Dejtingtråden 35

[SaraXX]

Tror att det är ganska riskfritt för mig.

Var bland annat någon lite äldre med seglarmössa som skrev allt i seglarmetaforer. Han sökte en *insert kvinnlig seglarterm* till livets skuta osv osv.

 

[kolblakkur]

Dumpad.
Igen.
Av samma kille.

 

[Bison]

Dumpad.
Igen.
Av samma kille.

Ge upp den där nu, för din egen skull

 

[Tranan]

Dumpad.
Igen.
Av samma kille.

Dags att gå vidare!

 

[kolblakkur]

Ge upp den där nu, för din egen skull

Ska försöka. Är så jäkla svårt. Är nog hans depression som talar men vad fan, det ska inte vara såhär svårt

 

[Kakis]

Ska försöka. Är så jäkla svårt. Är nog hans depression som talar men vad fan, det ska inte vara såhär svårt

Mitt ex led också av depression. Jag insåg efter att han dumpat mig att jag aldrig skulle kunna konkurrera med den. Med den insikten var det "enklare" att gå vidare trots att det var bra när han mådde bra, men såklart ändå svårt med uppbrott.

 

[Bison]

Ska försöka. Är så jäkla svårt. Är nog hans depression som talar men vad fan, det ska inte vara såhär svårt

Det är inte värt det.
Ska bara enkelt och roligt att dejta.

 

[AbCdE]

Det är inte värt det.
Ska bara enkelt och roligt att dejta.

Exakt! Annars är det stor risk för glas-slott

 

[Tranan]

Ska försöka. Är så jäkla svårt. Är nog hans depression som talar men vad fan, det ska inte vara såhär svårt

Du kan inte bota honom, depression är svårt och komplext. Han behöver hjälp och inte suga kraften ur dig.

 

[kolblakkur]

Mitt ex led också av depression. Jag insåg efter att han dumpat mig att jag aldrig skulle kunna konkurrera med den. Med den insikten var det "enklare" att gå vidare trots att det var bra när han mådde bra, men såklart ändå svårt med uppbrott.

Verkligen väl formulerat, att man konkurrerar med den. Han har precis bytt medicin och vad jag förstått så går det ofta neråt i början för att sedan vända. Så han är väl nere nu. Men orkar inte ha det såhär. Har inte ens orkat svara på meddelandet för det var liksom inget definitivt med ”jag vet inte om jag fixar att ses mer” - och jag vill inte hänga upp mig på att han kanske är velig och att där kanske finns en chans ändå.

 

[Hazel]

Verkligen väl formulerat, att man konkurrerar med den. Han har precis bytt medicin och vad jag förstått så går det ofta neråt i början för att sedan vända. Så han är väl nere nu. Men orkar inte ha det såhär. Har inte ens orkat svara på meddelandet för det var liksom inget definitivt med ”jag vet inte om jag fixar att ses mer” - och jag vill inte hänga upp mig på att han kanske är velig och att där kanske finns en chans ändå.

Jag försöker låta bli att anta att negativa egenskaper beror på depression eller ångest osv. Det är ju möjligt att det är så men det är också fullt möjligt att han är en velig människa oavsett, och det är något som du tycker är jobbigt så orsaken kvittar ju lite.

 

[Mia_R]

Hemma efter dejten, tror inte det blir en andra.

Jösses vad han snackade om allt han höll på med, bytte kök förra sommaren, rev och byggde ny altan året innan, byggde vinhylla förra helgen, ska mecka bil i helgen, ska åka och fiska i Norge. Jag vet egentligen inget mer om honom trots att vi pratat i ca 1,5 timme., jo att hans ex beställde en jaccuzzi som de sålde efter en sommar och att hans mamma hade en dobermann när han var barn.

Fick stå och frysa och vänta på att han skulle dyka upp för att han antog var vi skulle ses, istället för att kolla upp det när han inte kände till stället.

Vi är iaf överens om att inte gå vidare.

Istället har jag som vanligt suttit och textat med någon annan sen jag kom hem. Vi skriver över två timmar med varandra och samtalsämnena tar aldrig slut. Vet att med exet var jag så förundrad att han hängde med i allt jag sa, med den här så hänger han inte bara med utan vi har så otroligt många beröringspunker att jag inte kan tro det är sant.

Fan på avståndet.

 

[kolblakkur]

Det bästa sättet att komma över någon är att komma under någon annan, det är väl så uttrycket lyder?

Så har en dejt ikväll Ser faktiskt fram emot den, är väldigt nyfiken på honom.

 

[_Taggis_]

Vi är iaf överens om att inte gå vidare.

Istället har jag som vanligt suttit och textat med någon annan sen jag kom hem. Vi skriver över två timmar med varandra och samtalsämnena tar aldrig slut. Vet att med exet var jag så förundrad att han hängde med i allt jag sa, med den här så hänger han inte bara med utan vi har så otroligt många beröringspunker att jag inte kan tro det är sant.

Fan på avståndet.

Men se till att träffas? Det kan inte vara helt omöjligt att ordna hundvakt för att ses en gång? Sen får ni se om livet helt enkelt löser det åt er, varför sitta och texta och aldrig ta reda på vad det kan bli eller inte bli?

 

[Mia_R]

Men se till att träffas? Det kan inte vara helt omöjligt att ordna hundvakt för att ses en gång? Sen får ni se om livet helt enkelt löser det åt er, varför sitta och texta och aldrig ta reda på vad det kan bli eller inte bli?

Ja, åka 160 mil är ju gratis och gjort i en handvändning. Tar över 8 timmar med tåg, ser ut att visserligen bara kosta ca 1200 - 1300 kr men sen ska man ju ha ett hotellrum eller ta vändande tåg på kvällen hem igen för när det kom till kritan hade vi kanske inget att säga varandra. Jag tror vårt textande kommer rinna ut i sanden pga avståndet gör det svårt att träffas. Jag får hoppas att han ska åt mitt håll på nån affärsresa så kan vi ses då, men som det är nu är ingen av oss flyttbar.

Å andra sidan, vi har ju iaf ett par användare som träffat sina kärlekar där det varit en hel ocean emellan så 80 mil är ju inte ens ett stenkast i jämförelse.

 

[ii-ssa]

Det går mikrolångsamt framåt, gråter inte.
Bokade tid för videosamtal igår på Kry för att se om jag kunde få ngt som ej är beroendeframkallande men som kan ta udden iaf av den värsta ångesten när jag ska sova och kanske hjälper mig sova något bättre. Så det är uthämtat idag.
Däremot har jag iaf lugnat ner mig med gråtandet, så åter på jobbet, mest jobbigt ifall de frågar ngt, men just nu låtsas jag som ingenting och spelar med.
Maten växer mest i munnen, så äter inte jätte mkt men försöker få i mig lite.
Har iaf ändå kunnat smälta lite av det idiotiska och oförlåtliga h*n gjort. Nu är det egentligen fortfarande att jag känner mig så sviken och såklart ensamheten och att jag saknar de vi hade innan detta, även om jag hajjar att iom det som hände så förtjänar jag bättre.

 

[ii-ssa]

Men det är så fruktansvärt jobbigt, så jäkla tråkigt att äta/laga mat själv, sova själv, tillbringa em själv

 

[_Taggis_]

Ja, åka 160 mil är ju gratis och gjort i en handvändning. Tar över 8 timmar med tåg, ser ut att visserligen bara kosta ca 1200 - 1300 kr men sen ska man ju ha ett hotellrum eller ta vändande tåg på kvällen hem igen för när det kom till kritan hade vi kanske inget att säga varandra. Jag tror vårt textande kommer rinna ut i sanden pga avståndet gör det svårt att träffas. Jag får hoppas att han ska åt mitt håll på nån affärsresa så kan vi ses då, men som det är nu är ingen av oss flyttbar.

Å andra sidan, vi har ju iaf ett par användare som träffat sina kärlekar där det varit en hel ocean emellan så 80 mil är ju inte ens ett stenkast i jämförelse.

Ptja, ni är ju åtminstone båda singlar och ingen av er sitter fast i en komplicerad skilsmässa vad det verkar. Det låter lyxigt tycker jag. Allt är relativt. Men ja, det enklaste vore ju givetvis om det rann ut i sanden. Om målet är att det ska vara enkelt, eller om målet är att se om det kan vara nåt att satsa på är ju dock inte upp till nån annan att avgöra

 

[cambodia]

Ptja, ni är ju åtminstone båda singlar och ingen av er sitter fast i en komplicerad skilsmässa vad det verkar. Det låter lyxigt tycker jag. Allt är relativt. Men ja, det enklaste vore ju givetvis om det rann ut i sanden. Om målet är att det ska vara enkelt, eller om målet är att se om det kan vara nåt att satsa på är ju dock inte upp till nån annan att avgöra

Lyxigt var väl att ta i, tycker du bagatelliserar det hela lite väl mycket. Jag kan absolut se det problematiska i situationen.

 

[cambodia]

Tänker på det här med kärleken. Vad den kan göra konstiga saker med en.

Kollegan jobbar också i ett annat land, en kompis skojade om att jag skulle följa med henne dit och jobba med henne en vecka. Jag hade tänkt tanken redan innan. Det sjuka är att hon brukar flyga dit. Jag har aldrig flugit, det är typ min största skräck! Men men henne kände jag hur jag kunde släppa allt det bara hon var där lixom…

Nu kanske jag ser lite mer sobert på det hela

Vad har ni gjort för knasigt för kärleken?