Dejtingtråden del 17

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nu får jag upp att det inte finns någon ny person i min närhet

Men kan man inte få upp de man redan sett igen? Vissa har ju kommit upp flera gånger redan?
 
Nu får jag upp att det inte finns någon ny person i min närhet

Men kan man inte få upp de man redan sett igen? Vissa har ju kommit upp flera gånger redan?
Ändra någon sökinställning så kommer du antagligen få upp nytt folk. De man får se flera gånger är antagligen personer som har någon sorts betaltinder alternativt att de har startat om sina konton.
 
Ändra någon sökinställning så kommer du antagligen få upp nytt folk. De man får se flera gånger är antagligen personer som har någon sorts betaltinder alternativt att de har startat om sina konton.
Ja jag har hållit på nu med att ändra inställningar men lyckas inte. Tog också bort appen och installerade igen men inte någon skillnad.
 
Ja jag har hållit på nu med att ändra inställningar men lyckas inte. Tog också bort appen och installerade igen men inte någon skillnad.
Får du inte upp någon alls även om du inkluderar alla åldrar och så stort sökområde som du kan? Då är det någon bugg och är väl bara till att försöka igen om en stund antar jag.
 
Jag skulle gärna vilja höra mer resonemang kring detta med att träffa någon som har barn, både från er som inte kan tänka er det (Vilka anledningar?), och er som kan tänka er det (finns det något som kan vara positivt med det?). Och om någon har erfarenhet av det, hur har det fungerat?

Jag har funderat kring detta en hel del på sistone. Har själv småbarn, och av de killar jag träffat nu är det bara en (L) som själv haft barn. Jag är tydlig i min presentation med att jag har barn, så de jag börjar chatta med vet vad de ger sig in på, men jag kan ändå redan från start känna mig krånglig och besvärlig. Jag kanske inte kan svara så snabbt på meddelanden för att jag behöver lägga undan mobilen, och när det kommer till att träffas blir jag den krångliga som har väldigt begränsat med barn-jobbfri tid (Jobbar dessutom en del kväll och helg vilket inte gör det lättare). Nu är det väl inte så farligt i dejtingstadiet, men kan känna att i en seriösare relation skulle det underlätta oerhört om den andra också har barn. Förståelsen för att det är en så viktig del av ens liv att vara förälder och att det ofta måste gå först, kunna snacka om mitt barn utan att känna att jag tråkar ut den andra, och kunna på ett naturligt sätt hänga och hitta på barnvänliga grejer tillsammans de dagar vi har våra barn, åka på barnvänlig semester i stället för att alltid behöva rigga barnfri tid. Men nog måste väl en relation mellan en barnfri och en med barn kunna funka också?

En sak som framkom här i tråden, att den andra förälderns närvaro skulle vara en negativ faktor, och att det kanske till och med skulle vara en fördel att någon är själv med sina barn förvånade mig. För mig skulle det kännas jättebra om den jag dejtar har bra kontakt och samarbete med sitt ex, och att de har barnen lika mycket. Jag kommer själv (förhoppningsvis) fortsätta vara god vän med mitt ex, ha tät kontakt med honom, och kanske även umgås ibland, och det skulle inte funka om min partner inte accepterade det. Det är helt över med kärleksrelationen, men vi kommer alltid vara föräldrar ihop och jag är glad över att ha kvar honom i mitt liv.

Jag är så ointresserad av hela barngrejen så dels det.
Även om jag nu mest dejtat som tidsfördriv så är det inte omöjligt att jag faktiskt skulle fastna för någon på riktigt. Familjepussel är så inte jag. Sen gillar inte Ruben barn :angel:
Så är det planering, jag gillar att vara spontan, inte styras av har barnen denna vecka osv.
Skulle såklart funka med vuxna barn, men jag är i åldern där de flesta har småbarn så det är det jag utgår från.
Tror ingen som känner mig kan se mig som någon plastmorsa :rofl:
 
Har skrivit lite med en kille som jag skulle kunna tänka mig att träffa.
Han är snygg och han gillar verkligen mina yxbilder, mest därför faktiskt :D
Bor typ 8 mil bort, åt fel håll, dvs dit pendeln inte går.
Eftersom jag har återgått till att bli hästnörd så åker jag inte mer än till stallet och till jobbet så vill han ses får han komma hit :p
 
Jag blir skeptisk om nån skriver rent allmänt "extremister gör sig inte besvär" eller liknande eftersom det för mig låter som en markering åt både vänster och högerhåll och många tyvärr tycker att man är extremist om man röstar på vänsterpartiet, tycker feminism är viktigt och är vegetarian/vegan, dvs är en sån som mig. Sen kanske det är fel tolkning av mig, men så tänker jag.

Personligen blir jag skeptisk när folk går loss på enbart en typ av extremist, underförstått blir då lite att de inte verkar acceptera att andra sidans är precis lika illa. Och det gillar inte jag iaf. Men i dagens klimat så krävs det inte mycket för att bli kallad extremist som du även säger.
 
Apropå det här med att dejta någon som har barn eller ej.

Skrev lite med en man i 30-årsåldern. Efter några mail fram och tillbaka kom det fram att han hade en liten son på deltid, vilket inte stod på hans presentation.
Jag svarade att han därmed inte är intressant och tackade för mig, fick tillbaka:
"Va fan! Det är ju helt omöjligt att hitta en tjej här som kan acceptera att jag har barn!"

Jag kände mest att det inte är min huvudvärk. :p
 
Förresten. Vad är grejen med alla dessa män som söker någon som är mycket yngre? Tycker jämt jag ser det på dejtingsajterna, "Söker kvinna mellan 20-38 år" när mannen själv är typ 41. Nästan alla män har en lägre åldersgräns än högre, det är sällan jag ser det motsatta.
Är det många av er kvinnor här som söker efter en äldre, manlig partner?
 
Förresten. Vad är grejen med alla dessa män som söker någon som är mycket yngre? Tycker jämt jag ser det på dejtingsajterna, "Söker kvinna mellan 20-38 år" när mannen själv är typ 41. Nästan alla män har en lägre åldersgräns än högre, det är sällan jag ser det motsatta.
Är det många av er kvinnor här som söker efter en äldre, manlig partner?
Tror på delvis könsroller, delvis att en del män gärna väntar väldigt länge med att skaffa barn vilket vi kvinnor ju inte kan göra i samma utsträckning. Tycker mig stöta på många uppåt 50+ som vill ha barn.
Själv är jag definitivt i könsrollsträsket. Är 31 och söker kring 25-40. 25 känns sjukt ungt och jag skulle egentligen lika gärna kunna flytta upp gränsen till typ 28. 40 däremot kan jag tumma på uppåt ett par år.
 
Förresten. Vad är grejen med alla dessa män som söker någon som är mycket yngre? Tycker jämt jag ser det på dejtingsajterna, "Söker kvinna mellan 20-38 år" när mannen själv är typ 41. Nästan alla män har en lägre åldersgräns än högre, det är sällan jag ser det motsatta.
Är det många av er kvinnor här som söker efter en äldre, manlig partner?

Jag attraheras i princip bara av män som är yngre än mig. Finns vissa fall där de varit 5-17 år äldre dock :o
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur Jag låste förra tråden eftersom den var uppe i 2000 inlägg men tänkte att vi kan fortsätta dela med oss av fina bilder här :) Jag börjar...
14 15 16
Svar
312
· Visningar
6 107
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 577
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 761
Senast: Mineur
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 230

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp