Dejtingtråden del 17

[gul_zebra]

Jag tänkte bara på det att påtala en specifik typ av extremist jag har blivit kallad både högersvin, libtard-idiot och mycket annat själv jag. Och jag är nog en extremist inom en del saker kan jag nog tro.

Ja alltså jag har inte direkt stött på andra extremister så det finns inget behov av att rabbla upp alla extremister som finns. Det är just högerextrema jag stöter på konstant, från köksbordsrasister och uppåt.

 

[enough]

Kan man tolka det som att du inte är allergisk mot andra extremister? Såna frågeställningar uppkommer iaf för mig om jag läser en sån mening. Men du kanske vill skrämma bort såna som mig, iofs

Jag blir skeptisk om nån skriver rent allmänt "extremister gör sig inte besvär" eller liknande eftersom det för mig låter som en markering åt både vänster och högerhåll och många tyvärr tycker att man är extremist om man röstar på vänsterpartiet, tycker feminism är viktigt och är vegetarian/vegan, dvs är en sån som mig. Sen kanske det är fel tolkning av mig, men så tänker jag.

 

[enough]

Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?

Jag har funderat kring detta en hel del på sistone. Har själv småbarn, och av de killar jag träffat nu är det bara en (L) som själv haft barn. Jag är tydlig i min presentation med att jag har barn, så de jag börjar chatta med vet vad de ger sig in på, men jag kan ändå redan från start känna mig krånglig och besvärlig. Jag kanske inte kan svara så snabbt på meddelanden för att jag behöver lägga undan mobilen, och när det kommer till att träffas blir jag den krångliga som har väldigt begränsat med barn-jobbfri tid (Jobbar dessutom en del kväll och helg vilket inte gör det lättare). Nu är det väl inte så farligt i dejtingstadiet, men kan känna att i en seriösare relation skulle det underlätta oerhört om den andra också har barn. Förståelsen för att det är en så viktig del av ens liv att vara förälder och att det ofta måste gå först, kunna snacka om mitt barn utan att känna att jag tråkar ut den andra, och kunna på ett naturligt sätt hänga och hitta på barnvänliga grejer tillsammans de dagar vi har våra barn, åka på barnvänlig semester i stället för att alltid behöva rigga barnfri tid. Men nog måste väl en relation mellan en barnfri och en med barn kunna funka också?

En sak som framkom här i tråden, att den andra förälderns närvaro skulle vara en negativ faktor, och att det kanske till och med skulle vara en fördel att någon är själv med sina barn förvånade mig. För mig skulle det kännas jättebra om den jag dejtar har bra kontakt och samarbete med sitt ex, och att de har barnen lika mycket. Jag kommer själv (förhoppningsvis) fortsätta vara god vän med mitt ex, ha tät kontakt med honom, och kanske även umgås ibland, och det skulle inte funka om min partner inte accepterade det. Det är helt över med kärleksrelationen, men vi kommer alltid vara föräldrar ihop och jag är glad över att ha kvar honom i mitt liv.

 

[Milosari]

Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?

Jag har funderat kring detta en hel del på sistone. Har själv småbarn, och av de killar jag träffat nu är det bara en (L) som själv haft barn. Jag är tydlig i min presentation med att jag har barn, så de jag börjar chatta med vet vad de ger sig in på, men jag kan ändå redan från start känna mig krånglig och besvärlig. Jag kanske inte kan svara så snabbt på meddelanden för att jag behöver lägga undan mobilen, och när det kommer till att träffas blir jag den krångliga som har väldigt begränsat med barn-jobbfri tid (Jobbar dessutom en del kväll och helg vilket inte gör det lättare). Nu är det väl inte så farligt i dejtingstadiet, men kan känna att i en seriösare relation skulle det underlätta oerhört om den andra också har barn. Förståelsen för att det är en så viktig del av ens liv att vara förälder och att det ofta måste gå först, kunna snacka om mitt barn utan att känna att jag tråkar ut den andra, och kunna på ett naturligt sätt hänga och hitta på barnvänliga grejer tillsammans de dagar vi har våra barn, åka på barnvänlig semester i stället för att alltid behöva rigga barnfri tid. Men nog måste väl en relation mellan en barnfri och en med barn kunna funka också?

En sak som framkom här i tråden, att den andra förälderns närvaro skulle vara en negativ faktor, och att det kanske till och med skulle vara en fördel att någon är själv med sina barn förvånade mig. För mig skulle det kännas jättebra om den jag dejtar har bra kontakt och samarbete med sitt ex, och att de har barnen lika mycket. Jag kommer själv (förhoppningsvis) fortsätta vara god vän med mitt ex, ha tät kontakt med honom, och kanske även umgås ibland, och det skulle inte funka om min partner inte accepterade det. Det är helt över med kärleksrelationen, men vi kommer alltid vara föräldrar ihop och jag är glad över att ha kvar honom i mitt liv.

Jag tänker nog exakt som du. Mycket lättare med någon som redan har barn just för att de förstår. Svartsjuka människor som inte ens kan hantera ex har jag verkligen inget intresse av så det är bara bra om de sorterar ut sig själva direkt.

 

[Gnist]

Jag vill inte ha fler egna barn eftersom de jag har är såpass stora och jag känner mig lite väl för gammal för att börja om med bebis, men jag gillar barn rent generellt och har inga som helst problem med att en ev partner har barn, helt oavsett ålder på dessa.

För mig är det dock vare sig en fördel eller en nackdel om den jag träffar har barn eller inte. Tänker inte på det sättet.. Det bara "är", det ingår i paketet liksom

 

[Zinfernia]

Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?

Jag kan inte tänka mig att träffa någon som har barn. Det är faktiskt min absolut största dealbreaker.
Jag är helt enkelt inte intresserad av barn, jag vill inte ha några egna och jag vill inte ha ett liv med den anpassningen som barn kräver. Om jag träffar någon jag vill flytta ihop med kan jag inte tänka mig att varannan vecka ha hans barn från tidigare förhållanden boendes hos oss, det skulle vara en mardröm för min del då jag inte gillar barn överhuvudtaget och även om min partner endast skulle träffa sina barn på helger och liknande så är det fortfarande en anpassning av livet som jag inte är beredd att acceptera. Jag tycker helt enkelt att barn är ett ovälkommet inslag i den relationen jag vill ha.
Innan någon påpekar att det finns dem som har barn i högre ålder som klarar sig själva vill jag bara säga att dessa män oftast är på tok för gamla för mig ändå - såvida inte mannen blev pappa som 15-åring då...

 

[Zinfernia]

På dagens -lista:

1. Mörkhyade män som kör "Once you go black you'll never go back"-kortet.
2. Män i fel ålder som skriver ändå, "Jag är förvisso 30 år äldre än dig men jag är väldigt ungdomlig...."
3. Män som inte kan ta ett "Nej tack, jag är inte intresserad" utan prompt ska veta varför. Tja, du är för gammal, för ful, har för tråkiga intressen, bor för långt bort, whatever.
4. Män vars hela presentationstext går ut på att de spenderar mycket tid på gymmet. Jaja, jag fattar att du har en snygg kropp och att hela din identitet och självkänsla ligger där men jag vill ha någon som tränar men som inte har behov av att påtala det för hela världen hela tiden.
   
5. Män som inleder konversationen med att fråga om jag vill hänga med på en resa som de betalar.

 

[Zinfernia]

Måste gnälla av mig lite till när jag ändå är igång.

Dagens lista med delar av presentationstexter som inte fått igång mig:

1. "Söker ingen tatuerad wt-morsa från förorten som har 3 ungar med 3 olika män"
   Trevlig människosyn!
2. "Trygg, stabil och varmhjärtad. Förstår mig på kvinnor på ett djupare plan än andra män har det visat sig. Det är ju dessvärre "ont om män - men gott om pojkar - oavsett ålder".."
   Det där med att "förstå sig på kvinnor" har jag aldrig begripit. Jag har bara mött människor jag inte förstår mig på, inte kön. Att det sen är tämligen oattraktivt att utmåla sig själv som en man medan man kallar andra män för pojkar är annan turn-off.
3. "Det hör till allmän hyfs att svara när någon pratar med dig. Om jag skickar ett mail vill jag självklart få ett svar. Om du inte svarar är du inte en trevlig människa i mina ögon"
   ...jag som trodde dejting byggde på ett ömsesidigt intresse.
4. "Söker endast vansinnigt snygga ladies som får andra män att bli avundsjuka på mig"
   Dags att jobba med sin egna självkänsla?

 

[detordnarsig]

Angående att som barnfri inte vilja dejta nån med barn. Jag förstår vad som menas med anledningar som redan tagits upp (ogilla barn, vill inte anpassa sig, skadat gods osv), men mitt största skäl till att inte vilja träffa nån med barn beror på att jag vill vara nr i min (inbillade) partners liv. Jag vill vara förstahandsvalet, det kan jag absolut inte bli om jag träffade nån med barn, för barnen kommer alltid gå före. Jag vill ha barn, men jag vill ha det med nån som också upplever allt för första gången. Nån som är på samma plan som mig.

Hade jag redan haft barn sedan tidigare är det mycket möjligt att jag föredragit dejta killar med barn, för då hade vi haft liknande situationer och erfarenheter.

 

[Milosari]

@Zinfernia Haha herregud var hittar du alla de här godingarna?

 

[Raderad medlem 120709]

"Söker endast vansinnigt snygga ladies som får andra män att bli avundsjuka på mig"

Ja, för en kvinna är nån slags trofé att visa upp för andra män så att de ser att man är en Alfahane.

 

[Zinfernia]

@Zinfernia Haha herregud var hittar du alla de här godingarna?

Om du har HP så kan jag länka till några av dem.

 

[Zinfernia]

Ja, för en kvinna är nån slags trofé att visa upp för andra män så att de ser att man är en Alfahane.

Ja precis, att bli avundad för något man själv är, är tydligen ute.

 

[Hero]

Kan ju lägga till en sak på min -lista också...
- Kvinnor som lägger ut ett par år gamla bilder när dom vägde 10 kg mindre.

 

[Raderad medlem 120709]

Kan ju lägga till en sak på min -lista också...
- Kvinnor som lägger ut ett par år gamla bilder när dom vägde 10 kg mindre.

Att folk använder gamla bilder är ett känt problem, men för det behöver du väl inte skriva in en kommentar om deras vikt plus en äckelsmiley? Ofräscht att sitta och uttrycka avsmak över andras kroppar på det viset.

 

[gul_zebra]

Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?

Jag har funderat kring detta en hel del på sistone. Har själv småbarn, och av de killar jag träffat nu är det bara en (L) som själv haft barn. Jag är tydlig i min presentation med att jag har barn, så de jag börjar chatta med vet vad de ger sig in på, men jag kan ändå redan från start känna mig krånglig och besvärlig. Jag kanske inte kan svara så snabbt på meddelanden för att jag behöver lägga undan mobilen, och när det kommer till att träffas blir jag den krångliga som har väldigt begränsat med barn-jobbfri tid (Jobbar dessutom en del kväll och helg vilket inte gör det lättare). Nu är det väl inte så farligt i dejtingstadiet, men kan känna att i en seriösare relation skulle det underlätta oerhört om den andra också har barn. Förståelsen för att det är en så viktig del av ens liv att vara förälder och att det ofta måste gå först, kunna snacka om mitt barn utan att känna att jag tråkar ut den andra, och kunna på ett naturligt sätt hänga och hitta på barnvänliga grejer tillsammans de dagar vi har våra barn, åka på barnvänlig semester i stället för att alltid behöva rigga barnfri tid. Men nog måste väl en relation mellan en barnfri och en med barn kunna funka också?

En sak som framkom här i tråden, att den andra förälderns närvaro skulle vara en negativ faktor, och att det kanske till och med skulle vara en fördel att någon är själv med sina barn förvånade mig. För mig skulle det kännas jättebra om den jag dejtar har bra kontakt och samarbete med sitt ex, och att de har barnen lika mycket. Jag kommer själv (förhoppningsvis) fortsätta vara god vän med mitt ex, ha tät kontakt med honom, och kanske även umgås ibland, och det skulle inte funka om min partner inte accepterade det. Det är helt över med kärleksrelationen, men vi kommer alltid vara föräldrar ihop och jag är glad över att ha kvar honom i mitt liv.

Personligen är jag öppen för vad som och ser det som en fördel om en man har barn. Jag vill ha barn själv så män som inte vill ha barn går bort, men samtidigt vet jag inte om jag kommer kunna skaffa barn (fysiskt såväl som om jag kan sköta om barn med de hinder jag har) och det skulle kännas så jävla dumt om jag hittar rätt och han vill ha barn och så visar det sig att jag inte kan liksom. Har han redan barn så blir han ju inte barnlös för det.
Därtill är det ju rent krasst ganska praktiskt att se redan innan vilken sorts pappa han är Jag har tex stött på många småbarnspappor som bor i typ andra änden av Sverige och som säger sig vara villiga att flytta hit. Känns inte som män jag vill ha barn med om man säger så

 

[Milosari]

Om du har HP så kan jag länka till några av dem.

Haha nej ”tyvärr”

 

[stjarnhimmel]

tinderfråga;
Jag får aviseringar om att jag fått gillanden och det står tex 3 Likes på sidan där man ser matchningar och meddelanden etc.
m
Men när jag klickar på ringen där det står 3 Likes och kommer in där så står det plötsligt noll. Har folk då snabbt ångrat sitt gillande?

 

[durachiny]

tinderfråga;
Jag får aviseringar om att jag fått gillanden och det står tex 3 Likes på sidan där man ser matchningar och meddelanden etc.
m
Men när jag klickar på ringen där det står 3 Likes och kommer in där så står det plötsligt noll. Har folk då snabbt ångrat sitt gillande?

Svårt att svara på varför men jag tror inte det är därför. Skulle gissa mer på att siffran 3 inte är uppdaterad och du redan svept på dessa personer elller något liknande.

 

[stjarnhimmel]

Svårt att svara på varför men jag tror inte det är därför. Skulle gissa mer på att siffran 3 inte är uppdaterad och du redan svept på dessa personer elller något liknande.

Aha ok. tack