Mitt häng med Arkitektstudenten i lördags kändes inte lika bra som förra helgen. Hade svårt att slappna av och vara mig själv, kom på mig själv flera gånger med att sitta och spänna mig rent fysiskt, och så kom självgranskande tankar om att vara för tyst, för tråkig osv... Då är det ju nåt som inte funkar. Det är långt från den där känslan man kan ha när det klickar ordentligt, när man umgås med nån och den får en att känna sig kär i sig själv. Det är väl så det ska vara egentligen tänker jag.
Nu hade vi dåliga förutsättningar. Planen var att vi skulle ut och hitta på nåt, men han hade råkat hamna på oplanerad fest halva natten innan, och var seg och låg och hade dåligt samvete över att inte orka mer än hemmahäng. Jag hade nyss fått reda på jobbiga saker om en familjemedlem som jag hade lite svårt att släppa. Men vissa stunder var ändå riktigt bra. Första kyssen när jag kom till honom var t.ex. helt magisk.
Efter att vi sovit ihop var känslan annorlunda, bättre, närmare. Och det var nog lite samma förra helgen med när jag tänker efter, att det tog ett tag innan det blev avspänt. Då hängde vi ju i två dygn.
Så jag ska väl inte ge upp tanken att det kan bli bra. Men vi behöver nog mer tid att lära känna varann. Instinktivt kan jag känna att jag vill backa och distansera mig, men tänker ändå att det nog är fel väg att gå, om jag nu själv vill att vi ska närma oss varann. Tror mer på att i lagom takt våga ge mer bekräftelse, visa att jag gillar honom och vill träffas mer. Han är väldigt osäker, det känner jag. Jag tror inte han kommer våga släppa in mig om jag inte visar att jag vill det. Men det är svårt och läskigt.
Nu hade vi dåliga förutsättningar. Planen var att vi skulle ut och hitta på nåt, men han hade råkat hamna på oplanerad fest halva natten innan, och var seg och låg och hade dåligt samvete över att inte orka mer än hemmahäng. Jag hade nyss fått reda på jobbiga saker om en familjemedlem som jag hade lite svårt att släppa. Men vissa stunder var ändå riktigt bra. Första kyssen när jag kom till honom var t.ex. helt magisk.
Efter att vi sovit ihop var känslan annorlunda, bättre, närmare. Och det var nog lite samma förra helgen med när jag tänker efter, att det tog ett tag innan det blev avspänt. Då hängde vi ju i två dygn.
Så jag ska väl inte ge upp tanken att det kan bli bra. Men vi behöver nog mer tid att lära känna varann. Instinktivt kan jag känna att jag vill backa och distansera mig, men tänker ändå att det nog är fel väg att gå, om jag nu själv vill att vi ska närma oss varann. Tror mer på att i lagom takt våga ge mer bekräftelse, visa att jag gillar honom och vill träffas mer. Han är väldigt osäker, det känner jag. Jag tror inte han kommer våga släppa in mig om jag inte visar att jag vill det. Men det är svårt och läskigt.
