de olika snitten.

Sv: de olika snitten.

Och förlossningen är snabbt över om man jämför med en hel graviditet full av lidande. Det är inte alla som går runt och är världens lyckligaste och mår som en prinsessa genom en hel graviditet.
 
Sv: de olika snitten.

.... jag undrar bara varför alla är så för vaginala förlossningar, har ni inte hört om allt som kan gå fel?

Därför att många av oss har fött vaginalt och det gick alldeles utmärkt.
Jag har fött 3 barn vaginalt med bara litet smärtlindring och jag tyckte inte att det var så farligt.
Därför är jag för vaginal förlossning.
 
Sv: de olika snitten.

Ja JAG VILL för att jag är så rädd, ska jag behöva vara utan barn då? Jag skiter väl egentligen i om mitt underliv blir mosat, det går också att operera, herregud, det är smärtan och chocken av smärtan jag är rädd för!

Jag har haft både förlossningsvärkar (grönjävliga sådana, såpass att läkarna beslutade sig för att avbryta förlossningen - under mina protester - för att de inte tyckte det var god vård att ha det så. På nivån att jag låg och krampadei hela kroppen mellan värkarna) och efter-snittet smärta. Och jag skulle säga att det är jämförbart hur ont det gör. Snittsmärtan var för mig fruktansvärd, såpass att det svartnade för ögonen och benen vek sig.

Så jag skulle inte välja snitt av smärtoskäl, snitt gör också ont. Man har ju ett stort sår i magen, självklart gör det ont! (för att inte skrämma upp TS så är det inte alla som får så ont, men å andra sidan får ju inte alla så ont som jag fick av värkar eller, då skulle ju alla förlossningar avbrytas)
 
Sv: de olika snitten.

Jag tycker att det är trösterikt att läkarna avbröt din förlossning för att de inte tyckte att det var god vård.
Det finns ju då en gräns för vad de faktiskt utsätter födande kvinnor för.
Och det är viktigt att komma ihåg det.
 
Sv: de olika snitten.

Nu är kanske inte min förlossning något bra exempel på hur förlossningar borde gå till. Eftersom mitt snitt inte var prioriterat (ingen risk för livet för mig eller bebis), så fick jag ligga och vänta i ytterligare fyra timmar med de där smärtorna, i väntan på att operationssalen skulle bli ledig, medan andra mer akuta fall gick före. Jag kunde inte få någon smärtlindring, eftersom de inte visste när salen skulle bli ledig, och jag måste vara redo för operation hela tiden (fick jag veta efteråt, de glömde tala om det då). Så min förlossning var ett illa planerat, illa genomfört undantag. Läkarna bad om ursäkt efteråt.

För att inte skrämma upp någon blivande mamma vill jag betona att det inte är normalt att det går till så, vare sig man snittas planerat eller akut.
 
Sv: de olika snitten.

Och förlossningen är snabbt över om man jämför med en hel graviditet full av lidande. Det är inte alla som går runt och är världens lyckligaste och mår som en prinsessa genom en hel graviditet.

Hade inte tänkt kommentera här men är tvungen:D

Ja, en graviditet kan vara plågsam men från min synvinkel så måste förlossningen vara värre. Har träffat/sett många gravida kvinnor och jag har sett massor med förlossningar på TV och smärtupplevelsen verkar väldigt annorlunda.
Nu kommer de som haft en jobbig graviditet säga att en förlossning går fort i jämförelse med en graviditet och det är sant. Men jag som inte upplevt något av det väljer hellre lägre smärta under längre tid.
 
Sv: de olika snitten.

De flesta (??) kvinnor idag väljer ryggbedövning, den kan man få ganska tidigt under förlossningen och slipper då smärtan nästan totalt.
 
Sv: de olika snitten.

Men jag som inte upplevt något av det väljer hellre lägre smärta under längre tid.

Så brukade jag också resonera, nu när jag har 3 dagar kvar till förlossningen (BF) börjar jag dock tycka annorlunda och ser fram emot den som min "befrielse". Jag har i några veckor nu gått med utslag över nästan hela kroppen och en klåda som inte lindras av några mediciner, värst är det nattetid. Som att sova i en myrstack. Smärta? Nej. Lidande. Definitivt... :crazy: Det började med fyra månaders illamående, att spy när och var som helst och inte kunna äta. Tappade vikt när andra jämngravida stadigt gick upp. När det gick över kom foglossningarna, från att kunna gå max 45min är jag nu nere på 10 min. Att sitta på en föreläsning längre än 2timmar lång gjorde att jag haltade hem. Och därefter kom klådan. Jämfört med andra har jag ändå haft en relativt enkel graviditet, bara gått upp 9kg och har en "liten" mage. Har studerat och inte behövt sköta ett heltidsjobb, inga barn sedan tidigare att passa och med en förstående och stöttande sambo.
Så här i efterhand: nio månader kan vara en jävligt lång tid.... Tanken på att gå igenom det igen tar emot rejält.

Återstår att se hur det känns efter förlossningen.
 
Senast ändrad:
Sv: de olika snitten.

*kl*

Har läst hela tråden och jag kan omöjligt förstå hur man kan vilja ha kejsarsnitt utan att ens ha fått barn tidigare, underförutsättning att man inte har dålig erfarenhet av gynekolog eller annat. Jag fick planerat kejsarsnitt mot min vilja, sonen är snart 7 år och jag hade hellre velat föda vaginalt. Fick ett bikinisnitt som knappt syns, kändes inte mycket i början och märks inget av det alls.

Fick följande info efter kejsarsnittet att man återhämtar sig sämre då kroppen inte är inställd på "genvägen genom magen", och därför tar längre tid på sig att förstå att bebisen är ute. Ännu viktigare med knipövningar efter kejsarsnitt då kroppen inte hänger med i att bebisen kommit ut.
Bebisen själv har svårare att andas och behöver torkas av bättre, då det mesta av fosterfettet åker av på vägen ut. Bebisen får ofta sämre sugreflex (oavsett om man ammar eller ger flaska).

Efter att ha läst olika kejsarsnittstrådar så har jag sett ärr som sett rent förjävliga ut, läst om människor som tappat känsel runt ärret och personer som inte kunnat skaffa fler barn då huden varit för skör för att klara av en vaginalförlossning och ett nytt öppnande. Smärtor i ärret i flera år. Vissa som snittas kan inte röra sig i flera dagar efter pga smärtan utan måste låta andra ta hand om bebisen.
 
Sv: de olika snitten.

Jag tror att det är så. Att precis sista tiden är så vidrig att man bara längtar att barnet ska komma ut. Oavsett hur bara hen kommer UT! Så man riktigt ser fram emot förlossningen :) Nästan ofattbart men sant :)
 
Sv: de olika snitten.

Nej, jag önskar alla som tänker som er riktigt hemska förlossningar så att ni börjar fatta vad ni pratar om istället!

Vad ger er rätten att leka Gud med andras känslor och kroppar?

och jag önskar att du hade varit med om en förlossning, så DU vet vad DU pratar om.

jag hade en skolexemplarsförlossning, det var en av de anledningar som gjorde att ja vill ha ett barn till.
så jag har ingen erfarnhet av mardrömsförlossningar alls...

om det föreligger medicinska skäl (som i mitt fall) eller ren fobi ska man bliu snittad, men om man bara är rädd för smärtan, så ska man få hjälp i första hand enligt mig.
och enligt mig ska man inte skaffa barn alls om man inte är beredd att göra det som är bäst för barnet, dvs sluta röka, föd vaginalt, inte knarka eller suåpa, samt försöka så gott det går att ge barnet råmjölken åtminstånde.
om du hoppar amningen för att du inte vill fa sackiga tuttar ska du inga barn skaffa.
enligt mig...

Mabuse: smärta skrämmer mig inte, hade jag inte varit beredd på att stå ut med den västar smärta man kan tänka sig hade jag aldrig blivit gravid.
huvudsaken är att barnet kommer ut ocg blir friskt och överlever.
 
Sv: de olika snitten.

Ja, jag hoppas att det går bra för dig, planerade snitt verkar på det hela taget vara mycket trevligare upplevelser än akuta!
 
Sv: de olika snitten.

och just därför skulle mina förlossningar aldrig visas på TV. No drama, inget skrik ingen dramatik. Boring skulle nog de flesta anse. TV... Tja jag vet inte. De vill ju göra bra TV. Det är liksom inget facit.
 
Sv: de olika snitten.

Jag tror att det är så. Att precis sista tiden är så vidrig att man bara längtar att barnet ska komma ut. Oavsett hur bara hen kommer UT! Så man riktigt ser fram emot förlossningen :) Nästan ofattbart men sant :)

Hehe! För somliga, kanske? Jag njöt outsägligt av graviditeten, svävade (eh... klunsade fram, då...) på ett moln och hade gärna dragit ut på det ett par veckor till. halvsatt i soffan och såg bebben slå kullerbyttor i magen.
Sen hade jag ju planerat att förlossningen skulle vara lika rosig, jag skulle inte ens åka in på BB, jag skulle bara stå på knä vid sängkanten, med John Denver :eek: på stereon, och ta emot lilla bebisen när den slank ut. Ha ha! Så blev det alltså ... inte... Snabbt gick det, men ont gjorde det, jag kröp snarare på alla fyra under sängen på BB med alla sladdar kopplade och svor! Maken har väldigt lustiga :grin: historier om hur jag bar mig åt. Bebisen kom ut, men just då sa jag inför alla att nästa gång skulle jag minsann snittas! En dag senare tänkte jag tvärtom, att jag ville göra om allt igen - nu hann jag inte det eftersom jag började för sent. Men ändå.
 
Sv: de olika snitten.

Jag tror att det är så. Att precis sista tiden är så vidrig att man bara längtar att barnet ska komma ut. Oavsett hur bara hen kommer UT! Så man riktigt ser fram emot förlossningen :) Nästan ofattbart men sant :)

Vet inte om du läste vad jag skrev, men det var inte enbart "precis sista tiden" som var vidrig utan i stort sett hela graviditeten. Nu när jag är i slutet och kan sammanfatta (vilket jag inte direkt kunde göra första månaden) så är min slutsats: 9 månader kan vara en jävligt lång tid att må pyton...

Att säga innan hur man kommer att må går ju inte om man inte är synsk och att därför säga att man hellre utstår en lång men jämn plåga än en kort men intensiv sådan går inte om man inte vet vilken typ av plåga det handlar om eller hur man kommer att uppleva den. Jag visste inte alls hur jag skulle trivas som gravid innan det väl hände.
 
Sv: de olika snitten.

Vet inte om du läste vad jag skrev, men det var inte enbart "precis sista tiden" som var vidrig utan i stort sett hela graviditeten. Nu när jag är i slutet och kan sammanfatta (vilket jag inte direkt kunde göra första månaden) så är min slutsats: 9 månader kan vara en jävligt lång tid att må pyton...

Att säga innan hur man kommer att må går ju inte om man inte är synsk och att därför säga att man hellre utstår en lång men jämn plåga än en kort men intensiv sådan går inte om man inte vet vilken typ av plåga det handlar om eller hur man kommer att uppleva den. Jag visste inte alls hur jag skulle trivas som gravid innan det väl hände.

:bow::bow:
 
Sv: de olika snitten.

Grattis! ;) Själv längtade jag så intensivt på slutet att bli av med tillståndet så det till och med ilade i tänderna. Andra barnet kom en vecka innan BF och det var ju riktigt skönt att slippa sista veckan. fast hon kom på bf enligt mina egna beräkningar.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
2 604
Senast: orkide
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 108
Senast: Amha
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 081
Senast: monster1
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 235
Senast: Ragdoll
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp