Jag är jätteglad att jag har en helt annan erfarenhet av/syn på ridskolehästar än vad du har. De hästarna som du beskriver som lata är väl snarare smarta. De känner av när de inte behöver slösa energi och arbeta. Däremot med en bättre ryttare med bättre teknik kan de springa på hur fint som helst på lätta hjälper. Sådana hästar kan vara lika perfekta för den gröna som den mer erfarne ryttaren.
Fast den där "avstängningsknappen" är ju inte intryckt hela tiden. Utan det är något en rutinerad ridskolehäst gör om den känner att den har något riktigt ovant på ryggen. En och samma häst kan ju vara så "skänkeldöv" att den inte går att få i galopp, eller så känslig att det räcker att flytta fram innerhöft någon cm för att få galopp, beroende på vem som sitter i sadeln. De anpassar sin lyhördhet efter ryttaren. Annars klarar de inte av att gå med svaga ryttare - skulle de reagera på allt en ovan ryttare gör utan att mena det skulle de bli stressade och förmodligen skrämma ryttaren.
Skulle tro att problemet då ligger i att de för sällan rids av lite duktigare ryttare. Tror inte att det är handlar om att det är "fel hästar". Då borde ridskolan se över sitt system/sätt att arbeta med hästarna.
Men det är det jag menar. En häst som gör rätt när ryttaren gör rätt, alltså med en avancerad ryttare, är inte avstängd (även om jag tycker det är himla trist att en häst ska behöva gå på semester och stänga av överhuvudtaget), utan är väl det man brukar benämna som "läromästare".
Men en som hela tiden behöver förstärkta hjälper för att gå fram absolut bör säljas.Vilka sporrar? På ridskolor med lite mer känsliga hästar så får ridskoleryttarna i regel inte ha sporrar. Definitivt kan man behöva förstärka med spö, men det handlar ju mer om att vara tydlig och konsekvent. Om inte ens ridlärarna kan få hästen att gå fram så håller jag med om att det är ett problem, men då är det ju i regel något fel på hästen, och man borde kanske ringa veterinären. Men i regel så handlar det ju mest bara om teknik - ridläraren varken skänklar sig blå eller går på med sporrarna, och ändå får den tidigare så "skänkeldöva" hästen bjudning och pinnar på. Det handlar med andra ord om teknik. Den där gamla devisen om att där konsten slutar tar våldet vid - istället för att gå på hästen med grova hjälper och hårda sporrtag, så skulle ridskoleryttaren förmodligen få bättre resultat av finare hjälper med bättre timing.
Varför inte? Jag tycker nog tvärtom att rätt många hästar verkar tycka att kravlös knatteridning med kompisarna är ett rätt behagligt arbetspass. Alla hästar är inte arbetsmyror som vill ha massor av stimulans hela tiden. Åtminstone jag har träffat hästar som tycker en ryttare som inte kräver att man tar i massor, och ändå blir nöjd är en utmärkt ryttare, och kan vara väldigt nöjda med att bära runt ett litet barn ett stund.Men det är det jag menar. En häst som gör rätt när ryttaren gör rätt, alltså med en avancerad ryttare, är inte avstängd (även om jag tycker det är himla trist att en häst ska behöva gå på semester och stänga av överhuvudtaget), utan är väl det man brukar benämna som "läromästare".
Det finns ju hästar som ständigt får gå på "knatteverksamhet" och som bara vaknar upp vid eventuell uteritt till exempel. Det låter inte som ett trevligt hästliv.
Jag vet inte. Jag tycker ju inte att en häst som bara såsar på, som måste sparkas på och manas på i tid och otid och inte vill gå fram, men som lever upp när de för en gångs skull får göra något annat, verkar vara en lycklig häst.
Om alla hästarna är handikapphästar, och man själv har ridit i 20 år och vill ha något hett och känsligt, då tänker jag att man valt fel ridskola. Don efter person, liksom.
Jag tycker det är lite snett, för det där är ju resultatet av en massa, massa träning. Har man nybörjarlektioner, så är man ju oerhört tacksam för de rutinerade ponnyerna som snällt lunkar på i rätt gångart på spåret, och gör som ridläraren säger. De har lärt sig vad det är meningen de ska göra. Det innebär inte att de lider, utan bara att de förstått jobbet.
Men gör det något då, att det finns en häst som klarar riktigt svåra ryttare i stallet? Du med dina 20 i sadeln kan väl rida någon av de andra? Alla hästar klarar en duktig ryttare, det är de där som klarar precis vadsomhelst i ryttarväg som är svåra att hitta.
Fast om de regelbundet FRÅN BÖRJAN även rids av duktigare ryttare samt personal så behöver man aldrig hamna i det läget med hästarna.
Nej, men hela ridskolan består väl inte av dig? Även om du inte gillar de hästarna, så kan det ju finnas andra som gillar dem. Poängen är ju att om du lär dig rida såna hästar så lär du dig att det sista du ska göra är att oavbrutet trycka på gaspedalen (=driva). Ju segare häst, ju mer sparsam får man vara med skänkeln. Utan det handlar om att skänkla i rätt läge, så lite som möjligt, och vara tydlig med vilket tempo man vill att hästen ska hålla. Klämmer man inte med skänkeln och har en stilla hand, så att man blir bekväm för hästen att bära, så är de flesta hästar rätt framåt. Eller jag har åtminstone inte träffat en frisk häst som inte går att få fart på om man bara gör rätt.
Eller också har de blivit helt avtrubbade och stumma i mun och för skänkel. Jag förstår att en ridskola behöver hästar som står ut med en hel del, men det är när de börjar beskrivas som "lata" eller "ovilliga" och när de inte svarar fram ens för mer rutinerade ryttare utan extra pådrivning som spö eller sporre, som jag tänker att det egentligen inte är en glad häst och då tycker jag att de bör säljas - inte för att de inte är bra för ridskolan utan för hästens skull.
Men den reagerar både positivt och negativt ibland, och inte bara genom att stänga av och bli skänkeldöv.
