Dejtingtråden 32

[Tonto]

Men man måste ha i åtanke att man kanske inte vill ha barn direkt.
Få kommer ta vara över 30+, det blir svårare, men inte omöjligt...

Oj, ser absolut inga hinder när det gäller barn för att man är över 30. Är själv det och ser inga hinder för barn pga åldern om jag nu skulle skaffa barn någon gång i mitt liv.

 

[Fibusen]

Jag har träffat en gammal bekant igen, vi sågs några gånger för två år sedan, men han skaffade flickvän... Vi har dock hållt kontakten, som vänner, och nu är han singel igen och jag fick äntligen ligga Han är lätt den bästa sexpartnern jag har haft, så var nice med repris.

Jag kommer nog höra av mig till mitt gamla kk igen. Också han är nog den bästa sexpartnern jag haft tror jag. Tänker verkligen inte leta efter något seriöst igen på ett bra tag, så då kan man väll se till att ha lite kul under tiden helt enkelt?

Utseendemässigt och sexmässigt är han verkligen en 11-poängare. Men han är ganska mycket yngre och inte alls på samma nivå i livet där jag är, (som om jag skulle vara jättemogen liksom…) så det skulle aldrig kunna bli något mer än just sex och lite småhäng, och just nu så är ju det alldeles exemplariskt!

Vi träffades ju i vintras (igen) och en bit in på våren, sen kände jag att jag ville ha något seriöst så började ju dejta lite och träffade D, och naturligtvis så avslutade jag och kk en bra stund innan dess! Vi har hörts av nån gång på snap bara, men inget personligt alls, utan bara att en skickar något som den skickar till alla typ, sen svarar den andra. Inga sura miner alls när vi avslutade från något håll heller, utan jag bara sa att jag kände för att hitta något seriöst och han önskade mig lycka till typ! Men nu tror jag det är dags igen känner jag. Ska höra om vi kan ses nästa vecka.

 

[Tranan]

Efter en lång tid me av och på med GK så har jag kommit i samtal med en ny tjej. Kallar henne för K.
Vi pratar om att mötas nästa vecka.
Man får vara lite hoppfull!

 

[pepp]

Oj, ser absolut inga hinder när det gäller barn för att man är över 30. Är själv det och ser inga hinder för barn pga åldern om jag nu skulle skaffa barn någon gång i mitt liv.

Jag blev just 36.
Jag ser hinder då jag inte vill bli en "gammal" mamma plus att jag isf gärna skulle ha en partner.
Vill absolut inte skaffa barn på egen hand.
Det kommer inte hända.

 

[Masqueradee]

Varför skulle det behöva gå 10 år från att man träffat dom för att skaffa barn?

Tänkte mer att man inte lär vilja skaffa barn direkt, och sen är det inte säkert att man blir gravid en månad efter att man börjar försöka liksom. För vissa tar det år.

 

[cirkus]

Snart har det förväntade antalet dagar gått tills jag och han jag gick på dejt med förra tisdagen kan ses igen. Känns fint att båda vill ses så fort det går. Han är det minst mainstteama jag nånsin stött på och jag gillar det.

Idag så ska vi ses.
Det kommer bli mycket intressant. Shit alltså. Antingen fyrverkerier eller fiasko, ingen mellanmjölk här inte. Men med avseende på sist vi sågs så gissar jag på det förstnämnda.

Han är en smart, känslig och annorlunda människa. Jag tror vi matchar bra.

PS: Jag är fortfarande kär i kollegan om nån undrar. Fan skit alltså. Förra veckan när han kom till jobbet och hade cyklat hit och var snyggsvettig höll jag fan på att dö. I måndags tittade han på mig sådär så jag blev knäsvag. Gav komplimang (som han gör rätt ofta) och jag vill typ kasta mig över honom eller sjunka genom golvet - stryk det som icke önskas. Sen vann jag VM i maskhållning som vanligt.

 

[Mia_R]

Dejt ikväll, är också rädd för fiasko men hoppas på succé såklart.

 

[AbCdE]

Vill ha barn, men är 29 så det är bara att inse att det är för sent och aldrig kommer att ske.

Får bli crazy cat lady och se mina kusinbarn växa upp istället!

Jag träffade barnens pappa, mitt ex, efter jag fyllde 30, vi har två barn.

Är i fasen att jag har ett otillfredsställt bekräftelsebehov men är inte intresserad av att dejta Trivs alldeles förträffligt som singel, heltidsjobb, tre hästar som både jag och dottern tävlar, två hundar.. Skulle hellre skjuta mig i benet än att vara sambo med en man igen, känns det som i nuläget

 

[Cherarriduracell]

Jag träffade barnens pappa, mitt ex, efter jag fyllde 30, vi har två barn.

Är i fasen att jag har ett otillfredsställt bekräftelsebehov men är inte intresserad av att dejta Trivs alldeles förträffligt som singel, heltidsjobb, tre hästar som både jag och dottern tävlar, två hundar.. Skulle hellre skjuta mig i benet än att vara sambo med en man igen, känns det som i nuläget

Jag förstår dig! Är yngre och har inga barn men jag känner mig så ointresserad av att vara sambo med nån. Men vill ändå träffa nån. Ha kakan och äta den samtidigt, helst

 

[Cherarriduracell]

Matchade med kille som ganska omgående berättade att han bor mer än tre timmar ifrån mig. Jag tackade för mig, typ kul att matcha med dig men det här avståndet kommer inte passa i mitt liv. Han tyckte det var tråkigt men fine liksom. Hörde av sig igen nu nån vecka senare och surade över att jag inte ens ville prova att ses. Jag frågade honom vad han föreställde sig för bästa möjliga scenario om vi ses trots att jag inte vill ha relationer på distans.

"Öh vet inte inte tänkt på det"

Nä ok så det detta säger mig är att du antingen inte tar ett nej så bra eller är intresserad av en helt annan relationstyp än jag. Kul att höra från dig men det verkar inte riktigt som att planeterna står rätt för att det ska bli nåt denna gång, typ.

Blev diagnosticerad med att självsabotera och därigenom missa mycket av livets goda så jag tror att jag hade rätt i att han inte var så bra på att ta ett nej.

 

[Tonto]

Matchade med kille som ganska omgående berättade att han bor mer än tre timmar ifrån mig. Jag tackade för mig, typ kul att matcha med dig men det här avståndet kommer inte passa i mitt liv. Han tyckte det var tråkigt men fine liksom. Hörde av sig igen nu nån vecka senare och surade över att jag inte ens ville prova att ses. Jag frågade honom vad han föreställde sig för bästa möjliga scenario om vi ses trots att jag inte vill ha relationer på distans.

"Öh vet inte inte tänkt på det"

Nä ok så det detta säger mig är att du antingen inte tar ett nej så bra eller är intresserad av en helt annan relationstyp än jag. Kul att höra från dig men det verkar inte riktigt som att planeterna står rätt för att det ska bli nåt denna gång, typ.

Blev diagnosticerad med att självsabotera och därigenom missa mycket av livets goda så jag tror att jag hade rätt i att han inte var så bra på att ta ett nej.

Åh, stör mig så sjukt mycket på sådana personer.

 

[Cherarriduracell]

Åh, stör mig så sjukt mycket på sådana personer.

ELLER HUR

 

[Mia_R]

Jag förstår dig! Är yngre och har inga barn men jag känner mig så ointresserad av att vara sambo med nån. Men vill ändå träffa nån. Ha kakan och äta den samtidigt, helst

Det går ju alldeles utmärkt att vara särbo och träffas när man vill, om man nu träffar någon att vara särbo med.

 

[Kiwifrukt]

Fast 29 är verkligen inte försent för barn. Jag är 33 och tänker att det ännu finns tid om jag vill ha barn, både för att skaffa med partner eller på egen hand. Visst kan det vara så att man inte kan få barn, men så kan det vara redan vid 25, det vet man inte.

Jag håller med. Jag är 32, och jag har definitivt tänkt tidigare att jag ville vara ihop länge med en pojkvän innan barn för att vara "säker" på att det funkar. Men hej, det vet man aldrig, ens om man varit ihop i hundra år. Dessutom är jag ett barn som blev till typ på första träffen, jag tycker inte jag har tagit skada av det. Mina föräldrar är efter 33 år och fyra barn fortfarande gifta dessutom.

Nu är jag inte säker på om jag vill ha barn eller inte. Men det finns fortfarande tid, både med och utan partner om jag skulle landa i att jag vill det. Jag tänker inte panika över det än på några år i alla fall.

 

[cirkus]

Jag träffade barnens pappa, mitt ex, efter jag fyllde 30, vi har två barn.

Är i fasen att jag har ett otillfredsställt bekräftelsebehov men är inte intresserad av att dejta Trivs alldeles förträffligt som singel, heltidsjobb, tre hästar som både jag och dottern tävlar, två hundar.. Skulle hellre skjuta mig i benet än att vara sambo med en man igen, känns det som i nuläget

Herregud jag kommer heller aldrig bli sambo igen. Jag lever loppan trots att jag är närmsre döden än de flesta på forumet. Jag träffar ashärliga män och så några nindre härliga. Det viktigaste är att inte såra nån, varken mig själv eller nån annan.

 

[MidnightSoul]

Herregud jag kommer heller aldrig bli sambo igen. Jag lever loppan trots att jag är närmsre döden än de flesta på forumet. Jag träffar ashärliga män och så några nindre härliga. Det viktigaste är att inte såra nån, varken mig själv eller nån annan.

Cirkus kan hålla workshop nästa sommar tycker jag

 

[monster1]

Känns bara så hopplöst när alla andra är så vackra och fullkomliga.. Lever sina perfekta liv.

De är nog knappast perfekta, många lever i relationer som inte alls är perfekta utan kanske haltar på bara. En hel del skiljer sig andra lever ensam liv osv.

Angående barn finns de ju de som får barn trots att man är över 40 år gammal. Sen finns det ju andra allternativ till att få barn med en partner, man kan få barn själv eller kanske med en vän.

 

[monster1]

Matchade med kille som ganska omgående berättade att han bor mer än tre timmar ifrån mig. Jag tackade för mig, typ kul att matcha med dig men det här avståndet kommer inte passa i mitt liv. Han tyckte det var tråkigt men fine liksom. Hörde av sig igen nu nån vecka senare och surade över att jag inte ens ville prova att ses. Jag frågade honom vad han föreställde sig för bästa möjliga scenario om vi ses trots att jag inte vill ha relationer på distans.

"Öh vet inte inte tänkt på det"

Nä ok så det detta säger mig är att du antingen inte tar ett nej så bra eller är intresserad av en helt annan relationstyp än jag. Kul att höra från dig men det verkar inte riktigt som att planeterna står rätt för att det ska bli nåt denna gång, typ.

Blev diagnosticerad med att självsabotera och därigenom missa mycket av livets goda så jag tror att jag hade rätt i att han inte var så bra på att ta ett nej.

Det var alltså han som var livets goda, det är till att tro mycket om sig själv...

 

[sicx]

Jag håller med. Jag är 32, och jag har definitivt tänkt tidigare att jag ville vara ihop länge med en pojkvän innan barn för att vara "säker" på att det funkar. Men hej, det vet man aldrig, ens om man varit ihop i hundra år. Dessutom är jag ett barn som blev till typ på första träffen, jag tycker inte jag har tagit skada av det. Mina föräldrar är efter 33 år och fyra barn fortfarande gifta dessutom.

Nu är jag inte säker på om jag vill ha barn eller inte. Men det finns fortfarande tid, både med och utan partner om jag skulle landa i att jag vill det. Jag tänker inte panika över det än på några år i alla fall.

Precis.
Jag och dotterns pappa hade varit tillsammans i strax över ett år när jag blev gravid, icke planerat men vi hade båda koll på att vi ville ha barn "någon gång". Vi har varit tillsammans i 7 år nu och gifte oss för snart ett år sen. Det finns inga garantier för att en relation funkar resten av livet och att ha den där perfekta bilden av att man ska vara redo och ha hunnit fixa alla "måsten" (vad de nu än kan tänkas vara) innan man skaffar barn bidrar bara med ångest och stress. Det blir vad det blir liksom.

Sen förstår jag också att det är lätt att sitta och säga från min sida som faktiskt har en partner och barn men min poäng är att verkligheten väldigt sällan landar i värsta möjliga scenario hjärnan kan fantisera ihop.

 

[the_connemara]

De är nog knappast perfekta, många lever i relationer som inte alls är perfekta utan kanske haltar på bara. En hel del skiljer sig andra lever ensam liv osv.

Jag tycker jag bara ser sådant Har en kollega som verkar ha en så himla fin relation till sin sambo. De har inga barn och har varit tillsammans sedan de var jätteunga. Båda två är otroligt respektfulla och har rika liv både var för sig och tillsammans och verkar sådär harmoniskt o fint lyckliga. Det är riktigt fint! Men det är nog enda relationen där jag känner att jag faktiskt tror på tvåsamheten så som jag velat ha det typ. Jag reagerar i princip dagligen på att så mycket i relationer skaver för mig så jag får tvärtom mest avsmak