Dejtingtråden 35

[lil-sis]

Nä jag tror det blir ett nej, om än lite omständligt och inte så tydligt.

Jaja, det hade kunnat bli bra men sånt är livet.

Har istället bestämt en litet återseende med FWB-kandidaten efter jobbet.

Eh tja några samtal senare och ”det är inte du det är jag” styrs om till en FWB tillsvidare. Bortsett från ”inget pirr” så fungerar det liksom bra. Så vi kör på så länge det känns bra, med tydliga förutsättningar.

 

[cambodia]

Eh tja några samtal senare och ”det är inte du det är jag” styrs om till en FWB tillsvidare. Bortsett från ”inget pirr” så fungerar det liksom bra. Så vi kör på så länge det känns bra, med tydliga förutsättningar.

Erkänner att jag nu googlade FWB

 

[lil-sis]

Erkänner att jag nu googlade FWB

Bra grej

Men det måste vara ganska tydligt var gränsen går och man måste kunna prata med varandra och checka av läget regelbundet.

 

[_Taggis_]

Lyxigt var väl att ta i, tycker du bagatelliserar det hela lite väl mycket. Jag kan absolut se det problematiska i situationen.

Nja, jag skrev ju att lyxen var det relativa. Skitsamma, vi behöver inte analysera. Min poäng var inte att bagatellisera, eller att inte se svårighet (har svart bälte i just det fö), utan att lite belysa det att den sanna riktiga kärleken inte alltid är den man förväntar sig, eller speciellt lättillgänglig när den råkar infinna sig. Det är snarare så att för vissa av oss (typ jag inkluderad) finns det inte ett smörgåsbord av potentiella partners, utan snarare väldigt få under en livstid. Så ur den synvinkeln är det ju mer en gåva att öht hitta en sådan pass intressant person, så att det kan vara värt att kanske ge det en chans även om checklistan inte stämmer överens på tex punkten bostadsort. Och det skrev jag i all välmening.

 

[Ektopia]

Hoppar in i dejtingtråden här!

Skaffade som hyfsat nybliven singel Tinder för första gången för ett par veckor sedan. Tänkte mest bara kolla läget, eftersom Tinder inte fanns senast jag var singel. Råkade av misstag superlikea en kille, C, som jag gissningsvis aldrig hade likeat annars. Nu har vi skrivit hela veckan, pratat i telefon och imorgon ska vi träffas! Vad hände där, liksom!?

Hur som helst så klickar vi otroligt bra och jag är väldigt tacksam över att den här människan har kommit in i mitt liv, oavsett vad som händer imorgon. Han berikar mitt liv, och allt detta bara för att jag fumlade med mitt swipeande!

 

[Glimra]

Just nu sitter jag och funderar på vad det är för "fel" på mig. Det är något som skaver eller tar emot men förstår inte vad. Kanske någon känner igen sig? Har varit singel i drygt två år. Har perioder när jag sitter hemma och gråter för att jag känner mig så ensam men oftast känns det okej. Det är jag och katterna liksom. Svajpar regelbundet (vänster) på Tinder men känner ett allmänt ointresse för i stort sett alla profiler. Har ändå matchat med en kille nu som vill träffas och bor i grannstaden men av någon anledning tar det emot. Jag vill inte. Känns som att jag bara letar fel. Han skriver konstigt. Jag är rädd för att inte duga. Projicerar min kassa självbild på andra och bestämmer redan i förväg att han inte kommer tycka om mig. Men jag förstår inte varför och hur ska jag någonsin hitta rätt människa för mig om jag håller på så här?

 

[_Taggis_]

Just nu sitter jag och funderar på vad det är för "fel" på mig. Det är något som skaver eller tar emot men förstår inte vad. Kanske någon känner igen sig? Har varit singel i drygt två år. Har perioder när jag sitter hemma och gråter för att jag känner mig så ensam men oftast känns det okej. Det är jag och katterna liksom. Svajpar regelbundet (vänster) på Tinder men känner ett allmänt ointresse för i stort sett alla profiler. Har ändå matchat med en kille nu som vill träffas och bor i grannstaden men av någon anledning tar det emot. Jag vill inte. Känns som att jag bara letar fel. Han skriver konstigt. Jag är rädd för att inte duga. Projicerar min kassa självbild på andra och bestämmer redan i förväg att han inte kommer tycka om mig. Men jag förstår inte varför och hur ska jag någonsin hitta rätt människa för mig om jag håller på så här?

Tror du har svaret i det fetade. Men jag har tyvärr inga goda råd om hur du ska komma tillrätta med det, som inte bara låter som floskler...

 

[Tranan]

Tänker på det här med kärleken. Vad den kan göra konstiga saker med en.

Kollegan jobbar också i ett annat land, en kompis skojade om att jag skulle följa med henne dit och jobba med henne en vecka. Jag hade tänkt tanken redan innan. Det sjuka är att hon brukar flyga dit. Jag har aldrig flugit, det är typ min största skräck! Men men henne kände jag hur jag kunde släppa allt det bara hon var där lixom…

Nu kanske jag ser lite mer sobert på det hela

Vad har ni gjort för knasigt för kärleken?

Vad har jag gjort knasigt för kärleken! Massor, .
när jag är kär är jag ett pucko.

 

[mysboll]

Just nu sitter jag och funderar på vad det är för "fel" på mig. Det är något som skaver eller tar emot men förstår inte vad. Kanske någon känner igen sig? Har varit singel i drygt två år. Har perioder när jag sitter hemma och gråter för att jag känner mig så ensam men oftast känns det okej. Det är jag och katterna liksom. Svajpar regelbundet (vänster) på Tinder men känner ett allmänt ointresse för i stort sett alla profiler. Har ändå matchat med en kille nu som vill träffas och bor i grannstaden men av någon anledning tar det emot. Jag vill inte. Känns som att jag bara letar fel. Han skriver konstigt. Jag är rädd för att inte duga. Projicerar min kassa självbild på andra och bestämmer redan i förväg att han inte kommer tycka om mig. Men jag förstår inte varför och hur ska jag någonsin hitta rätt människa för mig om jag håller på så här?

Exakt samma här. Har insett att jag får ge upp bara.

 

[Tranan]

Just nu sitter jag och funderar på vad det är för "fel" på mig. Det är något som skaver eller tar emot men förstår inte vad. Kanske någon känner igen sig? Har varit singel i drygt två år. Har perioder när jag sitter hemma och gråter för att jag känner mig så ensam men oftast känns det okej. Det är jag och katterna liksom. Svajpar regelbundet (vänster) på Tinder men känner ett allmänt ointresse för i stort sett alla profiler. Har ändå matchat med en kille nu som vill träffas och bor i grannstaden men av någon anledning tar det emot. Jag vill inte. Känns som att jag bara letar fel. Han skriver konstigt. Jag är rädd för att inte duga. Projicerar min kassa självbild på andra och bestämmer redan i förväg att han inte kommer tycka om mig. Men jag förstår inte varför och hur ska jag någonsin hitta rätt människa för mig om jag håller på så här?

Jag tror inte att det är något fel på dig! om du inte vill ska du inte, lyssna på din kropp!

 

[_Taggis_]

Vad har ni gjort för knasigt för kärleken?

Åkt hundra mil enkel väg för att få några timmar ihop en kväll och en eftermiddag, innan jag åkte hem igen. Var tvungen att checka av läget.

 

[lil-sis]

Just nu sitter jag och funderar på vad det är för "fel" på mig. Det är något som skaver eller tar emot men förstår inte vad. Kanske någon känner igen sig? Har varit singel i drygt två år. Har perioder när jag sitter hemma och gråter för att jag känner mig så ensam men oftast känns det okej. Det är jag och katterna liksom. Svajpar regelbundet (vänster) på Tinder men känner ett allmänt ointresse för i stort sett alla profiler. Har ändå matchat med en kille nu som vill träffas och bor i grannstaden men av någon anledning tar det emot. Jag vill inte. Känns som att jag bara letar fel. Han skriver konstigt. Jag är rädd för att inte duga. Projicerar min kassa självbild på andra och bestämmer redan i förväg att han inte kommer tycka om mig. Men jag förstår inte varför och hur ska jag någonsin hitta rätt människa för mig om jag håller på så här?

Jag har backat ur några potentiella dejter men sen bestämde jag mig för att jag kan ge folk en chans IRL bland folk. Är magkänslan fortfarande nej efter det så är det så och det blir inga repriser.

Men alla fungerar ju olika.

 

[Tranan]

Åkt hundra mil enkel väg för att få några timmar ihop en kväll och en eftermiddag, innan jag åkte hem igen. Var tvungen att checka av läget.

Fick du tröjan, jag fick ingen!

 

[Kakis]

Verkligen väl formulerat, att man konkurrerar med den. Han har precis bytt medicin och vad jag förstått så går det ofta neråt i början för att sedan vända. Så han är väl nere nu. Men orkar inte ha det såhär. Har inte ens orkat svara på meddelandet för det var liksom inget definitivt med ”jag vet inte om jag fixar att ses mer” - och jag vill inte hänga upp mig på att han kanske är velig och att där kanske finns en chans ändå.

Tack, det var så jag kände. Depressionen var verkligen en spelare i en egen division. Jag försökte nå honom men han ville inte prata om hur han mådde så det gjorde det svårare att förstå och hjälpa. Så det fick bli som det blev. Mitt ex mådde bra, och hade varit bra ett par år enligt honom, när vi träffades men sen var det en stor händelse i hans liv som han inte kunde påverka som triggade att han blev riktigt dålig.
Det låter som om det är depressionen som ditt ex velar med, så många gånger vi bestämt att ses och han antingen inte hör av sig för att han somnat istället eller ställt in i sista sekunden, och då bodde vi 5 min cykel från varandra så inget direkt jobb att ta sig någonstans. Jag tror du gör rätt

 

[pepp]

Exakt samma här. Har insett att jag får ge upp bara.

Samma här!

 

[kolblakkur]

Dejten gick jättebra! Jättetrevlig kille, precis min typ. Får se om han frågar om att ses igen (ja, jag vet att jag kan fråga men jag frågade denna gången )

 

[Cosinus]

Just nu sitter jag och funderar på vad det är för "fel" på mig. Det är något som skaver eller tar emot men förstår inte vad. Kanske någon känner igen sig? Har varit singel i drygt två år. Har perioder när jag sitter hemma och gråter för att jag känner mig så ensam men oftast känns det okej. Det är jag och katterna liksom. Svajpar regelbundet (vänster) på Tinder men känner ett allmänt ointresse för i stort sett alla profiler. Har ändå matchat med en kille nu som vill träffas och bor i grannstaden men av någon anledning tar det emot. Jag vill inte. Känns som att jag bara letar fel. Han skriver konstigt. Jag är rädd för att inte duga. Projicerar min kassa självbild på andra och bestämmer redan i förväg att han inte kommer tycka om mig. Men jag förstår inte varför och hur ska jag någonsin hitta rätt människa för mig om jag håller på så här?

Jag har känt likadant med många personer och då har jag avböjt dejt och låtit det rinna ut i sanden. Det finns fler personer och en dag känns det kanske helt rätt att ses.

Har jag däremot känt ett intresse, en nyfikenhet och en vilja att ses först men sedan börjat tvivla inför dejten har jag ibland bitit ihop och gått ändå trots att jag tyckt att det varit jobbigt. Vid nästan alla dessa tillfällen har den jobbiga känslan släppt direkt och jag haft jättetrevligt när vi väl träffats. Kan bara komma på två personer som jag har gått på dejt med där det inte kändes bra alls men där jag var artig och bet ihop till dejten var över. Borde egentligen ha åkt hem direkt.

Kan ju säga att jag mest dejtat personer en bit bort från min hemstad. Det har känts tryggast för då springer vi inte på varandra i diverse sammanhang sedan. Det blev bra ”träning” för mig då jag tidigare halvt fått panik bara en man tilltalat mig. Inte riktigt så kanske, men faktiskt inte särskilt långt ifrån. Numera brukar jag få frågan om jag gått på många dejter då mina dejter tycker att jag är så avslappnad. Sanningen är dock bara att jag inte längre orkar bry mig om huruvida dejten gillar mig eller ej. Jag har inte så höga förhoppningar längre.

Har dock höga förhoppningar om min kommande dejt med Wow (som jag tvekade mycket och länge över inför vår första dejt. Svepte två glas vin precis innan jag skulle lämna hemmet och fick mycket pepp från kompisar. Jag fick den bästa dejten någonsin. Visst har det varit enormt svajigt, men de timmarna kommer jag aldrig att glömma.)

 

[ii-ssa]

Jag har aldrig haft någon stor självkänsla och trott att jag skulle hitta någon som älskade mig för den jag är.
Så hittade jag ju h*n med stort H som fick mig att känna mig älskad och jag vågade släppa in honom i mitt liv.
Sen hände ju dock det som hände i söndags, så nu känns allt raserat igen.
Och man återigen är singel

 

[Malibu_Stacy]

Jag har aldrig haft någon stor självkänsla och trott att jag skulle hitta någon som älskade mig för den jag är.
Så hittade jag ju h*n med stort H som fick mig att känna mig älskad och jag vågade släppa in honom i mitt liv.
Sen hände ju dock det som hände i söndags, så nu känns allt raserat igen.
Och man återigen är singel

Vad var det som hände egentligen? Ledsen för din skull

 

[Mia_R]

Åkt hundra mil enkel väg för att få några timmar ihop en kväll och en eftermiddag, innan jag åkte hem igen. Var tvungen att checka av läget.

Kul för dig och ni inledde ett förhållande på distans där ni båda åkte 100 mil enkel väg för några timmar tillsammans en gång i månaden för några tusen åt gången?

Ingen av oss är flyttbara som det är nu och min högst personliga erfarenhet av distansförhållanden är att de inte håller i längden även om @athena_arabians är ett lysande exempel på motsatsen. Jag har varken råd eller möjligheter att åka för flera tusen i månaden för att träffas och det har inte han heller, vi har liv med åtaganden och arbeten som det inte går att bara skita i. Visst, bodde jag i lägenhet och inte hus och hade inga djur hade det varit enklare, men nu har jag djur jag varken vill eller kan skita i och de går inte att ta med utan då måste någon ta hand om hundar, katter, hästar och höns.