade
"Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel." Känns mer som ett försök att uppfostra andra att göra som TS vill.

Att försöka ta av offerkoftan brukar göra en själv gladare och starkare.

 

[Maqurell]

@Fyrkanten släkt får man, vänner väljer man. Har själv en släktgren som jag inte duger åt och jag väljer helt enkelt att inte beblanda mig med dem. Duger inte.jag så duger inte de heller. Sätt upp ett mentalt långfinger och gå på den andra festen istället och framförallt, låt situationen rinna av dig. Va med människor som värdesätter dig istället

 

[stjarnhimmel]

Brukar sällan svara i sådana här trådar, men nu var jag tvungen. Har läst TS andra tråd, och upplever att hon/han är en människa med otroligt dåligt självförtroende, som vill göra rätt, men allt blir fel ändå.Hon/han verkar vara en otroligt fin människa som folk trampar på och flera här trampar vidare på att förminska med ord som att allt är TS fel, TS är för mesig, TS säger inte ifrån, TS kanske är förmer, TS tar ingen plats, skulle aldrig vela ha en vän som TS som bara mjäkar med, TS är för snäll, det skrämmer mig mm. Ja, enligt mig, så mår knappast TS bättre av dessa svar när TS känner sig ledsen och förtvivlad över hur folk behandlar, när hon/han bara vill väl hela tiden.

Mitt råd till TS är att du ska stå på dig, var dig själv, försök inte vara alla till lags hela tiden. Säg ifrån, umgås inte om du inte vill. Fortsätt vara snäll, men på dina gränser, när DU vill och när du känner att du får något tillbaka. Kram på dig

Tillägger att det aldrig är fel att vara snäll, men oftast blir man utnyttjad om man är det. Sorgligt men sant!

Intressant. Jag tror precis tvärtom att alla här vill TS väl.
men om TS mår dåligt i sin nuvarande sitation- så måste väl något ändras? Och om det inte fungerar för TS idag- är det bättre då att bara säga att hen ska fortsätta på samma sätt?
Sen är det ju klart att om man mår riktigt dåligt så är inte ett diskussionsforum på nätet bästa stället. Och många har ju också föreslagit att ta hjälp av någon kunnig.

Min uppfattning genom att läsa andra tråden var också att TS flera gånger påpekade om sig själva att jag alltid är snäll och trevlig och att felet låg hos de andra. Så jag antog att TS inte behövde få höra att du är snäll och trevlig fler gånger utan att hen ville veta vad man ska göra för att förbättra relatioen. Men jag kan ha misssuppfattat.

 

[makarontanten]

Jo, man ska absolut vara snäll.

Tänk så olika man kan läsa salker!

Det jag läser är en TS som inte gör speciellt myckt för att vara "snäll" utan snarare bara försöker vara till lags. Det är INTE snällhet. Det är mesighet.
Det leder till att TS blir ledsen och förminskar sig själv.

Dessutom, det jag citerade
"Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel." Känns mer som ett försök att uppfostra andra att göra som TS vill.

Jag läser : Jag har berättat att jag inte mår bra av er behandlning mot mig, kan vi göra något åt det


Att försöka ta av offerkoftan brukar göra en själv gladare och starkare.

Jag läser helt andra saker... TS försöker prata om saker som andra pratar om, för att få vara med i samtalet. TS försöker få vara med i samtal utan att få respons, TS försöker komma med presenter, blommor, uppvakta för att vara snäll och visa att hon bryr sig om. TS försöker vara snäll, ställa upp fast att hon/han upplever att ingen ser henne/honom ( hon/han försöker bjuda till) men blir hela tiden tilldelad rollen att inte finnas. TS vänder ut och in på sig, men ingen vill se TS när hon försöker göra allt för att vara social, hjälpa till, behandla andra väl, ställa upp, gå på tillställningar för att vara till lags, göra sin "plikt" mot det hon blir bjuden på, trots att det är jobbigt att bli "mobbad" varje gång och TS åker hem med gråten i halsen... Jag tycker synd om TS, hon/han gör allt, men får skit för det....

 

[Squie]

Jag har haft samtal med en familjemedlem om hur jag upplever saker, hur jag skulle vilja ha det och vad jag anser är fel. Jag blev gravt ifrågasatt, fick veta att personen bara är sådan och inte kommer ändra sig för att jag tycker den gör fel. Det gjorde mig ledsen, men samtidigt ett uppvaknande som fick mig att tänka att jag då vet var personen står, att jag inte behöver bry mig mer. Lättnad och sorg i detsamma, men ändå ett sätt att gå vidare. Vi bestämde ändå att vi skulle ge varandra en chans.

Min lärdom från min resa i livet är att den ende som kan förändra sig själv är du själv. Det är den trista sanningen. Och genom att förändra dig själv förändrar du också dialogen och relationen med motparten. Det handlar helt enkelt om att lära sig tänka rätt och "se" sig själv och andra.

Hur tänker du kring det jag skriver?

Har du tagit hjälp av terapi och då förslagsvis KBT någon gång?

OCH HÄR SA JAG IFRÅN- Varför frågar ingen mig om jag vill följa med också, tillhör inte jag familjen? - Men snälla du, klart du gör, men nu har de ju frågat oss och vi ska följa med, du har aldrig frågat oss och du kan ju inte ens komma på festen vi bjuder in till, du är alltid upptagen och vill visa dig förmer än oss andra. HÄR KLICKADE JAG AV TELEFONEN, sitter åter ledsen och förbannad med gråten i halsen. VAD har jag gjort alla, jag som alltid försöker vara snäll och trevlig?

Här tror jag du har en hel del facit att ta ställning till. Här får du beskrivet vad det faktiskt handlar om. De ser dig som ständigt upptagen, aldrig frågar och förmer. Frågan är ju, finns det substans i deras åsikt? Är du ständigt upptagen? Aldrig hittar på något? Förmer?

Det är synd att du lade på luren. För mig handlar det om makt och maktspel. Att bara lägga på säger motparten att den "vann" dialogen.

Allt enligt min förståelse jag fått genom mitt liv.

 

[makarontanten]

Jag upplever att TS är en ensam person med många sk vänner som utnyttjar snällhet. TS tar emot utan att klaga, försöker bara vara till lags och bli accepterad. För det får TS skit och bara vara med på nåder, där TS känner hon måste vara snäll, givmild och prata om saker som intresserar andra, allt för att bli accepterad och bli omtyckt. Känner att TS mår väldigt dåligt, att hon/han gör allt, och det blir fel. Därav att både släkten och vänner förminskar, men att TS heller inte ger en chans att ses som den han/hon är.

 

[Squie]

Jag upplever att TS är en ensam person med många sk vänner som utnyttjar snällhet. TS tar emot utan att klaga, försöker bara vara till lags och bli accepterad. För det får TS skit och bara vara med på nåder, där TS känner hon måste vara snäll, givmild och prata om saker som intresserar andra, allt för att bli accepterad och bli omtyckt. Känner att TS mår väldigt dåligt, att hon/han gör allt, och det blir fel. Därav att både släkten och vänner förminskar, men att TS heller inte ger en chans att ses som den han/hon är.

Jag förstår din tankegång och tänker som så att där har jag också varit. Jag har varit den där golvmattan.

Det som hände var att jag blev sjuk och under resans gång hamnade jag i terapi (KBT) och jobbade där med tankebanor och tankemönster. Jag lärde mig "se" mina röda zoner och fick kunskap om hur jag förändra dem. Det resulterade i att jag förändrade mitt sätt gentemot andra och har märkt hur människor gentemot mig har förändrats. Det ger en hel del råg i ryggen och en helt annan självkänsla för vem man är.

Mitt inlägg till TS ovan handlar om att ta hjälp, möta sina tankemönster och förändra sig. Och samtidigt ta in vad de andra säger, ifrågasätta om det ha någon substans eller ej. Ha det..ta med det in i terapin...har det inte...strunta i det. Med förändringen kommer en helt annan tro på sig själv och kunskapen i att säga nej.

 

[Fyrkanten]

Jag hade inte tänkt svara, bara läsa det ni skrev. Jag vet inte vad jag ska börja. Jag vill ju så gärna bli accepterad, vara en del av min familj och vänner. Ser ni mig utifrån, så är jag en positiv, glad, aktiv kvinna, med många vänner. Det betyder inte att jag är något av det. Jag är ensam, jag är ledsen över att vara den jag är, har inga mål i livet som tar mig framåt. Att alltid känna sig utanför är mer hemskt än att vara ensam. Ensam är stark, skitsnack..Har försökt med rollen att vara upptagen, rollen att vara tillgänglig, rollen att uppvakta, rollen att inte bry sig. Har även sagt ifrån ( blir då kallad upprorisk och dum då) och rollen som aktiv på det folk föreslår. INGET hjälper jag är ändå en jävla mus i skiten.

 

[Squie]

Jag hade inte tänkt svara, bara läsa det ni skrev. Jag vet inte vad jag ska börja. Jag vill ju så gärna bli accepterad, vara en del av min familj och vänner. Ser ni mig utifrån, så är jag en positiv, glad, aktiv kvinna, med många vänner. Det betyder inte att jag är något av det. Jag är ensam, jag är ledsen över att vara den jag är, har inga mål i livet som tar mig framåt. Att alltid känna sig utanför är mer hemskt än att vara ensam. Ensam är stark, skitsnack..Har försökt med rollen att vara upptagen, rollen att vara tillgänglig, rollen att uppvakta, rollen att inte bry sig. Har även sagt ifrån ( blir då kallad upprorisk och dum då) och rollen som aktiv på det folk föreslår. INGET hjälper jag är ändå en jävla mus i skiten.

Några frågor i all välmening.

Accepterar du dig själv för den du är?
Vad vill du ha för mål?

Vad tänker du om min funderingar om tankebanor, tankemönster och terapiformen KBT?