Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???
Ansluter mig till skaran av frågande medbukefalister
Jag känner inte dig personligen, men har läst rätt många trådar av/med dig och alltid varit imponerad av din styrka och rättframhet.
Men var är DU?
Hur kan du inte märka hur du kryper för honom?
Blir så förbannad!
Känner alltför väl igen den attityd jag tycker du uppvisar här. Du säger ifrån (det tvivlar ingen på) men när Vidars pappa inte lyssnar eller skiter i vad du säger, då struntar du i det???
VARFÖR FORTSÄTTER DU INTE?
Löjlig liknelse, men om jag satt som gräns att mitt barn inte ska slå mig med en kastrull och han ändå gör det gång på gång på gång - så hindrar jag honom! Först genom att ta bort kastrullen och om han fortsätter till fjärrkontrollen, genom att hålla fast honom = förhindra att han fortsätter = sätta gränser.
VARFÖR HÅLLER DU INTE FAST VID DINA (och VIDARS) GRÄNSER???
Varför hindrar du honom inte, när du vet att det skadar Vidar?
Ditt svar är att du vill skydda din son..? Beundransvärt.
Men tänk om ditt försök att skydda honom får precis motsatt effekt???
Efter vad som framkommit i den här tråden kommer du inte att kunna skydda Vidar ifrån lidande. För han lider redan!
(Jag sa en gång gråtande till min mamma när jag var kanske 10 år att jag mådde så himla dåligt pga min pappa. Jag har aldrig glömt hennes svar, "jaha, men vad ska jag göra åt det...?" följt av ingenting. Well, sätta MINA behov framför din psykiskt sjuke mans...?)
Jag är lessen om jag är hård och drar upp en historia som inte har något alls med er att göra, men jag blir så himla frustrerad. Menar inte att du inte sätter Vidars behov först, för det är det uppenbart att du gör. Frågan är bara om du gör det tillräckligt tufft...
KÄMPA FÖR DIN SON!
Du är en helt fantastisk mamma och du är STARK!!!
Kram till er båda