Om jag har kommit över han än i dag vet jag inte. Jag tänker på han då och då och undrar fortfarande vad som hände. Om det handlar om att jag har känslor kvar eller om jag bara vill veta för att få ett riktigt avslut vet jag inte. Det känns ju som om det aldrig blev ett riktigt avslut. Sen sög det ju med tanke på att jag verkligen verkligen hade starka känslor för honom. Han fick mig att känna saker som det var väldigt längesen jag hade gjort. Jag kunde lita på honom framförallt, och han behandlade mig med respekt, och jag kände mig trygg och omtyckt. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, och någonstans trots den korta tiden vi hade så trodde jag att jag hade hittat någon jag ville vara med väldigt väldigt länge. Men ja, det blev ju inget av det, och jag insåg ju ganska tidigt att jag aldrig skulle ta tillbaka han heller, så varför då sitta och vänta och drömma sig bort?
Jag tror att hjärtat fortfarande skulle hoppa högt om jag såg han, eller att jag skulle få ett smärre hjärtstopp och rusande puls om jag skulle se hans namn på mobilen, men det spelar ändå liksom ingen roll nu. Skulle aldrig kunna slappna av och lita på att samma sak inte skulle hända igen. Så det tåget har ju liksom gått nu.
Skriver under, ffa på det fetade. Jag tror också att i detta haltar hjärnan och hjärtat i otakt innan de liksom synkar. Man vet intellektuellt men hjärtat lever sitt eget liv. Men jag tror det fetade är det viktiga att påminna sig om när hjärtat är där och grubblar igen. Att tilliten är borta oavsett, det tåget har liksom gått, och då spelar resten inte så stor roll...
För min egen del var det den viktigaste insikten, att det spelar ingen roll vad du gör eller säger för tilliten är borta. Det insåg jag verkligen med Dikeskörningen sista gångerna vi sågs. Och den insikten var nog väldigt bra för att kunna släppa honom, även om jag fortfarande får en tagg i hjärtat när jag påminns om honom så tror jag att med tiden kommer det gå över. På ett helt annat sätt än om jag inte kommit till den insikten och bara gått runt och grubblat och drömt mig tillbaka.