Delad ekonomi

[Unafraid]

Om vi hade haft gemensam ekonomi hade vi behövt diskutera pengar mycket oftare. Jag hade till exempel inte velat att sambon köpte två skotrar förra vintern med "våra" pengar. Nu använde han sina egna och jag orkar faktiskt inte bry mig om vad han gör med sina pengar. Om jag vill köpa en häst för 150 000 med mina pengar bryr han sig inte heller, men jag tror han skulle vara ganska missnöjd om det var våra gemensamma pengar som användes.

 

[Linn-Nora]

Jag tror det är lite talande i problemet. Har ingen en dyr hobby så blir inte problemet ett problem.

Så kan det vara!
Jag har ju haft häst under den här tiden i och för sig, och det funkade, men det var ju ett gemensamt beslut att skaffa sagda häst.
Nu är jag lyckligt hästfri

 

[Linn-Nora]

Samtidigt.. Om vi haft varsin ekonomi hade jag ändå inte kunnat tänka mig att börja med dyr hobby samtidigt som min partner då haft betydligt mindre att röra sig med. Det hade känts fel även om det var "mina" pengar.

 

[AraSlei]

Samtidigt.. Om vi haft varsin ekonomi hade jag ändå inte kunnat tänka mig att börja med dyr hobby samtidigt som min partner då haft betydligt mindre att röra sig med. Det hade känts fel även om det var "mina" pengar.

Fast det går ju i regel att påverka sin lön, alternativt minska sina utgifter så att man har samma pengar att röra sig med. Betalar man in procentuellt efter lön borde ju din man ha en rimlig summa över.

 

[Linn-Nora]

Fast det går ju i regel att påverka sin lön, alternativt minska sina utgifter så att man har samma pengar att röra sig med. Betalar man in procentuellt efter lön borde ju din man ha en rimlig summa över.

Alltså ja, absolut för oss just nu, men så har inte alltid varit.

Sen är det faktiskt inte så att det alltid går att påverka hur lätt som helst. Nu menar jag inte för oss specifikt, men ibland kan det finnas faktorer som gör att det inte går att påverka för stunden.
Man kan ha det jäkligt knapert och inte kunna varken minska utgifter mer eller öka inkomst.

Säg då att vi betalat procentuellt, och jag haft 10 k över att röra mig med och min partner kanske 1000 (OBS, bara ett exempel), eller tvärtom. Jag tror ingen av oss hade varit bekväm med att lägga massa pengar på en dyr hobby eller shopping om den andra hade det så knapert. Även om det på pappret varit rättvist.

 

[Kiwifrukt]

Samtidigt.. Om vi haft varsin ekonomi hade jag ändå inte kunnat tänka mig att börja med dyr hobby samtidigt som min partner då haft betydligt mindre att röra sig med. Det hade känts fel även om det var "mina" pengar.

Det kanske är annorlunda för att jag aldrig haft uppehåll från hästeriet, men jag hade faktiskt inte brytt mig. Hästarna är för viktiga för mig för att jag skulle ge avkall på det för någon annans skull. Jag hade i så fall haft häst redan när vi träffades, det är något jag haft sen jag var elva år gammal och han vill inte ha mig utan häst för då kommer jag inte vara någon trevlig person att umgås med. Det är också en anledning till att de pengarna, min lön som jag dragit in själv, ska vara öronmärkta för mig.

 

[Mabuse]

Det var inte det jag syftade på utan något du tolkade in. Det jag tycker känns för individualistiskt i en familj för MIG är att vara så revirtänkande om sina pengar och saker och så vidare. Vi vill vara ett team som har allt gemensamt.
Uppenbarligen gör man olika!
Nu förstår jag inte ens grejen med märkesprylar osv, och inte min man heller, utan vi gillar att köpa saker "billigt", så för oss är det liksom inte en grej. Jag förstod det som att trådstartaren var intresserad av att höra andras tankar. Och så tänker vi

Har ni era kläder osv gemensamt?

Menar inte att ni gör fel, utan mer att det är intressant att förstå hur ni tänker.

Jag har egna saker fast jag är gift. När jag tänker på det skulle jag bli störd om min man betraktade mina saker som sina. Och vice versa. Sen har vi gemensamma saker också, förstås, men om jag köper något till mig så är det mitt. För mig är en del av att kunna leva ihop att man respekterar varandras privata sfär och saker fast man bor ihop.

 

[Linn-Nora]

Det kanske är annorlunda för att jag aldrig haft uppehåll från hästeriet, men jag hade faktiskt inte brytt mig. Hästarna är för viktiga för mig för att jag skulle ge avkall på det för någon annans skull. Jag hade i så fall haft häst redan när vi träffades, det är något jag haft sen jag var elva år gammal och han vill inte ha mig utan häst för då kommer jag inte vara någon trevlig person att umgås med. Det är också en anledning till att de pengarna, min lön som jag dragit in själv, ska vara öronmärkta för mig.

Ja, det är olika det där
Det är just därför det nog är bra att vara på samma plan i relationen.
Hade jag haft en partner som resonerat så hade jag å min sida dragit Inte för att jag vill sko mig på nån annan, utanför att för mig är det annat som är viktigare.

 

[Mabuse]

Alltså ja, absolut för oss just nu, men så har inte alltid varit.

Sen är det faktiskt inte så att det alltid går att påverka hur lätt som helst. Nu menar jag inte för oss specifikt, men ibland kan det finnas faktorer som gör att det inte går att påverka för stunden.
Man kan ha det jäkligt knapert och inte kunna varken minska utgifter mer eller öka inkomst.

Säg då att vi betalat procentuellt, och jag haft 10 k över att röra mig med och min partner kanske 1000 (OBS, bara ett exempel), eller tvärtom. Jag tror ingen av oss hade varit bekväm med att lägga massa pengar på en dyr hobby eller shopping om den andra hade det så knapert. Även om det på pappret varit rättvist.

Varför inte? Har man stor inkomstskillnad, så skulle ju den med den låga inkomsten bara betala 1% av de gemensamma utgifterna, och skulle då antingen leva som en prins (om de gemensamma utgifterna var 1000’ i månaden), eller ha nästan hela sin inkomst att lägga på sig själv.

Det är väl inte så knapert?

 

[Linn-Nora]

Har ni era kläder osv gemensamt?

Menar inte att ni gör fel, utan mer att det är intressant att förstå hur ni tänker.

Jag har egna saker fast jag är gift. När jag tänker på det skulle jag bli störd om min betraktade mina saker som sina. Och vice versa. Sen har vi gemensamma saker också, förstås, men om jag köper något till mig så är det mitt. För mig är en del av att kunna leva ihop att man respekterar varandras privata sfär och saker fast man bor ihop.

Haha, nej, även om vi skulle kunna ha det för vi är ganska jämnstora och har i stort samma klädsmak, men nej. Vi köper kläder när vi behöver. Den med störst behov går först.

Vi har egna saker även om pengarna är gemensamma! Jag kan köpa till bara mig, för våra pengar. Och min man lika så.

 

[Linn-Nora]

Varför inte? Har man stor inkomstskillnad, så skulle ju den med den låga inkomsten bara betala 1% av de gemensamma utgifterna, och skulle då antingen leva som en prins (om de gemensamma utgifterna var 1000’ i månaden), eller ha nästan hela sin inkomst att lägga på sig själv.

Det är väl inte så knapert?

Jag tycker det känns skevt. Och min man håller med. Därför gör vi inte så.
Vi har testat upplägget med att betala procentuellt innan, det funkade inte för oss.

 

[Mabuse]

Jag tycker det känns skevt. Och min man håller med. Därför gör vi inte så.
Vi har testat upplägget med att betala procentuellt innan, det funkade inte för oss.

Vad var det som kändes skevt? Att du hade mer pengar att röra dig med än honom?

 

[Linn-Nora]

Vad var det som kändes skevt? Att du hade mer pengar att röra dig med än honom?

Japp! Som jag påpekat tidigare så ser jag hellre att vi har lika än att det är procentuell rättvisa

 

[Jenka]

Om vi hade haft gemensam ekonomi hade vi behövt diskutera pengar mycket oftare. Jag hade till exempel inte velat att sambon köpte två skotrar förra vintern med "våra" pengar. Nu använde han sina egna och jag orkar faktiskt inte bry mig om vad han gör med sina pengar. Om jag vill köpa en häst för 150 000 med mina pengar bryr han sig inte heller, men jag tror han skulle vara ganska missnöjd om det var våra gemensamma pengar som användes.

Ja jag tror vi undvikit många gräl genom att inte ha helt gemensam ekonomi utan även en privat pott.

Med tiden räknas allt fler saker som gemensamt, men så skönt att slippa motivera/stå till svars för sina utlägg, och dessutom att veta precis hur mycket man har kvar.

 

[Inte_Ung]

Kan vara bra att brainstorma med andra.

TS är nog tillräckligt mogen att själv sålla agnarna från vetet.

Kanske är det så.
Men samtidigt så känner man ju så olika inför det där med ekonomi inom familjen.
Det är ju en högst personlig preferens hur man vill ha det.
Fast kanske är det just det som blir den största lärdomen av tråden, att det är just så olika som det är?
Det finns ingen allmän sanning, "så här gör man", utan det är en smaksak.

 

[Inte_Ung]

Men pengarna som ska gå till min hovslagarräkning eller till hans motorcykel eller något annat som enbart rör den ena/den enas hobby, det tycker jag ändå är mina pengar. Mina pengar till min hobby = pengar jag får göra vad jag vill med, och tvärtom. Det är inte nödvändigt för honom att jag har häst som kräver en hovslagarräkning. Toapapper är däremot lika viktigt för honom som för mig.

Men då så kan man ju också fundera över hur man gör om den ena äter dubbelt så mycket som den andra och gör av med dubbla mängden toapapper.

Min sambo äter dubbelt så mycket som jag gör och sonen gör av med mer toapapper än jag och sambon tillsammans. Jag skulle inte vilja dela toapappersbudget med sonen.

 

[Inte_Ung]

Har ni era kläder osv gemensamt?

Menar inte att ni gör fel, utan mer att det är intressant att förstå hur ni tänker.

Jag har egna saker fast jag är gift. När jag tänker på det skulle jag bli störd om min man betraktade mina saker som sina. Och vice versa. Sen har vi gemensamma saker också, förstås, men om jag köper något till mig så är det mitt. För mig är en del av att kunna leva ihop att man respekterar varandras privata sfär och saker fast man bor ihop.

Jag tror att det där beror på hur viktigt det är med egna saker.
Jag har inte behov av att äga de saker som jag har tillgång till. Och jag har inte heller något behov av att få ha mina saker ifred.
Där så är ju människor oerhört olika.
Jag tror att just dessa olikheter påverkar hur man trivs att göra i en relation.

 

[vemsomhelst123]

Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80% arbetstid?
Bör de gemensamma utgifterna fortfarande delas lika mellan personerna, trots att den som går ner i arbetstid får ut mindre i lön?

Om det har betydelse, den som jobbar 100% är mer ledig än partnern, trots att hen går ner till 80%. Anledningen till mindre arbetstid är att hen vill träffa familjen mer.

Gemensam ekonomi är inte ett alternativ då den ena personen har en dyr hobby.

Jag har inte läst alla svar, men vi gör så att vi sätter in alla pengar in på ett konto, och har en bestämd summa som ska vara kvar där (tex 70000). Efter att allt fast är betalt får man hälften av överskottet att disponera fritt. Jag tycker det funkar väldigt bra. Nu tjänar vi iofs ganska lika (jag någon tusenlapp mer). Men det gör att man kan disponera pengarna fritt efter att alla fasta avgifter är betalda, och ingen får mer än den andre.

 

[Kiwifrukt]

Men då så kan man ju också fundera över hur man gör om den ena äter dubbelt så mycket som den andra och gör av med dubbla mängden toapapper.

Min sambo äter dubbelt så mycket som jag gör och sonen gör av med mer toapapper än jag och sambon tillsammans. Jag skulle inte vilja dela toapappersbudget med sonen.

Fast man kan ju inte riktigt jämföra mängden toapapper en person använder med en häst? En häst är jättedyr. Och bara till glädje för mig.

Eller jämföra mängden toapapper eller hur mycket eller lite någon äter med att en person vill ha tre bilar, just for fun?

Jag tycker en eventuell pojkvän borde vara mer intresserad av att jag bekostar mitt erkänt svindyra intresse själv än att bråka om millimeter-rättvisa med toalettpapper och mjölk. Känns lite som småbarn som mäter godisbiten med linjal för att inte syskonet ska få en större bit.

 

[escodobe]

Jag tycker det känns skevt. Och min man håller med. Därför gör vi inte så.
Vi har testat upplägget med att betala procentuellt innan, det funkade inte för oss.

Får jag fråga vad det var som inte funkade?