Dejtingtråden del 19

[Bison]

Meeeen, nej! Man måste utmana sin Comfort zone ibland, det är nyttigt... Annars kommer man bara gå runt i cirklar och inte komma någon stans...

Jag veeeet
Ibland känner jag mig som tant råbiff i det gamla klippet med Robert Gustafsson. Jag vet vad jag borde göra och gör tvärtom

 

[Pancakes]

Kanske. Själv brukar jag ofta tänka att killar som ger superlikes är desperata.... eller det blir någon slags obalans liksom, om den ena redan från start sagt att «jag gillar dig supermycket» medan den andra bara gillar en «normalt» mycket... Säkert helt ologiskt, men förstår du hur jag menar? Kärlek brukar väl dessutom inte vara särskilt logisk.

Jag har inte Tinder men har faktiskt funderat lite åt samma håll men tänkt att det nog bara är jag.

 

[enough]

Kanske. Själv brukar jag ofta tänka att killar som ger superlikes är desperata.... eller det blir någon slags obalans liksom, om den ena redan från start sagt att «jag gillar dig supermycket» medan den andra bara gillar en «normalt» mycket... Säkert helt ologiskt, men förstår du hur jag menar? Kärlek brukar väl dessutom inte vara särskilt logisk.

Jag var frikostig med superlikes förut men det gav mig inte en enda matchning! Så jag tänkte just att det nog sågs som för desperat och har slutat med det.

 

[Singoalla]

Förstår precis.

Jag känner igen rädsla väldigt väl.
L tog upp det när jag sa att jag inte tror på kärlek. Att människan kan känna kärlek och rädsla, allt annat är kombinationer av de känslorna.
Jag känner såklart kärlek till mina vänner, djur och familj. Men just kärlek till en specifik person på det planet har jag svårt att tro att jag ska kunna känna och det grundar sig antagligen i min rädsla.
Därför jag gör det valet jag gör med att träffa kollegan istället, där är jag inte rädd, det är tryggt, säkert och bra.
Med L blir det rädsla och osäkert. Jag tycker väldigt bra om honom men jag vågar inte försöka och backar undan till min trygghet istället.

Förstår hur du menar. Jag får ofta frågan om problemet är att jag är rädd för att bli sårad och jag känner - inte alls. Att bli sårad är småpotatis i jämförelse med vad jag tagit mig igenom tidigare och skulle det hända så skulle jag kunna återgå till det liv jag lever idag, vilket är trivsamt. Jag är rädd för att jag har tappat förmågan att känna den där ohämmade, starka kärleken till någon och att jag kommer att leva resten av livet med minnet av hur det kändes men att aldrig få uppleva det igen. Huh, det här gick utför till dark places snabbare än vad längddiskussioner tar fjutt i den här tråden

Men, sen tror jag inte heller att det finns ett enda svar på vad man "egentligen vill ha" i livet. Jag tycker att jag hör det ofta och jag anser att det är en förenklad bild. "Men vill du inte egentligen ha en relation fast att du bara är rädd?" Jag tror inte att det finns ett enda svar på vad som gör en person lycklig i livet. Att "egentligen" vilja ha ett förhållande är ganska irrelevant om verkligheten ter sig så att förhållanden skapar ångest och oro, eller om man inte hittar den personen som man blir lycklig tillsammans med. Självklart skulle jag vilja vara ohämmat kär i någon som dessutom kan erbjuda allt jag söker i en partner och slippa känna ångest. Men så länge det är ett luftslott så kanske det är smartare, och dessutom snällare mot sig själv, att kolla på andra lösningar. Jag skulle vilja vinna 30 miljoner på lotto också but here we are. Jag är övertygad om att de flesta har förmågan att skapa sin egen lycka utifrån de förutsättningar man har, och att det finns fler tänkbara vägar i livet för de allra flesta.

 

[Bison]

Förstår hur du menar. Jag får ofta frågan om problemet är att jag är rädd för att bli sårad och jag känner - inte alls. Att bli sårad är småpotatis i jämförelse med vad jag tagit mig igenom tidigare och skulle det hända så skulle jag kunna återgå till det liv jag lever idag, vilket är trivsamt. Jag är rädd för att jag har tappat förmågan att känna den där ohämmade, starka kärleken till någon och att jag kommer att leva resten av livet med minnet av hur det kändes men att aldrig få uppleva det igen. Huh, det här gick utför till dark places snabbare än vad längddiskussioner tar fjutt i den här tråden

Men, sen tror jag inte heller att det finns ett enda svar på vad man "egentligen vill ha" i livet. Jag tycker att jag hör det ofta och jag anser att det är en förenklad bild. "Men vill du inte egentligen ha en relation fast att du bara är rädd?" Jag tror inte att det finns ett enda svar på vad som gör en person lycklig i livet. Att "egentligen" vilja ha ett förhållande är ganska irrelevant om verkligheten ter sig så att förhållanden skapar ångest och oro, eller om man inte hittar den personen som man blir lycklig tillsammans med. Självklart skulle jag vilja vara ohämmat kär i någon som dessutom kan erbjuda allt jag söker i en partner och slippa känna ångest. Men så länge det är ett luftslott så kanske det är smartare, och dessutom snällare mot sig själv, att kolla på andra lösningar. Jag skulle vilja vinna 30 miljoner på lotto också but here we are. Jag är övertygad om att de flesta har förmågan att skapa sin egen lycka utifrån de förutsättningar man har, och att det finns fler tänkbara vägar i livet för de allra flesta.

Du skriver så himla klokt och vettigt.
Är helt med på vad du menar och hur du tänker.
Jag vet ju inte vad jag vill, vet bara vad jag inte vill.
Klart man måste satsa för att vinna men att ta det där steget och göra satsningen när man inte ens vet om man vill.
Jag får kortslutning i hjärnan, vill blocka alla och lägga mig under en filt i soffan med Ruben.

Därför går jag hela tiden tillbaka till kollegan. Där allting är lugnt och tryggt, inga krav, inga förväntningar, inget sen. Bara enkelt, rakt och tydligt.
Glass och ballonger rakt igenom. Vi har det asbra när vi ses, inga tankar eller funderingar om vad händer nu? Hur blir det sen?
Bara hejdå, ses på jobbet och allt är fridens.

 

[MiniLi]

Jag har inte Tinder men har faktiskt funderat lite åt samma håll men tänkt att det nog bara är jag.

När jag var aktiv på Tinder så uppfattade jag superlikes sådär.. Eller, för mig blev det så att jag höll hårdare i mina likes. Om någon gett mig en superlike så visste jag ju att det skulle bli matchning om jag tryckte like. Det gjorde att jag analyserade mer innan jag tryckte like än vad jag annars gjorde.

Jag fick ett gäng superlikes, dissade samtliga förutom en. Den där enda personen vars superlike resulterade i att jag gillade tillbaka ligger här i soffan nu

Såå.. För mig gjorde en superlike att jag sållade hårdare i första stadiet. Och de flesta kändes lite desperata..

 

[TheRedLightning]

Jag hoppar in lite snabbt såhär i tråden och hoppas att det är ok att jag ställer denna frågan här...
Hur hintar/visar man att man gillar någon utan att vara för "på" så att det blir stelt sen? Vill gärna ha kvar personen som vän även om han inte skulle ha samma känslor tillbaka. Vet inte alls hur jag ska "hinta" så att han fattar om han vill fatta sas, men att det inte påverkar annars...

Jag läste på nätet om det där när jag skulle flirta med TK. Läste något om att titta dom i ögonen, gärna stå nära om man pratar med kroppen vänd mot dom.
För mig verkade det funka, men vet ej om det funkar på alla. Hara bara provat på en.

 

[Singoalla]

Jag hoppar in lite snabbt såhär i tråden och hoppas att det är ok att jag ställer denna frågan här...
Hur hintar/visar man att man gillar någon utan att vara för "på" så att det blir stelt sen? Vill gärna ha kvar personen som vän även om han inte skulle ha samma känslor tillbaka. Vet inte alls hur jag ska "hinta" så att han fattar om han vill fatta sas, men att det inte påverkar annars...

Jag har en sån situation som är så delikat att jag inte ens kan skriva om den i den här tråden. Men, just nu är det lite längre blickar. Inte ens långa blickar, utan typ 1 sekund länge än en vanlig blick Så det rekommenderas varmt. Ju mindre delikat situation ju länge blick

 

[Singoalla]

Jag vet ju inte vad jag vill, vet bara vad jag inte vill.

Samma här, och det måste jag ändå säga är en bra bit på vägen!

 

[Bison]

Jag läste på nätet om det där när jag skulle flirta med TK. Läste något om att titta dom i ögonen, gärna stå nära om man pratar med kroppen vänd mot dom.
För mig verkade det funka, men vet ej om det funkar på alla. Hara bara provat på en.

Undrar om kollegan läst det där.
En annan kollega trodde först vi stod och hånglade eftersom han stod så himla nära, att han är 3 dm längre och därför stod lutad över mig gjorde inte saken bättre

 

[TheRedLightning]

Undrar om kollegan läst det där.
En annan kollega trodde först vi stod och hånglade eftersom han stod så himla nära, att han är 3 dm längre och därför stod lutad över mig gjorde inte saken bättre

Jag ser den där synen framför mig.
Finns massor med saker man kan göra, synvillor kan luras med att få det att se ut som man gör något, man egentligen inte gör.

 

[Milosari]

Förstår hur du menar. Jag får ofta frågan om problemet är att jag är rädd för att bli sårad och jag känner - inte alls. Att bli sårad är småpotatis i jämförelse med vad jag tagit mig igenom tidigare och skulle det hända så skulle jag kunna återgå till det liv jag lever idag, vilket är trivsamt. Jag är rädd för att jag har tappat förmågan att känna den där ohämmade, starka kärleken till någon och att jag kommer att leva resten av livet med minnet av hur det kändes men att aldrig få uppleva det igen. Huh, det här gick utför till dark places snabbare än vad längddiskussioner tar fjutt i den här tråden

Men, sen tror jag inte heller att det finns ett enda svar på vad man "egentligen vill ha" i livet. Jag tycker att jag hör det ofta och jag anser att det är en förenklad bild. "Men vill du inte egentligen ha en relation fast att du bara är rädd?" Jag tror inte att det finns ett enda svar på vad som gör en person lycklig i livet. Att "egentligen" vilja ha ett förhållande är ganska irrelevant om verkligheten ter sig så att förhållanden skapar ångest och oro, eller om man inte hittar den personen som man blir lycklig tillsammans med. Självklart skulle jag vilja vara ohämmat kär i någon som dessutom kan erbjuda allt jag söker i en partner och slippa känna ångest. Men så länge det är ett luftslott så kanske det är smartare, och dessutom snällare mot sig själv, att kolla på andra lösningar. Jag skulle vilja vinna 30 miljoner på lotto också but here we are. Jag är övertygad om att de flesta har förmågan att skapa sin egen lycka utifrån de förutsättningar man har, och att det finns fler tänkbara vägar i livet för de allra flesta.

Jag tror inte det är så att man blir så... känslosam eller vad man ska kalla det när man blir äldre. Jag trodde faktiskt att jag var typ död känslomässigt och var jätterädd för att jag inte skulle känna tillräckligt för mitt barn men tack och lov hade jag HELT fel.

Jag kunde också ha lite svårt att hålla isär ”tänd på” och ”förälskad i” när jag var yngre. Jag blev typ lite förälskad hela tiden. Numera kan jag vara jättetänd på en person utan att ha minsta lilla antydan till något annat än vänskapskänslor. Det är ganska skönt faktiskt.

Jag kommer aldrig glömma min första stora kärlek. Hur hela luften liksom blev elektrisk när vi såg varandra första gången, hur vi var vakna hela nätterna bara för att inte slösa bort tiden vi var tillsammans med att sova, hur jobbigt det var att inte vara tillsammans, och hur hjärtslitande det var när relationen tog slut. Men jag är inte den personen längre, jag skulle aldrig vara så självuppoffrande idag, aldrig ryckas med på det sättet.

 

[Singoalla]

Jag tror inte det är så att man blir så... känslosam eller vad man ska kalla det när man blir äldre. Jag trodde faktiskt att jag var typ död känslomässigt och var jätterädd för att jag inte skulle känna tillräckligt för mitt barn men tack och lov hade jag HELT fel.

Jag kunde också ha lite svårt att hålla isär ”tänd på” och ”förälskad i” när jag var yngre. Jag blev typ lite förälskad hela tiden. Numera kan jag vara jättetänd på en person utan att ha minsta lilla antydan till något annat än vänskapskänslor. Det är ganska skönt faktiskt.

Jag kommer aldrig glömma min första stora kärlek. Hur hela luften liksom blev elektrisk när vi såg varandra första gången, hur vi var vakna hela nätterna bara för att inte slösa bort tiden vi var tillsammans med att sova, hur jobbigt det var att inte vara tillsammans, och hur hjärtslitande det var när relationen tog slut. Men jag är inte den personen längre, jag skulle aldrig vara så självuppoffrande idag, aldrig ryckas med på det sättet.

Tycker att jag har hört många som har sagt så, och det är väl där jag känner lite att - då får det va Inte att jag måste bli så kär att tiden stannar. Den där självuppoffrande och elektriska kärleken hör nog ungdomen till. Men om inte hjärtat bultar så ser jag ingen mening med att dela livet med någon, jag är inte alls intresserad av ett praktiskt arrangemang med en person jag tycker mycket om.

 

[mandalaki]

Jag kommer aldrig glömma min första stora kärlek. Hur hela luften liksom blev elektrisk när vi såg varandra första gången, hur vi var vakna hela nätterna bara för att inte slösa bort tiden vi var tillsammans med att sova, hur jobbigt det var att inte vara tillsammans, och hur hjärtslitande det var när relationen tog slut. Men jag är inte den personen längre, jag skulle aldrig vara så självuppoffrande idag, aldrig ryckas med på det sättet.

Sånt orkar jag inte med längre. Jag blir helt hispig bara jag blir det minsta förälskad men behöver min energi till annat. Jag vill inte vara så hispig, gillar inte alls den personen.

 

[Singoalla]

Sånt orkar jag inte med längre. Jag blir helt hispig bara jag blir det minsta förälskad men behöver min energi till annat. Jag vill inte vara så hispig, gillar inte alls den personen.

Nej urk så jobbigt det var, jag får ont i magen när jag är så förälskad.

Däremot minns jag hur det kändes att verkligen vara kär i, och älska en person som jag ville dela resten av livet tillsammans med. Det var fint.

 

[Milosari]

Tycker att jag har hört många som har sagt så, och det är väl där jag känner lite att - då får det va Inte att jag måste bli så kär att tiden stannar. Den där självuppoffrande och elektriska kärleken hör nog ungdomen till. Men om inte hjärtat bultar så ser jag ingen mening med att dela livet med någon, jag är inte alls intresserad av ett praktiskt arrangemang med en person jag tycker mycket om.

Ja så kan det vara. Det finns ju andra att få och ge kärlek på än genom att ha en fast partnerrelation.

 

[Milosari]

Sånt orkar jag inte med längre. Jag blir helt hispig bara jag blir det minsta förälskad men behöver min energi till annat. Jag vill inte vara så hispig, gillar inte alls den personen.

Nej det är ju rätt destruktivt i det långa loppet. För mycket av det andra i livet blir påverkat.

 

[Hero]

Jag var frikostig med superlikes förut men det gav mig inte en enda matchning! Så jag tänkte just att det nog sågs som för desperat och har slutat med det.

Om jag kollar mina matches.
Så har jag typ 50/50. Dvs, hälften av mina matchningar är pga superlikes. Ser jag nån jag gillar så väntar jag tills nästa dag då jag får nya superlikes.

 

[Hero]

Jag fick ett gäng superlikes, dissade samtliga förutom en. Den där enda personen vars superlike resulterade i att jag gillade tillbaka ligger här i soffan nu

Såå.. För mig gjorde en superlike att jag sållade hårdare i första stadiet. Och de flesta kändes lite desperata..

Ett bevis på att superlikes fungerar .

Varför kändes de flesta desperata men inte din kille ?

 

[MiniLi]

Ett bevis på att superlikes fungerar .

Varför kändes de flesta desperata men inte din kille ?

Alltså jag tycker att superlikes generellt känns desperat. Min kille gav väl bara så pass bra intryck att jag hade överseende med att han gett mig en superlike.
Jag hade troligen gett honom en like även om han dykt upp i mitt flöde utan superlike, så den faktorn hade ingenting med matchningen att göra.