Känns mest realistiskt, tänker jag. Dålig förutsättning för vad tänker du?
En vän sa en gång till mig att en dag kommer man vakna på morgonen, och den dagen kommer man träffa sin kärlek. Men det vet man inte när man vaknar, man tror att det är en vanlig dag.
Jag var också väldigt krass på slutet när jag dejtade. Visste varje gång jag gick på dejt att det inte skulle bli vi. Tji fick jag. Men det tog nästan ett år från den där vanliga dagen när jag vaknade på morgonen, tog en dusch, blåste håret och gick på frukostdejt med den där killen som visserligen var väldigt stilig men verkade vara precis som alla andra snubbar. Det visade sig vara långt ifrån sanningen men hur ska man veta på en dejt, eller ens femton. Livet är nyckfullt och jag är töntigt filosofisk så nu ska jag gå och lägga mig.