Jag funderar på det du skrev i om stigmatisering när det gäller (möjliga) sugar babies,
@Foinix .
Så klart bör ingen någonsin stigmatisera någon, eller bidra till stigman som redan finns där.
Men därutöver har jag en fundering. Det framstår för mig ändå som rimligt, när vi nu ägnar rätt mycket kritik åt och analys av stereotypa könsroller, att då faktiskt också se med viss skepsis när kvinnor tycks förvänta sig att bli bjudna, liksom när män envisas med att bjuda. I linje med det, så faller det sig ganska naturligt att
@Tranan får sympatiserande medhåll när kvinnor inte bara förväntar sig att bli bjudna medan de umgås, utan rentav börjar göra anspråk på ytterligare pengar (till skor).
Jag är helt med dig i läsningen av sugar babies/dads som en sorts handel som dessutom är rätt logisk inom ramen för den typ av marknad vi lever med. Diskussioner kring kvinnors utlägg för kläder och skönhetsprodukter för att "kunna" dejta, och att det kan ses som en del av finansieringen som gör det rimligt att män bjuder, har jag befunnit mig i då och då.
Vad jag funderar på är hur det är rimligt att - i ett sammanhang som den här tråden - prata om de här sakerna. Det mest troliga är ju ändå att de flesta kvinnor som förväntar sig att bli bjudna, och att de flesta män som på ett självklart vis bjuder, inte kan ses som sugar babies/dads. Utan snarare som konservativa par, eller par in spe. Och att kritisera den konservatismen, måste man ju kunna göra.
Så jag behöver hanteringstips här, känner jag! Förstår du hur jag menar och har du några sådana "tips"?