Dejtingtråden 26!

[TheRedLightning]

@TheRedLightning, precis såhär tänkte jag också.
Jag har vänner med aspergerdiagnos och vänner med adhd (ingen med båda diagnoserna vad jag kan minnas just nu). Med de vännerna så hade jag inte gissat på någon form av diagnos bara av att träffa dem, men när jag vet om det och lärt känna dem så märker jag tydligt många beteendemönster som är typiska för personer med de här diagnoserna. Jag själv bryr mig inte ett smack om att de har diagnoser, vi är oss själva, råkar trivas bra ihop och har därför kontakt. Med samtliga vänner kan jag dock kommunicera väldigt bra och vi är trygga i varandras sällskap, vilket jag ser som det absolut viktigaste.

Känner mig så osäker och totalt djävla lost, speciellt med tanke på att han skrev att han hade svårt med empati, funderar på hur det kan påverka.

 

[durachiny]

Inte med på vad du menar? Det är något guldigt med 99+ men det har ju varit där nästan sedan jag startade Tinder för 2 år sedan. Aldrig startat om eller något sådant där.

Då har du fler än 99+ som har gillat din profil iaf.

 

[Red_Chili]

Känner mig så osäker och totalt djävla lost, speciellt med tanke på att han skrev att han hade svårt med empati, funderar på hur det kan påverka.

Om det påverkar så märker du det om/när du lär känna honom bättre Två av mina vänner började ganska tidigt prata om sina diagnoser och vilka problem de hade pga detta. Så som de beskrev allt så målade de nästan upp en bild av sig själva som skitsvåra att vara med, men det var mycket osäkerhet från deras sida och en slags vana av att inte riktigt bli förstådda, så de ville väl att jag skulle förstå och inte bli sur på dem för något de inte riktigt kunde påverka. Värre än så var det inte. Nu är såklart inte alla som mina vänner, men ja, man behöver inte måla fan på väggen direkt bara för att någon pratar om sina diagnoser.

 

[TheRedLightning]

Om det påverkar så märker du det om/när du lär känna honom bättre Två av mina vänner började ganska tidigt prata om sina diagnoser och vilka problem de hade pga detta. Så som de beskrev allt så målade de nästan upp en bild av sig själva som skitsvåra att vara med, men det var mycket osäkerhet från deras sida och en slags vana av att inte riktigt bli förstådda, så de ville väl att jag skulle förstå och inte bli sur på dem för något de inte riktigt kunde påverka. Värre än så var det inte. Nu är såklart inte alla som mina vänner, men ja, man behöver inte måla fan på väggen direkt bara för att någon pratar om sina diagnoser.

Har inte "målat något på väggen" än, är bara min vanliga osäkerhet som träder fram, har skitdåligt självförtroende när det gäller sånt här. Troligen pga pissa män i bagaget som förstört tilliten, även om det är några år sedan nu. Jag vet inte.

 

[Tranan]

Mitt resonemang också Nu swipear jag ju bara kvinnor och då insåg jag hur manstillvänd och ur det perspektivet dålig min presentation var. Säkert hade det också gett rimligare matchningar (nåja, av de som läst) bland män om jag skrivit om den tidigare.

Inte enbart till dig @Tranan utan även tråden. Hur swipear ni?

Jag orkar dåligt bläddra i bilderna, ännu mindre av intresse med kvinnor faktiskt. Först klickar jag upp presentationen, gillar jag den kollar jag så det inte finns någon läskig bild Med män kollade jag bilderna först pga de flesta hade ingen presentation alls så fick snabbt ge upp att rangera på det och sorterade bort mängder pga de såg läskiga ut. Swipeade höger nästan enbart på att de såg snälla ut.

Tillägg. Många män med presentation åkte på att den var bitter a la "synd om mig".

Hur jag svepte på tinder. om hon var söt, hade livfulla ögon och jag gillade hennes utseende så svepte jag. men fick verkligen få macher. så det var mes själa dödande.

 

[gul_zebra]

Känner mig så osäker och totalt djävla lost, speciellt med tanke på att han skrev att han hade svårt med empati, funderar på hur det kan påverka.

Att aspergare inte känner empati är en seglivad myt som även flera aspergare tror på, däremot kan vi ha svårt för att visa empati och således helt enkelt göra fel vilket lätt blandas ihop med att vi är totalt oempatiska. I själva verket är det inte helt ovanligt att vi är för empatiska, men tas ändå för oempatiska just för att den där sociala biten liksom skiter sig. En exempel på det är att många av oss är praktiskt lagda och försöker hjälpa med att hitta lösningar och ge råd när personen vi är med kanske bara behöver nån som lyssnar. Det är tydligen ganska vanligt vad jag förstått. Jag är likadan själv, blir fokuserad på att lösa problemet framför att bara lyssna. Det kommer ur omtanke men slår lätt fel.

Sen kan ju han vara ett undantag, men det vet du bara om du träffar honom och ser själv. Men det är mycket möjligt att det inte är så illa som det låter

 

[Tranan]

11 samtal med GK i dag, hon gick just och la sig. tre timmar går så fort....

 

[the_connemara]

Då har du fler än 99+ som har gillat din profil iaf.

Är inte det samma som gillat mig? Eller det kanske är det du menar? Om jag startar om min Tinder (hur ens, jag är så oteknisk?) försvinner de då och börjar om? För som sagt, de har ju varit där sedan tidigt när jag bara swipeade män och jag har ju haft radie som innefattat Malmö/Lund/Köpenhamn så det är nog många slentrianswipe tänker jag (mtp hur extremt många som aldrig svarade när jag skrev).

 

[sorbifolia]

@the_connemara jag hittar nästan ingen som har vettiga presentationer, vare sig män eller kvinnor... Så det blir mest att kolla på deras bilder, har de enbart en bild eller bara "tråkiga" bilder så går de bort. Vill se bilder som visar deras interessen, helst med djur och/eller någon form av fysisk aktivitet. Och så måste jag tycka att de ser någorlunda attraktiva ut.

Oftast är det knappt någon text alls, kanske några emojis. Alla med emojis som indikerar barn går bort direkt, eller om det typ är bara öl och resor. Har de en text så läser jag givetvis den, kollar om det finns en "themesong" eller länkade bilder från insta. Matchade nyss med en kille som hade GoT känningsmelodin länkat till sin profil... Bra att veta man har något gemensamt iaf!

 

[the_connemara]

Trist med presentationerna! Jag har tom läst ett gäng jag inte vågat swipea höger på för de låter liksom för bra, fast ändå bra eller vad man ska säga. Visst, det är för mig en helt annan sak att ses irl ofta, mest pga att jag så lätt känner mig obekväm med nya människor tror jag. Men ändå, jag har en del personlig utveckling kvar för att vara redo att swipea höger på väldigt öppna presentationer (och då menar jag verkligen inte ang sex o dyl)

 

[durachiny]

Är inte det samma som gillat mig? Eller det kanske är det du menar? Om jag startar om min Tinder (hur ens, jag är så oteknisk?) försvinner de då och börjar om? För som sagt, de har ju varit där sedan tidigt när jag bara swipeade män och jag har ju haft radie som innefattat Malmö/Lund/Köpenhamn så det är nog många slentrianswipe tänker jag (mtp hur extremt många som aldrig svarade när jag skrev).

Precis hur många som svept höger på dig. Men om du inte har någon du pratar med just nu så kan du ju lika gärna ta bort och starta om.

 

[the_connemara]

Precis hur många som svept höger på dig. Men om du inte har någon du pratar med just nu så kan du ju lika gärna ta bort och starta om.

Äsch, det spelar mig ingen roll faktiskt Men nu vet jag vad det betyder iaf, tack

 

[sorbifolia]

Trist med presentationerna! Jag har tom läst ett gäng jag inte vågat swipea höger på för de låter liksom för bra, fast ändå bra eller vad man ska säga. Visst, det är för mig en helt annan sak att ses irl ofta, mest pga att jag så lätt känner mig obekväm med nya människor tror jag. Men ändå, jag har en del personlig utveckling kvar för att vara redo att swipea höger på väldigt öppna presentationer (och då menar jag verkligen inte ang sex o dyl)

Glömde tillägga: jag swipar vänster på tjejer som är "för snygga" så de får mig att känna mig ful och osminkad - dvs de flesta.. Och ang läskiga män så tycker jag de som ser "vuxna" ut är läskiga....

Så det blir inte sådär jättemånga högerswipes.

 

[Tonto]

ö

Jag tänker mig när man lärt känna varandra mer att man då kanske frågar mer om hur det yttrar sig för honom, hur det påverkar honom och hans vardag. Om det ens gör det, vad som får honom att må bra och funka bra tex. Vissa behöver ju bra rutiner tex. Men sånt brukar komma av sig självt tycker jag, inget man behöver fundera så mycket på

Hade blivit fett vrång om någon börjat fråga mig sådana saker om min diagnos.

 

[TheRedLightning]

Att aspergare inte känner empati är en seglivad myt som även flera aspergare tror på, däremot kan vi ha svårt för att visa empati och således helt enkelt göra fel vilket lätt blandas ihop med att vi är totalt oempatiska. I själva verket är det inte helt ovanligt att vi är för empatiska, men tas ändå för oempatiska just för att den där sociala biten liksom skiter sig. En exempel på det är att många av oss är praktiskt lagda och försöker hjälpa med att hitta lösningar och ge råd när personen vi är med kanske bara behöver nån som lyssnar. Det är tydligen ganska vanligt vad jag förstått. Jag är likadan själv, blir fokuserad på att lösa problemet framför att bara lyssna. Det kommer ur omtanke men slår lätt fel.

Sen kan ju han vara ett undantag, men det vet du bara om du träffar honom och ser själv. Men det är mycket möjligt att det inte är så illa som det låter

Tack kära buke att ni finns som en trygg vägg att luta sig mot i ett stormade väder.
Känner mig inte lika lost, får se vad som händer härnäst.

 

[Zinfernia]

Det jag inte var beredd på hände igår. Jag blev uppringd sent på kvällen av raggets flickvän.
Hon hade loggat in på hans Facebook och sett vår messengerkonversation så det fanns inte så mycket att göra än att säga sanningen.

Jag får berätta mer lite senare, just nu försöker jag mest landa.

 

[TheRedLightning]

Det jag inte var beredd på hände igår. Jag blev uppringd sent på kvällen av raggets flickvän.
Hon hade loggat in på hans Facebook och sett vår messengerkonversation så det fanns inte så mycket att göra än att säga sanningen.

Jag får berätta mer lite senare, just nu försöker jag mest landa.

Hoppsan, där sprack den bubblan..

 

[Raderad medlem 120709]

Hade blivit fett vrång om någon börjat fråga mig sådana saker om min diagnos.

Jag med. Blir illa till mods av vissa av de senaste inläggen, har du träffat en Aspergare så har du träffat en Aspergare liksom, det går inte att få någon slags facit genom att fråga på internet. Visst att man behöver kommunicera om sina behov, men det hör ju till alla relationer, oavsett neurotyp hos de inblandade.

Låt bli att utgå från att problem kommer uppstå och ta saker som de kommer så lär det nog fungera bättre än att ställa massa frågor till personen som om hen vore från en annan planet. Hade jag sett den typen av tendenser hos en eventuell dejt så hade jag tackat för mig, jag tycker det visar på en inneboende om än mestadels (hoppas jag...) omedveten funkofobi.

 

[Tonto]

Jag med. Blir illa till mods av vissa av de senaste inläggen, har du träffat en Aspergare så har du träffat en Aspergare liksom, det går inte att få någon slags facit genom att fråga på internet. Visst att man behöver kommunicera om sina behov, men det hör ju till alla relationer, oavsett neurotyp hos de inblandade.

Låt bli att utgå från att problem kommer uppstå och ta saker som de kommer så lär det nog fungera bättre än att ställa massa frågor till personen som om hen vore från en annan planet. Hade jag sett den typen av tendenser hos en eventuell dejt så hade jag tackat för mig, jag tycker det visar på en inneboende om än mestadels (hoppas jag...) omedveten funkofobi.

Håller helt med. Tycker det om något är obehagligt som tusan. Och inte okej.

 

[Javan]

Det jag inte var beredd på hände igår. Jag blev uppringd sent på kvällen av raggets flickvän.
Hon hade loggat in på hans Facebook och sett vår messengerkonversation så det fanns inte så mycket att göra än att säga sanningen.

Jag får berätta mer lite senare, just nu försöker jag mest landa.

Oj då men kanske inte helt oväntat att hon kom på er? Hur känns det? Jag tänker att sanningen var det bästa sen är det upp till dem att lösa sin situation.