Dejtingtråden del 20

[Milosari]

Tröttnade på att dejta efter jag fick den stora dissen med en kille jag låg med efter 2e dejten. Han bara sluta svara. Fick antagligen de han ville ha. Men snackade med en kille från tinder som egentligen inte var min typ utseende mässigt men gav han en chans. Vi prata i telefon och skrev nästan varje dag i 2 månader. Jag åkte till USA en månad och skicka flera bilder därifrån och han undrade om vi kunde ses när jag kom hem. Vi träffades förra fredagen, gick på HX festivalen ihop och sen satt vi oss vid havet och pratade i flera timmar, tiden gick så fort med honom, och han var så mycket snyggare IRL. Vi var också ute och käkade sen åkte han hem. Som vanligt blev jag nojjig att bli dissad igen, så jag höll mig lite undan. Han skrev han tycker jag är en jättehärlig tjej. Vi pratade en del men inte lika mycket, sen fråga han igår om jag ville ses i helgen Så nu ska vi ses på fredag igen och han skulle planera in något kul vi skulle göra. Sen ska han köra hem igen. Jag är så ovan med att dejta såhär och göra saker ihop, är van att man ses hemma hos nån dricker vin och knullar typ. Så detta känns lite extra spännande att vänta och lära känna varann ordentligt. Men jag måste sluta med mina hjärnspöken, är hela tiden så rädd för att bli dissad så fort jag börjar gilla någon. Tips hur man ska sluta tänka så?

Läs här hur olika vi är. Vissa fastnar fort, andra behöver tid. Vissa vill ha något seriöst, andra vill bara roa sig. Vissa är extremt kräsna, andra inte. Jag har svårt att se att de du dejtar skulle vara annorlunda. Men det är ju alltid en stor risk att bli ”dissad”. Oftast så behöver man träffa några stycken innan det blir rätt. Men det måste väl gälla dig också?

 

[Milosari]

Jag ska iväg på en spontan träff med Köpenhamn. Vi ska bada och käka lite, och sedan åka hem på varsitt håll. Så det blir lite pussar på sin höjd. Snälla ge mig styrka att hålla fingrarna i styr...

 

[Milosari]

L är hemma igen, börjar jobba på fredag och vår sommarsaga är slut.
En kompis kallade honom för min sommarkatt och det var väl inte helt fel ordval egentligen.
Vi har haft det jättebra, jag tycker om honom och han tycker väldigt mycket om mig.
Men avståndet samt barn gör att det inte fungerar för mig.
Distansförhållande är inte min grej. Jag skjuter mig hellre i foten än flyttar ner dit och han är fast där.
Jag jobbar varannan helg och vill rida, träna och tävla på min lediga tid.
Känns som mission impossible och slöseri av varandras tid.
Tråkigt men inte förvånande. Jag är helt klart alldeles för självupptagen och egocentrisk för att ha en seriös relation.

Är tid man har roligt på verkligen ett slöseri? Så tänker inte jag alls. Om man har roligt ihop så behöver man väl inte sluta ses bara för att oddsen för framtiden är dåliga. Bara man är ärlig så.

 

[Amanda_F]

L är hemma igen, börjar jobba på fredag och vår sommarsaga är slut.
En kompis kallade honom för min sommarkatt och det var väl inte helt fel ordval egentligen.
Vi har haft det jättebra, jag tycker om honom och han tycker väldigt mycket om mig.
Men avståndet samt barn gör att det inte fungerar för mig.
Distansförhållande är inte min grej. Jag skjuter mig hellre i foten än flyttar ner dit och han är fast där.
Jag jobbar varannan helg och vill rida, träna och tävla på min lediga tid.
Känns som mission impossible och slöseri av varandras tid.
Tråkigt men inte förvånande. Jag är helt klart alldeles för självupptagen och egocentrisk för att ha en seriös relation.

Jag känner ju inte dig men jag vet hur det är att vara iskall inför en relation. I mina ögon verkar det lite som om du intalar dig själv att det ska gå dåligt och sen gör du slut på det för att slippa bli sårad eller såra någon som fastnat rejält om det inte skulle funka sen. Jag säger som @Milosari: så länge det är trevligt, varför sluta? Är det så att ni en dag kommer fram till att det inte funkar alls pga barnet, hästen eller livet. Då så. Men att sluta träffas innan det är dåligt är ju sjukt onödigt. Nästan lika onödigt som att jag inte dejtar alls för att det finns en risk att jag blir sårad.

 

[Bison]

Är tid man har roligt på verkligen ett slöseri? Så tänker inte jag alls. Om man har roligt ihop så behöver man väl inte sluta ses bara för att oddsen för framtiden är dåliga. Bara man är ärlig så.

Nej, jag ser det inte som jag har slösat min tid under sommaren.
Men vi vill olika saker i livet. Vi kommer inte kunna ses tillräckligt ofta för att jag ska tycka det är värt att leva i en monogam relation.

 

[Bison]

Jag känner ju inte dig men jag vet hur det är att vara iskall inför en relation. I mina ögon verkar det lite som om du intalar dig själv att det ska gå dåligt och sen gör du slut på det för att slippa bli sårad eller såra någon som fastnat rejält om det inte skulle funka sen. Jag säger som @Milosari: så länge det är trevligt, varför sluta? Är det så att ni en dag kommer fram till att det inte funkar alls pga barnet, hästen eller livet. Då så. Men att sluta träffas innan det är dåligt är ju sjukt onödigt. Nästan lika onödigt som att jag inte dejtar alls för att det finns en risk att jag blir sårad.

Antagligen för att jag är en allt eller inget som saknar tålamod.
Att bara ses någon dag per månad fungerar inte för mig.

 

[Wonderwoman]

Antagligen för att jag är en allt eller inget som saknar tålamod.
Att bara ses någon dag per månad fungerar inte för mig.

Det där kan jag relatera till alla dagar i veckan. Men kan ni inte ha ert liv på håll men ändå träffas när tillfälle finns? alltså inte ha någon monogam relation?

 

[Bison]

Det där kan jag relatera till alla dagar i veckan. Men kan ni inte ha ert liv på håll men ändå träffas när tillfälle finns? alltså inte ha någon monogam relation?

Jo, det skulle isf bli en snabb fika någon kväll ibland när jag har rast.
Känns rätt meningslöst faktiskt.

 

[Singoalla]

Jag är helt klart alldeles för självupptagen och egocentrisk för att ha en seriös relation.

Nu är jag en såndär jobbig person som måste peta där man inte vill att någon ska peta MEN jag har tänkt på dina ordval några gånger i den här tråden, som här med självupptagen och egocentrisk. För mig låter det som att du tar ett stooort kliv ifrån relationer genom att skapa den här uppfattningen om dig själv. Hade du bara inte varit intresserad av en relation, för att annat i livet känns viktigare eller mer intressant, så hade du kunnat välja att skriva att du helt enkelt inte är intresserad. "Jag är helt enkelt inte intresserad av ett förhållande, jag vill lägga min tid på annat". Men du benämner dig själv som kall, kylig, egocentrisk och självupptagen. Vilket jag absolut inte tycker att man måste vara bara för att man prioriterar annat i livet än partner och familj. Jag tänker - varför ett sådant tydligt avståndstagande? Varför mata denna bild av dig själv? Jag uppfattar inte alls dig som en egocentrisk och självupptagen person, så om det enbart handlar om att du inte är intresserad av att ha partner så tycker jag att du kan släppa den negativa bilden av dig själv och ge dig själv mer cred för att du är en härlig och empatisk människa men helt enkelt inte intresserad av förhållande. Handlar det om att du slår ifrån dig tanken på kärlek och förhållanden innan det ens nuddar dig genom att bygga upp den här muren.. ja, då hade jag nog funderat på vad det beror på Sorry att jag är jobbig men du vet, tough love osv

 

[sorbifolia]

Jag är helt klart alldeles för självupptagen och egocentrisk för att ha en seriös relation.

Eller så behöver du en kille vars liv centrerar kring dig? Eller som har samma interesse som du (hästar och tävlingar)....?

Känner igen mig lite i beskrivningen nämligen, men jag har inte tänkt ge upp att ha en seriös relation igen nångång i framtiden.
För min del känns det även som ett alternativ att hitta en partner som har ett brinnande interesse som tar typ lika mycket tid som mitt interesse, fast jag vet inte helt när vi skulle hinna ses.

By the way, vad hände med din plan om att flytta till Skåne?

 

[Bison]

Nu är jag en såndär jobbig person som måste peta där man inte vill att någon ska peta MEN jag har tänkt på dina ordval några gånger i den här tråden, som här med självupptagen och egocentrisk. För mig låter det som att du tar ett stooort kliv ifrån relationer genom att skapa den här uppfattningen om dig själv. Hade du bara inte varit intresserad av en relation, för att annat i livet känns viktigare eller mer intressant, så hade du kunnat välja att skriva att du helt enkelt inte är intresserad. "Jag är helt enkelt inte intresserad av ett förhållande, jag vill lägga min tid på annat". Men du benämner dig själv som kall, kylig, egocentrisk och självupptagen. Vilket jag absolut inte tycker att man måste vara bara för att man prioriterar annat i livet än partner och familj. Jag tänker - varför ett sådant tydligt avståndstagande? Varför mata denna bild av dig själv? Jag uppfattar inte alls dig som en egocentrisk och självupptagen person, så om det enbart handlar om att du inte är intresserad av att ha partner så tycker jag att du kan släppa den negativa bilden av dig själv och ge dig själv mer cred för att du är en härlig och empatisk människa men helt enkelt inte intresserad av förhållande. Handlar det om att du slår ifrån dig tanken på kärlek och förhållanden innan det ens nuddar dig genom att bygga upp den här muren.. ja, då hade jag nog funderat på vad det beror på Sorry att jag är jobbig men du vet, tough love osv

Tycker bara du är gullig som engagerar dig
Jag tänker att det är lite dubbelt, jag skulle absolut kunna ha en relation om det känns sådär riktigt bra.
Jag kan vara väldigt mjuk och empatiskt men har lätt att fokusera på mig själv och mitt och inte bli så mottaglig för andras önskemål.
Efter att ha bott så mycket med L känner jag att sambo nog inte är så otänkbart ändå någon gång i framtiden. Det har varit väldigt enkelt och flutit på utan sura miner från något håll.
Men något jag är ännu mer övertygad om än innan är inga barn, inte egna och inte andras. Det är den stora orsaken att jag inte ens vill försöka få det att fungera trots avståndet.

 

[Bison]

Eller så behöver du en kille vars liv centrerar kring dig? Eller som har samma interesse som du (hästar och tävlingar)....?

Känner igen mig lite i beskrivningen nämligen, men jag har inte tänkt ge upp att ha en seriös relation igen nångång i framtiden.
För min del känns det även som ett alternativ att hitta en partner som har ett brinnande interesse som tar typ lika mycket tid som mitt interesse, fast jag vet inte helt när vi skulle hinna ses.

By the way, vad hände med din plan om att flytta till Skåne?

Haha! Fast nä, jag har ett enormt behov av egen tid och behöver någon som har ett eget liv och egna intressen. Jag vill inte vara någons främsta hobby

Har haft två killar med hästintresse. Min exman hade häst under ett par år, red förra dagar i veckan, tränade hoppning och höll på. Han jobbade dessutom på järnvägen så vårt liv vara bara hästar och tåg ett tag. Aldrig mer
Jag föredrar helt klart att ha mitt intresse för mig själv. Gärna intresserad på den nivån att han kan följa med på någon tävling ibland men inte mer än så.
Stallet är min oas och mitt andningshål. Jag föredrar att prata häst ned mina vänner, inte med min partner.

Jag har det fortfarande som plan. Sen när är lite oklart. Jag har så svårt att släppa mitt liv med mina vänner och jobb här uppe samtidigt som det lockar väldigt mycket att ta steget och bo på ett helt nytt ställe.
Btw så skrev skåningen igår och frågade när jag tänkte åka ner och om jag vill ses då.

 

[Singoalla]

Tycker bara du är gullig som engagerar dig
Jag tänker att det är lite dubbelt, jag skulle absolut kunna ha en relation om det känns sådär riktigt bra.
Jag kan vara väldigt mjuk och empatiskt men har lätt att fokusera på mig själv och mitt och inte bli så mottaglig för andras önskemål.
Efter att ha bott så mycket med L känner jag att sambo nog inte är så otänkbart ändå någon gång i framtiden. Det har varit väldigt enkelt och flutit på utan sura miner från något håll.
Men något jag är ännu mer övertygad om än innan är inga barn, inte egna och inte andras. Det är den stora orsaken att jag inte ens vill försöka få det att fungera trots avståndet.

Jag tror att man har olika deal breakers helt enkelt, att barn skulle vara en sådan ser jag inte som märkligt alls. Att annars vara mottaglig för andras önskemål tror jag fullt ut är relaterat till hur man känner för personen. Jag har varit rätt kompromisslös under min tid som singel, och inte alls velat möta någon halvvägs. Att bo med någon har känts otänkbart, tänk som hen slänger smutsig tvätt på golvet? Eller lämnar smulor på bordet? Nej fy för att dela plats med någon. I dagsläget kan jag inte tänka mig något mer irrelevant än kläder på golvet, vem bryr sig? Men det kom först när känslorna kom. Jag tänker att det kanske är få som sitter hemma som singlar och tänker att: "Kompromissa, det låter rätt nice och som något jag skulle kunna tänka mig göra!" Utan det är väl först när man har utdelningen framför sig, anledningen till att man kompromissar, så mottagligheten för just dennes önskemål känns rimliga. Heck, man kanske till och med VILL möta dem för att det är så himla göttigt att få göra just den där speciella personen glad och just det där leendet är obetalbart.

Amen ni hör ju, lås in mig på hispan tack

 

[Bison]

Jag tror att man har olika deal breakers helt enkelt, att barn skulle vara en sådan ser jag inte som märkligt alls. Att annars vara mottaglig för andras önskemål tror jag fullt ut är relaterat till hur man känner för personen. Jag har varit rätt kompromisslös under min tid som singel, och inte alls velat möta någon halvvägs. Att bo med någon har känts otänkbart, tänk som hen slänger smutsig tvätt på golvet? Eller lämnar smulor på bordet? Nej fy för att dela plats med någon. I dagsläget kan jag inte tänka mig något mer irrelevant än kläder på golvet, vem bryr sig? Men det kom först när känslorna kom. Jag tänker att det kanske är få som sitter hemma som singlar och tänker att: "Kompromissa, det låter rätt nice och som något jag skulle kunna tänka mig göra!" Utan det är väl först när man har utdelningen framför sig, anledningen till att man kompromissar, så mottagligheten för just dennes önskemål känns rimliga. Heck, man kanske till och med VILL möta dem för att det är så himla göttigt att få göra just den där speciella personen glad och just det där leendet är obetalbart.

Amen ni hör ju, lås in mig på hispan tack

Så är det ju absolut.
Jag har egentligen känt hela tiden att barn kommer bli svårt, något jag även varit tydlig med. Men ville ändå försöka eftersom jag trivdes bra med honom. Men att försöka få det fungera praktiskt med mitt jobb, häst, avstånd och barn blir övermäktigt för mig.

Haha! Det låter som härlig kärlek tycker jag. Bara hoppas det håller i sig och inte plötsligt blir störningsmoment när förälskelsen lagt sig och vardagen kommer ikapp

 

[Singoalla]

Så är det ju absolut.
Jag har egentligen känt hela tiden att barn kommer bli svårt, något jag även varit tydlig med. Men ville ändå försöka eftersom jag trivdes bra med honom. Men att försöka få det fungera praktiskt med mitt jobb, häst, avstånd och barn blir övermäktigt för mig.

Haha! Det låter som härlig kärlek tycker jag. Bara hoppas det håller i sig och inte plötsligt blir störningsmoment när förälskelsen lagt sig och vardagen kommer ikapp

Jag tycker att det är fantastiskt att du försökte! Du är en lärdom rikare och har lärt känna dig själv ännu bättre Det kan ingen ta ifrån dig.

Ja alltså, jag kommer ju ge ifrån mig ett avgrundsvrål och klippa sönder alla hans träningskläder som hänger överallt och kasta ut tygresterna genom fönstret i vinter när det är mörkt och jag är trött och vi har bott på varandra på 36 kvm några månader. Men.. jag tänker att det är ett senare problem

 

[sorbifolia]

@Singoalla oj, 36 kvm?! Shiiiiiit, lycka till!

Men jag håller med dig ang. att det med hur man känner inför personen är det som avgör om man vill kompromissa, eller ens ser det som en kompromiss att ändra på sig. Med exet så var jag extremt självupptagen och körde mitt eget race. Men jag minns hur jag med en person jag var kär i tidigare, kände att jag skulle kunna flytta nästan vart som helst i världen bara för att få vara nära henom....

 

[Singoalla]

@Singoalla oj, 36 kvm?! Shiiiiiit, lycka till!

Men jag håller med dig ang. att det med hur man känner inför personen är det som avgör om man vill kompromissa, eller ens ser det som en kompromiss att ändra på sig. Med exet så var jag extremt självupptagen och körde mitt eget race. Men jag minns hur jag med en person jag var kär i tidigare, kände att jag skulle kunna flytta nästan vart som helst i världen bara för att få vara nära henom....

Vi är vana Jag har varit sambo på 25 kvm tidigare... Tur att man är uppväxt i Stockholm så man inte vet om något annat. Jag resonerar nog som så att vi bör bo kvar så länge vi står ut, för när vi väl får smaka på hur det är att ha lite yta så kommer vi aldrig att gå tillbaka

Vet känslan! Den där självuppoffrande kärleken har ju dock sina baksidor också Även om man är dökär och undrar hur det kan vara fel, så blir det ju lätt lite snett när man blir villig att släppa precis allt.

 

[Loons]

L är hemma igen, börjar jobba på fredag och vår sommarsaga är slut.
En kompis kallade honom för min sommarkatt och det var väl inte helt fel ordval egentligen.
Vi har haft det jättebra, jag tycker om honom och han tycker väldigt mycket om mig.
Men avståndet samt barn gör att det inte fungerar för mig.
Distansförhållande är inte min grej. Jag skjuter mig hellre i foten än flyttar ner dit och han är fast där.
Jag jobbar varannan helg och vill rida, träna och tävla på min lediga tid.
Känns som mission impossible och slöseri av varandras tid.
Tråkigt men inte förvånande. Jag är helt klart alldeles för självupptagen och egocentrisk för att ha en seriös relation.

Men kan ni inte ses mindre seriöst? Man behöver ju inte bli ihop, men kanske ni kan ses när du är där med jobbet och så?

 

[Hyacinth]

L är hemma igen, börjar jobba på fredag och vår sommarsaga är slut.
En kompis kallade honom för min sommarkatt och det var väl inte helt fel ordval egentligen.
Vi har haft det jättebra, jag tycker om honom och han tycker väldigt mycket om mig.
Men avståndet samt barn gör att det inte fungerar för mig.
Distansförhållande är inte min grej. Jag skjuter mig hellre i foten än flyttar ner dit och han är fast där.
Jag jobbar varannan helg och vill rida, träna och tävla på min lediga tid.
Känns som mission impossible och slöseri av varandras tid.
Tråkigt men inte förvånande. Jag är helt klart alldeles för självupptagen och egocentrisk för att ha en seriös relation.

Eller så vet du vad just du behöver för att en relation ska funka. DEt är inte ego. Eller självupptaget.

 

[Bison]

Eller så vet du vad just du behöver för att en relation ska funka. DEt är inte ego. Eller självupptaget.

Tack