Jag hoppar in lite här. Har läst tråden ett tag, och inte känt mig lika ensam i mitt (än så länge misslyckade) dejtande och känner att det nu är min tur att bidra med något!
Jag har laddat ner tinder igen nu.. suck... Vet inte om det är den lilla orten jag bor i men utbudet känns minimalt, hittar inga som intresserar mig och de få jag ser potential i vill efter match bara skriva om att ligga eller så ses man ett par gånger innan de ghostar (eller visar att de trots att de lovat guld och gröna skogar bara var ute efter något casual trots alls, varför alltid dessa dubbla signaler?)....
Skriver just nu med ett par intressanta killar, men ingen av dem verkar ha något superintresse. Jag är alltid den som skriver först osv.. kanske någon som orkar läsa kan ge lite råd i situationen?
Den ena kan vi kalla Velig (hehe), han bor strax under en timmes bilväg från mig. Vi har träffats tre gånger och alla gångerna har det enligt mig sagt klick. Vi skrattar mycket, det är avslappnat och vi har mycket att prata om. Senast vi sågs tog han försiktigt min hand och höll mig tätt intill sig när vi kollade film (vi båda är väldigt blyga så det var stort haha). Men sedan har vi väldigt sporadisk kontakt.. En vecka efter vi hade setts senast skrev jag ett sms och frågade om han ville ses igen och gav förslag på dag, det ville han absolut sa han men kunde inte just då (intresserad i alla fall tänkte jag naivt då..). Han skulle säga till när han kunde, men sedan tog han aldrig upp det igen och veckorna gick.. tillslut skrev jag igen och frågade lite "avslappnat" att "hur ser det ut nästa vecka, har du lust att ses igen?" samma visa då, han ville gärna men kunde inte just den veckan pga mycket jobb (vilket jag förstår, han har precis startat upp eget företag och försöker komma på fötter med det). Efter flera veckors sporadisk kontakt igen frågade jag rakt ut. Jag skrev att jag tycker att det varit jättetrevligt de gånger vi setts, att jag tycker han verkar vara en väldigt intressant person och att jag gärna ses och lär känna honom mer. han skrev då att han också gärna fortsätter ses och se om det kan bli något, men att han är något tveksam till avståndet.. Jag svarade att jag förstår det, men att jag ju är flexibel med mitt jobb och mina tider, arbetar med ett yrke där jag bestämmer tider lite själv. Och att jag kan anpassa mig mycket efter honom nu när han just för tillfället av olika anledningar inte kan vara flexibel. Det tyckte han lät bra, sa att det var skönt att vi pratat igenom det och ville ses.... meeeeen det var en månad sedan, tror ni vi har setts? Nej. Och jag känner lite att visst jag kan fråga igen, men känner mig desperat som frågar, frågar och frågar men får samma svar varje gång.. Men varför säger han då att han gärna vill ses? Sista veckorna har vår kontakt varit mer eller mindre noll. Vi skriver lite då och då, men känns som det är jag som måste dra igång en konversation 9 av 10 gånger.. Så frågan är om det kanske bara är bäst att släppa. Men det är något med honom.. suck alltså. Varför ska man alltid fastna för de som inte är intresserade? Och varför kan de inte bara säga det istället för att påstå sig vara intresserade och ge falska förhoppningar....
Den andra killen matchade jag med för bara ett par veckor sedan. Skrev MASSOR första dagarna och ringde varandra och pratade i telefon i timmar flera gånger i veckan. Bestämde att han skulle komma hit en dag en dag i veckan.. men sen kom den veckan, och kontakten försvann (???). Skriver jag så svarar han trevligt, och när jag frågade i helgen om han ville ses så ville han absolut det sa han.. men sen nu när jag inte skriver så skriver inte han heller... så samma dilemma här, ska jag ändå lita på de han säger och fortsätta skriva och försöka.. eller ska jag gå efter handling och avsaknaden av initiativ från hans sida och helt enkelt lägga ner... så svårt. Vill inte vara desperat heller... fy ger snart upp.
På toppen av allt detta har mitt ex (som var mitt livs kärlek men också oerhört destruktiv) nyligen hört av sig och vill vara kk.. Känner mig fruktansvärt liten, betydelselös och utnyttjad.
Jag har laddat ner tinder igen nu.. suck... Vet inte om det är den lilla orten jag bor i men utbudet känns minimalt, hittar inga som intresserar mig och de få jag ser potential i vill efter match bara skriva om att ligga eller så ses man ett par gånger innan de ghostar (eller visar att de trots att de lovat guld och gröna skogar bara var ute efter något casual trots alls, varför alltid dessa dubbla signaler?)....
Skriver just nu med ett par intressanta killar, men ingen av dem verkar ha något superintresse. Jag är alltid den som skriver först osv.. kanske någon som orkar läsa kan ge lite råd i situationen?
Den ena kan vi kalla Velig (hehe), han bor strax under en timmes bilväg från mig. Vi har träffats tre gånger och alla gångerna har det enligt mig sagt klick. Vi skrattar mycket, det är avslappnat och vi har mycket att prata om. Senast vi sågs tog han försiktigt min hand och höll mig tätt intill sig när vi kollade film (vi båda är väldigt blyga så det var stort haha). Men sedan har vi väldigt sporadisk kontakt.. En vecka efter vi hade setts senast skrev jag ett sms och frågade om han ville ses igen och gav förslag på dag, det ville han absolut sa han men kunde inte just då (intresserad i alla fall tänkte jag naivt då..). Han skulle säga till när han kunde, men sedan tog han aldrig upp det igen och veckorna gick.. tillslut skrev jag igen och frågade lite "avslappnat" att "hur ser det ut nästa vecka, har du lust att ses igen?" samma visa då, han ville gärna men kunde inte just den veckan pga mycket jobb (vilket jag förstår, han har precis startat upp eget företag och försöker komma på fötter med det). Efter flera veckors sporadisk kontakt igen frågade jag rakt ut. Jag skrev att jag tycker att det varit jättetrevligt de gånger vi setts, att jag tycker han verkar vara en väldigt intressant person och att jag gärna ses och lär känna honom mer. han skrev då att han också gärna fortsätter ses och se om det kan bli något, men att han är något tveksam till avståndet.. Jag svarade att jag förstår det, men att jag ju är flexibel med mitt jobb och mina tider, arbetar med ett yrke där jag bestämmer tider lite själv. Och att jag kan anpassa mig mycket efter honom nu när han just för tillfället av olika anledningar inte kan vara flexibel. Det tyckte han lät bra, sa att det var skönt att vi pratat igenom det och ville ses.... meeeeen det var en månad sedan, tror ni vi har setts? Nej. Och jag känner lite att visst jag kan fråga igen, men känner mig desperat som frågar, frågar och frågar men får samma svar varje gång.. Men varför säger han då att han gärna vill ses? Sista veckorna har vår kontakt varit mer eller mindre noll. Vi skriver lite då och då, men känns som det är jag som måste dra igång en konversation 9 av 10 gånger.. Så frågan är om det kanske bara är bäst att släppa. Men det är något med honom.. suck alltså. Varför ska man alltid fastna för de som inte är intresserade? Och varför kan de inte bara säga det istället för att påstå sig vara intresserade och ge falska förhoppningar....
Den andra killen matchade jag med för bara ett par veckor sedan. Skrev MASSOR första dagarna och ringde varandra och pratade i telefon i timmar flera gånger i veckan. Bestämde att han skulle komma hit en dag en dag i veckan.. men sen kom den veckan, och kontakten försvann (???). Skriver jag så svarar han trevligt, och när jag frågade i helgen om han ville ses så ville han absolut det sa han.. men sen nu när jag inte skriver så skriver inte han heller... så samma dilemma här, ska jag ändå lita på de han säger och fortsätta skriva och försöka.. eller ska jag gå efter handling och avsaknaden av initiativ från hans sida och helt enkelt lägga ner... så svårt. Vill inte vara desperat heller... fy ger snart upp.
På toppen av allt detta har mitt ex (som var mitt livs kärlek men också oerhört destruktiv) nyligen hört av sig och vill vara kk.. Känner mig fruktansvärt liten, betydelselös och utnyttjad.
Bryt med dem alla tre.
Onsdag är väll dagen vi pratat lite löst om än så länge iaf. 
såklart.
Så kan jag bli väldigt osäker av typ för lite kontakt (inte nödvändigtvis just fysisk) eller stressad/obekväm av för mycket kontakt. Men det kändes bara bra, enkelt och mysigt! Vilken seger, att inte bli stressad av en person man träffat i typ 10 månader 
Men för mig kändes det som en seger och skitbra 
Jag har liksom vant mig vid hur vi är när vi skiljs åt vid porten, går och handlar och hämtar mat o sådana situationer utanför hemmet. Men varje ny situation känner jag mig normalt osäker på hur jag typ förväntas bete mig och hur den andre kommer bete sig och jag reagera på det. Jag kan typ bara tänka på det när jag gör nya saker (lögn, enda jag nog gör utan den stressen är att handla i min vanliga mataffär typ, så länge jag inte råkar se någon i personalen för jag vet aldrig om jag ska heja eller inte 
). Så det är så skönt när det bara känns lugnt och fridfullt i huvudet och som att han vet precis när han ska sträcka ut en hand och hålla i min och stryka mig över fingrarna. Och så kan man bara sitta där och titta på en film i en biosalong, rakt upp o ner. Vilken grej 
Sådant jag blir lycklig av 
