Den perfekta ridskolehästen

[Badger]

Nu har jag inte läst alla kommentarer men verkar som många gått väldigt långt från ämnet och inte alls svarar på min fråga längre. Kan ni vänligen flytta diskussionen nån annanstans kanske?

Jag ställde en kort, enkel fråga angående vilka raser korsade som skulle kunna utgöra en bra ridskolehäst. Inga långa utläggningar om hur olika hästarna på era ridskolor är.

Självklart ska det finnas variation bland hästarna, och de är alla individer oavsett ras, men av min erfarenhet från när jag jobbat lite med ridlektioner är att det är väldigt skönt att ha tillgång till ett par hästar man verkligen kan lita på och som alla kan rida och känna sig trygga med, både nybörjare, barn, vuxna, erfarna... När de andra hästarna skenar iväg och kastar av till höger och vänster. (Det var ingen bra verksamhet med väldigt olämpliga hästar, typ 7 hästar/ponnyer varav 3 borde pensionerats för länge sen och resten var långt ifrån redo mentalt, åldersmässigt, styrkemässigt eller utbildningsmässigt för att gå lektion, eller helt enkelt inte trivdes med ryttarbyten eller var för svåra)

Nu ska jag försöka filtrera ut alla som faktiskt svarat på min fråga från alla andra kommentarer i alla de 10 flikarna.
Jag uppskattar alla som gett svar på min fråga, resten är överflödigt och hör till en annan diskussion.

Är just korsning för att det ska vara en kul lek eller för att du tänker att ingen ras som finns som den är kan passa?

 

[athena_arabians]

Vet inte det, jag läste precis den här om en häst som tydligen föredrog knattarna och ridskolan
https://www.tidningenridsport.se/bl...6lLdC3rGMUES2mRHc3N5SXuPJIC2b1uPG23MF8pdh78iE

Men gud så fint!

 

[Soffan03]

Är just korsning för att det ska vara en kul lek eller för att du tänker att ingen ras som finns som den är kan passa?

Mest för kul, men även för jag tycker många raser blir lite extremavlade och så är jag rätt trött på de vanliga halvbloden. Typ all avel verkar vara inriktad på tävling nuförtiden och resultatet av det är ju brist på ridskole- och hobbyhästar. Speciellt SWB har det tagits upp många gånger här i tråden nu och faktum är att den rasen knappt existerar för mig då jag bor i Finland, så att föreslå den gång på gång är helt onödigt för min del.

Dessutom gillar jag själv lite mindre, grövre hästar runt 145cm, med lite unikt utseende, alltså inte den där tråkiga bruna med kort svart man och vita strumpor. Fjording, Haflinger, Islandshäst, Tinker och liknande är mer i min smak. Det är också den typen av häst jag upplevt funka bäst till ridskolor, de kan bära många olika ryttare utan att behöva vara enorma så inte barn kan sköta dem själva. Häromkring finns inga enorma stockholmsridskolor med 40 hästar och flera lektioner parallellt 7 dagar i veckan. Det funkar inte att ha massvis av olika hästar för olika erfarenheter utan de hästarna som finns måste kunna gå med både nybörjare och erfarna. Det viktigaste i mina ögon är i första hand en trygg och stabil typ c-d-ponny som kan bära barn och tonåringar, och mindre vuxna om man har såna elever (inte jättemånga i trakten). Sen när man har några grundstabila såna kan man brodera ut med svårare och roligare hästar för de modiga.

Under det år jag höll ridlektioner på ett ställe var jag alldeles för många gånger med om att hälften av hästarna skenar omkring i manegen och barnen flyger som vantar åt höger och vänster och knappt vågar sitta upp igen då ingen av hästarna går att lita på. Också the struggle att dela ut hästar till 5-åringarna och man har 5 ryttare men bara 3 trygga hästar. Att behöva välja vem som ska få ta de farliga hästarna den här gången. (Ägaren var helt döv för mina önskemål om mindre grupper, att de farliga hästarna inte kunde vara med när nybörjarna red och sa bara att jag får leda dem då om det inte funkar. Men ska jag leda 3 hästar samtidigt som jag försöker instruera? Ingen riktig, godkänd ridskola det där och jag förstår inte hur nån förälder nånsin kunde låta sina barn rida där. Är glad att jag sluppit det stället nu.)

Jag tänker att om man ska göra det lättare att skaffa fram ridskolehästar så behöver ju nån avla fram dem också. Och visst är det otroligt olika från individ till individ, men så är det ju med tävlings- och avelshästar också men de avlas ändå friskt fram. Jag är mest nyfiken på vad som kunde vara bra raser att avla på och kanske få fram en bra häst passande ridskola eller som först häst till en 12-åring. Med häst syftar jag alltid på både ponny och häst, för mig finns ingen gräns, det är bara engelska tävlingsgrenarna som kommit på det.

 

[Lingon]

Mest för kul, men även för jag tycker många raser blir lite extremavlade och så är jag rätt trött på de vanliga halvbloden. Typ all avel verkar vara inriktad på tävling nuförtiden och resultatet av det är ju brist på ridskole- och hobbyhästar. Speciellt SWB har det tagits upp många gånger här i tråden nu och faktum är att den rasen knappt existerar för mig då jag bor i Finland, så att föreslå den gång på gång är helt onödigt för min del.

Dessutom gillar jag själv lite mindre, grövre hästar runt 145cm, med lite unikt utseende, alltså inte den där tråkiga bruna med kort svart man och vita strumpor. Fjording, Haflinger, Islandshäst, Tinker och liknande är mer i min smak. Det är också den typen av häst jag upplevt funka bäst till ridskolor, de kan bära många olika ryttare utan att behöva vara enorma så inte barn kan sköta dem själva. Häromkring finns inga enorma stockholmsridskolor med 40 hästar och flera lektioner parallellt 7 dagar i veckan. Det funkar inte att ha massvis av olika hästar för olika erfarenheter utan de hästarna som finns måste kunna gå med både nybörjare och erfarna. Det viktigaste i mina ögon är i första hand en trygg och stabil typ c-d-ponny som kan bära barn och tonåringar, och mindre vuxna om man har såna elever (inte jättemånga i trakten). Sen när man har några grundstabila såna kan man brodera ut med svårare och roligare hästar för de modiga.

Under det år jag höll ridlektioner på ett ställe var jag alldeles för många gånger med om att hälften av hästarna skenar omkring i manegen och barnen flyger som vantar åt höger och vänster och knappt vågar sitta upp igen då ingen av hästarna går att lita på. Också the struggle att dela ut hästar till 5-åringarna och man har 5 ryttare men bara 3 trygga hästar. Att behöva välja vem som ska få ta de farliga hästarna den här gången. (Ägaren var helt döv för mina önskemål om mindre grupper, att de farliga hästarna inte kunde vara med när nybörjarna red och sa bara att jag får leda dem då om det inte funkar. Men ska jag leda 3 hästar samtidigt som jag försöker instruera? Ingen riktig, godkänd ridskola det där och jag förstår inte hur nån förälder nånsin kunde låta sina barn rida där. Är glad att jag sluppit det stället nu.)

Jag tänker att om man ska göra det lättare att skaffa fram ridskolehästar så behöver ju nån avla fram dem också. Och visst är det otroligt olika från individ till individ, men så är det ju med tävlings- och avelshästar också men de avlas ändå friskt fram. Jag är mest nyfiken på vad som kunde vara bra raser att avla på och kanske få fram en bra häst passande ridskola eller som först häst till en 12-åring. Med häst syftar jag alltid på både ponny och häst, för mig finns ingen gräns, det är bara engelska tävlingsgrenarna som kommit på det.

Jag är tvärtom. Jag har aldrig hittills stött på ett kallblod på ridskola som jag tyckt var roligt att rida eller varit välridet. Tyvärr. Jag tror att de flesta har ridits alldeles för mycket av nybörjare och andra ryttare som inte kunnat behålla de mjuka och fina att rida. Jag har däremot ridit trevliga kallblod som var privathästar bl.a. en tinker som tävlade dressyr var helt underbar att rida! Men de som jag stött på på ridskola har inte varit roliga. Snälla och stabila, men mer passade för nybörjade och liknande.

 

[Fabian In Memoria]

Mest för kul, men även för jag tycker många raser blir lite extremavlade och så är jag rätt trött på de vanliga halvbloden. Typ all avel verkar vara inriktad på tävling nuförtiden och resultatet av det är ju brist på ridskole- och hobbyhästar. Speciellt SWB har det tagits upp många gånger här i tråden nu och faktum är att den rasen knappt existerar för mig då jag bor i Finland, så att föreslå den gång på gång är helt onödigt för min del.

Dessutom gillar jag själv lite mindre, grövre hästar runt 145cm, med lite unikt utseende, alltså inte den där tråkiga bruna med kort svart man och vita strumpor. Fjording, Haflinger, Islandshäst, Tinker och liknande är mer i min smak. Det är också den typen av häst jag upplevt funka bäst till ridskolor, de kan bära många olika ryttare utan att behöva vara enorma så inte barn kan sköta dem själva. Häromkring finns inga enorma stockholmsridskolor med 40 hästar och flera lektioner parallellt 7 dagar i veckan. Det funkar inte att ha massvis av olika hästar för olika erfarenheter utan de hästarna som finns måste kunna gå med både nybörjare och erfarna. Det viktigaste i mina ögon är i första hand en trygg och stabil typ c-d-ponny som kan bära barn och tonåringar, och mindre vuxna om man har såna elever (inte jättemånga i trakten). Sen när man har några grundstabila såna kan man brodera ut med svårare och roligare hästar för de modiga.

Under det år jag höll ridlektioner på ett ställe var jag alldeles för många gånger med om att hälften av hästarna skenar omkring i manegen och barnen flyger som vantar åt höger och vänster och knappt vågar sitta upp igen då ingen av hästarna går att lita på. Också the struggle att dela ut hästar till 5-åringarna och man har 5 ryttare men bara 3 trygga hästar. Att behöva välja vem som ska få ta de farliga hästarna den här gången. (Ägaren var helt döv för mina önskemål om mindre grupper, att de farliga hästarna inte kunde vara med när nybörjarna red och sa bara att jag får leda dem då om det inte funkar. Men ska jag leda 3 hästar samtidigt som jag försöker instruera? Ingen riktig, godkänd ridskola det där och jag förstår inte hur nån förälder nånsin kunde låta sina barn rida där. Är glad att jag sluppit det stället nu.)

Jag tänker att om man ska göra det lättare att skaffa fram ridskolehästar så behöver ju nån avla fram dem också. Och visst är det otroligt olika från individ till individ, men så är det ju med tävlings- och avelshästar också men de avlas ändå friskt fram. Jag är mest nyfiken på vad som kunde vara bra raser att avla på och kanske få fram en bra häst passande ridskola eller som först häst till en 12-åring. Med häst syftar jag alltid på både ponny och häst, för mig finns ingen gräns, det är bara engelska tävlingsgrenarna som kommit på det.

Det är ju som du säger skillnad på ridskolor och deras inriktning, så det behövs ju en mängd olika ridskolehästar. På den typen av ridskola som du beskriver funkar ju den typen av hästar (fjording, haflinger, tinker, grova ponnyer och andra typer av kallblod), men på n ridskola med många vuxna som kommit en bra bit och där man kanske också tävlar i hoppning och dressyr med ridskolehästarna krävs det ju annat hästmaterial.

 

[Badger]

Mest för kul, men även för jag tycker många raser blir lite extremavlade och så är jag rätt trött på de vanliga halvbloden. Typ all avel verkar vara inriktad på tävling nuförtiden och resultatet av det är ju brist på ridskole- och hobbyhästar. Speciellt SWB har det tagits upp många gånger här i tråden nu och faktum är att den rasen knappt existerar för mig då jag bor i Finland, så att föreslå den gång på gång är helt onödigt för min del.

Dessutom gillar jag själv lite mindre, grövre hästar runt 145cm, med lite unikt utseende, alltså inte den där tråkiga bruna med kort svart man och vita strumpor. Fjording, Haflinger, Islandshäst, Tinker och liknande är mer i min smak. Det är också den typen av häst jag upplevt funka bäst till ridskolor, de kan bära många olika ryttare utan att behöva vara enorma så inte barn kan sköta dem själva. Häromkring finns inga enorma stockholmsridskolor med 40 hästar och flera lektioner parallellt 7 dagar i veckan. Det funkar inte att ha massvis av olika hästar för olika erfarenheter utan de hästarna som finns måste kunna gå med både nybörjare och erfarna. Det viktigaste i mina ögon är i första hand en trygg och stabil typ c-d-ponny som kan bära barn och tonåringar, och mindre vuxna om man har såna elever (inte jättemånga i trakten). Sen när man har några grundstabila såna kan man brodera ut med svårare och roligare hästar för de modiga.

Under det år jag höll ridlektioner på ett ställe var jag alldeles för många gånger med om att hälften av hästarna skenar omkring i manegen och barnen flyger som vantar åt höger och vänster och knappt vågar sitta upp igen då ingen av hästarna går att lita på. Också the struggle att dela ut hästar till 5-åringarna och man har 5 ryttare men bara 3 trygga hästar. Att behöva välja vem som ska få ta de farliga hästarna den här gången. (Ägaren var helt döv för mina önskemål om mindre grupper, att de farliga hästarna inte kunde vara med när nybörjarna red och sa bara att jag får leda dem då om det inte funkar. Men ska jag leda 3 hästar samtidigt som jag försöker instruera? Ingen riktig, godkänd ridskola det där och jag förstår inte hur nån förälder nånsin kunde låta sina barn rida där. Är glad att jag sluppit det stället nu.)

Jag tänker att om man ska göra det lättare att skaffa fram ridskolehästar så behöver ju nån avla fram dem också. Och visst är det otroligt olika från individ till individ, men så är det ju med tävlings- och avelshästar också men de avlas ändå friskt fram. Jag är mest nyfiken på vad som kunde vara bra raser att avla på och kanske få fram en bra häst passande ridskola eller som först häst till en 12-åring. Med häst syftar jag alltid på både ponny och häst, för mig finns ingen gräns, det är bara engelska tävlingsgrenarna som kommit på det.

ok, jag tycker Irländsk ridponny (vad det nu är, står massor på ridskolan och de är awesome C-D stora goa fina trevliga smarta.)

och hmm nu leker jag.

Tidigare ridskolor har tidigare ofta haft den kryptiska Imp Polen, de har varit finfina.

Så korsa en Imp Polen med en Irländsk ridponny och få något som är lite grövre än Imp Polen men lägre än 160.

Eller så struntar man i korsningen och tar en irländsk sporthäst, vilket väl säkert är nästan samma sak som irländsk ridponny + 10 cm.

(aha, de är en korsning mellan engelskt fullblod och Irish draught förklarar farten de kommer i hehe)

Undrans vad som händer om man korsar ngn finsk brukshäst med engelskt fullblod (menar det lär ju finnas hingstar med låga språngavgifter på engelskt fullblod)

Men tycker kanske det är som att gå över ån efter vatten, att försöka avla på gamla typen swb svenskt halvblod och ha gotlandsruss som är så fina (men kanske lite små) är ju fint. Kanske kan korsa ngt med gotlandsruss och få lite höjd. Undrans vad som händer med övervuxet Gotlandsruss och engelskt fullblod.

 

[Mabuse]

Jag är tvärtom. Jag har aldrig hittills stött på ett kallblod på ridskola som jag tyckt var roligt att rida eller varit välridet. Tyvärr. Jag tror att de flesta har ridits alldeles för mycket av nybörjare och andra ryttare som inte kunnat behålla de mjuka och fina att rida. Jag har däremot ridit trevliga kallblod som var privathästar bl.a. en tinker som tävlade dressyr var helt underbar att rida! Men de som jag stött på på ridskola har inte varit roliga. Snälla och stabila, men mer passade för nybörjade och liknande.

Jag håller med. Kallblod, alltså arbetshästraser typ ardenner och nordsvensk, är knepigt, för de är ju inte avlade för hoppning och bärig galopp. Jag tror ridskolehästar behöver ha lite mer gratis.

Om man har fem femåringar som ska rida lektion utan ledare, så tror jag egentligen inte det är hästarna som är problemet, utan upplägget. För att det ska fungera behöver ju hästarna i praktiken gå frihetsdressyr, alltså att ridläraren kan styra alla hästarna med rösten, och så kan barnen sitta på när hästarna går. Alternativt att hästarna är tränade till att gå på led och följa efter hästen framför, och så rider man i avdelning med tät och har en äldre ryttare som kan rida på täthästen. Så som man gör med turridning.

 

[Ninnurur]

ok, jag tycker Irländsk ridponny (vad det nu är, står massor på ridskolan och de är awesome C-D stora goa fina trevliga smarta.)

och hmm nu leker jag.

Tidigare ridskolor har tidigare ofta haft den kryptiska Imp Polen, de har varit finfina.

Så korsa en Imp Polen med en Irländsk ridponny och få något som är lite grövre än Imp Polen men lägre än 160.

Eller så struntar man i korsningen och tar en irländsk sporthäst, vilket väl säkert är nästan samma sak som irländsk ridponny + 10 cm.

(aha, de är en korsning mellan engelskt fullblod och Irish draught förklarar farten de kommer i hehe)

Undrans vad som händer om man korsar ngn finsk brukshäst med engelskt fullblod (menar det lär ju finnas hingstar med låga språngavgifter på engelskt fullblod)

Men tycker kanske det är som att gå över ån efter vatten, att försöka avla på gamla typen swb svenskt halvblod och ha gotlandsruss som är så fina (men kanske lite små) är ju fint. Kanske kan korsa ngt med gotlandsruss och få lite höjd. Undrans vad som händer med övervuxet Gotlandsruss och engelskt fullblod.

Vi fick hem en från Polen före jul. Han ser ut som och rör sig som en shettis, men stl c-ponny tyvärr väldigt överviktig också så förhoppningsvis blir gångarterna bättre med mindre vikt.

 

[Badger]

Jag är tvärtom. Jag har aldrig hittills stött på ett kallblod på ridskola som jag tyckt var roligt att rida eller varit välridet. Tyvärr. Jag tror att de flesta har ridits alldeles för mycket av nybörjare och andra ryttare som inte kunnat behålla de mjuka och fina att rida. Jag har däremot ridit trevliga kallblod som var privathästar bl.a. en tinker som tävlade dressyr var helt underbar att rida! Men de som jag stött på på ridskola har inte varit roliga. Snälla och stabila, men mer passade för nybörjade och liknande.

Håller med, fast även det att de vid tillfällen när man var barn varit ostoppbara, dvs inte snälla och stabila utan snabba och stabila typ skena i trav och går inte att stanna.

 

[Lingon]

Håller med, fast även det att de vid tillfällen när man var barn varit ostoppbara, dvs inte snälla och stabila utan snabba och stabila typ skena i trav och går inte att stanna.

Ja, en del har bara haft två lägen. Oftast snälla och stabila men om de får för sig att dra iväg så är de ostoppbara.

 

[Sirap]

Verkar lycklig dock (och inget säger att alla privathästar måste vara lyckliga heller). Men nej inga problem alls med hästarna. Men självklart finns några hästar och ponnies som hittat privatägare (ibland elev) istället för att vara kvar när det efter något års invänjning fortfarande inte funnit sin plats.

Jag tror att det finns betydligt fler olyckliga privathästar än ridskolehästar. Hur många okunniga människor är det inte som skaffar häst, liksom... På ridskolorna finns kunnig personal plus att det alltid finns en offentlig inblick i hur hästarna har det. Går liksom inte att mörka som det gör i privatstall ute i skogen.

 

[Sel]

Jag tror att det finns betydligt fler olyckliga privathästar än ridskolehästar. Hur många okunniga människor är det inte som skaffar häst, liksom... På ridskolorna finns kunnig personal plus att det alltid finns en offentlig inblick i hur hästarna har det. Går liksom inte att mörka som det gör i privatstall ute i skogen.

Det är inte min ridskoleupplevelse, men den är som sagt rätt gammal vid det här laget. Framför allt upplevde jag många av ponnyrna "knattehästarna" som var olyckliga, sura och arga vid hantering och runt barnen. Särskilt sadling och tränsning men också vid rykt och allmänt pyssel. En del fick jagas fram av ridläraren eller sparkas hejvilt av liten ryttare i manegen för att alls gå fram.
Flera av hästarna fick leva livet ut i den miljön och vaknade upp enbart vid sommarbetet och eventuella ridläger.

Sedan fanns det hästar om fungerade alldeles utmärkt och verkade nöjda med livet också, men ridskolan verkade så rädd för att sälja hästarna som fanns i verksamheten att jag upplevde att de hade en väldigt trist tillvaro. Jag menar inte att de vansköttes fysiskt.

Sedan finns det givetvis fler privathästar generellt än det finns ridskolehästar.

 

[Sirap]

Det är inte min ridskoleupplevelse, men den är som sagt rätt gammal vid det här laget. Framför allt upplevde jag många av ponnyrna "knattehästarna" som var olyckliga, sura och arga vid hantering och runt barnen. Särskilt sadling och tränsning men också vid rykt och allmänt pyssel. En del fick jagas fram av ridläraren eller sparkas hejvilt av liten ryttare i manegen för att alls gå fram.
Flera av hästarna fick leva livet ut i den miljön och vaknade upp enbart vid sommarbetet och eventuella ridläger.

Sedan fanns det hästar om fungerade alldeles utmärkt och verkade nöjda med livet också, men ridskolan verkade så rädd för att sälja hästarna som fanns i verksamheten att jag upplevde att de hade en väldigt trist tillvaro. Jag menar inte att de vansköttes fysiskt.

Sedan finns det givetvis fler privathästar generellt än det finns ridskolehästar.

Det låter som en föråldrad syn på ridskolor och den stämmer tack och lov inte alls överens med mina erfarenheter. Men du skriver ju också att din upplevelse är rätt gammal. Jag känner inte igen mig alls i det du skriver.

 

[Sel]

Det låter som en föråldrad syn på ridskolor och den stämmer tack och lov inte alls överens med mina erfarenheter. Men du skriver ju också att din upplevelse är rätt gammal. Jag känner inte igen mig alls i det du skriver.

Jag hoppas att det är en föråldrad syn, men samtidigt tänker jag att det nästan alltid är en ekonomisk kamp för ridskolor och ibland måste de kanske behålla den där stadiga, "lata" och trubbiga gamla ponnyn trots att den egentligen borde få gå i pension, men den funkar ju så bra med ungarna.
Jag har även jobbat i försäljningsstall som sålt en del importhästar till ridskolor och det är verkligen kämpiga kriterier de måste möta.

 

[Sel]

Jag hoppas att det är en föråldrad syn, men samtidigt tänker jag att det nästan alltid är en ekonomisk kamp för ridskolor och ibland måste de kanske behålla den där stadiga, "lata" och trubbiga gamla ponnyn trots att den egentligen borde få gå i pension, men den funkar ju så bra med ungarna.
Jag har även jobbat i försäljningsstall som sålt en del importhästar till ridskolor och det är verkligen kämpiga kriterier de måste möta.

Tillägg: det har som sagt säkert blivit bättre men jag tycker samtidigt det är lite problematiskt att en häst som blivit helt döv för skänkeln och stum i munnen beskrivs som en lycklig häst i vila och inte en häst som helt enkelt stängt av och borde få pensioneras från fyrkantspåret. Jag betvivlar inte att båda varianterna finns än idag.

 

[Ponnyfoton]

ok, jag tycker Irländsk ridponny (vad det nu är, står massor på ridskolan och de är awesome C-D stora goa fina trevliga smarta.)

och hmm nu leker jag.

Tidigare ridskolor har tidigare ofta haft den kryptiska Imp Polen, de har varit finfina.

Så korsa en Imp Polen med en Irländsk ridponny och få något som är lite grövre än Imp Polen men lägre än 160.

Eller så struntar man i korsningen och tar en irländsk sporthäst, vilket väl säkert är nästan samma sak som irländsk ridponny + 10 cm.

(aha, de är en korsning mellan engelskt fullblod och Irish draught förklarar farten de kommer i hehe)

Undrans vad som händer om man korsar ngn finsk brukshäst med engelskt fullblod (menar det lär ju finnas hingstar med låga språngavgifter på engelskt fullblod)

Men tycker kanske det är som att gå över ån efter vatten, att försöka avla på gamla typen swb svenskt halvblod och ha gotlandsruss som är så fina (men kanske lite små) är ju fint. Kanske kan korsa ngt med gotlandsruss och få lite höjd. Undrans vad som händer med övervuxet Gotlandsruss och engelskt fullblod.

import polen kan de vara konik kanske? dom är black till färgen och vet att många ridskolor köper in dom. Tyvärr är de även många ridskolor som säljer dessa efter ett tag. "Vi" har dock haft turen att få tag på en som funkar väldigt bra på alla typer av lektioner.

 

[Mabuse]

Tillägg: det har som sagt säkert blivit bättre men jag tycker samtidigt det är lite problematiskt att en häst som blivit helt döv för skänkeln och stum i munnen beskrivs som en lycklig häst i vila och inte en häst som helt enkelt stängt av och borde få pensioneras från fyrkantspåret. Jag betvivlar inte att båda varianterna finns än idag.

En döv och stum häst kanske är tråkig att rida, men lider hästen av att vara okänslig? Är elektriska hästar lyckligare?

 

[Sel]

En döv och stum häst kanske är tråkig att rida, men lider hästen av att vara okänslig? Är elektriska hästar lyckligare?

Jag tänker att det ska rätt mycket till innan en häst blir så okänslig och stänger av. Någonstans på resan Blev den ju döv för skänkel och stum i munnen av en anledning - den började förhoppningsvis inte på det viset.
Om en känslig häst är lyckligare beror väl på vilken ryttare/människa den har.

 

[Ninnurur]

Jag tänker att det ska rätt mycket till innan en häst blir så okänslig och stänger av. Någonstans på resan Blev den ju döv för skänkel och stum i munnen av en anledning - den började förhoppningsvis inte på det viset.
Om en känslig häst är lyckligare beror väl på vilken ryttare/människa den har.

Men människor är ju olika känsliga från start så det kan ju hästar också vara?

 

[Mabuse]

Jag tänker att det ska rätt mycket till innan en häst blir så okänslig och stänger av. Någonstans på resan Blev den ju döv för skänkel och stum i munnen av en anledning - den började förhoppningsvis inte på det viset.
Om en känslig häst är lyckligare beror väl på vilken ryttare/människa den har.

Som sagt, det gör den kanske trist att rida, men lider hästen av det? Hästar vänjer sig ju t ex vid att ha någon på ryggen, och reagerar inte längre på det, fast det säkert gjorde det innan de blev inridna. En polishäst tränas till att bli okänslig för ljud och fordon, och så vidare. Att en häst vant sig vid något och inte längre reagerar på det behöver inte betyda att den lider med nödvändighet. Bara att den vant sig.

Sen tycker vi att hästen borde reagera på skänkeln, men inte reagera på att få en sadel på ryggen, men för hästen har jag svårt att se att det egentligen spelar någon roll. Vi kan träna hästar till att inte reagera på saker de från början reagerade på, helt enkelt. Lider hästen av att ha vant sig?