lizan
Moderator
Jag har en person som jag kallar icke mannen i mitt liv. Han hade lätt varit mannen i mitt liv, men det blev inte så av ett par olika anledningar. Det blev liksom lite skönt att kalla honom icke mannen istället.Varför är det alltid så att när man precis tänker att man är över någon så hör de av sig igen??
Trodde att jag var klar med segproppen och har matchat med några andra på Tinder. En kille ville ses i helgen, men jag jobbar, men jag träffar honom gärna annars. En annan kille bor lite längre bort, men han är nog den jag gillar mest. Och så har vi ju killen här i stan som tjatar på mig att träffas, men jag har ju varit helt uppslukad av segproppen så jag har liksom inte riktigt varit på samma våglängd. Nu känner jag att jag äntligen börjar släppa och att hoppet dog - då hörde han av sig idag! Ångesten är här igen, väntan, undran, det väcker så mycket frågor. Samtidigt är jag ju helt övertygad om att han är mannen i mitt liv.....men uppenbarligen är han ju inte det för mannen i mitt liv ger mig inte ångest. (Eller ja, ångesten ger jag ju mig själv, men det är ju pga att jag inte kan hantera hans beteende).