Dejtingtråden 32

[cirkus]

Jamen godmorgon tråden.

Allt är som vanligt på jobbet. Jag har fått komplimang av den söte.
To be continued

 

[Mia_R]

Själv så tänker jag ta en paus från dejtandet tror jag, blev pannkaka senast och han jag verkligen gillade berättade att han har pancrea och det har spritt sig.

Jag får se om det blir en sista dejt i helgen, är lite trött på karlar faktiskt.

 

[Fjordfrälst]

Själv så tänker jag ta en paus från dejtandet tror jag, blev pannkaka senast och han jag verkligen gillade berättade att han har pancrea och det har spritt sig.

Jag får se om det blir en sista dejt i helgen, är lite trött på karlar faktiskt.

Men neeeej, jävla skitsjukdomar det finns alltså

 

[Masqueradee]

Som tillägg på mitt senaste inlägg om att jag aldrig kommer hitta någon... Vi har haft trevligt samtal, han har varit här en gång osv.. När han sa att han inte kunde komma hit pga ekonomin erbjöd jag mig att betala halva resan (det kostar en del att åka liksom) så slutade han att svara.
Jag är så totalt värdelös, det är skrattretligt!

 

[cirkus]

Wow @cirkus, jag hade aldrig vågat säga det så rakt ut. Starkt imponerad. Och hoppas att responsen blir bra idag när han fått landa lite.

På den direkta frågan fanns inte på kartan att inte svara helt ärligt.
Det kommer ta tid innan ämnet berörs igen om det alls kommer ske. Jag vet ju att han vill gå varsamt fram efter våra generella diskussioner så här kommer inget ske med blixtens. Sen är ju frågan hur långt mitt tålamod kommer att vara. Jag tror han är väntvärd. Risken är ju att jag blir för insyltad med nån annan men då är det ju så.

Det känns i allafall väldigt bra på jobbet - ingen konstig stämning eller känsla alls. Vi är som vanligt bägge två och jag har fått dagens komplimang

 

[Zinfernia]

Hahahaha jag tror att jag höll på att bli uppraggad på Ica ikväll.
Precis när jag kom innanför entrén stod en man i min egen ålder bredvid kundkorgarna. Han tittade upp när jag tog en korg och våra blickar möttes. Han nickade mot mig och log så jag gjorde samma sak tillbaka av ren artighet.

Efter det höll han sig i närheten av mig och varje gång vi gick förbi varandra log han mot mig.

Han var rätt gullig men eftersom han hade två små barn med sig var mitt intresse lagom svalt. När han och barnen sen ställde sig bakom mig i kassakön (som av en slump ) fick jag mer vatten på min kvarn.
"-NEJ Julia, rör inte den!"
"-Stanna här nu, spring inte iväg!"
"-Nej, slå inte lillebror!"
(Sagt med uppgiven småbarnsföräldersröst.)

Jag kände direkt att nähää du, det där livet vill jag inte dela med dig

 

[_Taggis_]

Livet bara rullar på, förhoppningsvis inte allt för länge till, för varför skrota runt ensam, ful och konstig?

Ja det kan man verkligen undra, vad meningen är. Nu tror jag inte jag skulle känna att en partner i sig gav livet mening, för mig är ensamheten mest bara ytterligare en grej att checka av på misslyckad-listan. Vetskapen att jag inte kan vara med nån gör känslan ännu värre liksom. Det är inte ens nån idé att leta.

 

[Mia_R]

Blir nog en dejt i helgen med någon jag känt i flera år och nämnt tidigare i tråden. Då rann det ut i sanden, får se om det blir av den här gången.

 

[pepp]

En fantastisk presentation!
Jag kommer för övrigt sluta uppdatera här. Men är inne och läser om era händelser

 

[_Taggis_]

Fö så hörde telefonkillen av sig i veckan. Han var på mitt jobb och undrade om jag jobbade, men jag var ledig. Efter en ny upphandling kommer vi ses mindre på jobbet då de har blivit av med 50% av sina uppdrag. Men det är väl lika bra det. Jag gillar honom på den oskyldiga nivå vi hörs och ses, men kan inte upphöra att störas av det faktum att de som kontaktar mig aldrig är nån som vill ha mig på riktigt och de som tror att de vill det går upp i rök så fort de insett vem jag är. Ja jag är bitter. Tur att jag är så missnöjd med livet och mig själv så jag aldrig skulle stå ut med nån seriöst intresserad för tillfället. Jag är mao nöjd över att slippa ha nån fysiskt nära, men samtidigt är jag trött och bitter på orsaken till att jag känner så. Det är ju heller inte nåt som kommer ändras så jag känner verkligen som i föregående inlägg - vafan är meningen med livet när det är så värdelöst som det är och varit i hela mitt vuxna liv, ska det inte vara mer än att gå runt och vänta på döden liksom? Jag ligger inte på latsidan nej, men min känsla är densamma oavsett vad och hur mkt jag gör för att åtgärda detta. Ingen vill vara med mig och jag vill inte vara med nån. Status quo.

 

[Fibusen]

Alltså! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Detta är en kille jag ”känt” sen högstadiet typ. Om ni någonsin känner er hemskt desperata, gör inte det. Det finns alltid dom som är värre!!! (Och då har exet som ni ser inte ens hunnit flytta ut!!!! )

 

[cirkus]

Och den här personen har träffat den härlige som ställde in i torsdags. Det var jättekul. Han gjorde plommonsaft och vindruvsdricka på frukt och bär jag hade med. Kul när vissa saker synkar - vi lyssnade på min spotifylista och han ba’ Vem fan är du? Varenda låt som du har är sånt jag älskar

 

[Mia_R]

Jag har stängt mitt konto på Hp nu, har lite svårt för att träffa någon så, MEN jag har igår tagit upp kontakten med han som har pancrea.

Han har totalt svept omkull mig och sedan vi träffades har jag ständigt haft honom i mina tankar. Han hade nyss fått diagnosen, berättade det för mig efter viss vånda och bröt sedan kontakten för han mådde dåligt och inte orkade utan skulle höra av sig när han mådde bättre.

Jag har inte hört något alls, försökt tänka på annat, träffat andra, läst det vi sms:at och till slut skrev jag att han behöver inte svara men att jag ville att han skulle veta att jag tänker på honom. Jag fick svar, han var glad att jag hörde av mig, haft så dåligt samvete och mått så dåligt att han inte hört av sig men varit så rädd att jag skulle vända honom ryggen.

Nu har vi messat spaltmeter och pratats vid på telefon. Vi ska träffas när jag kommer tillbaka från min roadtripp till fjällen i veckan och vi längtar. Jag vet att det här kommer sluta med ett krossat hjärta men jag vill få den tid som är kvar tillsammans med honom.

 

[Tranan]

Jag har försökt bryta med GK, jag har verkligen försökt. ni kan gissa hur det går.
K verkar inte så intresserad. det kanske är bäst i alla fall.

 

[chiiliacanth]

Har haft en fling med en jobbarkompis sen i juli. Ingen på arbetsplatsen känner till detta (mer än vi, vad vi tror). Sen vi senast träffades o blev lite intima har det efteråt varit ganska sval kontakt, iallafall från hans håll. Detta har gjort mig lite nervös och därför gör jag inga närmanden mer och söker inte upp honom på hans kontor som jag brukade.. han har dock varit förbi mig och pratat, dock inte alls på samma flirtiga nivå som tidigare. Jag skulle vilja fråga honom vad som försigår men vågar inte... Suuuuck, verkar ha blivit ett återkommande mönster detta att hooka up med kollegor.

 

[Kiwifrukt]

Har haft en fling med en jobbarkompis sen i juli. Ingen på arbetsplatsen känner till detta (mer än vi, vad vi tror). Sen vi senast träffades o blev lite intima har det efteråt varit ganska sval kontakt, iallafall från hans håll. Detta har gjort mig lite nervös och därför gör jag inga närmanden mer och söker inte upp honom på hans kontor som jag brukade.. han har dock varit förbi mig och pratat, dock inte alls på samma flirtiga nivå som tidigare. Jag skulle vilja fråga honom vad som försigår men vågar inte... Suuuuck, verkar ha blivit ett återkommande mönster detta att hooka up med kollegor.

Nu skriver du i och för sig att ni har varit "intima" och det ger väl ändå någon slags fingervisning om att han ändå inte varit helt oskyldig i sammanhanget, men jag vill berätta om en historia jag hade med en kollega för att ändå belysa att folk pratar mer än vad man kanske tror. När jag kom till min nuvarande arbetsplats försommaren 2018 kom jag till en väldigt homogen grupp mestadels bestående av kvinnor mellan 30-35 som alla har barn i ungefär samma ålder, samt två barnlösa män strax över 40. Jag och två av mina nya kollegor som jag kom (i relativt nära anslutning till i alla fall) tillsammans med var alla tre barnlösa och lite yngre än de befintliga kollegorna. De här två männen började hänga ganska mycket med oss eftersom de också slapp allt barnprat när de var med oss.

Grejen var att jag fick den ena lite på halsen, och eftersom den ena av de andra tjejerna fick den andra lite mer på sig via sina arbetsuppgifter så tänkte inte jag så mycket på det. Jag var verkligen, verkligen inte intresserad av honom på något annat sätt än som en kollega, och knappt ens det. Men så åkte vi på en tjänsteresa och skulle sova på hotell under natten, när några andra kollegor fick i sig lite vin på restaurangen på kvällen framkom det att de allihop hade fått för sig att vi var intresserade av varandra. En av våra kollegor frågade mig rent ut varför vi inte var ihop. Jag tyckte det hela var så pinsamt, och jag var fram tills då helt övertygad om att han kände detsamma, att jag aldrig tog upp det med honom. Däremot nämnde jag det för en av de andra kollegorna som jag stod lite närmare, och när hon sa att hon också trott det började jag fundera på vad för slags signaler vi egentligen sänt ut och om han egentligen var intresserad på riktigt. Jag började definitivt hålla honom ganska kort efter det, lite för att markera för både honom och alla andra att jag inte var det minsta intresserad.

Nu menar jag inte att det är så för dig/er, för han har ju uppenbarligen varit tillräckligt intresserad för att bli intim med dig. Men han kan ju ha fått påtryckning från någon kollega eller till och med chefen som han inte sagt till dig, och därför tar ett steg tillbaka? Min chef frågade mig i lite sådär halvsvävande ordalag en gång om "mitt civilstånd hade förändrats sen jag började på arbetsplatsen". Där och då kunde jag inte för mitt liv förstå varför han undrade det, och det enda som kom upp i mitt huvud var att jag ett par veckor tidigare hade storgråtit på hans rum för att min mormor åkt iväg i ambulanshelikopter till Lund med en jättestroke och ingen visste om hon skulle överleva. Då sa jag nog bara till honom att det var en familjegrej, så när han frågade sa jag att det var mormor gråtattacken handlade om, men i efterhand har han berättat att han fått påtryckning från andra kollegor om att de trodde att vi var ihop.

 

[the_connemara]

Har haft en fling med en jobbarkompis sen i juli. Ingen på arbetsplatsen känner till detta (mer än vi, vad vi tror). Sen vi senast träffades o blev lite intima har det efteråt varit ganska sval kontakt, iallafall från hans håll. Detta har gjort mig lite nervös och därför gör jag inga närmanden mer och söker inte upp honom på hans kontor som jag brukade.. han har dock varit förbi mig och pratat, dock inte alls på samma flirtiga nivå som tidigare. Jag skulle vilja fråga honom vad som försigår men vågar inte... Suuuuck, verkar ha blivit ett återkommande mönster detta att hooka up med kollegor.

Fråga för guds skull. Hur står du ut annars? Vill han inte ses mer så fine och då vet du.

 

[Fibusen]

Visa bifogad fil 77140
Alltså! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Detta är en kille jag ”känt” sen högstadiet typ. Om ni någonsin känner er hemskt desperata, gör inte det. Det finns alltid dom som är värre!!! (Och då har exet som ni ser inte ens hunnit flytta ut!!!! )

Fortsättningen blev ju bara ännu värre… Svarade: ”Det får jag redan om jag vill så det är lugnt!” och fick då svaret: Av ditt barn, det är väll inte samma sak! Sluta spela så svårflörtad kvinna!

Alltså VA?! Vilken stor jävla idiot…! För det första, huuuur kan det räknas som ”manlig närhet” från sitt barn på 8 år? Och HUR I HELVETE kan man säga åt någon att sluta spela så svårflörtad när man uppenbarligen säger tack men nejtack?!

Brann av i huvudet på mig och jag bad han att kliva ner från sina höga hästar, att det är ganska vidrigt beteende och påstå att någon är svårflörtad bara för att dom är totalt ointresserade, och att det är ännu mer vidrigt att blanda in barnen i ”manlig och kvinnlig närhet” och att jag för allt i världen inte skulle byta bort han jag redan ligger med för någon som dels uppenbarligen är tappad i golvet både en och fem gånger, och dels sitter och beter sig som om han vore guds gåva till kvinnorna, och att jag verkligen hoppades att exet hittar en ny lägenhet snabbt, för hennes skull.

Jävla arsel.

 

[the_connemara]

Nu skriver du i och för sig att ni har varit "intima" och det ger väl ändå någon slags fingervisning om att han ändå inte varit helt oskyldig i sammanhanget, men jag vill berätta om en historia jag hade med en kollega för att ändå belysa att folk pratar mer än vad man kanske tror. När jag kom till min nuvarande arbetsplats försommaren 2018 kom jag till en väldigt homogen grupp mestadels bestående av kvinnor mellan 30-35 som alla har barn i ungefär samma ålder, samt två barnlösa män strax över 40. Jag och två av mina nya kollegor som jag kom (i relativt nära anslutning till i alla fall) tillsammans med var alla tre barnlösa och lite yngre än de befintliga kollegorna. De här två männen började hänga ganska mycket med oss eftersom de också slapp allt barnprat när de var med oss.

Grejen var att jag fick den ena lite på halsen, och eftersom den ena av de andra tjejerna fick den andra lite mer på sig via sina arbetsuppgifter så tänkte inte jag så mycket på det. Jag var verkligen, verkligen inte intresserad av honom på något annat sätt än som en kollega, och knappt ens det. Men så åkte vi på en tjänsteresa och skulle sova på hotell under natten, när några andra kollegor fick i sig lite vin på restaurangen på kvällen framkom det att de allihop hade fått för sig att vi var intresserade av varandra. En av våra kollegor frågade mig rent ut varför vi inte var ihop. Jag tyckte det hela var så pinsamt, och jag var fram tills då helt övertygad om att han kände detsamma, att jag aldrig tog upp det med honom. Däremot nämnde jag det för en av de andra kollegorna som jag stod lite närmare, och när hon sa att hon också trott det började jag fundera på vad för slags signaler vi egentligen sänt ut och om han egentligen var intresserad på riktigt. Jag började definitivt hålla honom ganska kort efter det, lite för att markera för både honom och alla andra att jag inte var det minsta intresserad.

Nu menar jag inte att det är så för dig/er, för han har ju uppenbarligen varit tillräckligt intresserad för att bli intim med dig. Men han kan ju ha fått påtryckning från någon kollega eller till och med chefen som han inte sagt till dig, och därför tar ett steg tillbaka? Min chef frågade mig i lite sådär halvsvävande ordalag en gång om "mitt civilstånd hade förändrats sen jag började på arbetsplatsen". Där och då kunde jag inte för mitt liv förstå varför han undrade det, och det enda som kom upp i mitt huvud var att jag ett par veckor tidigare hade storgråtit på hans rum för att min mormor åkt iväg i ambulanshelikopter till Lund med en jättestroke och ingen visste om hon skulle överleva. Då sa jag nog bara till honom att det var en familjegrej, så när han frågade sa jag att det var mormor gråtattacken handlade om, men i efterhand har han berättat att han fått påtryckning från andra kollegor om att de trodde att vi var ihop.

Hur vuxna människor beter sig slutar aldrig förvåna mig Jag har träffat The Guy, min kollega, i typ 10 månader. Inte officiellt men många vet om det. Han är rätt ny på arbetsplatsen och en av de andra nya som han är närmst med nämnde i förbifarten att "ja du och x snackar väl" om en jobbgrej efter typ 7 månader. Annars är det bara mina närmsta jag varit öppen till som nämner The Guy tull mig när vi pratar allmänt och inte inför de andra, alltså bara en helt vanlig konversation. De snackar såklart sinsemellan och även på mitt jobb älskar folk att skvallra och spåna men aldrig på det elaka viset eller så att det påverkar klimatet i övrigt. Man kan vara respektfull och nyfiken, faktiskt. Jag har jobbat där i många år så jag vet ju hur snacket går och inte ens för mig som kan tycka sådant är otroligt jobbigt tycker det är över gränsen.

 

[Tranan]

Fortsättningen blev ju bara ännu värre… Svarade: ”Det får jag redan om jag vill så det är lugnt!” och fick då svaret: Av ditt barn, det är väll inte samma sak! Sluta spela så svårflörtad kvinna!

Alltså VA?! Vilken stor jävla idiot…! För det första, huuuur kan det räknas som ”manlig närhet” från sitt barn på 8 år? Och HUR I HELVETE kan man säga åt någon att sluta spela så svårflörtad när man uppenbarligen säger tack men nejtack?!

Brann av i huvudet på mig och jag bad han att kliva ner från sina höga hästar, att det är ganska vidrigt beteende och påstå att någon är svårflörtad bara för att dom är totalt ointresserade, och att det är ännu mer vidrigt att blanda in barnen i ”manlig och kvinnlig närhet” och att jag för allt i världen inte skulle byta bort han jag redan ligger med för någon som dels uppenbarligen är tappad i golvet både en och fem gånger, och dels sitter och beter sig som om han vore guds gåva till kvinnorna, och att jag verkligen hoppades att exet hittar en ny lägenhet snabbt, för hennes skull.

Jävla arsel.

är det bara jag som får pedo vibbar?