Hej,
Har ingen fjording, men har alltid varit nyfiken på rasen. Hur är den för "tantryttare"?
Skulle gärna ha en häst som är okompliserad och pålitlig, både körd och riden..
Jag skulle säga att det är väldigt individuellt. En häst med rätt psyke och en bra utbildning/skolning, skulle säkert passa alldeles perfekt in på din beskrivning! Min erfarenhet av kallblod generellt är att de är sådana, men också har en del egen skalle. En anledning till att jag älskar dem så.
Min Kastor är nog inte riktigt rastypisk i temperamentet. På vissa bitar är han (imo) väldigt "kallblodstypisk", men på andra är han mer som..jag vet inte - fullblod? Krutdurk?
Han är mycket känslig och reaktiv - långt mer lyhörd än han emellanåt kan ge sken av. I grunden är han en osäker individ, som blir trygg med en trygg ryttare/människa (trygg som i trygg och avslappnad - det går inte att lura honom med att fejka lugn. Han reagerar direkt på små spänningar hos människan, och om de inte försvinner så byggs spänningen i honom också upp). Han är underbar, på många sätt (!), och jag älskar honom oändligt - men han kvalar inte in under kategorin "lätt häst" så att säga. Min "problemlösare"/tränare menar att han är "en vettig häst som gör rätt när vi gör rätt", och jag kan hålla med i analysen. Gör människan rätt och tajmingen är rätt - då gör han rätt. Han vill vara till lags, men blir han osäker så har han nära till flykt om han inte får stödet han behöver hos ryttaren. Han behöver att man är konsekvent och gör rätt i rätt ögonblick, så att säga. Som yngre var han mycket flockbunden, och den tendensen kryper upp till ytan i väldigt stressade situationer (t.ex. ofta med mig på tävling. Nytt ställe, resa, och så en jag som är halvt hysterisk. Då är det inte lätt att vara avslappnad och försöka klura ut vad som förväntas. Hade jag varit lugn, på riktigt, då hade han kanske varit annorlunda på bortaplan.). Tyvärr oberäknelig i mörker, vilket nog har att göra med hans osäkerhet - ett problem som vi ska ta tag i ordentligt nu till hösten.
Ska tilläggas att när det stämmer, då är han en fantastisk individ att rida. Han är väldigt allround och vi har nog provat på det mesta. Hoppning är himla kul i hans ögon, och dressyr också. Kommer han in i ett ridhus så blir han i regel väldigt fokuserad på vad vi ska göra - tror att det har att göra med att han iom sitt "grundpsyke" kan vara lättdistraherad. I början när jag köpte honom tyckte han väl inte att uteritter var det roligaste, men han lärde sig
Det enda han verkar tycka är uppriktigt småtrist numera är promenader vid hand. Han är tyvärr inte körd vad jag vet om (hm, kan verka logiskt med tanke på ovan), men jag tömkör honom och är fortfarande sugen på att köra in honom för drag. Bland det bästa han vet är nämligen att pulsa i riktigt djup snö, vilket får mig att tro att han skulle uppskatta att få dra lite, ta i på det sätt som han inte så ofta får göra i ridningen (med råstyrka, så att säga).
Och helt galen kan han inte vara - han har gått på ridläger en drös somrar (verksamheten där jag mötte honom och sen köpte honom ifrån) och en säsong på ridskola. Populär på båda, trots sina..knepigare sidor
I vanlig ordning; en halv roman..
Avslutningsvis: många fjordingar är bra mycket mindre "komplicerade" än min. Kastor är den mest "extrema" jag träffat på, men visst finns det dem med lite mer nerv/temperament också. Och så finns det de som är superlugna i alla lägen. Och säkert allt däremellan. Generellt är det rackarns trevliga hästar! Provrid! Provkör! Gogogogo!