Den osynliga spärren

[monster1]

Menar du att man är dålig på att sköta allt det där bara för att man är slarvig och har svårt att komma ihåg att ta med sig medicin?!
Jag var nära att börja med en uppradning av de få saker jag har problem med och allt jag inte har det minsta problem med men jag ger nog upp.

Om man är konsekvent slarvig har man bristande rutiner, jag förstår inte varför det ska bli någons annans ansvar att medicinen tas och på vilket sätt det ska hjälpa till att skapa en fungerande rutin. Som sagt det är ju inte ens säkert att den typen av service finns tillgänglig för alltid. Tanken är ju långsiktigt fungerande rutiner.

 

[Dentaku]

Om man är konsekvent slarvig har man bristande rutiner, jag förstår inte varför det ska bli någons annans ansvar att medicinen tas och på vilket sätt det ska hjälpa till att skapa en fungerande rutin. Som sagt det är ju inte ens säkert att den typen av service finns tillgänglig för alltid. Tanken är ju långsiktigt fungerande rutiner.

Jag har aldrig hävdat att det ska bli någon annans ansvar heller. Jag har dessutom hela tiden diskuterat att TA MED medicinen, något som kan vara svårare att få en bra rutin på än att ta den eftersom man gör det senare dagligen.
Samtidigt som rutiner är oerhört bra så känns det som en väldig förenkling att bara hävda att slarvigheten beror på bristande rutiner. Men det känns som en alldeles för djupgående diskussion att ta nu.

 

[Dentaku]

Faktiskt inte, om jag vill att kycklingen ska fram tar jag fram kyckligen. Min partner är inte ett barn och behöver inte redogöra för mig om hen har tagit sin medicin eller om hen har deklararerat. Om man lever själv är det ju ingen som kontrollerar om man gör det man ska varför ska det ingå i en relation?

Omsorg och omtanke. Något som jag själv gärna både ger och får i en relation.

 

[Fruentimber]

Faktiskt inte, om jag vill att kycklingen ska fram tar jag fram kyckligen. Min partner är inte ett barn och behöver inte redogöra för mig om hen har tagit sin medicin eller om hen har deklararerat. Om man lever själv är det ju ingen som kontrollerar om man gör det man ska varför ska det ingå i en relation?

Men nu blir det ju smått orimligt. Att han frågar mig om jag betalade in företagets skatt gör inte att han ser mig som ett barn. Reagerar du på samma sätt om din chef frågar om du gjort rapporten han bad dig göra? Eller om syskon frågar om du kom ihåg att köpa blommor till mammas födelsedag? Menar du på riktigt att man i så fall ses som infantil? Påminnelser är väl ändå en del av vardagen, skulle jag påstå. Men visst, vi kanske lever väldigt olika liv, du och jag.

 

[monster1]

Jag har aldrig hävdat att det ska bli någon annans ansvar heller. Jag har dessutom hela tiden diskuterat att TA MED medicinen, något som kan vara svårare att få en bra rutin på än att ta den eftersom man gör det senare dagligen.
Samtidigt som rutiner är oerhört bra så känns det som en väldig förenkling att bara hävda att slarvigheten beror på bristande rutiner. Men det känns som en alldeles för djupgående diskussion att ta nu.

Fast om jag ska ta på mig att påminna då har jag ju tagit på mig ett ansvar.

 

[Dentaku]

Ja, jisses. Om min man säger att han har ont i huvudet så frågar jag nog om han tagit en huvudvärkstablett. Inte för att omyndigförklara honom utan för att visa att jag bryr mig och erbjuda mig att hämta en om han inte gjort det.

 

[monster1]

Men nu blir det ju smått orimligt. Att han frågar mig om jag betalade in företagets skatt gör inte att han ser mig som ett barn. Reagerar du på samma sätt om din chef frågar om du gjort rapporten han bad dig göra? Eller om syskon frågar om du kom ihåg att köpa blommor till mammas födelsedag? Menar du på riktigt att man i så fall ses som infantil? Påminnelser är väl ändå en del av vardagen, skulle jag påstå. Men visst, vi kanske lever väldigt olika liv, du och jag.

Jag skiljer väldigt på min relation till min chef och min relation till en partner. Min chef är ansvarig för mig och mitt arbete på min arbetsplats, det finns verkligen ingen likhet med en jämställd relation där. Sen frågar hen mig väldigt sällan om jag gjort mina uppgifter, det förväntas helt enkelt att jag har gjort dem om jag inte meddelat annat. Det är helt enkelt mitt ansvar att rapportera tillbaka om det efterfrågats.

 

[monster1]

Omsorg och omtanke. Något som jag själv gärna både ger och får i en relation.

Jag utrycker omsorg och omtanke på andra sätt än att kolla av om min partner har gjort en rad uppgifter.

 

[Dentaku]

Fast om jag ska ta på mig att påminna då har jag ju tagit på mig ett ansvar.

Eftersom hela diskussionen utgår från två normalintelligenta, vuxna personer så övergår väl inte ansvaret på dig bara för att du brukar påminna om något? Då är man inte ens inne på boendestödjares arbetsområde längre, då pratar vi personlig assistent.

 

[Dentaku]

Jag utrycker omsorg och omtanke på andra sätt än att kolla av om min partner har gjort en rad uppgifter.

"Kolla av en rad uppgifter" eller "påminna så att något viktigt inte blir bortglömt". Allt beror på hur man väljer att formulera det.

 

[monster1]

"Kolla av en rad uppgifter" eller "påminna så att något viktigt inte blir bortglömt". Allt beror på hur man väljer att formulera det.

Vad är det du gör då när du frågar din partner om hen gjort saker?

 

[Saeta]

Fast om jag ska ta på mig att påminna då har jag ju tagit på mig ett ansvar.

Men det handlar ju inte om att ta på sig något. Jag påminner folk för att vara snäll. Ser jag att min partner är på väg att glömma betala en räkning så påminner jag ju honom. Självklart skulle jag inte strunta i det och låta han glömma den om jag kan hindra att han glömmer.

 

[Fruentimber]

Jag skiljer väldigt på min relation till min chef och min relation till en partner. Min chef är ansvarig för mig och mitt arbete på min arbetsplats, det finns verkligen ingen likhet med en jämställd relation där. Sen frågar hen mig väldigt sällan om jag gjort mina uppgifter, det förväntas helt enkelt att jag har gjort dem om jag inte meddelat annat. Det är helt enkelt mitt ansvar att rapportera tillbaka om det efterfrågats.

Det känns som att du medvetet väljer att missa poängen när du börjar jämföra relationer. Det var liksom inte tanken. Men okej, du och din partner påminner alltså aldrig varandra om något. Fortfarande orimligt, men uppfattat.

 

[monster1]

Eftersom hela diskussionen utgår från två normalintelligenta, vuxna personer så övergår väl inte ansvaret på dig bara för att du brukar påminna om något? Då är man inte ens inne på boendestödjares arbetsområde längre, då pratar vi personlig assistent.

Fast om du oftast gör en sak så tar ju du över det inofficiella ansvaret för den saken. Det blir på samma sätt som om du alltid är den som tar med nycklarna hemifrån och din partner tar alltid med kartan. Den dagen du inte tar med nycklarna kommer de inte med = du har tagit på dig ansvaret för nycklarna och partnern har släppt det ansvaret.

 

[monster1]

Men det handlar ju inte om att ta på sig något. Jag påminner folk för att vara snäll. Ser jag att min partner är på väg att glömma betala en räkning så påminner jag ju honom. Självklart skulle jag inte strunta i det och låta han glömma den om jag kan hindra att han glömmer.

Nej det skulle inte jag heller. Men om det hände upprepade gånger skulle jag be min partner lösa det där på något sätt som inte involverade en påminnelse ifrån mig. I det här fallet med hjälp av boendestödet. Det krävs då givetvis upprepade påminnelser för att lyckas ta sig fram till ett boende stöd, men det är ju betydligt närmare en god rutin än att jag ska påminna i all evighet.

 

[Dentaku]

Vad är det du gör då när du frågar din partner om hen gjort saker?

Nu senast var det om han tagit en huvudvärkstablett(inte för ont i huvudet, utan för att han hade feberkänningar). Det visade sig att han hade tagit en men för flera timmar sedan, så jag gick och hämtade en till och passade på att göra en kopp te åt honom.

Annars kan jag kolla om han gjort saker för att veta om jag ska göra dem i stället eller bara för att påminna.

 

[Dentaku]

Fast om du oftast gör en sak så tar ju du över det inofficiella ansvaret för den saken. Det blir på samma sätt som om du alltid är den som tar med nycklarna hemifrån och din partner tar alltid med kartan. Den dagen du inte tar med nycklarna kommer de inte med = du har tagit på dig ansvaret för nycklarna och partnern har släppt det ansvaret.

Fast om du alltid tar med dig nycklarna och alltid påminner om att din partner tar kartan och din partner en dag inte tar med kartan så är det inte ditt ansvar, oavsett om du påmint eller ej. Att påminna någon annan om dennas ansvarsområde är inte att ta över ansvarsområdet för egen del.

 

[monster1]

Nu senast var det om han tagit en huvudvärkstablett(inte för ont i huvudet, utan för att han hade feberkänningar). Det visade sig att han hade tagit en men för flera timmar sedan, så jag gick och hämtade en till och passade på att göra en kopp te åt honom.

Annars kan jag kolla om han gjort saker för att veta om jag ska göra dem i stället eller bara för att påminna.

Grejen är om min partner är sjuk så frågar jag om jag kan göra något för hen. Vill hen ha en huvudvärkstablett. Det kanske är semantik, men jag "påminner inte om" att hen ska ta en huvudvärkstablett, det får ju liksom hen bestämma själv. Så det blir ett konstigt exempel.

 

[Hyacinth]

Alltså, vi samtalar ju och frågor som ”har hundarna fått mat?”, ”har du hämtat posten?” Kommer ju ständigt. Men det är för att vi ska veta om det gjorts eller om man ska göra det. Saker som vi måste göra men som ingen av oss har särskilt ansvar för.
Jag sköter min medicin själv om vi inte en period har ett annat upplägg, men det är enbart mitt ansvar att ta dem. Går min partner förbi min dosett och ser att jag glömt så hämtar hen åt mig.
Barnens prylar/aktiviteter/mm har vi båda som
Ansvarsområde. Vi har en faniljekalender där man för in alla tider som andra behöver veta. Men det viktiga är väl att vi inte vill hamna i en situation där vi vårdar på ett sätt som kan skapa obalans.
På samma sätt som jag tycker det är problematiskt när man jobbar som personlig assistent åt en familjemedlem eller i för hög utsträckning tar hand om gamla föräldrar eller vuxna barn. Jag bryr mig massor om andra, antagligen för mycket ibland.
Jag frågar och pratar och oroar mig.
Min gamla chef är utbränd och jag mailar, skickar choklad och bryr mig. Men skulle jag Vårda min partner skulle jag krascha snabbt, för det skulle vara en dygnet-runt aktivitet. Jag vill inte ha en sån relation. Jag skulle inte vilja behöva ha den kollen på min partner. Jag vill att vi har en relation på helt andra grunder.

 

[monster1]

Fast om du alltid tar med dig nycklarna och alltid påminner om att din partner tar kartan och din partner en dag inte tar med kartan så är det inte ditt ansvar, oavsett om du påmint eller ej. Att påminna någon annan om dennas ansvarsområde är inte att ta över ansvarsområdet för egen del.

Se nedan