Det håller jag absolut med om! Kanske är han bara inte så intresserad av dig?Så kan det ju vara, men om man då har lite intresse att lära känna varandra hade åtminstone jag följt upp tummen några timmar senare med "hur gick det med sömnaden?" om det var jag som hade skickat den. Men men. Han har inte gett ett livstecken på 4 dagar så är väl bara att ta bort honom från snap också
Ja absolut, det är väl den troligaste orsaken. Är väl inte så förvånad, jag har sällan tur i dejting
Är 100% säker på att det finns en person för digJa absolut, det är väl den troligaste orsaken. Är väl inte så förvånad, jag har sällan tur i dejting
Jag relaterar...
Innan jag träffade den här mannen hade jag alltid bekymret, i alla mina tidigare relationer, att jag slog knut på mig själv i fråga om att analysera, försöka förstå och göra mig förstådd. Det var som ett evigt livsprojekt, och det gjorde att jag gav upp iden om att hitta någon att leva med. Sen träffade jag honom i höstas, och ingenting i kommunikationsväg är längre svårt, komplicerat och jobbigt. Ingenting. Vi pratar lika, tänker lika, är lika. Vi behöver inte ens prata, vi bara vet. Jag har aldrig varit med om det. Så ja, det finns verkligen någon där ute som faktiskt passar ihop med en
Kanske inte hör till tråden, minns jag fel eller var du gift tidigare?Ja absolut, det är väl den troligaste orsaken. Är väl inte så förvånad, jag har sällan tur i dejting
Jag relaterar också, men fy fabian för vetskapen om att den där extrema kemin finns men att man inte kan få det man vill ha. När känslorna finns från båda hållen men resten är ”Jag relaterar...
Innan jag träffade den här mannen hade jag alltid bekymret, i alla mina tidigare relationer, att jag slog knut på mig själv i fråga om att analysera, försöka förstå och göra mig förstådd. Det var som ett evigt livsprojekt, och det gjorde att jag gav upp iden om att hitta någon att leva med. Sen träffade jag honom i höstas, och ingenting i kommunikationsväg är längre svårt, komplicerat och jobbigt. Ingenting. Vi pratar lika, tänker lika, är lika. Vi behöver inte ens prata, vi bara vet. Jag har aldrig varit med om det. Så ja, det finns verkligen någon där ute som faktiskt passar ihop med en
” …
Citerar mig själv för att det var så länge sedan jag skrev nåtNu tänker jag joina med lite dejting i tråden också (och inte bara outa mina stalking-skills, men för att återkoppla till den tidigare diskussionen: det var inte svårt att kolla upp dennes sociala medier i förväg pga namn, stad och väldigt avlägsen gemensam bekant. Jag tänker dock att jag besparar han den infon till en eventuell framtid).
Har träffat en kille två gånger, känns trevlig av det jag upplevt på promenad och fikadejt (men det är ju ibland svårt att bli allt för djupgående på så kort tid, men magkänslan är att det inte är nån hemsk person jag tindrat fram). Inget fysiskt mer än kramar (men jag är heller ingen förespråkare för att hångla offentligt på 2a dejten, samtidigt som jag kan tycka att det är bra att testa ganska tidigt). Jag träffas gärna igen för att umgås mer och planen är att boka in nåt inom den närmaste veckan beroende på jobb/livet. Nu vet jag inte om jag mest letar fel pga inte dejtat på drygt ett år, men förutom att jag tycker det verkar vara en trevlig person både på insidan och utsidan så kanske jag borde känna mer inför en tredje träff? (Jag inbillar mig att han gör det, men det kan lika gärna bero på att jag ibland lider av en ganska stark hybris).
Aja, jag är hur som helst glad att jag kommit igång att dejta lite igen, samtidigt som en del av mig är obekväm med att ha tagit ett litet kliv ur den bekväma singelbubblan för jag gillar mitt liv som det är också! Mest är jag nog lite ovan med allt, och lite rädd att såra någon OM jag inser att det inte blir mer än kompiskänslor från min sida, men det kan ju lika gärna vara samma från hans sida. Eller tänkte jag så här för att jag kanske själv är rädd att han kommer ledsna på mig och har ställt in mig på det redan istället för att bara flyta med? Men det är ju något man får vara beredd på i dejtvärlden också, att det kan bli både bajs och najs. Nu ska jag sluta svamla, förstår att det är svårt att svara något konkret på detta, behövde nog mest skriva av mig lite
och passar på att skriva av mig lite mera svammel. och om stämningen inte bjuder ett bra tillfälle till det så har vi nog bara blivit ganska bra kompisar.Du kan väl göra en tråd med kalsongmönster! För min del så är det nog fel form på min akter för att de som konstruktörerna av åtminstonne butgetmodellerna ska få det att passa.Åh jag sydde det till min ex-sambo. Han gillade boxershorts, så rätt lätt att sy. Så det var bara att hitta passande tyger och överraska
Ja! Jag letar förgäves boxertrosor till min 8-åriga tjej men det finns ju inte värda namnet. Så hon har killboxer, men de har så tråkiga färger tycker hon. Det slog mig inte förrän jag läste tråden att jag ju borde kunna sy åt henne!
Tror inte du behöver skriva ut allt det där, bara ha med typ bild med dig och häst eller skriv att du håller på med hästar och annat. "Drömmer om att bo på landet" fungerar ju också
Bästa staden ju!Bah.. jag måste nog flytta till Göteborg!
Herregud att du ens orkar gå igenom dom.Bah.. jag måste nog flytta till Göteborg!
Bah.. jag måste nog flytta till Göteborg!
Fan nu räknade jag. Han har skrivit 50(!) mess sen i torsdags och jag lika många…
Och jag går bäst hem hos stockholmarna, så
Jag har bra flyt där jag bor, GBGay som sagt.Och jag går bäst hem hos stockholmarna, så
jag borde rimligtvis flytta dit.
Är det någon i tråden som har bra flyt på hemmaplan eller är ”borta” alltid bäst?
I Stockholm och hemstaden hittar jag få som känns bra.
