Jag gör lite olika. Men är inte främmande för att skriva förstNi som är på Tinder, man "har ju hört att det är det som matchar som ska skriva först"hur gör ni?
Är det jag som matchat brukar jag avvakta en stund, eftersom ungefär 80% avmatcharinnan jag skriver, och är det den andra som matchar så brukar jag vänta lite längre innan jag slänger iväg ett meddelande, om jag orkar annars väntar jag I all evighet
Jag skriver först om jag kan återkoppla till något. Antingen något i texten eller något intressant på bilderna. Om inte så låter jag bli att skriva även om det är jag som matchar. Det är många jag matchat med som bara blir liggandes för att ingen skriver först oavsett vem som "fick" matchningen.Ni som är på Tinder, man "har ju hört att det är det som matchar som ska skriva först"
Är det jag som matchat brukar jag avvakta en stund, eftersom ungefär 80% avmatchar
Ni som är på Tinder, man "har ju hört att det är det som matchar som ska skriva först"
Är det jag som matchat brukar jag avvakta en stund, eftersom ungefär 80% avmatchar
Jag var verkligen på vippen att ge upp tinder, hade då använt det till och från i två år och varit singel typ för alltid.
Var så urbota trött då på att vara öppen för nya personer, få förhoppningar och bli besviken för jag träffade liksom aldrig ”rätt”. Även om jag gått på en hel del bra dejter så klickade det liksom inte, och det kändes faktiskt hopplöst. Jag ville ju hitta en partner.
Så var det en dejt jag gick på med den underbara inställningen ”det här är fan den sista dejten jag går på, sedan skiter jag i dejting, jag ger upp!!!”
Jag var nära att ställa in, så less kände jag mig. Men jag gick på dejten, vi klickade, blev kära och har fortsatt vara det, vi flyttade ihop efter bara ett par månader och nu har åtta år gått.
Helt osannolikt ändå med tanke på min (mycket negativa) inställning till dejten, och han hade precis skaffat tinder några månader efter ett jobbigt uppbrott. Han hade tänkt ägna sig väldigt åt casual dejting men blev kär på första tinder-dejten, och det som jag på förhand bestämt skulle bli min sista tinder-dejt blev det men av en helt annan anledning än jag förväntat mig. Så ”plötsligt händer det”, men hopplösheten man kan känna i väntan på nåt sånt är inte nådig, för man vet ju inte och det kan vara så sjukt frustrerande.
. Så fint... Tänk så det kan bli...Jag var verkligen på vippen att ge upp tinder, hade då använt det till och från i två år och varit singel typ för alltid.
Var så urbota trött då på att vara öppen för nya personer, få förhoppningar och bli besviken för jag träffade liksom aldrig ”rätt”. Även om jag gått på en hel del bra dejter så klickade det liksom inte, och det kändes faktiskt hopplöst. Jag ville ju hitta en partner.
Så var det en dejt jag gick på med den underbara inställningen ”det här är fan den sista dejten jag går på, sedan skiter jag i dejting, jag ger upp!!!”
Jag var nära att ställa in, så less kände jag mig. Men jag gick på dejten, vi klickade, blev kära och har fortsatt vara det, vi flyttade ihop efter bara ett par månader och nu har åtta år gått.
Helt osannolikt ändå med tanke på min (mycket negativa) inställning till dejten, och han hade precis skaffat tinder några månader efter ett jobbigt uppbrott. Han hade tänkt ägna sig väldigt åt casual dejting men blev kär på första tinder-dejten, och det som jag på förhand bestämt skulle bli min sista tinder-dejt blev det men av en helt annan anledning än jag förväntat mig. Så ”plötsligt händer det”, men hopplösheten man kan känna i väntan på nåt sånt är inte nådig, för man vet ju inte och det kan vara så sjukt frustrerande.
Det är ju sånt här som man längtar efterJag var verkligen på vippen att ge upp tinder, hade då använt det till och från i två år och varit singel typ för alltid.
Var så urbota trött då på att vara öppen för nya personer, få förhoppningar och bli besviken för jag träffade liksom aldrig ”rätt”. Även om jag gått på en hel del bra dejter så klickade det liksom inte, och det kändes faktiskt hopplöst. Jag ville ju hitta en partner.
Så var det en dejt jag gick på med den underbara inställningen ”det här är fan den sista dejten jag går på, sedan skiter jag i dejting, jag ger upp!!!”
Jag var nära att ställa in, så less kände jag mig. Men jag gick på dejten, vi klickade, blev kära och har fortsatt vara det, vi flyttade ihop efter bara ett par månader och nu har åtta år gått.
Helt osannolikt ändå med tanke på min (mycket negativa) inställning till dejten, och han hade precis skaffat tinder några månader efter ett jobbigt uppbrott. Han hade tänkt ägna sig väldigt åt casual dejting men blev kär på första tinder-dejten, och det som jag på förhand bestämt skulle bli min sista tinder-dejt blev det men av en helt annan anledning än jag förväntat mig. Så ”plötsligt händer det”, men hopplösheten man kan känna i väntan på nåt sånt är inte nådig, för man vet ju inte och det kan vara så sjukt frustrerande.
Hur i hela friden ska man veta vem som matchat först?! Jag fattar inte? Känner mig som ett pucko när det kommer till tinder!
Om jag svajpar höger och får en match så betyder det att den andra ”gillat” mig först, och tvärt om
Det beror på vilket håll det är. Om det är åt det hållet jag har min stuga hade det varit ok för mig, men inte i något annat väderstreck
Jag vill helst inte ha för långt bort. Det blir så omständigt. Inte mer än 10 mil tänker jag, sen vet man ju aldrig. Har haft ett långdistansförhållande, var inte bra för mig.
Vi bor 8 mil från varandra. Tar en timme att åka. Inte så farligt. Men ju närmare desto bättre såklart. 12,5 mil tar kanske en och en halvtimme då? Eller två timmar beroende på om det är småvägar eller inte?
Jag har 5 mil som avstånd och bara det tar emot. Bor dock i småstad så utbudet blir väldigt litet
Önskar att man hittar någon som bor inom en timme på något sätt.
