Dela föräldraledigheten från början

[Wysiwyg]

En tanke jag har kring att slippa bli primärförälder till barnet och bli den som är nummer ett både i barnet och pappans ögon är att dela upp föräldraledigheten direkt. Har ingen koll på dagar etc men kanske först vara hemma tillsammans 1-2 veckor och sen bara ta varannan dag.

Skulle arbetsgivaren ha något att säga om det? Hur skulle det fungera med eventuell amning? Återhämtning efter förlossning? Finns det någon här på buke som gjort så och vill dela med sig av hur det fungerade för dem?

 

[ameo]

En tanke jag har kring att slippa bli primärförälder till barnet och bli den som är nummer ett både i barnet och pappans ögon är att dela upp föräldraledigheten direkt. Har ingen koll på dagar etc men kanske först vara hemma tillsammans 1-2 veckor och sen bara ta varannan dag.

Skulle arbetsgivaren ha något att säga om det? Hur skulle det fungera med eventuell amning? Återhämtning efter förlossning? Finns det någon här på buke som gjort så och vill dela med sig av hur det fungerade för dem?

Om jag inte missminner mig så finns det nån regel om att man får amma på arbetstid, så pappan kan ju komma med barnet ett antal gånger om dagen för tankning. Så kan man ju kanske komplettera med ersättning eller urpumpad mjölk (som går att förvara i kylen i ett dygn eller i frysen betydligt längre)
Jag skulle nog ändå rekommendera några fler veckor hemma som mamma innan ni börjar dela på hälften.
När mina barn var små var det en familj vi ofta träffade på öppna förskolan, som gjorde just så. De hade bestämt sig för att vara hemma varannan dag, så att hon var hemma måndag-onsdag-fredag jämna veckor och tisdag-torsdag udda veckor. Och barnets far de andra dagarna. Deras plan var att fortsätta hålla på det schemat för framtida VAB och sånt också, för det underlättar ju vid bokning av möten och resor och sånt på jobbet - man vet vilka dagar man "riskerar" att få VABa vid behov och vilka dagar man har "fria för jobb".
För dem fungerade det bra.

Hur arbetsgivaren ställer sig till ett sånt upplägg är säkerligen individuellt. Men varför inte?

 

[Wysiwyg]

Om jag inte missminner mig så finns det nån regel om att man får amma på arbetstid, så pappan kan ju komma med barnet ett antal gånger om dagen för tankning. Så kan man ju kanske komplettera med ersättning eller urpumpad mjölk (som går att förvara i kylen i ett dygn eller i frysen betydligt längre)

Jag kommer inte ha ett jobb där det skulle fungera. Så för mig hade det varit tvunget att gå att pumpa ur mjölk och/eller ge ersättning.

Jag skulle nog ändå rekommendera några fler veckor hemma som mamma innan ni börjar dela på hälften.

Varför då?

 

[Wysiwyg]

De hade bestämt sig för att vara hemma varannan dag, så att hon var hemma måndag-onsdag-fredag jämna veckor och tisdag-torsdag udda veckor. Och barnets far de andra dagarna. Deras plan var att fortsätta hålla på det schemat för framtida VAB och sånt också, för det underlättar ju vid bokning av möten och resor och sånt på jobbet - man vet vilka dagar man "riskerar" att få VABa vid behov och vilka dagar man har "fria för jobb".

Ja det är ett sånt upplägg jag tänker mig. Att fortsätta med det efter ledigheten är ju smart även för hämtning på förskola etc, bra tips!

 

[ameo]

Varför då?

För återhämtning efter förlossningen, både för mor och barn.
För hur jämställdhetsivrande man än är, så är det ingen som vinner något på att man går för tidigt tillbaka till jobb. Man bör vara både mentalt och fysiskt återhämtad för att det ska fungera vettigt.
Och rent biologiskt är det ju mamman som är den tryggaste tillvaron för barnet den första tiden, även om barnets far gör så gott han kan.

 

[Imogen]

Som grundprincip tror jag att det kan funka, men några invändningar:

- Beroende på hur ens graviditet och förlossning har sett ut skulle jag då inte räkna med att kunna vara tillbaka på jobbet efter 2 veckor. För en del fungerar det finfint men en del klarar knappt en kortare promenad. Om man ammar och får problem med mjölkstockning eller liknande kanske man inte heller är helt sugen på att sitta på kontor eller träffa folk hela dagarna. ^

- Vill man amma så kan det ta längre tid än 2 veckor att få amningen att fungera så pass väl att det fungerar att ha längre uppehåll varannan dag. För egen del kan man ju pumpa ut men bebisen ska ju vara med på noterna och om inte amningen fungerar helt så kan det vara knepigt.

Att vara hemma en period tillsammans, och sedan köra en liknande fördelning tror jag absolut skulle kunna funka om det fungerar med jobben. Men jag skulle inte våga räkna med en så kort period som 1-2 veckor.

En annan fråga man kanske ska ställa sig är om man vill tillbaka till jobbvardagen och inte ha en längre sammanhängande ledighet med sitt barn. Detta gäller ju båda föräldrarna och inte enbart direkt efter barnets födelse. Det kan ju också hända att inställningen till det förändras rätt drastiskt när man väl fått barnet. Men det är ju såklart individuellt

 

[Wysiwyg]

För återhämtning efter förlossningen, både för mor och barn.
För hur jämställdhetsivrande man än är, så är det ingen som vinner något på att man går för tidigt tillbaka till jobb. Man bör vara både mentalt och fysiskt återhämtad för att det ska fungera vettigt.
Och rent biologiskt är det ju mamman som är den tryggaste tillvaron för barnet den första tiden, även om barnets far gör så gott han kan.

Ja jag funderar också på hur mycket återhämtning som kan behövas. Det har jag ju ingen aning om eftersom jag aldrig fött barn. Vad kan det vara för mental återhämtning som behövs? Alltså jag argumenterar inte emot dig, jag är ärligt nyfiken eftersom jag inte gått igenom det själv.

Och just det där att jag är den tryggaste tillvaron för barnet, det är just det jag inte vill hamna i. Jag vill att även pappan ska vara en trygg tillvaro för barnet. Dessutom, tänker jag lika mycket egoistiskt som jämställdhetsivrande. Jag behöver rutiner och fasta saker att göra annars börjar jag må dåligt. Förutom att jag ser det som positivt att båda parter har "samma verklighet" med att både att ta hand om en bebis och ett arbete vet jag också att det för mig inte fungerar att vila mig ur depressioner eller ångest.

 

[Raderad medlem 6459]

Det låter extremt tufft att bara vara hemma en eller två veckor och ärligt talat kan jag inte fatta varför nån skulle vilja göra så. När jag hör om amerikanska kvinnor som tvingas gå tillbaka på en gång låter det som tortyr för mig.

Däremot skulle jag gärna vilja att vi båda var hemma tillsammans i början, och att vi sedan delar rakt av.

 

[Wysiwyg]

- Beroende på hur ens graviditet och förlossning har sett ut skulle jag då inte räkna med att kunna vara tillbaka på jobbet efter 2 veckor. För en del fungerar det finfint men en del klarar knappt en kortare promenad. Om man ammar och får problem med mjölkstockning eller liknande kanske man inte heller är helt sugen på att sitta på kontor eller träffa folk hela dagarna. ^

Nä och det där är ju omöjligt att veta i förväg såklart! Och väldigt svårt att sätta sig in i hur det kan bli och hur det kan bli, vara eller kännas när man väl är där. Men en månad? Eller två?

- Vill man amma så kan det ta längre tid än 2 veckor att få amningen att fungera så pass väl att det fungerar att ha längre uppehåll varannan dag. För egen del kan man ju pumpa ut men bebisen ska ju vara med på noterna och om inte amningen fungerar helt så kan det vara knepigt.

Ja i så fall kanske man får ge upp amningen och ge ersättning istället.

En annan fråga man kanske ska ställa sig är om man vill tillbaka till jobbvardagen och inte ha en längre sammanhängande ledighet med sitt barn. Detta gäller ju båda föräldrarna och inte enbart direkt efter barnets födelse. Det kan ju också hända att inställningen till det förändras rätt drastiskt när man väl fått barnet. Men det är ju såklart individuellt

Men o andra sidan om man är delar det sammanhängande är man ju lite ledigt med barnet under hela föräldraledigheten? Och får både barn-delarna och jobb-delarna kontinuerligt.

 

[Wysiwyg]

Det låter extremt tufft att bara vara hemma en eller två veckor och ärligt talat kan jag inte fatta varför nån skulle vilja göra så. När jag hör om amerikanska kvinnor som tvingas gå tillbaka på en gång låter det som tortyr för mig.

Däremot skulle jag gärna vilja att vi båda var hemma tillsammans i början, och att vi sedan delar rakt av.

Tänker du att det är tufft för att man får lämna barnet eller för fysisk eller psykisk återhämtning?

Jag har så himla svårt att relatera till hur vad som är "rimligt" och hur mycket återhämtning som behövs och hur det kommer kännas och vad jag själv kommer vilja DÅ. Samt såklart hur det känns efter en förlossning och om det blir komplikationer, förlossningsdepression, smärtsamma toalettbesök, mjölkstockning etc.

Dela rakt av, tänker du då varannan dag-konceptet eller vara hemma en längre tid var?

 

[Wysiwyg]

Obs: Barn finns inte på kartan för mig förrän om (eventuellt) flera år. Den här tråden är bara för funderingen jag haft ett tag och vill vädra med folk.

 

[Raderad medlem 6459]

Tänker du att det är tufft för att man får lämna barnet eller för fysisk eller psykisk återhämtning?

Både och. Alltihop. Jag tror det är ytterst få mödrar (som mår bra) som vill vara ifrån sin bebis efter en vecka. Jag tänker att man är trött och öm och vill vara med sitt barn. Man vill få sova dagtid om det behövs, joxa med amning, komma underfund med hur sin bebis funkar etc etc.
Dessutom kan man ju vara påverkad av förlossningen, man kan kämpa med hormoner och känslor och massa sånt. Kort sagt: för mig låter orealistiskt.

Skulle vi få välja fritt skulle vi vara hemma tillsammans några månader. Sen jag X månader och därefter han lika långt. Kanske varva med att vi en period varannan dag.

 

[Imogen]

Nä och det där är ju omöjligt att veta i förväg såklart! Och väldigt svårt att sätta sig in i hur det kan bli och hur det kan bli, vara eller kännas när man väl är där. Men en månad? Eller två?

Någonstans mellan 6 timmar och 6 månader typ Även om jag rent fysiskt kanske hade kunnat arbeta två veckor efter min förlossningen är tanken på det något helt orimligt.

Ja i så fall kanske man får ge upp amningen och ge ersättning istället.
.

Ja som jag skrev så var det ju förutsatt att man ville amma.

Men o andra sidan om man är delar det sammanhängande är man ju lite ledigt med barnet under hela föräldraledigheten? Och får både barn-delarna och jobb-delarna kontinuerligt.

Eller så får man varken eller och är hela tiden splittrad mellan arbete och nyfödd bebis. Skulle jag arbeta varannan dag skulle jag på den lediga dagen fundera på vad som hände på jobbet igår, vad jag borde ha hunnit göra, hur jag ska lägga upp morgondagen osv. Men det beror ju lite på vad man har för jobb.

Att jobba lite grann nästan från start är det ju många som gör, hoppar in på helger någon gång i månaden osv. Men det är ju något helt annat än att hela föräldraledigheten jobba varannan dag och vara föräldraledig varannan, det blir ju något väldigt hattigt.

 

[Wysiwyg]

Både och. Alltihop. Jag tror det är ytterst få mödrar (som mår bra) som vill vara ifrån sin bebis efter en vecka. Jag tänker att man är trött och öm och vill vara med sitt barn. Man vill få sova dagtid om det behövs, joxa med amning, komma underfund med hur sin bebis funkar etc etc.
Dessutom kan man ju vara påverkad av förlossningen, man kan kämpa med hormoner och känslor och massa sånt. Kort sagt: för mig låter orealistiskt.

Alltså, jag tänker lite i liknande banor egentligen. Att man såklart vill vara med den nya bebisen och att det är en svinstor omställning att anpassa sig till att ta hand om en ny person. Att amningen kunde krångla tog jag inte riktigt med i bilden. Om det nu blir någon amning dvs.

Men jag tänker lite att, vill och vill vara ifrån sin bebis. Det kanske jag aldrig kommer vilja och det innebär ju inte att jag kan stanna hemma för evigt. En vecka var kanske att ta i, men tre veckor-en månad då? Jag tror säkert det kommer kännas svinjobbigt att gå tillbaka till arbetet och att man saknar ihjäl sig efter sin bebis. Jag är inte helt känslokall. Däremot känns det viktigt att bestämma en tid från början så det inte "bara blir" att jag stannar hemma.

 

[Wysiwyg]

Att jobba lite grann nästan från start är det ju många som gör, hoppar in på helger någon gång i månaden osv. Men det är ju något helt annat än att hela föräldraledigheten jobba varannan dag och vara föräldraledig varannan, det blir ju något väldigt hattigt.

Ja det är ju helt klart också en aspekt jag inte tänkt på. Det är ju inte så kul att köra varannan dag av princip om ingen blir glad av det. Alltså att det hattar på och att jag ständigt är helt kluven. Jag tror dock jag skulle ha ett sånt jobb att jag skulle kunna lämna det när jag väl kommer hem. Finns inte så mycket jag kan göra hemifrån iom att jag kommer jobba inom vården. Men då är ju grejen att jobbet måste vara fokuserat också.

 

[Wysiwyg]

Eller så får man varken eller och är hela tiden splittrad mellan arbete och nyfödd bebis.

Jag förstår ju verkligen hur du menar och jag säger verkligen inte emot att det blir så för det kan jag verkligen tänka mig. Men samtidigt blir jag provocerad av tanken att jaha, är inte män också splittrade mellan nyfödd bebis och arbete? Det är nog mest det som driver mig till att vilja dela upp det analt och tidigt. Och att försöka stå emot splittringen jag skulle kunna drabbas av.

 

[inverterad]

Vi fick barn i mitten av juni förra året. Juni och halva juli hade vi semester tillsammans. Halva juli och halva augusti tog vi dubbeldagar så att vi kunde fortsätta vara hemma bägge två. Därefter började jag jobba en dag i veckan fram till oktober, sen två dagar i veckan, och sen tre dagar i veckan. När jag har varit borta har min partner varit föräldraledig, och när jag varit hemma har han arbetat (dock hemifrån, egen företagare). Jag säger WIN på det upplägget! Lagom tid hemma, ca 2 månader totalt, och då tillsammans hela tiden så att vi kunde avlasta varandra när ungen hade ont i magen och aldrig sov och bara skrek hela kvällarna. Sen jobb en dag i veckan = vara vuxen, få använda sin hjärna, dricka kaffe ifred, äta lunch medan den är varm (!), fab! OCH hinna sakna lille larven därhemma. Jag ammade så pumpade ur, vilket funkade bra. Några gånger fick jag lätta på trycket i brösten när det blev lite för många timmar på jobbet, men det löste sig alltid. Dessutom slapp vi det där trista att mamman har de halvsega första 6 månaderna medan pappan får den svinroliga tiden från 7 månader och uppåt då de verkligen kan kommunicera, börjar ta sig fram, börjar prata, gillar att leka på riktigt och åka till lekplatsen, ja, allt sånt där roligt.

 

[inverterad]

Att börja jobba efter 2 veckor hade jag inte velat. Då var ju hela familjen i tumult och lycka och omställning fortfarande. Nu hade vi tur med amningen och den har alltid funkat fint, men om den strular vill en nog verkligen ha lugn och ro hemma och pröva på olika saker tills en hittar vad som funkar (om en vill försöka få det att funka).

 

[Raderad medlem 6459]

@Wysiwyg Jag tror inte du ens kan jämföra svårigheten att vara ifrån barnet när den är 8 månader mot när den är en eller två veckor. Det är liksom väsensskild skillnad tror jag.

Jag förstår hur du menar och resonerar men som sagt för mig låter det väldigt extremt och rätt orealistiskt. Men each to their own såklart.

 

[Wysiwyg]

Att börja jobba efter 2 veckor hade jag inte velat. Då var ju hela familjen i tumult och lycka och omställning fortfarande. Nu hade vi tur med amningen och den har alltid funkat fint, men om den strular vill en nog verkligen ha lugn och ro hemma och pröva på olika saker tills en hittar vad som funkar (om en vill försöka få det att funka).

Nä okej, jag fattar, 2 veckor var att ta i. Men ni var alltså lediga tillsammans i två månader?

Ert upplägg låter ju som något jag tänkt mig! Hur funkade det med flaskmatningen när du var på jobbet, fick ditt barn då det du pumpat ut eller ersättning?

Om jag får barn i framtiden, får jag använda dig som handledare?