Den perfekta ridskolehästen

import polen kan de vara konik kanske? dom är black till färgen och vet att många ridskolor köper in dom. Tyvärr är de även många ridskolor som säljer dessa efter ett tag. "Vi" har dock haft turen att få tag på en som funkar väldigt bra på alla typer av lektioner.
Nej det tror jag inte, tror det är Polens motsvarighet till svenskt halvblod, någon gammal kavalleriras, de hade fantastiskt kavalleri fortfarande runt 1940 eller så.
 
Det är inte min ridskoleupplevelse, men den är som sagt rätt gammal vid det här laget. Framför allt upplevde jag många av ponnyrna "knattehästarna" som var olyckliga, sura och arga vid hantering och runt barnen. Särskilt sadling och tränsning men också vid rykt och allmänt pyssel. En del fick jagas fram av ridläraren eller sparkas hejvilt av liten ryttare i manegen för att alls gå fram.
Flera av hästarna fick leva livet ut i den miljön och vaknade upp enbart vid sommarbetet och eventuella ridläger.

Sedan fanns det hästar om fungerade alldeles utmärkt och verkade nöjda med livet också, men ridskolan verkade så rädd för att sälja hästarna som fanns i verksamheten att jag upplevde att de hade en väldigt trist tillvaro. Jag menar inte att de vansköttes fysiskt.

Sedan finns det givetvis fler privathästar generellt än det finns ridskolehästar.
Tror att mångas bild av ridskolan är lite bakvänd, kom och tänka på det när jag tänkte tillbaka, det var inte mycket vuxna elever man såg som liten. Ridskolor blev nog vanliga runt 70-talet och 80-talet och det är nog därifrån många har sina minnen om de är gamla. Då var det en verksamhet som inte alls var speciellt gammal och på 60-70-talet full av kavallerister och hästar som var reserv från armén (tror det faktiskt skapade fenomenet, att man inte var 100 på övergången från hästar utan ville ha några kvar utifallatt) men på 80-talet kanske en övergång till någonting annat o ibland på vissa ställen kanske lite oerfaret o innovativt? men framför allt under den tiden stall fyllda med väldigt mycket unga elever, folk födda 1920-1940 verkar inte ha gått på ridskola som unga i samma omfattning eller börjat rida som äldre, så färre vuxengrupper lär det ha varit? o fler nybörjargrupper. Men ridskolorna i många städer har idag nog inte lyckats göra sig av med alla elever som började rida på 60-80 -talen så populationen elever och ridlärare har nog åldrats och utvecklats med fenomenet helt enkelt.
 
Senast ändrad:
Jag tänker att det ska rätt mycket till innan en häst blir så okänslig och stänger av. Någonstans på resan Blev den ju döv för skänkel och stum i munnen av en anledning - den började förhoppningsvis inte på det viset.
Om en känslig häst är lyckligare beror väl på vilken ryttare/människa den har. :)
Jag kanske håller med dig om att stänga av kanske inte är så roligt (har inte stött på det så mycket tycker jag, men när kanske det inte verkar så roligt).

Men har faktiskt någon gång reflekterat över även motsatsen, undrans vad det kräver av en individ att vara extremt lydig uppmärksam och känslig och noga med att uppfatta väldigt små signaler korrekt, hur avslappnande det ev är. Tex rida med halsring, frihetsdressyr osv, om den anspänningen kan vara frustrerande om man inte får utlopp sedan? Det är kanske en fråga om preferenser vad en viss individ tycker är roligare.

(vet tex att själv skulle jag nog vara en ponny med bett och räv bakom örat som gick på tydliga uppmaningar och min egen väg ibland och skulle blivit väldigt stressad av att vara extremt uppmärksam på de finaste små signaler från min herre och mästare hela tiden.)
 
Tillägg: det har som sagt säkert blivit bättre men jag tycker samtidigt det är lite problematiskt att en häst som blivit helt döv för skänkeln och stum i munnen beskrivs som en lycklig häst i vila och inte en häst som helt enkelt stängt av och borde få pensioneras från fyrkantspåret. Jag betvivlar inte att båda varianterna finns än idag.
Förresten accepterade nog din bild lite för mycket också, de två mest skänkeldöva och avstängda djur jag någonsin ridit var privathästar. Insåg direkt att jag varit skyddad av ridskolans krav på att en häst i alla fall ska ha något möjlighet att bli entusiasmerad av arbete.
 
Förresten accepterade nog din bild lite för mycket också, de två mest skänkeldöva och avstängda djur jag någonsin ridit var privathästar. Insåg direkt att jag varit skyddad av ridskolans krav på att en häst i alla fall ska ha något möjlighet att bli entusiasmerad av arbete.
Jo, den mest avstängda häst jag träffat var också en privathäst. Den hade en ägare som älskade sin häst men hade absolut noll fallenhet för djur, hetsig och lätt kolerisk och allt det där som hästar inte gillar, plus hade oturen att ha absolut ingen talang för ridning. Så kan det ju vara ibland. Hon hade en mycket snäll häst, men den var liksom lite lätt lobotomerad i hanteringen. Stirrade tomt framför sig och reagerade inte på nåt.

Svårt att säga om den led, för den var fysiskt välskött, om än inget muskelpaket pga hur den reds, men som ridskolehäst hade den kanske fått träffa en sån ryttare en timme i veckan, och nu blev det såklart varje dag eftersom den hade så att säga dragit nitlotten på ägarfronten.
 
Men människor är ju olika känsliga från start så det kan ju hästar också vara?
Visst, men till en gräns tänker jag. Hästar är generellt känsliga och uppmärksamma djur i min erfarenhet. Att inte reagera alls när det bankas i revben och måsta jagas fram med hot eller spö för att komma i trav på fyrkantspåret känns inte som en häst som bara är född lite tuffare, för mig.
 
Jag kanske håller med dig om att stänga av kanske inte är så roligt (har inte stött på det så mycket tycker jag, men när kanske det inte verkar så roligt).

Men har faktiskt någon gång reflekterat över även motsatsen, undrans vad det kräver av en individ att vara extremt lydig uppmärksam och känslig och noga med att uppfatta väldigt små signaler korrekt, hur avslappnande det ev är. Tex rida med halsring, frihetsdressyr osv, om den anspänningen kan vara frustrerande om man inte får utlopp sedan? Det är kanske en fråga om preferenser vad en viss individ tycker är roligare.

(vet tex att själv skulle jag nog vara en ponny med bett och räv bakom örat som gick på tydliga uppmaningar och min egen väg ibland och skulle blivit väldigt stressad av att vara extremt uppmärksam på de finaste små signaler från min herre och mästare hela tiden.)
När jag ser en häst som är lyhörd ser jag en häst som är vaken och alert, men avslappnad. Det är ju dessutom otroligt sällan (i min erfarenhet) ett beteende som lärs in med straff och utan utväg. :) Jag är rätt övertygad om att även hästar som tränas i frihetsdressyr får och kan skritta ut på lång tygel med jämna mellanrum.
Avstängning å andra sidan sker när individen inte har något annat val och helt enkelt ger upp.

Jag säger inte att det inte finns hästar och ponnyer som trivs på ridskolor och med att harva runt i manegen, men alla de där som är sura i hanteringen, som ungarna måste sparka på för att ens få upp i en slö trav och hytta åt dag ut och dag in borde få lämna verksamheten tycker jag helt enkelt. Min erfarenhet har varit att ridskolorna håller fast vid även de olyckliga hästarna alldeles för länge för att de har svårt att hitta en ersättare som funkar.
 
När jag ser en häst som är lyhörd ser jag en häst som är vaken och alert, men avslappnad. Det är ju dessutom otroligt sällan (i min erfarenhet) ett beteende som lärs in med straff och utan utväg. :) Jag är rätt övertygad om att även hästar som tränas i frihetsdressyr får och kan skritta ut på lång tygel med jämna mellanrum.
Avstängning å andra sidan sker när individen inte har något annat val och helt enkelt ger upp.

Jag säger inte att det inte finns hästar och ponnyer som trivs på ridskolor och med att harva runt i manegen, men alla de där som är sura i hanteringen, som ungarna måste sparka på för att ens få upp i en slö trav och hytta åt dag ut och dag in borde få lämna verksamheten tycker jag helt enkelt. Min erfarenhet har varit att ridskolorna håller fast vid även de olyckliga hästarna alldeles för länge för att de har svårt att hitta en ersättare som funkar.
De olämpliga hästarna måste ju också bort för ungarnas skull - barn ska inte lära sig att slå och hota för att få sin vilja igenom
 
De olämpliga hästarna måste ju också bort för ungarnas skull - barn ska inte lära sig att slå och hota för att få sin vilja igenom
Precis!
Som sagt är jag medveten om att normen kan ha ändrats sedan jag rörde mig på ridskola, det börjar vara runt tjugo år sedan... men det var inte ovanligt på den tiden. Det enda gemensamt positiva hos alla ridskolor jag varit i kontakt med har varit utevistelsen, det har alla hästar fått. :)
 
När jag ser en häst som är lyhörd ser jag en häst som är vaken och alert, men avslappnad. Det är ju dessutom otroligt sällan (i min erfarenhet) ett beteende som lärs in med straff och utan utväg. :) Jag är rätt övertygad om att även hästar som tränas i frihetsdressyr får och kan skritta ut på lång tygel med jämna mellanrum.
Avstängning å andra sidan sker när individen inte har något annat val och helt enkelt ger upp.

Jag säger inte att det inte finns hästar och ponnyer som trivs på ridskolor och med att harva runt i manegen, men alla de där som är sura i hanteringen, som ungarna måste sparka på för att ens få upp i en slö trav och hytta åt dag ut och dag in borde få lämna verksamheten tycker jag helt enkelt. Min erfarenhet har varit att ridskolorna håller fast vid även de olyckliga hästarna alldeles för länge för att de har svårt att hitta en ersättare som funkar.
Absolut så som du beskriver det kan det ju bli och det är finfint, men tror nog allt inte blir det.
Dessutom skrev jag ingenting alls om straff och utväg i det hela faktiskt, ser inte straff som en nödvändighet (eller ens speciellt effektivt) för att träna någon till extrem uppmärksamhet och förekomsamhet.

Dessutom tänkte jag inte alls på skritt på lång tygel som utlopp för anspänning utan en fri galopp och glädjen i att få vara fysiskt trött och avslappnad.

Själv tycker jag i alla fall det är superjobbigt att vara tränad för lyhördhet och uppmärksamhet till 100%, en antydning en blick betyder att man borde diska med ett glatt leende när ett -kan du diska är du snäll, -sure snart, är så mycket tydligare och enklare om man inte är så lyhörd till sin natur. Tänker att alla hästar är olika och extrem lyhördhet och elektricitet kanske inte ligger för alla. Någon kanske föredrar att med en räv bakom örat försöka räkna ut vad nybörjaren vill eller att göra någonting -snart, eller fattar inte -upprepa tack.
 
Senast ändrad:
Visst, men till en gräns tänker jag. Hästar är generellt känsliga och uppmärksamma djur i min erfarenhet. Att inte reagera alls när det bankas i revben och måsta jagas fram med hot eller spö för att komma i trav på fyrkantspåret känns inte som en häst som bara är född lite tuffare, för mig.
Så hästarna på din ridskola var alltså sådana?
Och du vet att de hästarna var sådana med alla ryttare i alla grupper på den ridskolan?

Eller du tänker dig att ridskoleponnies i allmänhet är sådana men du har inte mött en som är det?
 
Senast ändrad:
Så hästarna på din ridskola var alltså sådana?
Och du vet att de hästarna var sådana med alla ryttare i alla grupper på den ridskolan?

Eller du tänker dig att ridskoleponnies i allmänhet är sådana men du har inte mött en som är det?
Sen ska man kanske också ta med i beräkningen att när en sexåring som knappt når nedanför sadeln med fötterna "bankar" hästen i sidorna (dvs, viftar med benen utanpå sadeln), så är det kanske ur hästperspektiv egentligen inte så grov hjälpgivning som det låter. Det är skillnad att bli bankad av en sexåring, med en sadel emellan, och bli bankad av en stor och stark vuxen. Skulle en vuxen få för sig att banka på en häst tror jag ridläraren skulle säga till, men vuxna gör ju inte det, i regel. Det behövs ju inte.

Sen skulle jag säga att jag sett en och annan ridskolehäst som fullkomligt nöjd och med öronen framåt mycket väl förstår att den lilla knatten vill att det ska travas, för ridläraren säger det, och arbetsmyran framför travar, men redan i stallet gjort den korrekta analysen att den här lilla knatten kan jag ignorera, så idag tar jag det lugnt.

Det kan ju vara retsamt för barnet (samma ponny fattar utan problem galopp från skritt nästa timme, när ett mer rutinerat barn rider), men ponnyn verkar inte det minsta bekymrad. Varför springa runt i trav när man kan löka runt i skritt, liksom? Onödigt att göra av med kalorier om man inte måste. Orken ska ju räcka hela dagen, lika bra att spara sig när man kan.

Alla hästar är ju inte av naturen sådana att de vill jobba jämt. Jag har träffat ponnyer som skulle vara fullt nöjda med att stå still och äta hela dagarna, aldrig röra sig annat än skritt, och förmodligen dö en snar död av övervikt, om de fick styra över allt själva.
 
Senast ändrad:
Sen ska man kanske också ta med i beräkningen att när en sexåring som knappt når nedanför sadeln med fötterna "bankar" hästen i sidorna (dvs, viftar med benen utanpå sadeln), så är det kanske ur hästperspektiv egentligen inte så grov hjälpgivning som det låter. Det är skillnad att bli bankad av en sexåring, med en sadel emellan, och bli bankad av en stor och stark vuxen. Skulle en vuxen få för sig att banka på en häst tror jag ridläraren skulle säga till, men vuxna gör ju inte det, i regel. Det behövs ju inte.

Sen skulle jag säga att jag sett en och annan ridskolehäst som fullkomligt nöjd och med öronen framåt mycket väl förstår att den lilla knatten vill att det ska travas, för ridläraren säger det, och arbetsmyran framför travar, men redan i stallet gjort den korrekta analysen att den här lilla knatten kan jag ignorera, så idag tar jag det lugnt.

Det kan ju vara retsamt för barnet (samma ponny fattar utan problem galopp från skritt nästa timme, när ett mer rutinerat barn rider), men ponnyn verkar inte det minsta bekymrad. Varför springa runt i trav när man kan löka runt i skritt, liksom? Onödigt att göra av med kalorier om man inte måste. Orken ska ju räcka hela dagen, lika bra att spara sig när man kan.

Alla hästar är ju inte av naturen sådana att de vill jobba jämt. Jag har träffat ponnyer som skulle vara fullt nöjda med att stå still och äta hela dagarna, aldrig röra sig annat än skritt, och förmodligen dö en snar död av övervikt, om de fick styra över allt själva.
Jo du beskriver det bra :) jag tänkte försöka skriva något liknande men lyckades inte.

Så jag håller med, om man minns från ridskolan när man var 6-11 år gammal och jätteliten och då har fått uppfattningen att man lärde sig en viss sak, men sedan inte fortsatte på ridskolan de där åren då man blev större och starkare. Då kanske man minns att man skulle banka och använda spö på ett visst sätt och det kändes på ett visst sätt och ingen i gruppen kunde få den där trötta ponnyn att gå (och de barn som ridit i 4 år såg man inte för man åkte hem) Som att ingenting alls hände. Men för en vuxen som ser så är det enkla ord för någon med små muskler och dålig koordination i en stor grupp.

På en privatlektion efter väldigt lång beskrivning med samma barn kanske -ta lite i höger tygel och använd vänster skänkel och vänd eller ngt fungerar. Men för ett barn utan hästiga föräldrar med enklare nyvaken vokabulär med många andra barn kanske orden måste vara -ta ut höger hand från halsen och putta med vänster ben. Putta mer, putta myyvcket, jag ser inte att du puttar, ta ut större, ända ut, ända ut häär. För barnet verkar det kanske vara jätterörelser med hela armen och all benstyrka barnet tänker att hen äger men resultatet är tio cm ut från halsen ledande tygeltag och små miniputtar med foten. Sedan slutar man på ridskolan och får privatlektioner, flera i veckan, men minns bara vilka jätterörelser och vilka enkla ord som användes till små barn och tänker att såhär säger man till vuxna och tonåringar också. Tant Agda har ridit i 40+ år, putta med foten Agda, mer Agda, dra i tygeln Agda, putta på Pelle 17 år som har ridit i 7 år, putta med benen allt du har. :D
 
Senast ändrad:
Jo du beskriver det bra :) jag tänkte försöka skriva något liknande men lyckades inte.

Så jag håller med, om man minns från ridskolan när man var 6-11 år gammal och jätteliten och då har fått uppfattningen att man lärde sig en viss sak, men sedan inte fortsatte på ridskolan de där åren då man blev större och starkare. Då kanske man minns att man skulle banka och använda spö på ett visst sätt och det kändes på ett visst sätt och ingen i gruppen kunde få den där trötta ponnyn att gå (och de barn som ridit i 4 år såg man inte för man åkte hem) Som att ingenting alls hände. Men för en vuxen som ser så är det enkla ord för någon med små muskler och dålig koordination i en stor grupp.

På en privatlektion efter väldigt lång beskrivning med samma barn kanske -ta lite i höger tygel och använd vänster skänkel och vänd eller ngt fungerar. Men för ett barn utan hästiga föräldrar med enklare nyvaken vokabulär med många andra barn kanske orden måste vara -ta ut höger hand från halsen och putta med vänster ben. Putta mer, putta myyvcket, jag ser inte att du puttar, ta ut större, ända ut, ända ut häär. För barnet verkar det kanske vara jätterörelser med hela armen och all benstyrka barnet tänker att hen äger men resultatet är tio cm ut från halsen ledande tygeltag och små miniputtar med foten. Sedan slutar man på ridskolan och får privatlektioner, flera i veckan, men minns bara vilka jätterörelser och vilka enkla ord som användes till små barn och tänker att såhär säger man till vuxna och tonåringar också. Tant Agda har ridit i 40+ år, putta med foten Agda, mer Agda, dra i tygeln Agda, putta på Pelle 17 år som har ridit i 7 år, putta med benen allt du har. :D
Ja, precis. Och man kanske minns det som att den totalt hjälpdöva ponnyn vägrade att trava förrän ridläraren sprang efter den och sa till - när det kanske snarare var att ponnyn kände att det här lilla barnet med sin lilla mes-vilja kan jag ignorera, och ridläraren tyckte att hörru Ponnypelle, nu får du faktiskt lyssna på din ryttare fast hon är liten och i dina ögon mesig, och trava åtminstone några steg så barnet får öva sig åtminstone några steg att rida lätt.

Att den hjälpen bara behövdes på nybörjarlektionerna vet kanske inte barnet, för efter sin lektion åker man hem.

Man skulle kanske vilja tro att precis alla ridskolehästar är änglar som slår knut på sig för att förstå vad ryttaren vill, och om de inte gör det så är de deprimerade och trötta på livet och borde säljas. Men det kan ju vara så att ponnyn snarare är väldigt duktig på att anpassa sig, och inte tänker jobba rumpan av sig om inget bett om det (på ett sätt som hästen tycker är övertygande).

Jag har träffat en ridskolehäst som var så, och den analyserade sina ryttare redan i stallet. Var man liten och osäker, då förvandlades han till Mr Bulldozer, som varken hör eller ser några hjälper, gärna kliver iväg med människan i släptåg för att äta grannens mat, och knappt kan röra sig fortare än 2 km/timmen. Eller gå ut i hörnen för den delen. Samma ponny har under tiden på ridskolan också plockat placering i LA dressyr bland storhästar. Varför har man en sån häst på ridskolan? För att han kan göra sig just sådär okänslig, så han kan hantera den mest obalanserade nybörjare om så krävs. Han blir inte stressad eller olycklig om han inte förstår vad ryttaren menar, och springer definitivt inte ifrån problemet, han tar semester. Det värsta som kan hända är att det går väldigt långsamt, och det är ju inte särskilt farligt. Väldigt liten olycksrisk, om man säger så.
 
Absolut så som du beskriver det kan det ju bli och det är finfint, men tror nog allt inte blir det.
Dessutom skrev jag ingenting alls om straff och utväg i det hela faktiskt, ser inte straff som en nödvändighet (eller ens speciellt effektivt) för att träna någon till extrem uppmärksamhet och förekomsamhet.

Dessutom tänkte jag inte alls på skritt på lång tygel som utlopp för anspänning utan en fri galopp och glädjen i att få vara fysiskt trött och avslappnad.

Själv tycker jag i alla fall det är superjobbigt att vara tränad för lyhördhet och uppmärksamhet till 100%, en antydning en blick betyder att man borde diska med ett glatt leende när ett -kan du diska är du snäll, -sure snart, är så mycket tydligare och enklare om man inte är så lyhörd till sin natur. Tänker att alla hästar är olika och extrem lyhördhet och elektricitet kanske inte ligger för alla. Någon kanske föredrar att med en räv bakom örat försöka räkna ut vad nybörjaren vill eller att göra någonting -snart, eller fattar inte -upprepa tack.

Så hästarna på din ridskola var alltså sådana?
Och du vet att de hästarna var sådana med alla ryttare i alla grupper på den ridskolan?

Eller du tänker dig att ridskoleponnies i allmänhet är sådana men du har inte mött en som är det?

Nej, det gjorde du inte, det är sant... och nu vet jag inte ens var diskussionen är på väg. 😅 Frihetsdressyr och någon som utför alla sysslor med ett leende a'la Stepford wives har mycket lite att göra med en skänkeldöv häst på ridskolan. Jag har inte någonstans påstått att alla hästar bör eller måste vara jättekänsliga, välskolade eller ens framåt hela tiden, inte heller att det inte finns hästar som trivs och fungerar i en ridskolemiljö.

Det jag upplevde under min tid i ridskoleverksamheten var att det fanns hästar och ponnyer som fick sparkas och ibland spöas fram för att ens trava i fyrkantspåret (eller hotas av ridläraren då), som var så gott som stumma för tygeltag och som var sura och griniga i boxen. I mina ögon var det här inte lyckliga djur, men de blev kvar i verksamheten ändå för att de fungerade och det var svårt för ridskolan att hitta/ha råd med ersättare.
I den mindre ridskola där jag gjorde delar av min praktik fanns det hästar som var olämpliga åt andra hållet också - alldeles för känsliga för att klara av alla typer av ryttare och lektioner de var tvungna att gå för att verksamheten skulle gå runt.

Jag var mycket väl insatt i både lektionsverksamheten och hästarna/ponnyerna som individer. Först som knatteryttare och senare som delaktig i verksamheten. Däremot har jag aldrig sagt att ridskolehästar i allmänhet är avtrubbade och olyckliga, bara att jag tycker det är tråkigt att se skänkeldöva och avtrubbade individer. Jag gillar inte att se en sexåring (det är ju ändå en hyfsat stor unge.) behöva flaxa med benen för att få pålle i trav eller att ridläraren ska behöva hytta med pisken för att hjälpa till heller, det är inte rätt ände att börja i för en ny ryttare - tycker jag - och jag tror inte det är trevligt för hästen heller. :)
 
Senast ändrad:
Jag gillar inte att se en sexåring (det är ju ändå en hyfsat stor unge.) behöva flaxa med benen för att få pålle i trav eller att ridläraren ska behöva hytta med pisken för att hjälpa till heller, det är inte rätt ände att börja i för en ny ryttare - tycker jag - och jag tror inte det är trevligt för hästen heller. :)
Jo det är ju inte alls snyggt, men vissa sexåringar trivs verkligen med att behöva vara tydliga med vad de vill i sin dåliga koordination och ett år senare är det annorlunda. Du kanske såg det här som ridlärare eller någonting, men som förälder på ponnylek så ser man ju hur väldigt populär den ena lilla ponnyn är där barnen behöver vara ganska övertydliga med sina små ben för att få trav och hur väldigt impopulär den andra lilla ponnyn är som är mycket känslig o superlydig och travar iväg för minsta tryck eller galopperar om barnet råkar av misstag få till den hjälpen. Och hur fel det blir när man som förälder hänger i grimskaftet och berättar att nej nej det var fel lilla barnet som sitter andra gången på en ponny ville inte ha jättetrav utan lufsasteg. (o den ponnyn som råkade hamna på den lektionen delades ut till rätt förälder... inte rätt barn, såklart.)

Ett privatbarn med egen ponny kanske absolut utvecklas jättesnabbt med en lyhörd ponny som följer varje kommando, även om det var ett misstag och inte upprepades för att visa att det var med vilje. Det är säkert så.

Själv tycker jag en sexåring är en hyfsat liten unge faktiskt, vissa barn är supermini trots att de är mycket äldre än så. Dålig koordination verkar de ha i alla fall. Och osäkra o lite oroliga efter att ha ridit bara ett halvår en gång i veckan kan de vara lite till mans oavsett storlek.

Sedan har ju ridläraren ingen pisk att hytta med btw.

(sedan pratar ju jag om dina minnen nu. Mina minnen från ridskola var aldrig flaxa med benen och ridlärare som springer efter med ngt slags pisk och en enda ponny var så lat att jag verkligen var för kass för att kunna rida den (och 1/3 av gruppen kunde så jag var verkligen medveten om att det var mig, inte ponnyn det var fel på) men jag hade iofs lärt mig styr och trav o så innan och var runt 9 när jag började rida på ridskola så hade både styrka och koordination, uhm typ. Och det var ändå en ridskola i något gammalt stall med bara ponnies. Eller förresten, testade två olika och inget av dem körde på lata ponnies jagas med pisk grejen som alla pratar om och det var ändå 39 år sedan.).
 
Senast ändrad:
Jo det är ju inte alls snyggt, men vissa sexåringar trivs verkligen med att behöva vara tydliga med vad de vill i sin dåliga koordination och ett år senare är det annorlunda. Du kanske såg det här som ridlärare eller någonting, men som förälder på ponnylek så ser man ju hur väldigt populär den ena lilla ponnyn är där barnen behöver vara ganska övertydliga med sina små ben för att få trav och hur väldigt impopulär den andra lilla ponnyn är som är mycket känslig o superlydig och travar iväg för minsta tryck eller galopperar om barnet råkar av misstag få till den hjälpen. Och hur fel det blir när man som förälder hänger i grimskaftet och berättar att nej nej det var fel lilla barnet som sitter andra gången på en ponny ville inte ha jättetrav utan lufsasteg. (o den ponnyn som råkade hamna på den lektionen delades ut till rätt förälder... inte rätt barn, såklart.)

Ett privatbarn med egen ponny kanske absolut utvecklas jättesnabbt med en lyhörd ponny som följer varje kommando, även om det var ett misstag och inte upprepades för att visa att det var med vilje. Det är säkert så.

Själv tycker jag en sexåring är en hyfsat liten unge faktiskt, vissa barn är supermini trots att de är mycket äldre än så. Dålig koordination verkar de ha i alla fall. Och osäkra o lite oroliga efter att ha ridit bara ett halvår en gång i veckan kan de vara lite till mans oavsett storlek.

Sedan har ju ridläraren ingen pisk att hytta med btw.

(sedan pratar ju jag om dina minnen nu. Mina minnen från ridskola var aldrig flaxa med benen och ridlärare som springer efter med ngt slags pisk och en enda ponny var så lat att jag verkligen var för kass för att kunna rida den (och 1/3 av gruppen kunde så jag var verkligen medveten om att det var mig, inte ponnyn det var fel på) men jag hade iofs lärt mig styr och trav o så innan och var runt 9 när jag började rida på ridskola så hade både styrka och koordination, uhm typ. Och det var ändå en ridskola i något gammalt stall med bara ponnies. Eller förresten, testade två olika och inget av dem körde på lata ponnies jagas med pisk grejen som alla pratar om och det var ändå 39 år sedan.).
Det är en bra poäng, faktiskt. Jag har ridit på ridskola sen 1984, och aldrig själv lyckats få syn på det där välkända ridskolescenariot när ridskoleläraren jagar hästarna med långpisk. Eller pisk öht. Ridlärare har liksom aldrig nån pisk i handen när de undervisar.
 
Det är en bra poäng, faktiskt. Jag har ridit på ridskola sen 1984, och aldrig själv lyckats få syn på det där välkända ridskolescenariot när ridskoleläraren jagar hästarna med långpisk. Eller pisk öht. Ridlärare har liksom aldrig nån pisk i handen när de undervisar.

Tyvärr har jag sett det. Men som tur är bara en gång. Det måste ha varit sent 80-tal eller tidigt 90-tal. En av hästarna var seg och gick inte fram ordentligt så ridläraren tog tag i tyglarna nära bettet (med den så småningom skräckslagna ungen på hästens rygg) och slog hästen med spö medan hästen sprang runt så gott den kunde för att komma undan men eftersom ridläraren höll i den så fick den sig ett antal slag. Detta skulle enligt ridläraren lära hästen att inte vara så seg. Jag var kanske 8-10 år gammal.
 
Visst, men till en gräns tänker jag. Hästar är generellt känsliga och uppmärksamma djur i min erfarenhet. Att inte reagera alls när det bankas i revben och måsta jagas fram med hot eller spö för att komma i trav på fyrkantspåret känns inte som en häst som bara är född lite tuffare, för mig.
Jag tänker att om det är så att hästarna behöver ponnysparkas på, piskas, och jagas av ridlärare medan de "harvar runt på fyrkanten" så är inte problemet att hästarna tröttnat på ridskolelivet, utan ridskolan i stort. :)

Gissar att de flesta hästar skulle bli "avstängda" med den behandlingen under en längre tid. Till och med de som till en början reagerar explosivt. Privathäst eller inte.

Delar inte alls din uppfattning om hur ridskolor är. Men du skriver ju att din är gammal, du kanske dessutom fick se den allra sämsta versionen av ridskola? :D
På min ridskola till exempel får elever som piskar eller ponnysparkar hjälp att kunna rida fram hästen på ett mer effektivt sätt (har nog bara sett detta kanske 3 gånger dessutom).
Ingen häst jagas på av ridlärare, kanske någon gång då och då när häst har en nybörjare på ryggen och har kommit på att man slipper galoppera om man inte vill med ryttaren. Men då handlar "jagandet" om att ridläraren ställer sig lite närmre hästen när det ska fattas galopp och ger lite sneda ögat som säger "nu får du faktiskt vara lite sjysst här, Brunte!"
Inte är det fråga om att harvas runt på någon fyrkant heller, det är ju viktigt att hålla lektionerna lite intressanta så hästarna inte somnar :p Flitigt användande av koner, små banor, bommar, WE etc förekommer rätt så ofta.
Är typ bara min grupp (avancerad) som då och då får rida lektioner där vi inte får använda oss av bågar eller volter öht, bara rida rakt fram på fyrkanten - vilket för övrigt är de absolut svåraste ridlektionerna/övningarna.
 
Jag tänker att om det är så att hästarna behöver ponnysparkas på, piskas, och jagas av ridlärare medan de "harvar runt på fyrkanten" så är inte problemet att hästarna tröttnat på ridskolelivet, utan ridskolan i stort. :)

Gissar att de flesta hästar skulle bli "avstängda" med den behandlingen under en längre tid. Till och med de som till en början reagerar explosivt. Privathäst eller inte.

Delar inte alls din uppfattning om hur ridskolor är. Men du skriver ju att din är gammal, du kanske dessutom fick se den allra sämsta versionen av ridskola? :D
På min ridskola till exempel får elever som piskar eller ponnysparkar hjälp att kunna rida fram hästen på ett mer effektivt sätt (har nog bara sett detta kanske 3 gånger dessutom).
Ingen häst jagas på av ridlärare, kanske någon gång då och då när häst har en nybörjare på ryggen och har kommit på att man slipper galoppera om man inte vill med ryttaren. Men då handlar "jagandet" om att ridläraren ställer sig lite närmre hästen när det ska fattas galopp och ger lite sneda ögat som säger "nu får du faktiskt vara lite sjysst här, Brunte!"
Inte är det fråga om att harvas runt på någon fyrkant heller, det är ju viktigt att hålla lektionerna lite intressanta så hästarna inte somnar :p Flitigt användande av koner, små banor, bommar, WE etc förekommer rätt så ofta.
Är typ bara min grupp (avancerad) som då och då får rida lektioner där vi inte får använda oss av bågar eller volter öht, bara rida rakt fram på fyrkanten - vilket för övrigt är de absolut svåraste ridlektionerna/övningarna.
Instämmer till 100%! :)
 

Liknande trådar

Avel Jag fick en intressant fråga idag om skimmelcancer som fick igång mina tankar och väckte en enligt mig ny intressant fråga. En person...
Svar
6
· Visningar
861
Senast: Shaggy
·
R
Hundavel & Ras OBS att jag kan iprincip inget om avel och jag har inte precis några planer att min hund ska bli en "avels hund" ändå utan jag är bara...
11 12 13
Svar
240
· Visningar
13 356
Hemmet Nu har vi bott i huset i ett år! 😊🎂 Det har gått så fort och vi har ännu inte fått nån snits på det här med förvaring och organisering...
Svar
0
· Visningar
121
Fordon Efter att maken köpt en helelektrisk city car i kombination med att jag börjat med häst på en lite mer seriös nivå igen och slutat...
2
Svar
34
· Visningar
1 198
Senast: Derivata
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp