Jag känner lite likadant... Är inte alls en sån där sprudlande och härlig person som barn brukar falla för, men ibland är nog det vinnande konceptet att bara vara sig själv, tråkigt laidback, och invänta barns initiativ. Idag var andra gången jag träffade F:s barn (denna gång utan att mitt barn var med) och efter en lite avvaktande start blev jag väldigt poppis och de ville visa mig saker, leka, sitta i knä osv. Känns bra!
Vad skönt
Barn brukar gilla mig, konstigt nog
Hade det varit ett aktivt, högljutt barn hade det aldrig gått. Nu är hen som tur är av den lugna, stillsamma typen som dessutom lyssnar på sin pappa.