Dejtingtråden del 17

Status
Stängd för vidare inlägg.
Förresten. Vad är grejen med alla dessa män som söker någon som är mycket yngre? Tycker jämt jag ser det på dejtingsajterna, "Söker kvinna mellan 20-38 år" när mannen själv är typ 41. Nästan alla män har en lägre åldersgräns än högre, det är sällan jag ser det motsatta.
Är det många av er kvinnor här som söker efter en äldre, manlig partner?
Jag söker inte medvetet äldre, manlig partner. Men, hittills har jag aldrig fungerat speciellt bra med de som varit yngre, knappt ens med de som är jämngamla. Oavsett typ av relation så är de flesta i min bekantskapskrets äldre än mig. Sedan är jag tillräckligt ung för att hamna på personer som inte ens är myndiga om jag söker tex +/- 10 år.
 
Att folk använder gamla bilder är ett känt problem, men för det behöver du väl inte skriva in en kommentar om deras vikt plus en äckelsmiley? Ofräscht att sitta och uttrycka avsmak över andras kroppar på det viset.

Så kan man också tolka det. Det var beteendet jag uttryckte äckel över.
Det är ungefär som att jag skulle utge mig för att vara 185 cm fast jag är 175 cm eller att jag är 20 år om jag är 30 år. Det känns väldigt oärligt.
 
Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?

Jag har funderat kring detta en hel del på sistone. Har själv småbarn, och av de killar jag träffat nu är det bara en (L) som själv haft barn. Jag är tydlig i min presentation med att jag har barn, så de jag börjar chatta med vet vad de ger sig in på, men jag kan ändå redan från start känna mig krånglig och besvärlig. Jag kanske inte kan svara så snabbt på meddelanden för att jag behöver lägga undan mobilen, och när det kommer till att träffas blir jag den krångliga som har väldigt begränsat med barn-jobbfri tid (Jobbar dessutom en del kväll och helg vilket inte gör det lättare). Nu är det väl inte så farligt i dejtingstadiet, men kan känna att i en seriösare relation skulle det underlätta oerhört om den andra också har barn. Förståelsen för att det är en så viktig del av ens liv att vara förälder och att det ofta måste gå först, kunna snacka om mitt barn utan att känna att jag tråkar ut den andra, och kunna på ett naturligt sätt hänga och hitta på barnvänliga grejer tillsammans de dagar vi har våra barn, åka på barnvänlig semester i stället för att alltid behöva rigga barnfri tid. Men nog måste väl en relation mellan en barnfri och en med barn kunna funka också?

En sak som framkom här i tråden, att den andra förälderns närvaro skulle vara en negativ faktor, och att det kanske till och med skulle vara en fördel att någon är själv med sina barn förvånade mig. För mig skulle det kännas jättebra om den jag dejtar har bra kontakt och samarbete med sitt ex, och att de har barnen lika mycket. Jag kommer själv (förhoppningsvis) fortsätta vara god vän med mitt ex, ha tät kontakt med honom, och kanske även umgås ibland, och det skulle inte funka om min partner inte accepterade det. Det är helt över med kärleksrelationen, men vi kommer alltid vara föräldrar ihop och jag är glad över att ha kvar honom i mitt liv.
Jag är lite tu-delad i detta.. För mig är det en större dealbreaker att killen inte nämner barn än att han har barn, om ni förstår hur jag menar? Tror att för mig som kommer från en väldigt trasig bakgrund när det gäller min egen far så får det mina varningssignaler att ljuda, "varför vill han inte kännas av sitt barn" typ, även om det absolut inte behöver vara så. Jag snackar just nu med en som är lite äldre än mig och han har ett barn, jag har dock aldrig kommit så långt att jag träffat någon som är pappa.
När det gäller tidsperspektivet och möjligheten att ses tror jag inte att jag själv är så mycket bättre än en förälder, är bortrest minst 2 dagar i veckan på annan ort och har ett jobb där jag i princip aldrig kan slappna av så jag är ofta trött på kvällar och helger. :)
För mig hade det bara varit en fördel om båda föräldrarna är lika aktiva i barnens liv, och jag tror att jag hellre träffat någon med bra kontakt med mamman än att behöva se honom må dåligt dels över kommunikationsbristen och kanske att även se att barnet hamnar i kläm.
Sen känner jag att jag själv vill ha barn, så min drömpartner ser jag helst att han vill ha ett till barn om han redan har en sedan innan.
Men överlag vill jag nog helst träffa någon utan barn sedan tidigare, mest på grund utav anledningar som redan nämnts i tråden förutom det faktumet att jag älskar barn och gärna vill ha ett själv.
 
Så kan man också tolka det. Det var beteendet jag uttryckte äckel över.
Det är ungefär som att jag skulle utge mig för att vara 185 cm fast jag är 175 cm eller att jag är 20 år om jag är 30 år. Det känns väldigt oärligt.

Jag var uppenbarligen inte den enda som tolkade ditt inlägg så, så du kanske bör fundera på hur du formulerar dig istället för att försöka slingra dig och säga att jag feltolkar.

Det är inte alla som tar dagsfärska selfies på sig själv regelbundet, eller som har någon som kan ta en bra bild på dem, så jag förstår om vissa väljer att använda en lite äldre bild på sig själva som de är nöjda med, hellre än att ha en bildlös profil. Det är knappast så att de alla tänker att "nu jävlar ska jag blåsa folk".

Vill du ha fullkomlig transparens och ärlighet med alla från början så förstår jag inte vad du får ut alls av nätdejting, det är ju hur vanligt som helst att folk utelämnar detaljer om sig själva, speciellt i början. Det är en köttmarknad utan dess like, därför får du räkna med "falsk marknadsföring" från vissa, och det gäller oavsett kön.
 
Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?
Jag bryr mig inte om ifall den jag träffar har barn eller ej. Tidigare har jag dejtat några med barn, enda gången det inte funkade var för att snubben struntade i ungen och konstant jävlades med ungens mamma. Tack och hej liksom. En hade ett barn som var vuxet och bodde i annat land, så det märktes ju inte av särskilt mycket.

För små barn tycker jag är jobbigt, har svårt att klara av skrik och vet inte hur jag ska bete mig med små barn. Men tänker att skulle jag träffa nån som har så liten unge så får det väl visa sig då hur det funkar.

Nu letar jag ju inte förhållande, men hade jag gjort det så hade det funkat med snubbe som inte vill ha barn eller snubbe som har barn men inte vill ha fler.
 
Så kan man också tolka det. Det var beteendet jag uttryckte äckel över.
Det är ungefär som att jag skulle utge mig för att vara 185 cm fast jag är 175 cm eller att jag är 20 år om jag är 30 år. Det känns väldigt oärligt.
Eller utge sig för att vara mer extrovert än man är :angel:. Ibland är ärlighet väldigt viktigt, och ibland är det bättre med lite otydlighet och så får personen veta i ett senare läge hur man egentligen är?
 
Vem är det som har uppgett sig för att vara extrovert när den är introvert?

Hero har ett flertal gånger nämnt hur han är attraherad till extroverta tjejer och därför försöker spela mer extrovert själv för att kunna få en chans att lära känna dem. Så han kastar sten i glashus som en blådåre när han klagar på att folk är oärliga på dejtingsidor.

Som @mandalaki nämner har han även ett par gånger tänkt högt på Buke om han skulle låna en hundvalp av någon och fota sig med för att kunna dra till sig tjejer via "hundtricket". Detta trots att han själv har rätt så minimalt hundintresse.
 
Hero har ett flertal gånger nämnt hur han är attraherad till extroverta tjejer och därför försöker spela mer extrovert själv för att kunna få en chans att lära känna dem. Så han kastar sten i glashus som en blådåre när han klagar på att folk är oärliga på dejtingsidor.
Det enda jag minns är att han inte framställde sig själv som introvert det tycker inte jag riktigt är samma sak. Om jag inte missat något såklart.
 
Det enda jag minns är att han inte framställde sig själv som introvert det tycker inte jag riktigt är samma sak. Om jag inte missat något såklart.

Då har du nog missat några inlägg, ja. Förresten så är nog det slutgiltiga resultatet detsamma oavsett om han bara undanhåller att han är introvert jämfört med att aktivt försöka spela extrovert - själva problemet är det här med att låtsas ha en annan personlighet. Att då dessutom klaga på att andra på dejtingsidor inte är 100% ärliga med allt från början är rakt skrattretande, självinsikten är obefintlig.
 
Det enda jag minns är att han inte framställde sig själv som introvert det tycker inte jag riktigt är samma sak. Om jag inte missat något såklart.

Håller med och det är ju väldigt få som beskriver sig som introverta/extroverta på div dejtingsidor. Jag har sett nån enstaka bara.

Förövrigt, med tanke på hur mycket som :wtf: och :yuck: över män, både befogat (och inte befogat) utan påföljande lilla hackedrev, så är det intressant att så fort en man gör detsamma över kvinnor i fråga om något så kommer det på studs..

Kan inte påstå att jag tycker det är speciellt nice när folk använder urgamla bilder på sig själva när de i verkligheten inte alls ser ut som de gjorde då. Vare sig när det kommer till vikt eller utseende, så det beteendet ser jag inga problem med att någon :wtf: över.
 
Då har du nog missat några inlägg, ja. Förresten så är nog det slutgiltiga resultatet detsamma oavsett om han bara undanhåller att han är introvert jämfört med att aktivt försöka spela extrovert - själva problemet är det här med att låtsas ha en annan personlighet. Att då dessutom klaga på att andra på dejtingsidor inte är 100% ärliga med allt från början är rakt skrattretande, självinsikten är obefintlig.
Det är det väl inte? Det är stor skillnad på att skriva "jag är introvert" och att inte skriva något alls om det. Skriver man att man är extrovert fast man inte är det så är det direkt oärligt men att inte lista all information... ingen listar väl allt?
 
Det är det väl inte? Det är stor skillnad på att skriva "jag är introvert" och att inte skriva något alls om det. Skriver man att man är extrovert fast man inte är det så är det direkt oärligt men att inte lista all information... ingen listar väl allt?

Det här handlar inte om vad man skriver i profilen och inte, det var gårdagens diskussion. Det här är om vilka aspekter av sin personlighet man visar upp när man interagerar med andra. Och om vilket hyckleri det är att klaga på andras oärlighet om man själv ägnar tid åt att utge sig för att vara annorlunda än man är.
Kan det få räcka med hårklyverier nu? Jag känner mig inte särskilt pepp på att försöka bedriva någon diskussion längre eftersom jag tydligen försöker få igång ett drev när jag gör det. Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ut...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur Jag låste förra tråden eftersom den var uppe i 2000 inlägg men tänkte att vi kan fortsätta dela med oss av fina bilder här :) Jag börjar...
14 15 16
Svar
312
· Visningar
6 107
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 577
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 761
Senast: Mineur
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 230

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp