Blev det inget med den där du träffade? Minns ej vad du kallade honom...
I övrigt håller jag med dig. Har tänkt mkt på detta på senaste. Lägger dock ingen skuld på varken mig eller snubbar utan gör bara ett konstaterande. Hade en mkt intressant diskussion i förrgår med en väninna ang fenomenet, och hon hade en bra teori tycker jag. Min upplevelse är att upptagna eller oseriösa snubbar intresserar sig för mig, för jag är väl nån sorts utmaning eller krydda i deras liv men ingen de vill ha på riktigt. Ja jag är så fräck så jag kan påstå att jag är både snygg, självständig, driven och får saker gjort. Det attraherar många - till en början. Det är nämligen inte egenskaper som generellt verkar efterfrågas hos en kvinna. Jag tror att många killar vill känna sig mer behövda än de gör med mig, det är i vilket fall återkommande bekymmer i de relationer jag haft. Det har skavt hos dem att jag inte Behöver dem. Själv tycker jag ju att det är positivt att vara med nån för att man vill, och inte för att man behöver men tydligen delar vi ej den åsikten. Det ger nån sorts skavsår i deras manlighet.
I vilket fall - min väninnas teori (hon har samma problem) är att det finns bara utrymme för en "mansroll" och en "kvinnoroll" (ja vi använder de sunkiga uttrycken) i en relation. Och om tjejen har fler av de traditionellt manliga egenskaperna så måste mannen ha fler av de kvinnliga, rent omedvetet för det är svårt för människor att förhålla sig till det annars. Svårt att förklara i text men det lät rätt så intressant ändå. Dvs männen upplever kanske att vi kvinnor "inkräktar" på deras områden dvs att vara den driviga, försörjande, "starka" parten så blir det krock. En kvinna med många av de traditionellt manliga egenskaperna behöver en man med fler traditionellt kvinnliga uttrycken för att det ska bli balans. Annars konkurrerar man om samma roller.
Ja jag tycker givetvis inte om detta resonemang, för jag avskyr allt var könsroller heter och har alltid slagits mot dem aktivt i alla mina relationer. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är en intressant teori hon gjort. För bevisligen funkar det ju dåligt för oss, vi är båda rätt skaviga när det handlar om att bete oss som kvinnor generellt förväntas. Vi har tex valt en traditionellt manlig bransch att jobba i, det intresserar många män men skrämmer också bort dem. Man ses lite som ett hot eftersom de inser just detta att de inte behövs, jag tycker det är tråkigt, för jag vill vara med nån som är lika mkt människa som jag.
Vet att jag hört det från män, bla den jag nu kallar Dikeskörningen. De får verkligen inte ihop min kvinnlighet (tex snygga långa naglar, klänningar och klackar) med att jag är så "rejäl". Jag löser mina problem själv, jag hanterar stora maskiner och komplexa system dagligen, jag kör långtradare för skojs skull, jag tjänar bra med pengar och jag är dessutom påläst och rätt smart inom en hel del områden. Det krockar i deras hjärna. Jag brukar tänka att vad har de för stereotypa uppfattningar om kvinnor men jag orkar inte säga det. Jag tycker att deras förvåning är frustrerande men eftersom jag hört det från fler än de jag ej hört det från, så är det ändå nåt jag måste ta in och reflektera kring.
Jag vill träffa nån som delar mina intressen för teknik, tex lastbilar eller vad det då är men nåt gemensamt, där vi kan snacka på samma nivå, men även nån som reflekterar över livet. Som har lite EQ, som tittar på nyheterna ibland. Nån som liksom kan möta mig i livet. Det verkar totalt omöjligt.