Dejtingtråden nr 30!

[Bison]

Fast jag kan ju se om en kille är kort eller lång även om jag inte är gay. Tycker jag iaf!

Visst, men reflekterar aldrig över det.
Ingen aning om hur långa mina kompisar är

 

[MidnightSoul]

På mitt jobb är vi snart 4 personer på kontoret. Det underhållande är att vi inte har lyckats anställa någon som är normallång eller längre. Vi är 4 st under medellängd alla ungefär lika långa, vi kanske måste skaffa ett par till pallar från ikea . Tur att IT killen är lång

 

[Voeux]

Visst, men reflekterar aldrig över det.
Ingen aning om hur långa mina kompisar är

Påminner mig om en gammal chef till mig som vid lunchen vid något tillfälle påstår att hon, jag och vår kollega måste ju vara lika långa? Jag och kollegan tittar förundrande på varandra och reser oss. Kollegan är alltså 178, jag 167 och chefen 157

 

[Bison]

Påminner mig om en gammal chef till mig som vid lunchen vid något tillfälle påstår att hon, jag och vår kollega måste ju vara lika långa? Jag och kollegan tittar förundrande på varandra och reser oss. Kollegan är alltså 178, jag 167 och chefen 157

Det låter precis som jag, alla är lika långa

 

[the_connemara]

Jag har storhetsvansinne på längd. Tror alltid jag är längst med mina 168 cm Har bara träffat killar i min längd innan. Trodde the guy från helgen var kanske lite längre än mig. Var typ 2 dm längre. Noll koll.

 

[Elektronen]

Tredje gången gillt eller något med att träffa en kille från dansen .
Det här var verkligen inte planerat från mitt håll...

Redan innan nya restriktionerna hade jag träffat en från dansen och vi dansade några ggr. Jag berättade att mitt liv inte är på topp just nu och att jag varit så himla stressad under våren och hösten. Jag var även hemma en vecka från jobbet för att vila upp huvudet och inte gå in i väggen. Under den tiden hade vi väldigt mycket kontakt och vi träffades även utan att dansa. Han har själv varit utbränd, så var väldigt skönt att ha någon som förstod och inte bara säger det är 4 veckor kvar till julledigheten.
När vi sågs ledde väl det ena till det andra... Tänkte inte att jag var direkt attraherad av honom. Mer att det var en trevlig kille som ev. verkade lite macho. Men det med attraktion kan tydligen förändras när man har väldigt bra sex .
Har aldrig umgåtts med någon så mycket så fort.

Jag har ju lite svårt att förstå varför han vill träffa mg just nu, är inte i bästa skicket mentalt direkt. Vilket också gör det läskigt om jag skulle få känslor för honom och han dumpar mig. Hade ju inte planerat att dejta någon just nu. Om det ens är det vi gör, oklart. Har umgåtts hela dagar och tiden bara försvinner iväg.

Sen är det ju det här med att han såklart vet vem den förra danskillen är. Så måste väl berätta den roliga nyheten att han är bukis med danskille 2. Känner mig lite som "tjejen som dejtade alla killar i klassen" , vilket är väldigt långt ifrån den jag varit.

 

[_Taggis_]

Sen är det ju det här med att han såklart vet vem den förra danskillen är. Så måste väl berätta den roliga nyheten att han är bukis med danskille 2. Känner mig lite som "tjejen som dejtade alla killar i klassen" , vilket är väldigt långt ifrån den jag varit.

Rent spontant, varför måste du berätta det?

 

[_Taggis_]

Som jag skrivit innan så ligger jag lite lågt känslomässigt, jag har inte orkat med karusellen och jag har distanserat mig. Under tiden jag svalnat av lite har jag även börjat se på situationen lite nyktrare, vilket är möjligt just för att jag svalnat av. Jag klarar inte av såna där känslostormar, bevisligen, och ffa klarar jag inte av att tänka när jag är i dem. För mig är det absolut bäst att bara vara lite lagom kär i nån och inte helt galet...

Jag är fortfarande lite putt över att han inte svarade ang helgen, men jag har avdramatiserat betydelsen av det. Försökt få in ett större perspektiv på tillvaron än att den bara kretsar kring vår sk relation. Vi har ju ändå hörts och inte bara på mitt initiativ och vi sågs en liten stund i förrgår tror jag det var. Jag vet nånstans att vi tycker om varandra men kan konstatera att energin inte riktigt finns hos nån av oss för tillfället. Så det får väl vara på den här nivån då. Vi får se vart det leder helt enkelt. Det är lättare för mig att ha den inställningen om jag håller mig borta från de intensivaste känslorna, hur det då ska gå men just nu sysselsätter jag mig med att dramatisera över livet i det stora hela. Det tar bort lite fokus från honom, han är ändå bara en vanlig människa när allt kommer omkring (även om han för mig är gudomlig men om jag inte säger det högt går det nog bättre )

 

[Elektronen]

Rent spontant, varför måste du berätta det?

För att jag inte riktigt vet hur jag skulle hantera situation där alla tre är i samma rum, vilket inte är ett otroligt scenario när man får dansa igen. Förutsatt att vi fortsätter träffas såklart.
Känns som att det blir konstigt att berätta det först då. Plus att det blir förklaring varför jag troligen skulle vara extremt stel i en sån situation, skulle nog låtsas som att jag och nya danskillen inte träffades på det viset.

 

[pepp]

Han ville också ses igen kul!
Jag föreslog att vi kunde fara iväg och grilla nånstans.

Jag har skrivit till honom att vi får ta det efter min operation, är alldeles för uppstressad över den och fått stressmunsår på köpet

 

[sorbifolia]

Jag är så glad för att jag kommit över min nya tjejgrupp på Facebook! Ska på ett litet event med några därifrån nu på lördag, och jag ser fram emot det jättemycket!

Kommer nog fokusera på detta nu ett tag samt förhoppningsvis träffa journalisten någon gång när han känner sig "redo". Har varit lite låg på energi på sistonde, så just nu orkar jag inte med Tinder och allt sådant. Men tjejgruppen känns jättebra så blir kul att träffa några av dom.

 

[_Taggis_]

Jag är så glad för att jag kommit över min nya tjejgrupp på Facebook! Ska på ett litet event med några därifrån nu på lördag, och jag ser fram emot det jättemycket!

Kommer nog fokusera på detta nu ett tag samt förhoppningsvis träffa journalisten någon gång när han känner sig "redo". Har varit lite låg på energi på sistonde, så just nu orkar jag inte med Tinder och allt sådant. Men tjejgruppen känns jättebra så blir kul att träffa några av dom.

Förstår inte hur folk orkar med dejting öht, ffa inte nu under corona. Måste ju vara i princip omöjligt?
Jag umgås bara med en familj jag gör hundaktiviteter ihop med (och nu har de kennelhosta i sin flock så nu umgås vi ju inte alls) samt då vad-det-nu-är och ev hans barn. Mitt sociala liv är typ obefintligt. Räknar inte in folk på jobbet då det är rätt få där och jag håller mig på min kant, samma med stallet där jag oftast är ensam.

 

[sorbifolia]

Förstår inte hur folk orkar med dejting öht, ffa inte nu under corona. Måste ju vara i princip omöjligt?
Jag umgås bara med en familj jag gör hundaktiviteter ihop med (och nu har de kennelhosta i sin flock så nu umgås vi ju inte alls) samt då vad-det-nu-är och ev hans barn. Mitt sociala liv är typ obefintligt. Räknar inte in folk på jobbet då det är rätt få där och jag håller mig på min kant, samma med stallet där jag oftast är ensam.

Ja, det är lite mera bökigt nu under corona. Vi har ju inte lika mkt smitta här i Norge som i de flesta andra länder, men vi har ändå relativt strikta restriktioner. Ibland kan det kännas skönt att ha en ursäkt för att inte komma för nära en ny person, men jag saknar goda gamla dejter där man kunde dansa, och kanske hångla lite...

 

[the_connemara]

Har träffat The Guy igen i veckan 2 ggr (ja, han har blivit uppgraderad till stora bokstäver ).

Tappade mitt huvud första gången och liksom bara förlitade mig på att allt känts så superbra första gången och i vår kommunikation (och på jobbet, ja det är en annan kollega, vem annars skulle jag ens träffa ) och gick emot all normal social struktur jag alltid använder mig av just för att slippa hamna i dåliga lägen. Att bara bestämma att dyka upp efter stallet funkar liksom inte i något läge, inte med vänner heller. Det enda jag kunde tänka på från att jag kom var om han egentligen ville att jag skulle åka hem men det förmådde jag mig såklart inte fråga utan höll god min tills jag stack till jobbet 1 h före honom dagen efter Ångesten jag hade då var fan hemsk Tog flera timmar efter att han svarat att han såklart ville fortsätta ses och att han var precis likadan i vår kontakt innan jag slutade må fysiskt illa Tror mest jag blev så överraskad och besviken, trodde jag kommit längre liksom med detta. Stackars @Bison och min närmsta kollega har fått tjata hål i huvudet på mig

Nåja. Nu är det på nivån skjut mig vad bra han är. Fixade mat till mig efter stallet tredje gången vi sågs och sedan skulle vi titta på en film vi redan valt - typexempel på bra struktur för mig Han är så mycket mer engagerad, lyhörd och lättkommunicerad än någon alls jag träffat innan. Trots att vi direkt var överens om att det inte är något seriöst. Kommer vara singel for life efter detta, nivån av kräsenhet har höjts typ 1000 % (och @Bison envisas med att detta ska vara normal nivå ❤).

Jag är så jävla glad

 

[Masqueradee]

Det är bara att ge sig upp på hästen igen... Har slickat såren lite och ska på en första-dejt nästa vecka. Han kommer till stan och vi ska gå och ta en öl eller något att äta på min favoritpub. Förhoppningsvis är det ganska dåligt med folk en vardagskväll

 

[Elektronen]

Förstår inte hur folk orkar med dejting öht, ffa inte nu under corona. Måste ju vara i princip omöjligt?
Jag umgås bara med en familj jag gör hundaktiviteter ihop med (och nu har de kennelhosta i sin flock så nu umgås vi ju inte alls) samt då vad-det-nu-är och ev hans barn. Mitt sociala liv är typ obefintligt. Räknar inte in folk på jobbet då det är rätt få där och jag håller mig på min kant, samma med stallet där jag oftast är ensam.

Fast alla följer ju inte rekommendationerna och vissa verkar ju köra på som vanligt, så de dejtar nog som vanligt också.
Jag träffar ju han från dansen. Men jag jobbar hemifrån så träffar väldigt lite människor. Men jag hade ju inte tänkt att vi skulle träffas på det viset vi nu gör.
De flesta mår ju inte bra av att vara ensamma så mycket. Jag gör iaf inte det och då ser jag mig ändå som en ganska osocial person.

 

[Elektronen]

Har träffat The Guy igen i veckan 2 ggr (ja, han har blivit uppgraderad till stora bokstäver ).

Tappade mitt huvud första gången och liksom bara förlitade mig på att allt känts så superbra första gången och i vår kommunikation (och på jobbet, ja det är en annan kollega, vem annars skulle jag ens träffa ) och gick emot all normal social struktur jag alltid använder mig av just för att slippa hamna i dåliga lägen. Att bara bestämma att dyka upp efter stallet funkar liksom inte i något läge, inte med vänner heller. Det enda jag kunde tänka på från att jag kom var om han egentligen ville att jag skulle åka hem men det förmådde jag mig såklart inte fråga utan höll god min tills jag stack till jobbet 1 h före honom dagen efter Ångesten jag hade då var fan hemsk Tog flera timmar efter att han svarat att han såklart ville fortsätta ses och att han var precis likadan i vår kontakt innan jag slutade må fysiskt illa Tror mest jag blev så överraskad och besviken, trodde jag kommit längre liksom med detta. Stackars @Bison och min närmsta kollega har fått tjata hål i huvudet på mig

Nåja. Nu är det på nivån skjut mig vad bra han är. Fixade mat till mig efter stallet tredje gången vi sågs och sedan skulle vi titta på en film vi redan valt - typexempel på bra struktur för mig Han är så mycket mer engagerad, lyhörd och lättkommunicerad än någon alls jag träffat innan. Trots att vi direkt var överens om att det inte är något seriöst. Kommer vara singel for life efter detta, nivån av kräsenhet har höjts typ 1000 % (och @Bison envisas med att detta ska vara normal nivå ❤).

Jag är så jävla glad

Vad kul att du träffat någon som får dig att känna så .
Kan relatera till att bli mer kärsen efter att ha träffat vissa personer, det här året har nog faktiskt gett mig flera såna insikter. Samtidigt som jag verkligen börjat ifrågasätta om jag överhuvudtaget har några utseendekriterier jag attraheras av.

Men blir ju nyfiken hur du hanterar att ha en du redan dejtat på jobbet?

Jag bävar inför när jag hamnar i den situationen då danskille 2 och 3 och jag är på samma ställe. Hade en dröm då danskille 2 blev så besviken att jag inte ville fortsätta träffa honom för att det var så mycket i mitt liv och att jag nu träffar en annan från dansen .

 

[Bison]

Vad kul att du träffat någon som får dig att känna så .
Kan relatera till att bli mer kärsen efter att ha träffat vissa personer, det här året har nog faktiskt gett mig flera såna insikter. Samtidigt som jag verkligen börjat ifrågasätta om jag överhuvudtaget har några utseendekriterier jag attraheras av.

Men blir ju nyfiken hur du hanterar att ha en du redan dejtat på jobbet?

Jag bävar inför när jag hamnar i den situationen då danskille 2 och 3 och jag är på samma ställe. Hade en dröm då danskille 2 blev så besviken att jag inte ville fortsätta träffa honom för att det var så mycket i mitt liv och att jag nu träffar en annan från dansen .

Förstår inte varför det ens behöver vara en grej?
På mitt jobb har många dejtat, legat, varit tillsammans, gjort slut och träffat nya.
Har flera buksystrar och funderar aldrig över det.

Relationen till min kollega är avspänd, jag är vän med hans tjej och vi sitter ofta och pratar alla tre på kontoret.
Inga konstigheter

 

[the_connemara]

Vad kul att du träffat någon som får dig att känna så .
Kan relatera till att bli mer kärsen efter att ha träffat vissa personer, det här året har nog faktiskt gett mig flera såna insikter. Samtidigt som jag verkligen börjat ifrågasätta om jag överhuvudtaget har några utseendekriterier jag attraheras av.

Men blir ju nyfiken hur du hanterar att ha en du redan dejtat på jobbet?

Jag bävar inför när jag hamnar i den situationen då danskille 2 och 3 och jag är på samma ställe. Hade en dröm då danskille 2 blev så besviken att jag inte ville fortsätta träffa honom för att det var så mycket i mitt liv och att jag nu träffar en annan från dansen .

Jag tror sådana insikter är bra! För mig känns det också som att jag äntligen kunnat börja skifta fokus mot vad Jag faktiskt mår bra av istället för att hela tiden hamna i att anpassa mig med precis allt. Jag har aldrig trott att jag haft några utseendepreferenser och det bevisas bara gång på gång faktiskt. Det gör mig faktiskt lite glad för jag har aldrig upplevt mig som utseendefixerad och tycker det är väldigt besvärande.

Alltså jag har aldrig haft problem med det faktiskt. Trots att jag tycker många saker är sjukt besvärande och jobbiga har jag aldrig haft problem med att ha olika typer av relationer även inom grupper som jobb/vänner/plugg. Tror att någon anledning kanske kan vara att om det är personer som skulle ställa till med drama för det så är det nog redan personer som gör mig för osäker för att ens involvera mig närmre med dem?

En av mina närmsta kollegor har jag också haft någon typ av grej med (men utan sex o inget dejtande) men det är liksom inget problem. Han vet det mesta om de andra kollegorna också, vi är nära vänner liksom och jag får alltid jättemycket bra stöd o råd av honom.

Jag känner väl mest att vi är ju vuxna människor som har vuxna relationer. Det är liksom helt normalt och varken konstigt eller besvärande. Vi är ju inte isolerade små öar som lever på varsin kant och betraktar varandra allihopa från samma hörn livet ut.

Både nuv och han jag dejtade I somras var inklämda i vårt lilla fikarum i fredags och jag tänkte inte ens på det. Min övertrötta kollega (det blir svårt när alla är kollegor, detta är en annan ) insåg det dock lite för sent och hade hysteriskt roligt åt det men normalt sett är det inget som påverkar alls. Vi har väl iofs en rätt inkluderande o bra stämning i grunden så alla är ju måna om att det inte blir helt wierd liksom.

Tex den förra danskillen och hans känslor är ju inget som rör varken dig och den nya öht. Blir han så besvärad så får han väl hålla sig undan eller ta tag i det.

Samma med att folk känner sig utelämnade för att de delat med sig av sig själva i en relation som tagit slut. Alltså det hör till. Att börja göra folk obekväma för det i efterhand är bara något man själv behöver ta tag i. Vi är inte tysta, isolerade små öar! Jag tycker snarare det föder en grogrund för dåliga relationer att allt så sjukligt privat. Got that T-shirt big time.


Fattar ej hur JAG kan skriva detta som egentligen är så jävla rädd för allt och nedrans introvert

 

[the_connemara]

Vet inte förresten om det är oklart men på jobbet är alla alltid helt professionella såklart. Jag tramsar väl nästan snarare mindre med The Guy än övriga pga jag har ju lite svårt att läsa av sådana gränser och rätt dåligt filter. Vilket mina kollegor såklart tycker är jättekul haha. Råkade iofs fråga honom varför han hade pålägg I sin kyl om han aldrig åt frukost men folk är också respektfulla nog att aldrig gå över gränsen och göra en grej av sådant tex. De noterar säker mer än man tror men det är liksom inget konstigt. Som sagt, vi är vuxna o har vuxna relationer, ska inte vara mer med det.